“D. 7 L. Klart, lugnt. På f. m. var jag hos A. Gabrielsson i Simonsg. med ett bref från Rydberg. Derifrån gick jag åt Elmåsen och Trollö till Långareds handelsbod der jag köpte en syltburk af glas till Alma för 50 öre. Jag fick derifrån åka med skolläraren i Tämta Herr Edv. Svensson efter hans lilla ölännare-sto emedan han stod på resa till Wårgårda, han hade äfven en liten 2 månaders fölunge med sig, hvilken ej var stort större än ett litet får. På e. m. var Nämndemannen Carl Larsson i Bälinge här, Samma värmegrad. Hulda och Nanny voro till Hökåsen och hemtade hem fåren, hvilka varit der på bete.“

Två pojkar från Höga (Höwa) står utomhus med ett föl. Den äldre till vänster heter Tage Andersson och den mindre Lars.

Foto Erik Andersson Hallands Kulturhistoriska museum

Ölännaren kallar vi idag Ölandshästen. På Yllanders tid kallade man ofta småväxta hästar Ölännare.

Den är en numera utdöd svensk hästras från Öland. Rasen finns beskriven i skrift så långt tillbaka som på 1500-talet, och den dog ut 1925. Den sista häst som ansågs som riktig ölandshäst var ett sto vid namn Lilly som dog på Torslunda Gård i Kåtorp. Hennes skelett finns utställt på Eketorps borg i Eketorp.

Ölandshästen var en som en medelstor ponny på ca 130 cm, men var dock ingen ponny utan en liten stor häst. Den användes som packdjur, ridhäst och körhäst, samt inom lättare jordbruk. Under vintrarna kördes ölandshästarna över isen som bildats på sunden mellan ön och fastlandet när öborna skulle köpa varor från Kalmar.

En mindre variant av ölandshästen som enbart var ca 70–100 cm i mankhöjd kallades öländsk kungshäst, men denna typ dog ut under 1800-talet.

Idag har “Föreningen Ölandshästen” återskapat en typ av ponny som är mycket lik den ursprungliga rasen, men som går under namnet estnisk buskponny.

◊◊◊—————◊◊◊