”D. 13 T. Strömoln. Reste Rydberg till Göteborg för att öfvervara Larsmässe marknaden derstädes i morgon. Jag snickrade på ett litet lådskåp.”

(Titelbilden föreställer Potatisupptagning Galstad Västergården Asklanda)

LARSMÄSS

Larsmäss firades förr på Laurentiusdagen den 10 augusti. Om dagen var vacker kunde man förvänta sig en god höst enligt Bondepraktikan. Om solen sken klart skulle det bli en mild höst, men en sträng och besvärlig vinter.

POTATISUPPTAGNINGEN

Berättat Av: Adolf Gustafsson (Född 1863), Plats: Hudene, Västergötland
Upptecknat: 1939 Av Linnar Linnarsson

Larsmässe var en bemärkelsedag i flera avseenden. Då fick en börja med de ”farske petätera”. En fick inte börja med dem förr än då. Men det dugde inte heller att vänta över den dagen.

”Se Lars, han kåmmer mä farska petäter”, sa de. Så honom tyckte de om. De hade en sorts tidiga potatisar, som var färdiga till Larsmässe, larsmässepetäter.

Enligt en annan uppgift fick man se till potatisen den 1 augusti, eller på Peteri-fäng, som den dagen kallades. men då fick man endast ta till sig en eller ett par av de största under varje stånd. Det kallades att gälla. De gälla petätera, eller: de gälla i petätelant.

När Stenunga-bönderna skulle ha upp sina potatisar, hörde de sig för hos sina grannar, så de inte ställde till med upptagning på en och samma dag. Utan då kom de överens, att den dagen tar vi upp hos er, och den dagen kommer i hem till oss. Och så gick man till det ställe, där man hade upptagning, så många som kunde ta sig ut, en del bjudna, andra objudna. De var välkomna så många som ville komma. ”Allra roligast hade vi hos Kvarnas”, säger berättaren. Där brukade vi vara en 25 – 30 stycken, mest ungdomar.

Den dagen på morgonen brukade Kvarnas alltid slakta ett får, så de fick färskt fårkött till middagen. men det var kvällen vi ungdomar väntade på. ”Då gick vi samman i kvarnkammaren och kvarnen och lekte alla möjliga roliga lekar. Jag minns särskilt en kväll, då vi hade så roligt. Men så började en del bli oroliga, för de var tillsagda att då och då skulle de vara hemma. Och så skulle vi då gå. Men då hittade vi inte våra träskor. Då hade pojkarna gömt undan dem, en av varje par. Och då måste vi stanna, tills det behagade pojkarna att ta fram dem. Vi hade väl ingenting emot en stunds lek och skoj. Och nu hade vi pojkarna att, skylla på”. Enligt Anna, hustru till Adolf Gustafsson i Hudene.

Petätejälpera torde ej ha praktiserats förr än på 1800-talets senare hälft. De jälper, som omtalas i punkt ovan, höllos på 1880- och 90-talen.

Ännu så sent som på 1820 och 30-talen odlades förhållandevis lite potatis. Man satte på lann och med tillhjälp av spade, vanligtvis sattes den för tätt med följd att den gick upp i blast och lämnade ringa skörd. Det var först sedan man lärt sig sätta potatisen i fåror på vanlig åker med tillhjälp av dragare och redskap som odlingen tog fart. Ännu på 1890-talet envisades många med att odla de gamle svenske röe petätera eller de blå, de var söta och goda men små och ojämna, avkastade ringa.

Emil Andersson född 1859 i Ornunga, men bosatt i Hudene berättade:

”Då mor var liten, fick de en liten skiva potatis som sugel på brödet. Det var väl på 1830-talet, för mor var född 1828. Men så ett satte far hela tre halvskäppor.”

”Nu, små barn”, sa han, ”nu ska i få äta potatis så mycket i vill.”

HUR MAN TOG UPP POTATISEN

Potatisplockning vid Hagalund, en flicka och en pojke. Bostadshus i bakgrunden. Linnéa och Sven Erik Olsson, Erik Theon Olssons barn. Bilden tagen i mitten av 1930-talet.

Foto Erik Theon Olsson Örebro Länsmuseum

Potatisen togs upp med potatishackor. Det kunde vara ganska långa fåror. På en vanlig bondgård var potatisåkern mellan en och två hektar. En hektar är 10 000 kvadratmeter.

För 70-80 år sedan hade skolbarnen på landsbygden potatislov på hösten. Det var för att alla måste hjälpas åt att ta upp potatisen. Ofta var det en av de första inkomsterna för barn och ungdomar. Man gjorde dagsverken hos byns bönder.

Ute på åkern lades potatisen i stora potatiskorgar. På en del gårdar hade man två korgar, en för småpotatis (gresapetäter) och en för de stora potatisarna. När den blev full bars den till häståket. När vagnen var fullastad körde man till jordkällaren där potatisarna tippades ner. En frostfri och torr förvaringsplats.

◊◊◊—————◊◊◊