TRIPPELMORD OCH ETT STYCKE TYG

Marstrand och Karlstens fästning Foto Robert Dahllöf

Den 29 april 1840 blev komministern i Tumberg Axel Fredrik Ridderbielke ägare till säteriet Iglabo. Den föregående ägaren Carl Rydberg kunde inte lösa in säteriet efter sitt inrop på auktionen den 16 mars 1839. Därför blev det en ny auktion den 29 april 1840. Gården ropades in av komministern Axel Fredrik Ridderbielke i Tumberg, Vårgårda. Priset var denna gång 1000 Rdr banco.

Naturligtvis hade denne prästman inte för avsikt att bli bonde på Iglabo. Han vädrade troligen en god affär. Någon annan förklaring till att han ropade in gården finns knappast.

Axel Fredrik, som var ogift, var son till Gabriel Ridderbielke och därmed en ättling i en förnäm släkt som räknar både Natt och Dagare, Hård af Torestorpare och Kafle-släkten till sina anfäder (se Adelsätter).

Gabriel hade en syster som hette Metta Charlotta född den 10 juni 1765 och död 7 november 1810 på Fägredsmon i Västergötland.

Kvarngården Kvissle. Foto Agneta Tjäder

Metta växte upp i Kvarngården i Kvissle tillsammans med sin mor och styvfar.

Gabriel och Metta var barn till kvartermästaren Axel Erik Ridderbjelke och Helena Margareta Gripenmark. De hade hon även en broder som hette Johan Gustaf.

Trävattna kyrka

Metta gifte sig 1783 med sergeanten Henrik Johan Fock. Paret bodde på gården Lilla Gisslared i Trävattna socken utanför Falköping. och fick fyra barn, två döttrar och två söner. Metta Fock fick maken placerad under sin brors förmynderskap på grund av makens svaga begåvning och hans dåliga affärer, vilka försvagade gårdens ekonomi.

Metta Foch och familjen bodde alldeles i närheten av den här bron i Trävattna

År 1802 avled i tur och ordning hennes äldste son, hennes yngsta dotter och därefter maken. Hon arresterades och ställdes inför rätta anklagad för mord på sin make och sina två barn.

Motivet för morden anges ha varit hennes önskan att gifta sig med sin älskare, skogvaktaren Johan Fägercrantz, och metoden ska ha varit förgiftning med arsenik, då kallat mercurium. Hon nekade och fängslades därför ”på bekännelse”, det vill säga ett slags arrest i väntan på antingen ett erkännande eller hennes död.

Mätta Fock satt på Karlstens fästning från 1806 till 1809, och ska ha varit den enda kvinna som suttit fängslad på Karlsten, som normalt var ett fängelse för män.

Mätta Fock författade under sin tid på fästningen en klagoskrift, broderad på 27 hopsydda bitar linne. På den bedyrade hon sin oskuld och klagade över den rättsliga behandling hon utsatts för. Skriften anges ha varit författad 10 december 1805. Det är inte känt om den lämnades fram till myndigheterna. Klagoskriften hamnade i Sophie Adlersparres ägo och hon donerade den vid sin död 1895 till Nordiska Museet, där den finns bevarad.

Så här lyder texten på klagoskriften:

”Jönköpings bastil den 10 däsember 1805.

För 5 wickor sedan är min olyckeliga sak afdömd men ei för än i dag kunnat få rannsakninsacten fredad af witnens utsagor. Men fäld äfter dätta falska protucol til den förskräckeliga Carlstens fästning. Söker hög wederbörlig tilstånd att få Kongelig Maiests nåd detta underkasta men feck avslag. Af förundran… bestört…Herre Cebaoth rör komendantens hierta til nåd och bönhörelse. Den höge herre äger makt pina mig til döds och makt at frälsa min oskuld.

Herre, Herre bönhör dit arma barn, du alsmägtige öfverdomare, himmeläns och iordenäs herre eviga maiestät. Se til den elända, förgiör wåldsvärkaren, hemna detta lidande, tänk uppå dit löfte och hielp mig fattiga änka. Herre min gud. Ogudaktige häradshöfdinge Iörg Arcenius, ni har nu iort dät sista afsteg från den rätt wargie samhälets mädborgiare med rätta och på grunder har at fordra. Lagens svärd är i edor hand en bövelsyxa. Huru wågade ni eder så grymt nalkas kongelig maiestäts rättvisa spira hwars hederliga nit om lagens hälgd, oskuldens fredande, undersåtarenas wälfärd och sanningens rätta uppdagande, allernådigst befalte denna senare ransakning. At ni uti wår store lagstiftarens heliga händer öfverlemnat detta edart wrångvisa protucol stridigt emot witnens utsagor, lag, saning och mänsklighetens röst at dermed fälla en fattig wärnlös änka och skada dess famelli. O, I gudlöse bör dock weta at den lidandes rop och klagan inför thronen öfver eder orätvisa uphörer inte för än edart blodiga föräderi bliver den förtrykta tilåtet bevisa. Ärinren eder thet oundvikeliga memento mori och strax framställas för en rättfärdig allvetande alsväldig och alsmägtig domare. Et godt samvete är då bättre än en full pung. Tärd af krämpor, hölgd af smälek, trykt af olycksöden änkan i sin oskuld lider… wärnlös qvider, otålig äfter döden. Mäcktige herrar huru olika föreholler dät sig icke mellan den bemedlade omgiven af beredveligheter och den fattige utan stöd, klagar. Den wrångvise Iörg Arcenius har fördömt oskiöldigt blod, med sin lögn arglisteligen förvändt änkonäs sak. Hans orätfärdiga protucol uti september 1805 iämte den förtrycktas gråt och klagan framställer den förädaren för Heran Cebaots rätvisa domstol. Uplyste lagens öfverväcktare. Den himmelska konungen kallar eder gudar och den högstas barn, ack låter icke den fattiga änkan komma så ofta och ropa på eder utan skaffe henne rätt och hielper hennes sak. Jag arma änka bönfaller at inför almänhetäns domstol med witnen få styrka alt wad iag ofvanföre emot H.Iörg Arcenius klagat hafver och til bevisande deraf at han orätvist behandlat, bönfaller iag få några af dem wid den holdna ransakning i nästleden september öfvervarande nämndemän såsom witnen afhörda. Mätta Charlotta Fock f. Ridderbielke. Värdes med öma hiertan höra min underdåniga bön kongelig maiests nåd dät underkasta Amen.”

Fägremo i Slätte utanför Töreboda där Metta Fock avrättades år 1810 Foto: Agneta Tjäder

Hon dömdes år 1809, efter att ha erkänt sig skyldig, att få ena handen avhuggen, halshuggas och brännas på bål.

Avrättningen utfördes den 7 november 1810 på Fägredsmon i Västergötland. Johan Fägercrantz dömdes till 28 dygn på vatten och bröd för horsbrott.

EPILOG

Fallet beskrivs i boken Trefalt mord? av Yngve Lyttkens från 1956. Lyttkens, advokat till yrket, redogör där för rättsprocessens partiskhet och brist på oväld. Han anser bekännelsen ”tvivelaktig”, även om han inte tar absolut ställning till hennes eventuella skuld.

Metta Focks öde besjungs av Stefan Andersson på albumet Skeppsråttan.

Boken Mercurium, av Ann Rosman, handlar om Metta Focks öde och i denna menas att hon var oskyldig till de tre morden.

​