Spens
Friherrlig 1628 och introducerad 1635. Spens nr 9 följs mot en bakgrund av skotska familjegrenar; originalet skiljer äldre ursprungsuppgifter från säkrare namngivna personer.

Börja läsa här
Den här utgåvan innehåller hela originalsidföljden för den angivna tavlan i Elgenstiernas verk. Öppna en boksida nedan för att läsa namn, familjeförbindelser och händelser direkt i källan.
Hitta i originalet
Band 7, sidor 428–429: 2 sammanhängande originalsidor.
Läs släkttavlan
Alla sidor finns här på IGLABO. Maskintexten är ett läshjälpmedel och är inte korrekturläst.
Originalsida 428

Tryck på bilden för att förstora.
Visa maskinläst text
Inte korrekturläst. Kontrollera namn, datum och släktled mot originalbilden.
428 sina syskon s. å. 26/9 (introd. s. å. under nr 975); löjtnant vid nämnda reg. 1684; kaptenlöjtnant vid Bielkes pommerska infanterireg. 1688; kapten vid änkedrottningens livreg. i Pommern s. å. 24/11; major därst. 1711 28/9; konfirm.fullm. 1712 7/3; överstelöjtnant s. å. 15/11; † barnlös 1722 2/4 i Uppsala 2 och slöt såväl sin egen ättegren som hela ätten på svärdssidan samt begr. i Rosenstiernska graven i Vårdinge kyrka (Sth.), där hans vapen uppsattes. — G. 1:o 1705 21/12 i Stockholm m. grevinnan Margareta Christina Polus, t. 1677 15/5, † 1710 i Karlskrona, dotter av k. rådet Tomas Polus, friherre och greve Polus, nr 44, och Margareta Elisabet Möller; 2:o 1714 17/8 på Sandbro i Björklinge sn (Upps.) m. Märta Juliana Rosenstierna, dp 1684 9/1 på Sandbro, † 1750 1/11 på Lingsberg i Vallentuna sn (Sth.) och begr. i Vårdinge kyrka, dotter av Olof Rosenstierna, nr 172, och hans 2:a fru Margareta Rosenstråle, nr 37. Catharina Sofia Specht, natural. Specht, f. 1657; levde 1712; † ogift. Gertrud Helena Specht, natural. Specht, f. 1659 20/10, † 1735 1/4. G. 1683 27/2 i Stockholm m. assessorn Daniel Pfeiff, adlad Pfeiff, nr 945, f. 1653, † 1701. Carl Gustaf Specht, natural. Specht, dp 1662 28/3 i Göteborg (Kristine); musketerare vid änkedrott- SPECHT—SPENS. ningens livreg. i Pommern 1682; natural. svensk adelsman jämte sina syskon s. å. 26/9 (introd. s. å. under nr 975); furir vid nämnda reg. 1685; fänrik vid Bielkes pommerska infanterireg. 1688; löjtnant vid änkedrottningens livreg. 1694 1/10; kapten därst. 1700 31/8; † ogift 1712 19/6 i Stettin och slöt själv sin ättegren. Ludvig Specht, natural. Specht, dp 1663 15/8 i Göteborg (Kristine)1; gemen vid livgardet 1681 13/2; natural. svensk adelsman jämte sina syskon 1682 26/6 (introd. s. å. under nr 975); sergeant vid livgardet 1683 7/8; fänrik därst. 1688 8/5; löjtnant 1693 6/5; regementskvartermästare 1700 3/5; kapten s. å. 7/9; † ogift 1701 i febr. av blessyrer, erhållna i slaget vid Narva den 30 nov. 1700 och slöt själv sin ättegren. Maria Beata Specht, natural. Specht, f. 1664. G. efter 1712 m. fortifikationskaptenen Peter Stockman, adlad Löweneck, nr 1660, i hans 1:a gifte, f. 1679, † 1735. Charlotta Specht, natural. Specht, f. 1668, † 1736 18/10 i Åbo. G. där 1691 9/2 m. hovrättsrådet Joakim Schultz, adlad Riddercrantz, nr 1368, i hans 2:a gifte, f. 1650, † 1724. 1 Berg, Christine kyrkas böcker (1890). 2 At (P). Friherrliga ätten SPENS, nr 9, †. Friherrlig 1628 28/4, introd. 1635; ättens siste levande medlem upphöjd i grevlig värdighet. Åtten Spens är av uråldrig feodaladel i Skottland och härstammar, enligt vad flera engelska släktforskare uppgiva, från en yngre son till de forna grevarna av Fife. Ätten har också städse fört i sin vapensköld den ryktbara ätten Macduffs, grevar af Fife, vapen, ett upprättstående rött lejon i fält av guld. Namnet Spens, som förekommer redan på 1200-talet, bars under medeltiden av flera självständiga skotska baroner. Av de grenar av ätten, som under denna tid uppstodo, är grenen Lathallan den äldsta, medan grenarna Wolmerston (Wormeston), Bodham (Boden), Kilspindy och Berryhole utgöra yngre grenar av Lathallan. Baroniet Lathallan, som kom i ätten Spens’ ägo 1425, då godset förverkades av Murdoch, hertig av Albany och greve af Fife, hade sedan urminnes tider tillhört grevarna av Fife. Samtliga nämnda grenar av ätten Spens förde i vapnet det upprättstående lejonet. Ättens med säkerhet först kände stamfader är Henry de Spens, som levde under Alexander III, konung av Skottland 1249—1286, och som i likhet med de flesta av Skottlands adel tvangs att underkasta sig konung Edvard I av England år 1296. Samtidigt med Henry levde en Nicol de Spens, som likaledes måste svära konung Edvard trohetsed 1296, men sambandet mellan dessa två är icke utrett. Henry de Spens dog strax efter år 1300 och efterträddes av sin son Thomas, som omtalas i ett donationsbrev till klostret i Soltray 1320 och i ett annat brev till samma kloster 1332. Thomas’ son och arvinge var William de Spens, nämnd i en handling av 1385 16/5. Denne efterträddes vid sin död av sonen William de Spens, † 1432, innehavare av baronierna Lathallan i Fifeshire och Glen-Douglas i Dumbartonshire samt av länderierna Athaland, Kittedie och Craig-Sanquhar m. fl. Från honom härstamma med visshet samtliga grenar av ätten. I Skottland och England kvarleva nu endast grenarna Lathallan och Craig-Sanquhar, den sistnämnda utgrenad från Lathallan 1780. Grenen Wolmerston kvarlever i den svenska grevliga ätten Spens, och grenen Bodhan, varav medlemmar under senare hälften av 1500-talet utvandrade till Schlesien och därifrån till Böhmen och Österrike, fortlever i båda sistnämnda länder, där den erhöll friherrlig värdighet 1781 22/8 och för namnet Spens von Boden. Medlemmar av grenen Lathallan utvandrade 1450 till Frankrike, där ätten alltjämt torde kvarleva. (Utredningen om ättens äldre historia har meddelats av e. o. hovrättsnotarien greve Vilhelm Spens, son överlämnat till utredningen hörande originalhandlingar till riddarhuset.) egendom förverkad. — G. m. Margaret Learmouth, omg. m. sir James Anstruther. Son: Jakob Spens, friherre Spens, till Orreholmen Skörstorps sn (Skarab.); f. 1571; provost i Oran i Fifeshire 1594; uppgiorde jämte styvfadern 01 andra en plan att besätta och civilisera ön Levi Tab. 1. William (David) Spens, till Wormeston; deltog i striderna i Skottland i medlet av 1500-talet; tillhörde det parti, som tog regenten Lennox tillfånga vid Stirling 1571, men blev dödad, när han försökte skydda dennes liv. Till följd härav blev hans i 1
Originalsida 429

Tryck på bilden för att förstora.
Visa maskinläst text
Inte korrekturläst. Kontrollera namn, datum och släktled mot originalbilden.
SPENS. 429 1598, men försöket major eller överstelöjtnant; bevistade riksdagarna misslyckades och han 1638 och 1640; †1 1647 2/5 och troligen begr. i kvarlämnades som gisslan 1599; företog redan 1606 värvning av krigstolk för svensk räkning i England; svensk överste 1608; kom 1610 som engelsk legat till Sverige; general över alla brittiska trupper i Sverige s. å. och fick i uppdrag att värva ytterligare 3,000 man; svensk legat till England 1611 24/1; återkom som sändebud 1612 och diplomatisk korrespondent i England s. å.; medlade i den dubbla egenskapen av svensk-engelsk förtroendeman jämte sir Robert Anstruther 1612—1613 freden i Knäred; svensk residerande kommissarie i England 1613; engelsk legat till Sverige s. å., 1619, 1620 och 1624; engelsk legat till Nederländerna 1624; svenskt hovråd och legat i England 1626; engelsk legat till Danzig och Brandenburg 1627; överlämnade i Dirschau till konung Gustaf II Adolf strumpebandsordens insignier s. å. 23/9; friherre 1628 23/4 med Orreholmen till friherreskap (sönerna introd. 1635 och 1638 under nr 9); ordinarie residerande ambassadör vid engelska hovet 1629; † 1632 i slutet av året i Stockholm och ligger begr. i Riddarholmskyrkan, där hans änka 1634 köpte grav [N. F.]. ’Han skattades högt av såväl konung Gustaf II Adolf som rikskansleren greve Axel Oxenstierna, vilka vanligen kallade honom vid viktiga rådplägningar.’ — G. 1:o (1595?) m. Agnes Durie; 2:o 1624 m. Margareta Foratt i hennes 1:a gifte (g. 2:o omkr. 1637 m. översten Hugo Hamilton, natural. Hamilton och friherre Hamilton af Deserf, nr 50, i hans 1:a gifte, † 1679), begr. 1653 1/11 i Riddarholmskyrkan. Barn: 1. Jakob (James); bemyndigades av skotska riksrådet att utrusta en styrka om 1,200 man till konungens av Sverige tjänst 1623 24/3; stannade troligen i England. 1. David. 1. Vilhelm, friherre till Orreholmen; f. 160(42?); A D af 0 Grevliga ätten Grevlig 1712 Tab. 1. Jakob Spens, greve Spens (son av Axel Spens, se friherrliga ätten Spens, Tab. 2), till Orreholmen 1 Skörstorps sn (Skarab.), Höja i Gryta sn och Ala i Vassunda sn (båda i Upps.), Ökna i Floda sn (Söd.) samt Grensholmen i Vånga sn, Stavsäter 1 Vists sn, Norrö i Kättilstads sn, Viksholm i Hägerstads sn, Skedvi i Tjärstads sn och Ängelholm i S:t Anna sn (alla i Ög.); f. 1656; student h ppsalax 1662 1/12 och i Strassburg: 1671 26/4; vid fter återkomsten från utrikes resor kornett 1675 INreg:t till häst 1674 22/7; löjtnant därst. 9 27/3; löjtnant vid livdrabanterna s. å. 10/ 2 9; overstelöjtnant vid adelsfanereg:t 1676 23/12; Skörstorps kyrka. 1. Cecilia, levde änka 1639. G. m. generalmajoren av infanteriet, översten för Kalmar reg. David Drummond, f. 1593, † 1638 12/3. 1. Isabella, levde ännu 1646 i dec.4 G. m. generalmajoren Jakob Ramsay, f. omkr. 1589, † 1638 29/7. 1. En dotter. G. m. en skottsk officer i svensk tjänst William(?) Monpenne. 2. Axel, f. 162(6); major; † 1656. Se Tab. 2. 2. Jakob, friherre till Orreholmen; f. 1627 8/5 i Stockholm; student i Uppsala2 1639 29/8; kaptenlöjtnant vid artilleriet; kapten vid livgardet 1655 i maj; överstelöjtnant vid G. O. Stenbocks fotreg. 1656; överste för Upplands reg. 1665 30/1; † ogift s. å. 4/2 och begr. 1668 23/7 i Riddarholmskyrkan. Tab. 2. Axel (son av Jakob Spens, friherre Spens, Tab. 1), friherre till Orreholmen; f. 162(6); student i Uppsala2 1639 29/8; ryttmästare vid Hammarskjölds värvade dragonreg. 1654; major därst. 1656 16/7; blev fången i Polen och f† s. å. under fångenskapen samt begr.3 i Skörstorps kyrka (Skarab.). — G. m. Sofia Rytter, som levde 1668, dotter av landshövdingen Johan Henriksson, adlad Rytter (Reuter af Skälboö, nr 158) och Catharina Hand, nr 59. Barn: Catharina Margareta, f. 1653 10/11, † 1681 9/6 i Stockholm och begr. i Linköpings domkyrka. G. 1671 m. assessorn Gideon Rålamb, nr 59, i hans 1:a gifte, † 1692. Sofia, f. 1654, † 1715. G. 1681 10/7 på Slefringe i Åtvids sn (Ög.) m. ryttmästaren Johan Kruse af Elghammar, nr 43, † 1714. Virginia, f. 1655, † 1722 14/12 på Bredsjö i Järlåsa sn (Upps.) och begr. s. å. 29/12 i Järlåsa kyrka. G. 1681 1/1 på Slefringe m. översten friherre Henning Adolf Kruuse af Verchou, nr 76, f. 1654, † 1712. Jakob, greve Spens, f. 1656; k. råd och president; † 1721. Se grevliga ätten Spens, Tab. 1. 1 At (So). 2 Um. 3 At (Sch). 4 At (RA). SPENS, nr 4. 20/ d 2, introd. 1719. kaptenlöjtnant vid livdrabanterna s. å.; överstelöjtnant därst. 1680 18/2; överste för livreg:t till häst 1693 28/12; generalmajor 1698 4/7; generallöjtnant 1701 11/5; general av kavalleriet och mönsterherre i Sverige 1704 9/1; avsked från chefsbeställningen vid livreg:t till häst s. d.; avsked ur krigstjänsten 1706; k. råd samt president i bergskollegium 1710 30/8; greve 1712 20/2 (introd. 1719 under nr 54); vice överståthållare i Stockholm 1714; † 1721 6/1 (8/1) i Stockholm. Han bevistade kampanjen i Flandern 1690; var med i slagen vid Halmstad, Lund och Landskrona samt anförde på ett utmärkt sätt det tappra livreg:t till häst vid landstigningen på Seland vid Petjory 1701 13/2 och 9/7; bidrog synnerligen övergången av Düna s. å.
Ta med släktboken
Formulären skyddas av reCAPTCHA.



