”D. 30 Fr. Strömoln. På f. m. fick jag mitt lådskåp med 13 lådor färdigt. På e. m. var jag i Långaredsboden och köpte korngryn och ost åt Alma. Rydberg hade utaf en händelse tjudrat sitt lilla ungsto i närheten af ett getingbo, en stund derefter hade hon slitit sönder grimman och kommer framsättande som en raket. På afton var jag hos Carl på Ledsbacken och fick grimman lagad. Johan i Trollö var här för att få Rydberg med sig, för att hjelpa honom att på Borås marknad i morgon sälja en unghäst.”

(Titelbilden föreställer Ledsbacken. Foto från Ulf Pettersson)

Torpet Ledsbacken låg på Gundlereds mark inte alls långt från Iglabo. Där bodde syskonen Carl och Christina. Carl var född 1827 och Christina var 9 år yngre. Fadern Anders Andersson kom från Stenatorp i Algutstorp och modern Maja Andersdotter var från Nordgården i Ornunga.

Familjen hade tidigare ägt torpet Ledet, som låg strax söder om Iglabo sjö. Där föddes alla fem barnen; Katarina, som blev torpare på Ekeberget och dog på Iglabo, Anders Petter som flyttade till Tolsgården och senare Bredared, Johanna, som var gift med Pehr Gustav Pettersson i Ekeberget och dog 1865 på torpet Hästhagen under Iglabo, kallades ”krumpen”, Carl var sadelmakare, lappskomakare och träsvarvare. Han svarvade hjulnav, vingar och tenar till spinnrockar, tallrikar och skaft till bordsknivar m.m. Den som ville ha svarvat något måste själv dra den tunga svarven. Kalle hade lärt sina yrken av fadern, som hade liknande sysselsättning. Bland annat hade han gjort svarverierna till runddelen vid altaret i Nårunga kyrka.

Antagligen hade familjen något genetiskt fel, även om de förstås inte visste om detta på den tiden, för tre av barnen var småväxta.

Den 14 november 1908 dog Kalle på Ledsbacken. Kristina släpade sig till ett grannställe och överbringade dödsbudet. Kalle hade varit så sjuk, meddelade hon. Så hade han i yrsel rusat upp, men fallit och slagit sig så illa att han dött. Då grannarna kom dit låg Kalle på golvet, död och blodig.

Läs hela berättelsen här.

◊◊◊—————◊◊◊