KUNGENS HEMLIGA DOTTER
Helga de la Brache, alis Aurora Florentina Magnusson, född 6/9 1817, död 11/1 1885
Helga de la Brache, egentligen Aurora Florentina Magnusson, föddes den 6 september 1817 i Stockholm och dog där den 11 januari 1885. Hon var en svensk bedragare, som lyckades lura till sig en pension genom att påstå sig vara hemlig dotter till Gustav IV Adolf och Fredrika av Baden.
Från 1859 hävdade en kvinna att hon var en laglig dotter till Gustav IV Adolf och hans gemål Fredrika av Baden efter att de gift om sig ”i ett kloster i Tyskland”. Hon fick en audiens hos Karl XV som efter mötet sa till riksdagsmännen att ”Hon är ju lika klok som du och jag”.
Till följd av denna påstådda höga börd tog hon under ett flertal åt emot 2 400 riksdaler årligen från utrikesdepartementets konto, av såväl enskilda personer som genom statsmedel.
I ett polisförhör 1876 påstod hon sig vara född år 1817 nära Lausanne, i ett hemligt äktenskap som Gustav Adolf och Fredrika ingått efter sin skilsmässa. Vid detta förhör berättade hon ingående och måleriskt om sin bakgrund.
Vadstena Kloster
”År 1825 kom jag till Sverige för att uppfostras hos Sofia Albertina, men redan följande år på föräldrarnas önskan blev jag återförd till Schweiz.
Jag var närvarande vid min moders dödsbädd och sedan vistades jag hos min far och följde med honom på hans resor. År 1828 kom jag tillbaka till Sverige och hölls en tid instängd på Vadstena kloster, tydligen för att man skulle kunna förklara henne sinnessjuk ifall jag skulle yppa något om min börd. 1832 fördes jag till ön Ven för att möta min far.” Hon skildrade detta sammanträffande mycket dramatiskt: ”Min far kastade sig vid landstigningen framstupa och kysste den svenska jorden.” Vid detta tillfälle tog hon av kungen emot de fyra brev som ofta åberopats i de rättsprocesser som landstingsmannen P. A. Johansson satte i gång för hennes räkning.
Ett av breven var från Sofia Albertina till Gustav Adolf, ett annat var från samma prinsessa till drottning Fredrika. Det tredje var från Fredrika till Gustav Adolf och det fjärde från Gustav Adolf till prins Oskar. Detta senare hade Helga fått tillsägelse av sin fader att lämna till prinsen.
Efter detta egendomliga möte blev hon förd tillbaka till Vadstena, men 1835 lyckades hon rymma från sin fängelseliknande tillvaro. Ett tag efter rymningen tröttnade hon på att gömma sig och blev omhändertagen av en snäll gammal kvinna. I hennes stuga låg hon sjuk en tid, men så småningom återfanns hon av en dam ur den högre societeten.
Hon blev då på faderns önskan sänd till Slesvig för att konfirmeras i herrnhutarnas församling, varefter hon en tid vistades hos sina släktingar i Baden, men återsändes år 1836 till Stockholm. På resan till Sverige hade hon sällskap med en familj ”de la Brache” och därefter antog hon detta namn.
I Stockholm hölls hon den mesta tiden undangömd och flyttades från ett ställe till ett annat, mestadels inom broarna, där rum hyrdes ut åt resande. År 1842 fick hon tillfälle att i slottsfogden Wihlborgs rum i slottet träffa kronprins Oskar och till honom överlämna de nämnda fyra breven. Dessa brev kunde emellertid aldrig återfinnas.
Helga de la Brache blev avslöjad 1870 genom en uppseendeväckande artikel i Nya Dagligt Allehanda av dåvarande lektor Carl Norrby. Norrby hade bland annat fått en försäkran via brev av prins Gustav Gustavsson av Wasa att Gustav Adolf och Fredrika inte hade haft en relation sedan 1810.
Efter Norrbys avslöjande började Helga kalla sig Anna von Ehrenberg.
Genom en serie förhör i Stockholms poliskammare december 1876 till mars 1877 blev det utrett och bevisat att hon hette Aurora Florentina Magnusson, att hon var född i Stockholm 6 september 1817 och var dotter till en tullvaktmästare Magnusson.
Det framkom likaledes att den 7 augusti 1845 hade hon låtit anteckna namnet ”Anna Florentina De la Brache” på utflyttningsbetyget när hon flyttade från Storkyrkoförsamlingen till Klara församling. De la Brache tog även ut ett pass i detta namn när hon en tid flyttade till Finland. Hon blev då inskriven som ”De la Brache, Anna Florentina, jungfru, som förut kallat sig Aurora Magnusson”, i Storkyrkoförsamlingens utflyttningsbok. Namnet De la Brache var en utvecklingsform av namnet De Brasch, som bars av en gift moster i Sankt Petersburg. Senare hade hon på Sala pastorsexpedition lyckats få namnet ”Florentina” på prästbetyget utbytt mot ”Helga”.
Den 2 mars 1877 fälldes Helga de la Brache till bötesstraff för oriktigt uppgivna mantalsuppgifter för år 1876 (då hon hade kallat sig Anna von Ehrenberg), för oriktigt uppgivet födelseår samt för att ha underlåtit att inlämna mantalsuppgifter för år 1877.
Nannylund på Djurgården omkring förra sekelskiftet
Aurora Florentina Magnusson avled den 11 januari 1885 på Nannylund på Djurgården i Stockholm. Hon var vid sin död omgiven av flera anhängare som trodde på hennes sak, men var enligt pressen en opiummissbrukare som själv trodde på sina påståenden på grund av sinnesförvirring. Enligt Georg von Rosen, som var närvarande vid hennes dödsbädd, var hon själv uppriktigt övertygad om sina påståenden om att hon var dotter till Gustav IV Adolf. Under sina sista år beskrevs hon: ”Det låg något förnämt över henne som imponerade, och hon log så vackert och vemodigt”.
Hon begravdes på Norra begravningsplatsen.
Både under hennes livstid och efter hennes död har det skrivits en hel litteratur om henne, till exempel ”Den verkliga osminkade sanningen om Helga de la Brache” jämte andra lika tillförlitliga historier av Hasse Zetterström.
Smålandsbonden och landstingsmannen P. A. Johansson (död 1917) fortsatte efter hennes död att driva hennes talan. Orsaken var att Fredrika av Baden efter sin skilsmässa från Gustav IV Adolf hade utsett tsaren till förmyndare för sina barn, och att Helga därmed skulle ha pengar att fordra från tsarhuset.
Pengar som hon dock aldrig fick se i sin livstid.
(Källa Wikipedia)
