”D. 19 Fr. Strömoln, blåst, vid m. t. 18 gr. v. På e. m. gick August i Nolhagen hem för att berga in hö. Hulda promenerade till G. Peterssons i Ödegärde, men under ditmarschen tog hon miste på väg och kom sålunda ända till Häradsvad. Jag var i Ljurs bod.”
(Titelbilden föreställer en byst av Birger Jarl gjord av dockmakaren Oscar Nilsson)
◊◊◊—————◊◊◊
Iglabo, Ödegärde och Häradsvad på kartan
Slaget vid Häradsvad 1251
Birger Jarls släkt, som härstammar från Folke Digre, har från Sverker den yngres tid haft jarlavärdigheter. Birger blev gift med Erik X:s dotter Ingeborg, Ingeborgs äldre syster Helena blev gift med Knut Långe. Även han härstammade från Folke Digre.
Helenas och Ingeborgs broder Erik XI kallades ”läspe och halte”. Erik XI blev slagen, och Knut Långe tog makten 1229. Efter Knuts död 1234 kom Erik tillbaka och regerade med stöd av sin Jarl Birger Jarl. Knut Långes son Holmgeir gjorde uppror men blev tillfångatagen och avrättad av Birger Jarl år 1247. Erik XI avled år 1250 och Birger Jarls minderårige son Valdemar valdes till konung. Den som kände sig i högsta grad förbigången var Knut Långes andre son Filip. Han var ju son till den äldre kungasystern, och hans far hade till sin död varit konung. Birger Jarl satt kvar vid makten, och han hade avrättat hans äldre bror. Filip fruktade att han skulle möta samma öde.
Filip samlade därför sina anhängare, bland dem sin systerson Knut Magnuson (son till Knut Unges dotter Sigrid) och sin halvbroder Filip Larson (son till Knut Långes änka i ett senare gifte). Först sökte de upproriska stöd hos Norges kung Håkon den gamle, men eftersom han låg i förhandlingar med Birger Jarl om ett giftermål mellan sin son och Birgers dotter Rikissa, fick Birger i god tid reda på de upproriskas planer.
När de upproriska inte fick stöd av Norge, vände de sig till den danske kungen Erik Plogpenning. Där lyckades de bättre, och sedan de värvat en ganska stor här, trängde de in i Västergötland. Birger Jarl, som nu överlämnat sin dotter Rikissa till Junker Karl (troligen i Lödöse) för vidare resa till bröllopet i Norge. Detta skedde år 1251.
Birger Jarl bodde för det mesta på något av sina gods i Västergötland. Ett av dessa var Lagmansholm i närheten av Häradsvad. Eftersom han visste att Filip med sin här skulle komma samlade han ihop en här i Västergötland. Han hade knappast haft tid att resa till Mälartrakten eller hunnit samla manskap på den korta tiden som stod till buds. Vidare kan man antaga, att en så slug och försiktig herre som Birger Jarl aldrig skulle tillåtit en här marschera genom landet och under tiden kunnat värva än mera soldater till sin här.
Träbro över Säveån vid Häradsvad
När de upproriska gått iland vid Göta älv och sedan fortsatt genom Alingsåstrakten och kommit till en punkt vid Säveån, där Häradsvad är beläget, slog de läger. Kanske hade de tänkt att som stödjepunkt erövra Borgbacka Kungsgård vid Kvinnestadssjön.
Från Lagmansholm kom så Birger Jarl med sin här och lägrade sig på den andra sidan. Här talades det om förhandlingar, och att Strängnäsbiskopen skulle ha övertalat folkungarna att vapenlösa vada över till Birger Jarl (tro det, den som kan). Alltnog, härerna möttes, och Birger lät avrätta kuppmakarna.
Ännu finns det berättelser om slaget i folkmun, och vissa historier är upptecknade. Birger Jarls häst skulle till exempel ha tappat en silversko, som ingen har hittat, fast många har letat. En grupp minnesstenar togs bort, då vägen till Brunnlid breddades. Dessa stenar låg troligen vid sidan om vägen. Flera resta stenar finns emellertid kvar ännu idag, utmärkande gravplatser.
Till hinder för en främmande här att taga samma väg lät Birger Jarl befästa Götaälvmynningen.
Artikel av Ragnar Hagin i Alingsås Tidning den 10 maj 1983, återgiven i boken ”Birger Jarl och slaget vid Nårunga 1251” av Jan Skoglöw med bl.a. Ingvar Leion som medförfattare
