GÅRDAR I ORNUNGA

Ornunga Gamla Kyrka

Ornunga socken i Västergötland ingick i Gäsene härad, ingår sedan 1971 i Vårgårda kommun och motsvarar från 2016 Ornunga distrikt. Socknen har medeltida ursprung.

Ornunga Gamla Kyrka början på 1900-talet. Vårgårda kommunarkiv

Ornunga Gamla Kyrka uppfördes troligen på 1200-talet och enligt en sägen byggdes den åt församlingen av två rika systrar på godset Sällerhög. Takmålningarna i lantlig renässans är från 1600-talet och vid samma tid byggdes en läktare vid västra väggen. Den utvidgades senare åt öster längs den norra väggen. År 1720 byggdes kyrkan till och blev dubbelt så stor. Nuvarande tresidiga kor tillkom då och fönstren fick sin nuvarande storlek. De båda vapenhusen av trä uppfördes. Sakristian norr om koret murades upp 1794.

Ornunga Kyrkebol 

Kyrkebol och Stommen tillhörde kyrkan ända till 1500-talet. Håltsäkra, Lindås, Lommared, Berget, Gisslagården, Spetalen och Spångakil har i jordeböckerna räknats som frälsehemman. Enligt tradition skall Skjutshagen ha utgjort en allmänning, där de som varit ute på kronoskjuts fick beta sina hästar. De övriga hemmanen har varit kronoskattehemman. Trollö och Korpås upptas år 1560 som kronotorp, senare överförda till hemman.

Lommared tillhörde kronan under 1800-talet och var då sergeantboställe. I jordeböckerna har ända sedan 1500-talet följt med en del av Lommared, som år 1560 upptas som kronotorp. År 1611 upptas den som skattejord. 1877 uppges Lilla Lommared som ödehemman. 1860, då utmarkerna skiftades, ville inte lantmätaren lämna Lilla Lommared ur räkningen, utan avsatte så mycket mark som kom på 1/4 mantal. Denna mark, nuvarande “fattigplan“, ligger fortfarande och väntar på att huvudgården skall komma fram. Sjölid och Botillsbacken var tidigare odlingslägenheter på kronoallmänningen, men överfördes 1825 till hemman.

På Ornunga bys inägor ligger ett par mindre områden som tillhör andra socknar. Sålunda hör det gamla torpet Assmundstorp till lglabo i Ljur, och det område som användes till parkeringsplats vid Asklanda-Ornunga missionskyrka tillhör den av kronan inköpta gården Fägre i Hudene. Efter åtskillig pappersexercis och riksdagsbeslut fick missionsförsamlingen inköpa den lilla plätten.

I husförhörslängden var socknen indelad i fyra rotar, nämligen Överby rote, Nederby rote, Torpa rote och Vaselids rote. Den sistnämnda har ändrat namn och kallas nu Spångakils rote, emedan Vaselid inte längre hör till roten. Sedan 1926 tillhör Vaselid och Stenhögen Ljurs socken. Tidigare hade det funnits en femte rote, Västerby rote, vilken bestod av Västergårdarna och Ramnaklev. Då räknades Spångakil, Ryagärde och Korpås till Nederby rote.

GÅRDARNA I ORNUNGA LISTA

• Algutsgärde
• Baggebol
• Botillsbacken (Hindared)
• Håltsäkra
• Korpås
• Kvarnegärdc
• Kyrkebol
• Lindås
• Lommared
• Ornunga Berget
• Ornunga Gisslagården
• Ornunga Mellomgården
• Ornunga Nordgården
• Ornunga Simonsgården
• Ornunga Spetalen
• Ornunga Stommen
• Ornunga Södergården
• Ornunga Västergården
• Ornunga Östergården Ramnaklev
• Ryagärde
• Sjölid
• Sjötorp Lillegården
• Sjötorp Storegården
• Skjutshagen
• Skog
• Spångakil
• (Stenhögen)
• Trollö
• (Vaselid Västergården)
• (Vaselid Östergården)

ACKSJÖHULT

Denna lägenhet har ägts av August Jonsson och sedan av hans son Albin Jonsson. Numera är Sven Johansson f. 1909 från Sjölid ägare.

ALGUTSGÄRDE

1/2 oförmedlat, 1/4 förmedlat mantal, 89 hektar.

Under första hälften av 1800-talet innehades den ena åttingen*, d.v.s. halva Algutsgärde, av en Olaus Andersson. Denne hade en dotter och fem söner. Dottern gifte sig med en kusin i Ramnaklev. Sonen Anders Magnus övertog hemmet, Erik Gustaf flyttade till Vaselid, Fredrik innehade bland annat en av Simonsgårdarna innan han blev bofast vid Högabacka, Henrik var byggmästare i Herrljunga och Samuel flyttade till Assberg i Vänga. Anders Magnus Olausson var barnlös, varför gården överläts till Karl Alexandersson från granngården och hans maka Frida från Götestorp. Deras dotter Agnes och hennes man Knut Svantesson f. 1909 från Änet övertog gården 1950. År 1978 köptes gården av fru Svantessons systerdotter Aina f. Samuelsson från Änet och hennes man Benny Ivarsson f. 1949 från Slätthult i Skogsbygden, som dock är bosatta i Slatthult.

Den andra hälften av Algutsgärde är en gammal släktgård. På 1820-talet gifte Petter Svensson från Östergården sig till gården. Petter hade två söner, August som flyttade till Uddetorp i Kvinnestad och Svante som blev bosatt i Hudene samt en dotter Anna f. 1836. Petter omkom genom drunkning medan barnen var små. Änkan gifte sedan om sig med Anders Andersson f. 1818. De hade två söner, Johan född 1849 och Efraim född 1858. Anders lämnade gården till styvdotter Anna och hennes man Petter Andersson och tog själv som undantag lägenheten Intakan eller Nygärde. Efraim blev sedan ägare till Nygärde, som senare innehades av sonen Hilbert Efraimsson f. 1894. Efter hans död inköptes stället av Björn Andersson från Marstorp.

Petter Andersson och Anna hade en dotter Rika, som flyttade till Vesene, och dottern Amanda gifte sig med Albert Andersson från Ramnaklev, senare i Simonsgården. Sonen Alexander Pettersson gifte sig med svågerns syster Matilda. De båda dubbelsvågrarna övertog gården gemensamt. Omkring 1890 lämnade Albert sin andel till svågern och for till Amerika. När makarna Pettersson var i 60-årsåldern överlät de gården till döttrarna Anna och Selma.

Selma är gift med Einar Johansson född 1892 från Baggebol i Kvinnestad. Deras son Karl-Olof f. 1935 och hans maka Marianne f. Holgersson från Gudmundstorp äger gården sedan 1966.

BAGGEBOL, VANLIGEN KALLAT ASPELUND

1/2 oförmedlat, 1/4 förmedlat mantal, 89 hektar

Under 1860-talet ägde Anders Bengtsson och Anders Larsson var sin åttondel. Anders Larsson var gift två gånger och hade många barn, av vilka de flesta bosatte sig i trakten. Larssons son Johan Gabriel övertog grannens gård under 1870-talet. Ett decennium senare övertog han även fädernegården. Omkring 1890 sålde Gabriel hela gården till Albert Andersson i Algutsgärde och köpte sig en annan gård i Vesene. Han blev emellertid så ångerköpt att han betalade 500 kr för att få tillbaka gården.

Sonen Klas övertog den ena åttingen, vilken han 1947 sålde till Gottfrid Johansson från Hålanda. Hans son Göte f. 1931 och makan Ingegerd f. Johansson från Algutsgärde är nu ägare sedan 1962.

Den andra gården ägdes några år av sonen Frans och dottern Helfrida. När hon gifte sig och flyttade till Guide, såldes gården till brodern Karl Johansson, vilken förut ägde Sjötorp Storegården. Frans bodde sedan hos brodern. En Gabriels son Ernst gifte sig till Sjötorp Lillegården. Karl Johanssons söner Nils och Sture Karlsson är nu ägare.

Till Baggebol hör lägenheten Karlstorp som Anders Larsson hade som undantag. Stället övertogs av sonen Otto f. 1860, som var gift med Gerda f. Johansson från Sjötorp Lillegården. De var de sista boende där.

BOTILLSBACKEN

1/16 mantal, 23,5 hektar.

Botillsbacken upptogs som odlingslägenhet på kronoallmänningen Ornungen av avskedade soldaten Reinhold Ljungberg. År 1835 blev lägenheten skattelagd och beräknad till 1/16 mtl. På 1860-talet var Nils Johansson ägare, varefter stället övertogs av mågen, Johan August Lindgren från Tämta. Denne hade sitt soldattorp omedelbart intill och hade detta i sambruk med hemmanet. Yngste sonen Gustaf övertog stället. Brodern Oskar och systern Elin bodde hos honom. Makarna Lindgrens son Karl bor i Borås. Sonen Johan har varit lägenhetsägare i Ljur, dottern Annie var gift i Östergötland, dottern Maria var gift med lägenhetsägare Adolf Allén i Ljur och dottern Elisabet har den mesta tiden bott i Vesene. Elin, som bodde i hemmet, övertog ägandet efter Gustafs död 1964. Elins barnbarn Gunvor Carlsson i Fritsla och Jan Möller i Vesene fick överta gården 1980.

HINDARED

Hindared överfördes från Ornunga till Tämta socken 1891.

HÅLTSÄKRA

oförmedlat, 1/8 förmedlat mantal, 114 hektar.

Håltsäkra (Holtsäckra) Västarvet

Håltsäkra innehades vid mitten av 1800-talet av Anders Carlsson. Dennes son Johannes Ström övertog hälften av gården och den andra hälften övertogs av Ströms broder Gustaf Ström. Johannes Ström hade, vid sidan av jordbruket, slakteriaffär och handel med lantmannaprodukter. Han kunde dock inte hålla ihop det hela utan kom på obestånd, varför svågern Efraim Pettersson i Vaselid för borgensförbindelser övertog gården. Pettersson sålde gården till Johan Andersson från Algutsgärde. De sista åren bodde Johannes Ström i en backstuga vid Gåsaviken. En son August förolyckades vid en marknadsresa till Borås. De övriga fyra barnen for till Amerika. Johan Andersson var barnlös varför han överlät gården till sin brorson Axel Efraimsson, som var gift med Almina f. Andersson från Sjötorp. Sedan Axels död 1972 ägs gården av sterbhuset.

Gustaf Ström sålde sin gård i smålotter. 1/48 mtl, köptes av skräddaren Alexander Andersson. Denna gård innehades därefter av Bertil Andersson f. 1881 från Orrabacka. Sedan blev Thor och Ruth Alexandersson i Skog ägare. Gården övertogs sedan av deras son och sonhustru Harry och Monika Alexandersson.

En del, 1148 mtl, såldes till änkan Kristina Johansson. Den övertogs av hennes son Karl Persson, vilken år 1929 sålde gården till Sven Fredriksson f. 1894 från Smedstorp och hans maka Frida f. Palmqvist från Tostared. Deras dotter Barbro och hennes man Erik Andersson f. 1923 från Lindås äger nu gården sedan 1966.

1/96 mtl köptes av förut nämnde Fredrik Olausson från Algutsgärde.

1/96 mtl som endast utgjordes av skogsmark inköptes av Fredrik Sandberg i Ljung. Denna skogsmark har skiftat ägare flera gånger och ägs nu av Stina Sylven-Johansson från Vesene och Maj Kowalski, Gråbo.

På Håltsäkras andel i f.d. kronoallmänningen Trenningshult i Nårunga ligger lägenheten

KORPÅS

1/4 oförmedlat, 1/8 förmedlat mantal, 45 hektar.

Ornunga Korpås Nedre 1:2. Västarvet

Korpås upptogs 1560 som kronotorp. I slutet av 1.700-talet var det två åbor i Korpås. Den ena hälften ägdes av f.d. soldaten Anders Fix 1751–1807 och hans hustru Ingeborg 1754–1808. De sålde gården till en Sven, far till Anders Svensson i Spetalen. När makarna Fix lämnade gården tog de som undantag en jordbit invid bygdevägen till Ornunga, där de bodde till sin död. Sven, likt mänga andra bönder vid denna tid, blev backstugusittare vid Ryatorp. Han flyttade då Andreas var i femårsåldern.

Den andra gårdshalvan ägdes av Jonas Andersson 1721–1800 och hans hustru Anna 1734–1808. Gården övertogs av deras dotter Stina 1765–1813 och hennes man Jonas Pettersson. De hade bara en dotter, som liksom modern hette Stina 1801–1878. Hon gifte sig med Johannes Carlsson från Ljur Västergården och de övertog gården. Det på den tiden lättillgängliga brännvinet blev hans olycka. Trots hustruns ivriga försök att få honom att supa måttligt, kunde han inte motstå begäret utan tog för mycket av varan, vilket hade till följd att det blev svårt att klara ekonomin. Då deras äldsta dotter Anna Katrina var nitton år gifte hon sig med Jonas Johansson från Kyrkebol. Trots att makarna Carlsson var endast respektive 42 och 40 år gamla och hade fyra oförsörjda barn, lämnade de gården till mågen. Carlsson hade tidigare köpt även den andra gårdshalvan, varför hela Korpås nu var sammanslaget. Makarna Carlsson tog ett undantag, som de beräknade kunna leva på. Detta undantag varade i 37 år. Johannes Carlssons andra dotter Maja Stina gifte sig med Johannes Pettersson i Skjutshagen och sonen Erik övertog svärfaderns hem, Högen. Sonen Carl ägde en del i Spångakil och sonen August flyttade till Ålleskogen i Vesene.

Det heter i ett ordspråk att man ska ta seden dit man kommer. Detta gjorde Jonas, han satte lika stort värde på supen som svärfadern gjorde. Jonas tillverkade brännvin i stor skala och hade en särskilt anställd brännmästare för att göra arbetet. Det fattades aldrig något lager.

Efter omkring 20 år kunde inte Jonas klara ekonomin längre, varför han sålde gården till Johannes Pettersson från Vaselid och hans hustru Lovisa, som var född i Ljur Frälsegården. Eftersom skulderna blivit för stora och det förut var stort undantag på gården, kunde Jonas inte betinga sig något undantag utan måste med familjen flytta till ett torp vid Almåsen.

Johannes Pettersson hade tidigare ägt 1/8 mtl, Ljur Frälsegården 7:3. Johannes hade byggt nytt boningshus i Frälsegården, detsamma som nu användes. När Pettersson sålde Frälsegården till sin svärfar Petter Olofsson, bestämdes att köparen som dellikvid skulle bygga ett likadant boningshus i Korpås. Eftersom även ladugården i Korpås var bristfällig byggde Pettersson ny ladugård redan första året han ägde Korpås. Då Pettersson fått husen i gott skick hade skulderna blivit honom övermäktiga. I motsats till företrädarna var han nykter och skötsam, men det hjälpte inte. Efter åtta år måste han sälja gården och med familjen emigrera till Amerika. Betecknande för den tidens förhållanden är att då Johannes år 1861 köpte Korpås betalade han 22 000 daler ca 3 667 kr. (6 daler motsvarar 1 riksdaler eller 1 krona). Då han åtta år senare, efter att ha nybyggt alla husen, sålde gården fick han 23 000 daler — ca 3 834 kr. Han fick således endast 1 000 daler eller ca 167 kr för att han nybyggt alla husen. Detta abnorma förhållande kan förklaras dels genom att föregående år var det svåra nödåret 1868 och dels att folk vid denna tid var mycket vidskepliga. Eftersom Johannes hade haft ovanlig otur med kreaturen ansågs gården vara “förgjord” (förknippad med trolldom) varför ingen, som kände till förhållandet vågade köpa den.

Näste ägare till Korpås blev från 1869 August Eriksson Frost 1843–1925 från Kärtared i Horla och hans hustru Anna Kajsa Johansdotter 1838¬1913 från Horla Källsgården. De hade gården i 35 år då den delades och sonen Karl f. 1874 och hans hustru Lotten f. Pettersson från Ornunga Östergården övertog den övre gården, som var stamgården.

Makarna Eriksson hade en son Oskar som bl.a. var folkskolinspektör i Ljungbytrakten, samt döttrarna Selma, som var gift med Leander Pettersson i Ljur Frälsegården, Judit som var gift med August Johansson i Södra Härene Nordgården, och Naemi, som var gift med Gustaf Hultén i Alingsås. Före sitt giftermål hade Naemi affär i Vårgårda.

År 1940 överlät Karl sin gård till sonen Olof Korpås född 1905 och hans maka Greta f. Remdahl från Remmene. Deras son Kjell f. 1941 och hans maka Christina f. Petersson från Hestra i Småland är sedan 1976 ägare, men har gården utarrenderad. Kjell Korpås har anställning som projektledare inom SIFU, Borås.

August och Anna Kajsas son Arvid f. 1883 övertog den andra gårdshalvan, nedre Korpås, 1910 tillsammans med makan Elin f. Andersson från Remmene. Deras son Holger Korpås f. 1923 och hans maka Malin f. Brodén från Skara äger nu gården, men har större delen utarrenderad. Holger Korpås är tjänsteman inom kommunalförvaltningen i Borås, som näringslivschef.

KVARNEGÄRDE

1/4 oförmedlat, 1/4 förmedlat mantal, 23 hektar.

Gården ägdes från mitten av 1800-talet av Johannes Andreasson. Denne var liksom brodern Anders Andreasson i Nordgården en kommunalpamp. Under 1880-talet övertogs gården av sonen Emil Johansson f. 1858. En son Linus reste till Amerika, en dotter blev bosatt i Norge och en dotter Selma var gift med Johan Johansson i Sävsjöos. Emils son Einar f. 1894 och hans maka Karin f. Magnusson från Södra Björke blev sedan ägare. Einar avled 1981. Gården arrenderas av Lars-Olof Andersson från Ornunga Nordgården.

KYRKEBOL

1 oförmedlat, 1/4 förmedlat mantal, 77 hektar.

Gården tillhörde under medeltiden den katolska kyrkan, men Gustav Vasa ändrade den till kronohemman. Senare såldes den till skattehemman. De båda släkter som nu äger Kyrkebol har börjat som kronoarrendatorer.

Den ena gården, södra Kyrkebol, innehades i början av 1800-talet av Johannes Olofsson. Johannes dog tidigt. Han var redan död då yngste sonen Sven föddes. Johannes hade fyra söner och en dotter som alla stannade i Ornunga. Den mest framstående var Olof och denne övertog Kyrkebol. Jonas gifte sig till Korpås, Sven kom till Spetalen, Anders övertog en av Västergårdarna och dottern Ella var gift med Johannes Andreasson i Nordgården. Olof hade åtta barn, alla blev placerade i Ornunga by. Sonen Henrik 1851–1931 övertog hemmet. Johan fick en av Västergårdarna. Johan dog dock snart varför Olofs dotter Anna fick denna gård. Klara gifte sig med Anders Magnus Johansson i Västergården, Kristina gifte sig med Sven Pettersson i granngården, Ulrika fick Mellomgården. Lotta blev gift med en kusin i Spetalen och Johanna var gift med en kusin Henrik Jonsson, vilken hade affär i Ornunga by.

Henrik Olssons barn var begåvade, varför de tidigt lämnade hemmet för studier. Endast en dotter stannade hemma som hushållerska at fadern. Då sönerna lämnat hemmet sålde Henrik Olsson 4/5 av gården till sin systerson Johan Svensson f. 1880 från granngården. Själv behöll Olsson endast 1/40 mtl med det gamla boningshuset.

På grund av sin talrikhet och viss pondus blev det kyrkebolssläkten som dominerade inom socknen. Olle på Kyrkebol var en mångbetrodd sockenpamp. Sonen Henrik tog upp faderns mantel och blev den som angav tonen i många år. Olsson var ordförande i Ornunga kommunalstämma under 27 år. Han efterträddes av sin systerson Carl Svensson i Kyrkebol, vilken innehade befattningen tills kommunen överfördes till Vårgårda storkommun, eller i 39 år.

Henrik Olssons dotter Emmy blev sedan ägare till gården, men har hela tiden varit bosatt i Amerika. År 1967 förvärvades fastigheten av Svältornas fornminnesförening. Jorden är utarrenderad. Bostad och ekonomibyggnader hör till museigården, där fornminnesföreningens samlade föremål förvaras.

Johan Svensson byggde nytt boningshus. Efter några år sålde han gården till sin bror Carl Svensson, vilken förut ägde norra Kyrkebol. Johan reste till Amerika. Carl Svensson i sin tur sålde boningshuset jämte ett stycke mark, som lägenhet kallad Klippan, till Oskar Hjälm från Aspenäs.

Den andra åttingen i Kyrkebol innehades i början av 1800-talet av Anders Svensson. Denne hade många barn, men inte mindre än sex barn dog i späd ålder. En son Sven (Store Sven) var född 1800. Sven hade ägt en av Västergårdarna, men kommit på obestånd och måst lämna gården. Han tog dock undan torpet Orrehallen. Detta omnämns även under Västergården och Orrehallen. Sonen Johannes gifte sig med en änka från Västergården. De bosatte sig sedan på ett torp som benämndes “Petters löcka“. Dottern Margareta och hennes man Petter Andersson övertog hemmet. Petter ägde emellertid 9/64 mtl i Mellomgården. Dessa båda gårdar blev således förenade genom äktenskap. Petter Anderssons son Sven övertog gården på 1860-talet. Utom Sven hade Petter en son August, som gifte sig till Östergården, samt tre döttrar, Maja Stina, som var gift med Petter Magnusson i Mellomgården, Anna och Lotta som reste till Amerika. Lotta var gift med mjölnaren vid Ornunga kvarn Kasper Andersson och bodde några år vid kvarnen. Omkring sekelskiftet övertogs gården av Svensson Carl Svensson f. 1883. År 1952 tillträdde Carls son Stig f. 1916 som ägare och sedan även hans maka Anna-Lisa född Stjerna från Ramnaklev. Deras son Olof Svensson f. 1960 övertog ägandet av gården 1981.

Ytterligare en bostad, nämligen J.H. Jonssons f.d. affärslägenhet Kyrkeborg ligger på gården.

LINDÅS

1/2 oförmedlat, 1/4 förmedlat mantal, 181 hektar.

Ornunga Lindås 1:18 från 1923. Västarvet

Klinten. Lägenheten har åsatts 1/58 i mantal. Från torpet Källebacken kom till Klinten Anders Jonsson, som var son till soldaten Johan Skytt från Sjötorp och född 1820. Han var gift två gånger. Första gängen med Ellika Bengtsson och andra gången med Kristina Larsdotter från Vaselid. Dottern i Anders’ andra äktenskap Charlotta (Lotta) f. 1861 och hennes man August Andersson f. 1845 från Baggebol (Aspelund) övertog torpet. År 1932 köptes stället av Karl Johansson född 1878, som bott på Råkullen, och hans maka Signe f. Andersson från Lindås. Sedan 1965 är deras dotter Maj Kaustinen i Ljung ägare, men bor där endast under sommaren.

LINDÅS 1:3 OCH 1:4.

Under 1850-talet var Erik Magnus Larsson ägare. På 1870-talet ägdes 1/8 mil av Henrik Andersson, 271/2784 mtl av Kasper Andersson och 1/96 mtl av Andreas Larsson.

Henrik Andersson f. 1844 och hans hustru Lotta skiftade om att vara skrivna som ägare. Senare övertogs gården av dottern Fredrika f. 1882. Makarna hade även sönerna Herman f. 1877 bosatt vid Torpåkra, Erik f. 1880 som bodde i Vesene och Karl f. 1889 som ägde en del av Sjötorp Lillegärden.

Då grannen Niklas Andersson f. 1871 blev änkeman övertog han både Fredrika och hennes gård. Sonen Erik f. 1923 äger nu gården sedan 1947.

LINDÅS 1:6.

Kasper Andersson dog tidigt varefter änkan Anna och sonen Oskar hade gården några är. Omkring 1890 inköptes gården av August Bäck. Anna och hennes son flyttade då till Hudene. Bäck innehade gården intill år 1908 då Anders Pettersson från Hullestad köpte den. Sonen Niklas I. 1871 övertog sedan gården. Omkring 1918 sålde Niklas gården till Karl Lundqvist f. 1880 och hans hustru Ida f. 1878 från Algutsgärde och köpte en gård på Billingen. Efter något år kom han dock tillbaka. Niklas var gift tre gånger och hade många barn. Makarna Lundqvist hade en dotter Ingrid, som tillsammans med sin man Arthur Jarl f. 1907 från Kvinnestad innehaft gården. Deras dotter Anita är från 1981 ägare.

LOMMARED

1/2 oförmedlat, 1/4 förmedlat mantal, 182 hektar.

Lommared har varit sergeantboställe. Den siste innehavaren Ture Frantzich friköpte bostället på 1880-talet. Tures son Axel övertog sedan huvudgården 3/16 mtl. Själv behöll Ture 1/16 mtl omfattande utmarken vid Sundet, som han bebyggde och odlade upp.

Ture var gift med en dotterdotter till kyrkoherde Kjellborg i Nårunga. Makarna hade många barn, av vilka de flesta reste till Amerika.

Axel som var ogift sålde först hälften av gården 3/32 mtl till Emil Andersson i Simonsgården. Denna del innehades sedan av sonen Gunnar Andersson. Hans sterbhus sålde fastigheten till Vårgårda kommun. Några år senare sålde Axel den andra hälften till brorsönerna Birger f. 1899 och Elof Frantzich f. 1904 vilka sedan överlät den till sin syster Julia och hennes man Stig Carlsson f. 1915 från Kuddby i Östergötland. Efter deras död övertogs gården 1975 av deras barn Alf och Viola.

Sundet övertogs av Ture Frantzichs son Lambert och hans maka Alida f. Johansson från Lidabacka i Nårunga. Deras son Åke f. 1907 och hans maka Bojan f. Lundgren från Trelleborg är nu ägare.

ORNUNGA BY

Ornunga by utgörs av de tio gårdarna Berget, Gisslagården, Mellomgården, Nordgården, Simonsgården, Spetalen, Stommen, Södergården, Västergården och Östergården. Ornunga bys hela areal uppgår till 1089 hektar.

ORNUNGA BERGET

1 oförmedlat, 1/2 förmedlat mantal.

Under mitten av 1800-talet ägde Nils Andersson och Per Jakobsson hälften var. Båda gårdarna inköptes emellertid av E. G. Lilliehöök på Sällerhög, vilken arrenderade ut dem till Erik Gustaf Åhman. Efter Lilliehööks död köpte Åhman gårdarna, som han hela tiden haft i sambruk. Åhman hade emellertid svårt för att klara ekonomin, varför han gjorde ett försök att förbättra sin ställning genom att år 1885 sälja den ena gårdshalvan med boningshuset till August Svantesson och byggde nytt boningshus på den andra. Huset gjordes så enkelt som möjligt, men ekonomin blev inte bättre, varför Åhman snart måste lämna även den andra gården till borgenärerna. Dessa sålde gärden till en torpareson Anders Andreasson från Bratteberg. Åhman flyttade till Vänga. Åhmans son Oscar blev direktör vid spritcentralen i Borås och sönerna Axel och Karl reste till Amerika. De som var ägare före Lilliehöök flyttade, Nils till Asklanda Skattegården och Per till Ornunga utmark, nära Sällerhögs gräns.

Anders var ogift och testamenterade gården till sin brorsdotter Hilma och hennes man Karl Persson 1. 1871 i Håltsäkra. Deras son Sven F. 1906 övertog gården 1943.

August Svantesson lämnade gården redan första året och sålde den till Johan Andersson från 1 Högabacka. Yngsta dottern Dagny och hennes man Johannes Edvardsson f. 1904 från Sjötorp Lillegården har sedan varit ägare.

Makarna Andersson hade även sonen Rickard f. 1885. Han dog ogift. Dottern Berta var gift med Ernst Lindqvist i Skjutshagen och dottern Signe var gift med Victor Pettersson-Hallenbert i Skjutshagen.

Gården övertogs 1981 av makarna Dagny och Johannes Edvardssons son Lennart f. 1934 och hans maka Britt f. Jönsson från Dalsjöfors. Gården är utarrenderad och Lennart Edvardsson är tjänsteman inom skogsvårdsstyrelsen.

ORNUNGA GISSLAGÅRDEN

1 oförmedlat, 1 förmedlat mantal.

Under 1820-talet ägdes 1/2 mtl av Johannes Andersson och dennes hustru Ella från Simonsgården. Makarna hade sönerna August, som flyttade till Hökared i Ljur, och Josef Fredrik f. 1845 som övertog fädernegården. Fredrik och hans hustru Amanda från Väg i Vesene hade sönerna Henning f. 1579 som var hemmansägare i Östergården, Ernst f. 1881 slöjdlärare i Stockholm. Karl f. 1883 som har haft smedja och snickeriverkstad vid Gisslagården och Johan f. 1886 som övertog hemmet och var gift med Agnes Henriksson från Tämta.

Döttrarna Selma f. 1876 och Anna f. 1889 dog ogifta. Hilma f. 1872 var gift med Klas Nilsson i Galstad.

Makarna Johan och Agnes söner Helge f. 1918 och Sigfrid f. 1919 övertog gården 1949. År 1953 frånträdde Sigfrid, Helge och hans maka Maj F. Albertsson från Simonsgården blev ägare.

Deras dotter Kerstin f. 1960 övertog ägandet av gården 1981.

En fjärdedel av gården ägdes under 1820-talet av en man som även han hette Johannes Andersson. Sannolikt var denne ägare till den gård som senare ägdes av Fredrik Fihn. Fredrik Film var gift två gånger. I första äktenskapet hade han sönerna Linus, som hade potatisaffär i Vårgårda, och Leonard, som hade anställning i Borås, samt dottern Selma. I andra äktenskapet hade han sönerna Albin f. 1880, vilken ägde en del av Mellomgården (Högen), Henning f. 1885 övertog gården. Oskar ägde Stenö i Grude och Herman, som for till Amerika, samt döttrarna Hilma f. 1883 som var sömmerska och Hanna f. 1888 som var hushållerska åt brodern Albin.

Sonen Henning ägde 25/128 mtl och modern 7/128.

Efter Hennings död köptes gården av Evert Lindgren f. 1915 från Asklanda och hans maka Viola F. Strid från Lundsbrunn.

År 1976 övertogs gården av deras son Jörgen F. 1947 och hans maka Astrid I Pettersson från Vagnshed i Långared.

Den andra fjärdedelen ägdes av Anders Johansson. Om denne berättas, att han hade en fästmö i Fristad. När denna väntades komma för att se på sitt tilltänkta hem, hade Anders vänt upp och ned på stora kar, som man förvarade säd i och brett ett lager säd på botten. Fästmön fick då intryck av att karen var fyllda ända till brädden. Anders hade även lånat en mängd kopparkärl.

Detta var nämligen bevis för att hemmet var burget om det fanns mycket koppar. När hustrun sedan kom underfund med förhållandet kände hon sig troligen besviken.

Makarna hade tre döttrar. Klara f. 1844, Lotta f. 1847 och Eva f. 1850. Klara gifte sig med en som liksom fadern hette Anders Johansson, från Hökared i Ljur. Den sistnämnde Anders dog snart varför änkan och hennes tre döttrar fick sköta gården. Dottern Selma övertog gården. Lotta var gift med August Johansson i Almåsen och Eva var gift med J. A. Lindkvist i Skjutshagen.

Efter Selmas död inköptes gården 1954 av Helge och Maj Fredriksson i Gisslagården och brukas i samband med denna gård, medan utmarken vid Almåsen såldes till Elof Johansson i Spångakil.

Bostad och tomt har avsöndrats och ägs nu av Kerstin f. Ordqvist och Stig Wesslau från Göteborg.

ORNUNGA MELLOMGÅRDEN (oförmedlat, 3/4 förmedlat mantal)

9/32 mtl ägdes på 1860-talet av Petter Magnusson och hans hustru Maja Stina Pettersdotter från Kyrkebol. De hade två söner och tre döttrar. Herman reste till Amerika, Karl f. 1885 hade fädernegården ett par decennier. Alma f. 1862 gifte sig med Alexander Andersson från Stommen i Asklanda och de övertog gården. Alexander dog snart varefter änkan innehade gården några är. Hon överlät den sedan till brodern Karl, som senare sålde den och hade sågverksrörelse i Vårgårda. Alexander hade bara en son, Gustav, vilken reste till Amerika. Petters dotter Hulda var sömmerska och bodde bland annat i Herrljunga och dottern Gerda gifte sig med Karl Efraimsson i Vaselid.

Ernst Claesson f. 1896 från Allmänningen i Nårunga och hans maka Elin f. Jansson från Hökared blev nästa ägare. Deras son Mats f. 1929 och hans maka Gunvor f. Hallenbert äger nu gården.

3/16 mtl ägdes vid mitten av 1800-talet av Anders Bengtsson och hans hustru Maja från Björsbo i Skogsbygden. Är 1868 såldes gården till Olof Johansson i Kyrkebol för 5.000 daler. Olofs dotter Ulrika fick sedan gården i hemgift. Ulrika var gift med August Andersson från Eklanda. Deras fyra döttrar for till Amerika och sonen Oskar f. 1880 övertog gården. Oskar var gift med Ida f. Bäckman från Kärtared. Deras dotter Birgit och hennes Juan Olof Andersson f. 1913 från Stommen i Asklanda äger nu gården.

9/64 mtl blev, som förut nämnts, genom gifte förenat med Kyrkebol, 9164 mtl ägdes på 1860-talet av Olof Johansson. Av detta har senare 3/32 innehafts av Johannes Andersson, “Bengta måg” och övertogs av dennes måg soldaten J. A. Ekman. Då Ekman lämnat gården sammanslogs den med Skjutshagen.

3/64 mtl (Högen) innehades av Erik Johansson, vilken på 1890-talet överlåtit stället till mågen Johan Andersson. I början av detta sekel sålde Johan till Karl Andersson från Åred. Johan med familj emigrerade till Amerika. År 1909 övertogs gården av Albin Fredriksson f. 1880 från Gisslagården, som innehade den till sin död 1955. Efter honom inköptes gården av Arvid Karlsson f. 1906 från Vesene och hans maka Tyra f. Liljedal från Skölvene. Deras son Stig Liljedal f. 1943 och hans maka Gunlög f. Hansson från Göteborg övertog hemmet 1966. Den avstyckade bostadstomten inköptes 1979 av läkaren Bo Fräst f. 1950 från Göteborg och hans maka Yvonne f. Fant, vilka också arrenderar åkerjorden.

ORNUNGA NORDGÅRDEN

1 oförmedlat, 1/2 oförmedlat mantal.

1/8 mtl ägdes vid mitten av 1800-talet av Petter Johansson. Under 1880-talet övertogs gården av sonen Johan Pettersson. Han var även en känd bygdespelman. Efter Johans död övertogs gården av Johans systerson Josef Johansson f. 1906 som sedan tillsammans med sin maka Linnea f. Hedblom från Grude brukat gården. År 1970 sålde de gården till Bengt Alexandersson f. 1919 från Kvinnestad och flyttade till Ljung. Nästa ägare blev Göran Holm f. 1943 från Lerum, som 1973 köpte gården.

1/32 Nordgården ägdes på 1870-talet av Johannes Jonsson. I början av detta sekel var dottern Charlotta ägare. Sedan har Henning Nordkvist varit innehavare. Johannes dotter Ida var gift i Grude, Selma var gift med August Johansson i Halla, Ljur. Charlotta bodde i Västra Frölunda och sonen Henning hade alltså hemmet. Gården har sedan inköpts av Joel och Astrid Claesson i Södergården. Gården är obebodd sedan Henning Nordkvist lämnat den.

Anders Andreasson ägde under 1850-talet 1/8 mtl. Anders var kommunalpamp, men hade svårt för att klara ekonomin, varför han snart lämnade gården och tog undan en bit mark, på vilken han byggde en liten stuga där han bodde till sin död. Anders hade endast en dotter, som gifte sig med skomakare Fast i Tämta. Den nye ägaren hette Anders Larsson. Denne hade förut haft ett torp vid Skjutshagen. Eftersom både hette Anders, kallades den ene Gamle-Anders och den andre ”Öster-Larsa-Anders”. Anders Larsson var lugn och försynt, men hans hustru Lovisa var ett rivande fruntimmer. Makarna hade två söner som reste till Amerika och sonen August som övertog gården, samt dottern Selma som gifte sig med fabrikör Kindmark i Mark. August var gift två gånger. I första äktenskapet hade han endast en dotter, vilken dog före skolåldern. I andra äktenskapet hade han likaledes en dotter Anna f. 1906, vilken övertog gården. Hon sålde den sedan till Gunnar Andersson f. 1920 från Ornunga Södergården 1:3 och hans maka Karin f. Johansson från Sällerhög. När Anders Larsson lämnat gården lämnade han även hustrun och reste till sönerna i Amerika, där han stannade för livstiden.

1/8 ägdes under 1850-talet av Johannes Andersson. Denne var född vid Ornunga kvarn och hans hustru Ella var från Kyrkebol. De kunde inte klara ekonomin, utan gården gick ifrån dem. Johannes var en tid anställd vid en linoljepress i Vårgårda, där han fick båda tummarna avklippta. Makarna bodde en tid i Göteborg varefter de återvände till Ornunga, där de hade ett litet torp på Kyrkebols mark. Dottern och sonen Alexander bosatte sig i Göteborg och sonen Albert reste till Amerika. Efter Elias död gifte Johannes om sig med en som hette Maja Stina. År 1890 dog även Maja Stina. Johannes som då var i 70-årsåldern kunde inte klara sig ensam, varför fattigvården fick ta hand om honom. Saken ordnades så att kommunen betalade resan för Johannes till sonen i Amerika. Att på detta sätt bli av med de fattiga praktiserades ofta vid denna tid.

Efter Johannes övertogs gården av en som hette Lars och hans hustru Johanna, varefter Anders Johan Larsson och hans hustru, som var frän Östergården, övertog gården. Såväl Lars som Anders synes ha levat under ekonomiskt betryck. När Lars var död stod änkan utan bostad, varför kommunen bekostade uppförandet av en liten stuga. Johannes minderårige son Anton bodde några år hos modern, varefter han reste till Amerika. Dottern Lotta gifte sig med en torpare i Ljur. Omkring 1880 lämnade Anders gården och emigrerade med familjen till Amerika.

Anders Johan Larsson hade förut sålt 1/41 mtl till Anders Eliasson från Algutstorp. Huvuddelen av gården övertogs av en som hette Lars från Nårunga, vilken hade två flickor i skolåldern. Som ägare stod J. V. Andersson från Anhult. Efter några är reste även denna familj till Amerika. År 1884 ägdes gården av soldaten Sven August Östlund. Denne sålde emellertid gården redan första året och flyttade tillbaka till soldattorpet vid Stenhögen.

Nästa ägare blev Mattias Johansson från Ormentorp som 1896 sålde gården till Axel Frantzich från Nårunga och bosatte sig i Tämta. Efter ett par år emigrerade Mattias med hustru och åtta barn till Amerika.

Ny ägare blev nu August Andersson f. 1841, som flyttade från granngården. Denne sålde är 1910 gården till Martin Jansson f. 1886 från Grudc och hans maka Anna f. Larsson från Källunga. Deras son Olle f. 1919 har i flera år brukat gården, medan sterbhuset stått som ägare.

Den del som innehades av Anders Eliasson köptes omkring 1890 av August Andersson f. 1841 och hans hustru f. 1840. Efter tio år sålde de gården till Alfred Andersson från Stammerbacka f. 1859. Dennes son Algot Alfredsson F. 1884 och hans maka Hilma f. Wiss från Kvinnestad övertog sedan stället. Deras son Arne f. 1919 var sedan ägare. År 1972 inköptes gården av Gun Johansson f. 1936 från Klinten, som sedan tillsammans med sin man Tage Johansson f. 1934 från Ulriksberg i Nårunga har brukat gården. Deras son Benny f. 1962 och Gun Johansson är nu ägare.

3/32 mtl ägdes från 1860-talet av Anders Jonsson “Skärp-Anders”. Dennes son Linus f. 1869 övertog gården. Han kunde dock inte länge behålla den, han blev sinnessjuk och intogs på hospital. Förmyndaren sålde då gården till Alfred Andersson i Södergården. Anders Jonssons änka Maja f. 1842 hade undantag på gården. Makarna Jonsson hade förutom sonen Linus fyra döttrar. Ida reste till Amerika. Selma f. 1872 bodde hos modern, Hilma f. 1877 var lärarinna och Elisabet f. 1880 var också lärarinna, men hon tog avsked före 40-årsåldern, varefter hon ägnade sig åt författarskap. Hilma och Elisabet antog namnet Gimming.

ORNUNGA SIMONSGÅRDEN

1 oförmedlat, 1 förmedlat mantal.

Vid 1880-talets mitt ägdes 1/2 mtl av Petter Andersson och hans hustru. Hustrun var så mycket äldre än mannen att hon kunde varit hans mor. Enligt vad som berättats var äktenskapet mindre harmoniskt. Gumman trodde att Petter intresserade sig för mycket för pigorna och Petter retade gumman med att förklara, “jag går till tösera i lagårn”. Petter ansågs vara förmögen, men tillgångarna smälte på kort tid ihop till ingenting. Petter brukade och missbrukade rusdrycker, men det ansågs ändå att förmögenheten försvann för fort. Enligt vad Petter själv påstod hade han blivit “plockad” av en supkamrat.

Gården inköptes 1886 av Johan Karlsson f. 1861 från Ljur, vilken förut ägt granngården. Efter att sterbhuset senare ägt gården några år övertogs den av sonen Erik Karlsson f. 1901, vilken sedan överlät den till systern Berta och hennes man Adolf Persson f. 1904 från Lida i Vesene. Berta Perssons systerson Lennart Olofsson f. 1940, som uppväxt i hemmet, övertog gården 1960, som han sedan ägt och brukat tillsammans med sin maka Berit f. Karlmo från Borgstena.

I början av 1800-talet ägdes 1/4 mtl av Andreas Nilsson. Denne blev ihjälslagen och påträffades död vid sin ladugård. Detta mord blev aldrig uppklarat. Gården övertogs av sonen Nils Andreasson. År 1880 flyttade Nils till Falskog i Rångedala, då gården köptes av Fredrik Olausson från Algutsgärde. Efter fem år övertogs gården av förutnämnde Johan Karlsson. Efter endast ett år sålde denne gården till Emil Andersson f. 1862 från Högabacka. Sonen Gunnar Andersson f. 1897 och hans maka Sonja från Molla blev sedan ägare. År 1960 köptes gården av Torsten Fredriksson f. 1929 från Håltsäkra och hans maka Inger f. Marinder från Marstorp.

Den tredje av Simonsgårdarna ägdes i mitten av 1800-talet av Petter Magnusson, som var född på stället. Tillsammans med ett tiotal familjer från Nårungatrakten utvandrade Petter med familj år 1869 till Minnesota, där de bildade en koloni på prärien. De flesta av utvandrarna var utblottade när de kom fram, men Petter hade tusen kronor över. Han fick därför heta “Rike Petter”.

Nästa ägare blev August Gabrielsson f. 1845 och hans hustru Klara. 1842 från Ljur. År 1888 övertog Gabrielsson Ornunga Stommen tillsammans med Johannes Svensson från Ljung. Han hade båda gårdarna några år varefter han sålde Simonsgården till Albert Andersson f. 1858 från Algutsgärde. Gården övertogs 1920 av sonen Evert Albertsson f. 1892 och hans maka Hilda f. Andersson från Kullen i Ljur. Deras son Rune f. 1924 övertog gården 1954 som han sedan tillsammans med makan Gunvor f. Domar från Spångakil ägt och brukat.

Till Ornunga Simonsgården hörde lägenheten Södra Hökåsen. Vid sekelskiftet ägdes lägenheten av Johannes Val. Denne hade en dotter Ada. Efter dotterns död övertogs stället av Emil Johansson f. 1880 från Sandhult och hans hustru Hulda f. 1878 från Kyrkebacken i Ljur. Efter några år byttes lägenheten mot gården Sjölid och Karl Svantesson f. 1867 blev ägare. Efter Svantessons död 1939 blev sönerna Gustav f. 1917 och Gunnar f. 1919 ägare. År 1942 såldes fastigheten till Oscar Stjern f. 1907 från Tanum och hans maka Alice f. Larsson från Ljur Tolsgården. Lägenheten övertogs 1982 av deras barn Ingrid Stjern, Tollered f. 1936 och Bertil Stjern, Sävsjöos f. 1942.

Torpen Mellombacken, Mellomtorp och Södra Almåsen hörde även till Simonsgårdarna.

ORNUNGA SPETALEN

1 oförmedlat, 1 förmedlat mantal.

1/2 mtl övertogs under 1850-talet av Andreas Svensson, som var född i Korpås. Andreas var först gift med Maja från Siene. Efter Majas död 1868 gifte sig Andreas med Klara Pettersdotter f. 1841 från Nordgården. I sina två äktenskap hade Andreas tolv barn. Två söner och en dotter reste till Amerika. Sönerna i Amerika har varit gifta, men de andra varit ogifta. Sonen Klas övertog gården. När Klas på grund av ålder inte kunde behålla gården, sålde han den till Evert Albertsson i Simonsgården.

Gården har sedan varit i sambruk med Simonsgården och ägs av Rune och Gunvor Albertsson.

Andra halvan av Spetalen innehades från mitten av 1800-talet av Sven Johansson. Sonen Albert Ordqvist övertog gården, men han övergick snart till affärsverksamhet, först i Skölvene och bosatte sig sedan i Göteborg. Systern Lotta övertog gården, först på arrende och sedan som ägare.

Huvuddelen av gården såldes sedan till Oskar Hjälm, Klippan. Förutom Lotta hade Sven tre döttrar. Johanna, som först var gift med soldaten J. Fredman och sedan med Alfred Andersson i Södergården, Anna, som var gift med Albert Norinder från Aspelund, och Alma, som var gift med Ä. P. Florén i Vårgårda.

Bostad och tomt har sedan avstyckats och ägs av Dagny Uhr från Göteborg, systerdotter till förutnämnde Albert Ordqvist.

ORNUNGA STOMMEN

1 oförmedlat, 1/2 förmedlat mantal.

I början av 1850-talet var Andreas Jonsson och hans hustru Charlotta Åhman. 1823 ägare. Makarna ansågs vara förmögna. De hade endast en son Johan Emil. Andreas dog medan Johan Emil var minderårig. Änkan skötte gården med hjälp av en dräng. Antagligen hade änkan besvärligt med barnuppfostran, varför hon skickade bort sonen en tid för skyddsuppfostran. Då Emil hade åldern inne gifte han sig med Amanda Andersdotter från Blekene i Asklanda. Som Emil var ensam om egendomen ansåg han sig ha råd att låta pengarna rulla. Änkan, som troligen anade hur det skulle gå, tog ett stort undantag, som var mångdubbelt mer än hon själv behövde. Charlotta levde till hon var över 90 år, varför detta undantag kom att vara i 37 år. Omräknat i pengar hade nog detta undantag räckt till att betala ordinär köpeskilling för Stommen två gånger.

Då Emil innehaft gården omkring tio år förolyckades han genom ett vådaskott under jakt vid Hökåsen. Vid boutredningen visade det sig att tillgångarna var förbrukade, varför borgesmännen Johannes Svensson i Ljung och August Gabrielsson i Simonsgården fick överta gården. De båda sistnämnda hade gården gemensamt några år varefter Gabrielsson övertog den ensam. Änkans stora undantag kom nu väl till pass. Hon kunde hålla jungfru och därtill försörja sonens familj, som bestod av fem personer.

Efter omkring tjugo år sålde Gabrielsson gården till Karl Johansson f. 1872 från Jällby och hans hustru Gustava från Kyrkebol. vilka förut haft gård i Vesene. Han frånsålde senare flera områden som hörde till gården. Sålunda såldes marken vid Slättskogen till Korpås. Utmarken vid Hallorna överläts till Ornunga kvarn. Ett madskifte såldes till Kvarnegärde och ett skogsskifte på Trenningshult till en sågverksägare i Ljur. Makarna Gustava och Karls son Olof Ornung f. 1915 äger nu gården sedan 1951.

ORNUNGA SÖDERGÅRDEN

1 oförmedlat, 1/2 förmedlat mantal.

Vid skifte på 1850-talet ägdes 1/8 mil, “Fåfänga”, av Anders Pettersson och hans hustru Anna. Anders var född på stället 1828. Han hade tre bröder, Andreas i Orrabacka, Johannes i Sjötorp och Fredrik i Västergården. Anna var född i granngården. Anders och Anna hade två döttrar, Sofia, som blev bosatt i Småland, Selma, som kom till Kil i Tämta, samt tre söner. Albert hade en gård i Gudmundstorp i Vesene, Emil var hemmansägare i Hudene och Alexander f. 1863, övertog hemmet. Alexander gifte sig med Charlotta Henriksdotter från Skog. Makarna hade tre söner och två döttrar. Sonen Nils 1895-1979 och hans maka Anna f. Svensson från Magra övertog gården 1933. Är 1960 tillträddes gården av deras dotter och hennes man Yngve Karlsson f. 1925 från Stora Sjötorp.

1/8 mtl ägdes av Andreas Bengtsson (Kissen). Andreas var gift två gånger. I första giftet hade han endast en dotter, Klara, som gifte sig med Karl Ekman i Gundlered i Ljur. I äktenskapet med Britta hade han döttrarna Eva, Ida, Josefina och Johanna samt sonen Johan. Johanna f. 1854 övertog gården, alla övriga emigrerade till Amerika. Omkring 1915 överlät Johanna gården till sin systerson Edvin Ekman i Gundlered, varvid hon tog undan boningshuset. Ekman sålde gården till Valfrid Persson i Västergården. Gården har sedan varit i sambruk med Västergården och ägs nu av Sten och Tyra Persson.

1/8 mtl ägdes av Anders Petter Svensson. Som Anders i barndomen var efterbliven ändrade föräldrarna namnet till Lars. Namnbyte ansågs nämligen ha välgörande betydelse för hälsan i dylika fall. Lars var född 1829 på den gård han innehade. Lars och hans hustru hade tre döttrar och två söner. Amanda f. 1855 stannade i hemmet som hushållerska åt bröderna. Klara och Selma reste först till Amerika, men kom sedan hem och bosatte sig i Södra Lundby. Sonen Johan August f. 1859 och Alexander f. 1861 övertog gården gemensamt. Klara och Selma var gifta, men barnlösa, de andra levde ogifta. Syskonen hade tidigt fått vänja sig vid den största sparsamhet. Denna “dygd” följde dem hela livet, varför de blev ganska förmögna. Sedan tre av syskonen dött och de andra fått ärva fick dessa mycket pengar och fast de bott på andra platser ett halvt sekel kom de ihåg Ornunga kyrka med penningbelopp. Till kyrkan har de nämligen i flera omgångar tillsammans skänkt omkring 15.000 kronor.

Efter Alexanders död såldes gärden till Carl Pettersson, som haft den i sambruk med Västergården.

Gården ägs nu av Sven och Barbro Erlandsson i Västergården.

Den fjärde åttingen ägdes av Johannes Pettersson i Skjutshagen. Denna del har delats i fyra delar. 75/2048 mil köptes av Alfred Andersson I. 1849 och hans hustru Johanna f. 1848. De hade dottern Ester f. 1882, som gifte sig med handlaren J. F. Gabrielsson i Ljur, och sonen Arvid 1. 1883. Arvid och hans hustru Hanna från Smedstorp övertog gården. De hade två söner och två döttrar. Sven, snickare i Alingsås, David har lastbilsrörelse. Anna är gift med Alrik Pettersson i Frinnestad. Astrid och hennes man Joel Claesson f. 1912 från Galstad äger nu gården, som de har i sambruk med en del av Nordgården.

Mantalsdelar som torde sakna motstycke finns här, då 27191/1588188 mtl har sammanslagits med Simonsgården 7:2, .53/2048 mtl har lagts till Skjutshagen 1:3 och 2888283/6352752 mtl har sammanslagits med Skjutshagen 1:2. Alla dessa milliondelar sammanlagda motsvarar 1/8 mtl.

ORNUNGA VÄSTERGÅRDEN

1 oförmedlat, 3/4 förmedlat mantal.

På 1860-talet var Västergården delad i fyra lika delar om 3/16 mtl var. En del ägdes av Anders Johansson frän Kyrkebol. Eftersom de andra ägarna till Västergårdarna också hette Anders fick han heta Lill-Anders. Han var en framstående kommunalpamp. Anders och hans hustru hade en son och tre döttrar. Dottern Kristina blev gift med Johannes Pettersson och bodde bland annat i Asklanda. Matilda var gift med Alfred i Ramnaklev och Maria var gift med soldaten Oskar Sylven. Sonen Johan Petter f. 1849 övertog gården i 40-årsåldern. Han gifte sig med Emma Persdotter f. 1867. Deras söner Nils f. 1894 och Karl f. 1897 har sedan ägt gården. Efter Nils död är nu Karl och hans systerdotter Margit Johansson i Borås ägare, men har gården utarrenderad.

En del förvärvades av Olof Johansson i Kyrkebol åt hans son Johan. Johan gifte sig med Lotta Johansdotter från Halla i Ljur. År 1868 drog en svår rödsotsepidemi över Ornunga. Bland andra som då dog var Johan Olofsson. Eftersom de unga makarna var barnlösa, upplöstes hemmet. Lotta flyttade tillbaka till föräldrahemmet Halla. Elon gifte sig sedan med Lars Fredriksson i Stockabo. Olof Johansson återtog gården och lämnade den sedan till dottern Anna och hennes man Fredrik Pettersson från Södergården. Makarna var barnlösa.

Efter Fredriks död såldes gärden till svensk-amerikanen Carl Dahlin f. 1872 från Siene. År 1928 köptes gården av Carl Pettersson f. 1897 från Ryagärde, som tillsammans med makan Dagmar F. Carlsson från Finnatorp brukat gården. Familjen Dahlin flyttade då till Stenatorp.

Pettersson grundade affären, som ligger på denna fastighet, vilken haft sex innehavare innan den 1976 lades ned av Börje Johansson, som varit innehavare de sista tjugofem åren.

Makarna Carl och Dagmar Petterssons dotter Barbro och hennes man Sven Erlandsson F. 1926 från Vesene äger nu Västergården.

De andra delarna som nu är sammanlagda, hade omkring mitten av 1800-talet många ägare och de flesta hette Anders. Tidigare ägdes ena gården av Sven Andersson från Kyrkebol f. 1800. Denne kallades Store-Sven, vilket förutsätter, att det fanns en mindre Sven i Västergården. Store-Sven kunde inte klara ekonomin, varför han måste sälja gården. Därvid tog han undan Orrehallen som avsöndring. Förmodligen kunde Sven inte läsa, varför han inte förstod handlingarnas innebörd. Han visste inte att han var ägare utan gjorde dagsverken på stamgården. (Detta har utförligare skildrats om torpet Orrehallen under rubriken “Torpare”) Svens måg Anders Magnus Andersson fortsatte att göra dagsverken omkring ett halvt sekel.

I början av 1860-talet hette en ägare i Västergården Anders Svensson. Sannolikt var Lille-Sven dennes far. Vid samma tid var det en ägare som hette Anders Andersson. Eftersom man vanligen använde förnamnet var det svårt au hålla reda på alla som hette Anders, varför en fick heta Såken, en ”Tassen”, en ”Lill-Anders” och en ”Bergel”. ”Såken” med familj emigrerade till Amerika. “Tassen” flyttade till Fjällåsen i Nårunga.

De båda gårdarna sammanlades i början av 1860-talet och övertogs av Anders Magnus Johansson och hans hustru Klara. Då Klara var dotter till Olof Johansson i Kyrkebol är det sannolikt att denne jorddrott även haft hand om dessa gårdar. Anders Magnus Johansson var född i Östergården. Hans morfar kallades assessorn, antagligen för att han hade juridiska intressen. Dessa egenskaper hade gått i arv till dottersonen. Denne åtog sig att vara advokat och förde nästan ständigt processer, både för egen del och för andras. Han hade många kommunala uppdrag och representerade ofta kommunen och förde dess talan.

Johansson kom på obestånd och måste lämna gården 1888, då han med familj bosatte sig i Berga vid Herrljunga. Gården köptes då av Per Gustaf Pettersson f. 1849 och hans hustru Matilda f. 1852 från Ljur. De hade sönerna Valfrid f. 1882 och Frits f. 1890 samt dottern Hulda f. 1879. Valfrid övertog gården, som numera ägs av hans son Sten f. 1925 och hans maka Tyra f. Johansson från Vesene. Frits har ägt Stora Kronogården i Lena. Hulda gifte sig med fabrikör Oskar Johansson i Fridhem.

ORNUNGA ÖSTERGÅRDEN

1 oförmedlat, 1/2 förmedlat mantal.

Östergårdarna är gamla släktgårdar, vars anor kan följas till 1600-talet. Östergården 6:3 har i slutet av 1600-talet ägts av en som hette Sven Pettersson. Dennes son Petter Svensson 1721-1802 blev nästa ägare. Han efterträddes av sonen Sven Pettersson. Denne hade en son, som liksom farfadern hette Petter Svensson. Han gifte sig till Algutsgärde och systern Maja Svensdotter 1795-1872 fick överta Östergården. Maja blev gift med Johannes Bengtsson 1792-1861 från Ljur Skattegården. Johannes och Maja hade två söner, Andreas f. 1821 och Petter f. 1829. Andreas gifte sig med Lena Andersdotter från Klockaregården i Siene. Makarna hade två döttrar Charlotta f. 1848 och Sofia f. 1852. Då Andreas var i 30-år¬såldern bevistade han en lektillställning i Ramnaklev. Han blev därvid misshandlad så att han dog ett par dagar senare. Änkan gifte sig sedan med svågern Petter Johansson. Petter hade fem döttrar av vilka fyra dog i barndomen. Matilda f. 1862 reste till Amerika. Andreas dotter Charlotta gifte sig med Erik Gustaf Olausson i Vaselid och Sofia övertog gården. Hon gifte sig med August Pettersson f. 1850 från Kyrkebol.

De hade svårt för att klara ekonomin under 1880-talets hårda tid, Petters undantag var också kännbart. August reste därför till Amerika för att tjäna pengar. Hustrun och en dräng, med någon hjälp av undantagsmannen, fick sköta gården. August stannade i Amerika tills han hade betalt skulderna. Detta tog åtta år. August hade fått lägga ut åtskilligt för borgensförbindelser. Han hade därför mera än de egna skulderna att betala. Makarna hade två döttrar, Lotten f. 1882 gift med Karl Eriksson i Korpås och Agda f. 1884, vilken tillsammans med maken Henning Fredriksson f. 1879 från Gisslagården övertog gården. Deras son Ebbe Fredriksson f. 1920 och hans maka Ella f. Oscarsson från Lida är nu ägare.

Östergården 6:2 innehades vid mitten av 1800-talet av Johannes Andersson och hans hustru Kersti. Kersti var född på stället. Hennes far hade, som nämnts, fått titeln assessorn. Till skillnad från Johannes i granngården kallades Johannes Andersson för Lille-Johannes, vilket namn förkortades till Lilljans. Johannes och Kersti hade tre söner och två döttrar, Anders Magnus ägde två av delarna i Västergården. August f. 1841 och hans hustru Kristina f. 1849 från Remmene övertog Östergården. Fredrik bosatte sig i Göteborg, dottern Matilda dog ogift och en dotter var gift med Anders Johan Larsson i Nordgården. Denna familj emigrerade till Amerika i början av 1880-talet.

Då det av någon anledning inte var lämpligt, att August stod som ägare, skrevs gården tillbaka på Johannes. Denne stod som ägare tills sonsonen Frans Linus Johansson var i 16-årsåldern, då äganderätten överflyttades på honom. Makarna Johansson hade förutom sonen Linus f. 1875 döttrarna Lina f. 1876 och Nanny f. 1881. Linus gifte sig med Anna Johansson från Romnefall. Deras son Simon f. 1910 och hans maka Dagny f. Jonsson från Grude har sedan ägt gården. Från 1975 ägs gården av deras son Folke f. 1941 och hans maka Mona f. Karlsson från Vårgårda.

RAMNAKLEV

1/2 oförmedlat, 1/4 förmedlat mantal, 55 hektar.

Under början av 1800-talet ägdes den ena halvan av en som hette Andreas. Denne påstods ha utländskt påbrå, varför han allmänt kallades “Tysken”. Hans son Anders Petter övertog gården. Andreas hade även en dotter som blev gift i Algutsgärde. Anders Petter var gift två gånger. I första äktenskapet hade han dottern Matilda f. 1855 och sonen Albert f. 1858. Matilda gifte sig med Alexander Pettersson i Algutsgärde. Albert gifte sig med svågerns syster Amanda. Efter hustruns död gifte Anders Petter sig med sin kusin Katarina Olausdotter från Algutsgärde. I detta äktenskap hade makarna sju söner. Edvin var hemmansägare i Jällby, Johan f. 1867 övertog hemmet, Frans ägde Ljur Frälsegården. Levin, Alexander, Karl och Gustaf var handlande i Göteborg. Johan var gift med Ida Stjerna. Deras dotter Hildur och hennes man Karl Andersson f. 1889 från Klinten övertog gården. Efter deras död brukades gården av sterbhuset i några år tills 1978, då makarna Hildur och Karls sonson Sture Andersson f. 1953 från Fridhem i Ornunga blev ägare.

Den andra gården ägdes i början av 1800-talet av en som hette Sven. Denne hade sönerna Lars, som var ägare av Slätthult i Skogsbygden, och Andreas f. 1822 som övertog hemmet. Andreas hade tre söner, August, Johan och Anders Petter f. 1852, vilken övertog gården. Anders Petter och hans hustru hade två söner, Albin f. 1888, som övertog hemmet, och Karl f. 1893, vilken flyttade till Lena. Albin gifte sig med Hanna Johansson från Ljur. Makarna hade sonen David samt döttrarna Ingeborg och Tyra. År 1938 såldes gården till Nils Claesson från Galstad och hans maka Magda f. Johansson från Ornunga Stommen, som förut arrenderat Stommen i Molla. Deras son Kjell f. 1945 och hans maka Mona f. Svensson från Kärnhult i Nårunga äger gården sedan 1973.

RYAGÄRDE

1/2 oförmedlat, 1/2 förmedlat mantal, 71 hektar

Halva gården, 1/4 mtl innehades i slutet av 1700-talet av en som hette Nils. Denne hade två söner, Gösta och Petter, samt en dotter. Gösta och Petter hade inget att börja med i dessa bistra tider. Gösta gjorde ett “intag” och byggde en backstuga på allmänningen vid Stammerbacka. Han hade sonen Anders, som sedan bodde bland annat i Hökared och dottern Ella, som var gift med Andreas Pettersson i Orrabacka. Petter blev avrättad på “Skövde kulle” år 1825 för att han deltagit i ett grovt rån på Vårgårda herrgård. Dottern gifte sig med Elias Bryngelsson från Spångakil och övertog gården mot att de också övertog skulderna och dessutom lämnade ett årligt undantag till säljarna. Skulderna var emellertid så stora, att de snart kom på obestånd. De måste då lämna gården. Enligt vad som påstods berodde detta på ett intrigspel av en granne, Andreas Larsson. Denne satte sig i besittning av gården och Elias med sin stora familj måste flytta till torpet Källås. Andreas gifte sig med Kristina från Långared i Ljur. Makarna hade sönerna Casper f. 1848, och August f. 1852 samt dottern Matilda f. 1858. Casper övertog gården och gifte sig med Matilda Andreasdotter från Ramnaklev i Kvinnestad. Makarna hade tre söner och två döttrar. Döttrarna Davida och Hulda bosatte sig vid Stilla havskusten i Amerika, sonen Halvard blev skogsarbetare i Kanada. Karl var fastighetsägare i Alingsås och Oscar övertog gården. Oscar och Karl dog ogifta. Syskonen i Amerika har varit gifta men barnlösa, varför denna framstående familj dött ut.

Andreas son August blev hemmansägare i Gundlered, Ljur, och dottern Matilda blev gift med Carl Johan Andersson i Hjulsered i Ljur. Oscar Caspersson f. 1880 som övertog fädernegården, måste på grund av sjukdom sälja den och 1937 köptes gården av Håkan Gustafsson f. 1908 från Ödegärdet i Nårunga och hans maka Margot f. Larsson från Slätthult. Gården övertogs 1975 av deras son Birger f. 1946 och hans maka Elisabeth f. Svensson från Göteborg. Gården är utarrenderad och Birger har polisbefattning.

1/8 mtl ägdes vid 1800-talets början av en som kallades Balla-Lars. Denne hade fem söner och en dotter. Sonen Johannes ägde Gundlered Smedsgården. Andreas övertog granngården Ryagärde, Petter övertog fädernegården, Gustaf ägde 1/4 av Iglabo i Ljur och Karl innehade Ljur Stommen. Dottern Ella gifte sig med Andreas Carlsson från Lyckorna i Ljur och innehade en gård i Spångakil. Då alla syskonen stannade i hemtrakten bredde släkten ut sig, så att de flesta i trakten är släkt eller släkt till släkten. Petter var gift med Anna Stina från Fullestad. De hade tre söner, August, Alexander och Anders Fredrik. Den sistnämnde var farmare i Amerika. Han var ogift och skötte ensam den stora farmen. Han blev ganska förmögen, varför bröderna i Sverige fick ärva omkring 100 000 kronor var. Vanligtvis brukar arven från Amerika försvinna, beroende på att någon “hjälpsam” advokat erbjuder sig, att ta hand om arvet. Anders Fredrik hade utsett en pastor till utredningsman. Sedan denne i samråd med arvingarna, fått en summa till sin kyrka, fick arvingarna resten oavkortat. August f. 1845 gifte sig med Lovisa Andersdotter f. 1860 från Lida. Makarna hade tre söner och två döttrar. Oskar var byggmästare i Amerika, Adolf har haft charkuteriaffär i Alingsås och Carl f. 1897 övertog gården och bedrev även kreaturshandel. Han inköpte sedan delar av Ornunga Västergården och Södergården. Dottern Hilda var gift med snickaren Henning Johannesson i Alingsås och Helga har haft affärsanställning i Alingsås.

Gården såldes 1929 till Oscar Berglund f. 1893 från Liared och hans maka Hanna f. Gustavsson från Mjälldrunga. Efter deras död i början av1960-talet har gården ägts av sterbhuset tills 1979 då den köptes av Hans-Lennart Raask f. 1943 från Norrköping och hans maka Gunilla f. Berglert från Klockrike. Åkerjorden är utarrenderad. Raask är delägare och försäljningschef i företag inom mattbranschen.

Den tredje av Ryagärdesgårdarna ägdes under 1840-talet av Johannes Andersson. Denne var gift två gånger. Hans första hustru var från Åsgärde i Nårunga. I detta äktenskap hade Johannes sonen August och dottern Fredrika. Fredrika gifte sig i Siene och August övertog gården. Han gifte sig med en kusin frän Åsgärde. År 1869 emigrerade August med familj för att tillsammans med flera familjer från trakten utvandra till Minnesota. Då August hade övertagit gården, flyttade Johannes med sin andra hustru och tre barn till en liten undantagsstuga. Johannes sålde dock snart undantaget och flyttade till Uleberget, vid andra sidan Ornunga sjö. I andra äktenskapet hade Johannes sönerna Per och Alexander samt dottern Tilda. Per och Tilda reste till Amerika. Tilda gifte sig med den beryktade stortjuven Losse från Ljur. Denne hade emellertid blivit ganska hygglig, sedan han kommit till Amerika. Per kom tillbaka om några år, men var då sjuk och dog snart. Alexander bodde bland annat i Granlid i Nårunga, innan familjen flyttade till Borås.

Då August Johansson reste till Amerika övertogs gården av Johan Andersson från Remmene. Han hade tre söner och en dotter. Snart blev dock ekonomin dålig. År 1882 lämnade familjen egendomen till fordringsägarna och emigrerade till USA. Sönerna August och Herman hade rest förut.

En svåger till Johan, Andreas i Änet Nordgården, fick övertaga gården för sin fordran. Gården köptes sedan av en gammal man som hette Anders Bengtsson från Venared. Denne hade en son Johan, som var skräddare och en gift dotter, som hade övergivit sin man. Efter sex år flyttade även denna familj. Gården som var intecknad över värdet lämnades utan vidare och den lösa egendomen medtogs vid flyttning till Brobacken i Hudene. Skräddaren flyttade sedan till Töftedal, nära norska gränsen. Systern Klara reste till Amerika. De två personer som gemensamt innehade den sista inteckningen fick överta gården. De sålde den sedan, med åtskillig förlust, till Alexander Ekman f. 1861. Som bisyssla tillverkade han tröskverk. Sonen Ivar f. 1900 övertog gården, men ägnade sig mest åt tillverkning av tröskverk, som innehavare av Ljurhalla tröskverksfabrik.

År 1940 sålde han gården till Hilding Larsson f. 1921 från Stora Långared och hans maka Elin f. Carlson från Kärtared.

Nästa ägarskifte blev 1971 då Per-Olof Nothall f. 1936 från Borås och hans maka Marianne f. Persson från Munkedal inköpte gården. Per-Olof är maskininstruktör i egen firma och Marianne sjuksköterska i tjänst.

SJÖLID

3/32 oförmedlat, 3/32 förmedlat mantal, 30 hektar.

I början av 1800-talet upptogs Sjölid som odlingslägenhet på dåvarande kronoallmänningen Ornungen. Förste innehavare av Sjölid var den beryktade trollkarlen “Gösta i Sjölid” 1766-1855. Gösta hade fyra söner. Svante och Karl övertog stället, Johan blev torpare i Ljur och en son blev soldat med namnet Bylof. Svante var den siste, som i denna smygbrännartrakt tillverkade brännvin i större skala. Han hade inrättat ett bränneri vid en bergsklyfta på fattigplan, omkring en kilometer från hemmet. Röken från fabriken kamouflerades av röken från ett par närliggande torpstugor.

I slutet av 1870-talet övertogs gården av Sven Andersson, då Svante och Karl reste till Amerika. Det var inte lätt att klara ekonomin på det lilla stället under 1880-talets svåra år. Då pengar fattades handlade man på kredit i affären vid Långared i Ljur. Firmans skuldböcker från denna tid påminner därom. Boken visar, att Sjölids handlat på kredit månad efter månad. Vid årets slut hade handlanden tagit revers på skulden. Efter några år har reverserna utbytts mot inteckningar. Då inteckningarna gått över gårdens värde fick handlanden ta hela gården. När Sven Andersson, hans hustru och två barn lämnat Sjölid var de utblottade. Den på den tiden vanliga utvägen att resa till Amerika, var stängd för Sven, eftersom han saknade respengar. För att kommunen inte skulle bli underhållsskyldig i framtiden betalade kommunen 450 kronor för resan och nödig utrustning. Sjölid var i sambruk med Trollö ett par decennier. Gården övertogs sedan av handlandens dotter Ida och hennes man Karl Svantesson f. 1867 från Torslund (Mossen) i Ljur. År 1923 bytte ägarna till Sjölid och Södra Hökåsen sina fastigheter. Karl Svantesson i Sjölid blev ägare till Södra Hökåsen och Emil Johansson i Södra Hökåsen blev ägare till Sjölid.

Sedan slutet av 1930-talet har gården ägts och brukats av dennes barn Annie och Allan tills de 1975 sålde gården till sina brorsöner Lars och Hans Johansson från Vårgårda. Sedan de något år därefter omkom genom drunkning i Säven har sterbhuset varit ägare.

SJÖTORP LILLEGÅRDEN

½ oförmedlat, 1/4 förmedlat mantal, 150 hektar.

Gården ägdes efter mitten av 1800-talet av Johannes Pettersson från Södergården. Hustrun var född år 1834, antagligen på gården, eftersom hon hade en syster i Algutsgärde och en i Högabacka och på dessa ställen var de inte födda. Johannes dotter Almina f. 1869 var gift med Emil Andersson i Simonsgården. Sonen Johan Edvard f. 1855 övertog gården. Edvard Johansson var gift två gånger och hade fjorton barn. Fyra söner har varit bosatta i USA. En dotter är missionär i Kongo och de övriga är boende i hemtrakten. Edvards son Anders f. 1906 äger gården sedan 1932.

Om kring 1850 ägdes 1/16 mtl av Anders Petter Bengtsson och hans hustru Karlsdotter. Anders Petter dog tidigt, varför änkan hade gården till dess sonen August tog över den. August f. 1853 och hans hustru Lotta f. 1853 hade två döttrar, Ebba I. 1885 och Alida f. 1891. Ebba och hennes man Ernst Johansson f. 1878 från Aspelund övertog gården. Ernst dog tidigt, varefter sterbhuset innehaft gården. År 1955 övertogs gården av sonen Helge 1. 1915 och hans maka Tora f. Andersson från Lindås.

1/32 mtl ägdes av Sven Karlsson. Som Sven och tillika hade samma farsnamn var de sannolikt syskon. Gården som deras far ägde hade då delats mellan dem. Den del som Sven Karlsson ägde övertogs av sonen August Svensson f. 1858. Gårdslotten köptes sedan av Anders Petter Andersson, efter det han sålt Sjötorp Storegården. Efter dennes död köptes gården av Edvard Johansson och sammanlades med den gård som nu äges av Anders Edvardsson.

Avskedade soldaten Anders Mars köpte ett torp som beräknades till 1/16 mtl. Mars blev därigenom hemmansägare, som nämns under rubriken “Torpare”. Efter Mars död ägdes stället av Anna Stina Mars i Lena. Senare övertogs det av Mars’ son Johan Fredrik f. 1847 och hans hustru Kristina f. 1839. Sönerna Axel och Karl, samt dottern Hilma reste till Amerika. Sonen Georg f. 1875 har varit industriarbetare i Borås. Efter Johans död innehades stället av Karl Henriksson f. 1889 från Lindås.

På 1870-talet innehades en mindre del av Per Gustaf Johansson (landstingsman Karl Perssons far), men denna del har nu försvunnit.

SJÖTORP STOREGÅRDEN

1 oförmedlat, 1/2 förmedlat mantal 137 hektar.

Under 1860-talet var Anders Petter Johansson ägare. Denne flyttade till Bäckagården i Borgstena. Näste ägare hette Andreas Andersson. Andreas dog tidigt, varför änkan och hennes tre döttrar fick sköta om arbetet. Till gården hörde ett torp, som hade dagsverksskyldighet. Torparens son Anders Petter fick göra inte bara de stipulerade dagsverkena utan dessutom arbeta för betalning. Då det var mycket att göra på den stora gården, fick Anders Petter gå framme vid gården nästan ständigt. Under arens lopp hade Anders Petter fatt en avsevärd fordran genom innestående löner.

Då Anders Petter var i 50-årsåldern och husets dotter kommit över de 40 åren, ansåg de att saken kunde ordnas genom giftermål. Torparepojken blev så ägare till hela gården. Änkans båda andra döttrar hade tidigare lämnat hemmet. Matilda var gift med August Andersson i Nordgården och Alma var gift med Enerot i Ambjörntorp. Efter hustruns död sålde Anders Petter gården till Karl Johansson f. 1876 från Baggebol och hans maka Hulda f. Johansson från Sjötorp Lillegården vilka sedan haft Baggebol och Sjötorp i sambruk. Deras söner Nils f. 1931 och Sture Karlsson f. 1936 övertog ägandet 1968.

Anderstorp är en från Sjötorp Storegården avsöndrad lägenhet. Denna, som mest bestod av mader, uppodlades under 1860-talet av soldaten Carl Rapp f. 1833 och hans hustru f. 1835.

Av makarnas sju barn reste tre till Amerika och fyra stannade i trakten. Den yngsta dottern Ida f. 1875 och hennes man Artur Andersson f. 1879 övertog stället, vilket de sedan lämnade till sonen Gunnar f. 1912 och hans maka Elsa f. Claesson från Kvinnestad.

SKJUTSHAGEN

Ej satt i mantal.

Gården kallades förr ibland ”Missunna”. Eftersom gården inte är satt i mantal blev det, då utmarkerna skiftades tvist om huruvida Skjutshagen skulle ha någon del i socknens utmark. Resultatet blev att Skjutshagen inte fick något av de marker som av ålder hört till socknen, men däremot fick de sin del i kronoparken Ornungens område.

Enligt traditionen skulle Skjutshagen ha varit allmänning, där de som var på kronoskjuts fick låta hästarna beta. Om det bästa var avbetat när man kom fram, missunnade man de som fått det bästa betet. Detta skulle vara anledningen till namnet Missunna. Förr användes detta namn allmänt men numera är det bortlagt. På arkivet i Göteborg, i ortsnamnsregistret, är både Missunna och Fåfänga, en av Södergårdarna, upptagna.

Under första hälften av 1800-talet var en Petter Andersson ägare. Han hade sönerna Erik Gustaf och Johannes samt dottern Maja Stina. Hon hade planerat giftermål med Andreas Svensson i Spetalen. Andreas kom emellertid underfund med att han inte var ensam om fästmön, varför han beslöt sig för att dra sig ur spelet. Då det redan var lyst, blev det inte lätt att komma ifrån varandra. Trolovning, som beseglats av lysning, måste upplösas av domkapitlet. Saken hade antagligen kunnat ordnas genom skriverier, men kontrahenterna ansåg, att det var enklast att personligen inställa sig på ort och ställe. De vandrade därför till fots i varandras sällskap, till Skara. Där blev de skilda åt så grundligt att de inte fick gå ut genom samma dörr, utan släpptes ut olika vägar. Utkomna förenade de sig åter och gick i sällskap hem.

Maja Stina reste till Amerika. Johannes övertog halva Skjutshagen, sedan han förut ägt 1/8 mtl Södergården, den gård som delats i milliondelar. Gården övertogs av dottern Charlotta f. 1854 och hennes man Alexander Pettersson från Ljur. Sonen Victor Hallenbert f. 1889 och hans maka Signe f. Johansson från Berget övertog gården. Deras son Sven f. 1931 och hans maka Gudrun f. Nilsson från Årstad äger nu gården sedan 1969.

Den andra halvan av Skjutshagen övertogs av Erik Gustaf Pettersson. Denne sålde dock snart gården och emigrerade till USA. Efterträdaren hette Johannes Bengtsson. Han hade förut bott på ett torp vid Sällerhög, som hette Snultås. Till skillnad från ägaren av grannstället, som också hette Johannes, fick denne allmänt heta Snult. Detta namn var så officiellt att till och med handlanden A. P. Larsson i Trollö använt detta i sina handels-böcker. Johannes son Alexander övertog gården. Denne intresserade sig mer för målning och bleckslageri m.m. än för jordbruk, varför han snart sålde gården och flyttade, först till Borås och sedan till Fåglavik. Makarna Johansson hade två söner och en dotter. Dottern dog i ungdomen. Sonen Oskar var först hemmansägare i Eriksberg och sedan vaktmästare vid skolorna i Herrljunga. Vid Johannes flyttning köptes gården av soldaten J A. Lindqvist f. 1850 och hans hustru Eva f. 1850. Deras son Ernst f. 1893 och hans hustru Berta f. Johansson från Berget övertog gården. Deras adoptivdotter Mary och hennes man Holger Andersson f. 1923 från Steneby övertog sedan gården.

År 1982 inköptes fastigheterna av ägarna till granngården, Sven och Gudrun Hallenbert. Bostad och tomt, som avsöndrats ägs av Holger Andersson.

SKOG

1 oförmedlat. 3/8 förmedlat mantal, 194 hektar.

Under första hälften av 1800-talet ägdes gården av Anders Larsson. Det synes inte ha rått något överflöd vid denna tid i Skog. Vid ett tillfälle hade t.ex. Anders mot borgen av Anders Andreasson (Gamle-Anders) i Nordgården och Gustaf Erik Pettersson i Skjutshagen lånat 16 riksdaler (banko) och 32 skilling ur Ornunga fattigkassa. Anders överlät gården till sönerna August f. 1836 och Henrik f. 1839. August gifte sig med Kajsa från ”Lafsan” i Skogsbygden. Ovanligt för den tiden var att man gjorde så långa friarfärder. Henrik gifte sig med Sara Rydberg dotter till mönsterskrivare Carl Rydberg och dotterdotter till kyrkoherde Johan Kjellborg i Nårunga. Som det endast fanns ett, på längden väl tilltaget boningshus, bodde bröderna med sina familjer i var sin ända av huset. Antagligen blev det påfrestande för såväl grannsämjan som syskonkärleken att bo i samma hus, varför Henrik efter några är sågade av och rev ned sin del av huset och byggde nytt. August och Kajsa hade sonen Ernst f. 1864 och döttrarna Charlotta, gift med Albert Andersson i Gudmundstorp, och Selma, gift med Sanfrid Ohlsson, Hoby. Sonen Ernst Augustsson och hans hustru Alma Charlotta Andersdotter övertog gården. De hade två söner, Einar f. 1897 och Joel f. 1899. Joel dog i 25-årsåldern. Einar övertog gården. Han gifte sig med Selma Palmqvist från Tostared. De har en son f. 1940. Einar dog medan sonen var liten, varför änkan ensam, med hjälp av en dräng skött gården. Hon har även haft gården utarrenderad några år.

Denne son, Gunnar Augustsson, övertog gården 1960 och har sedan tillsammans med makan Marianne f. Andersson från Loo brukat gården. Samtidigt är Gunnar tjänstgörande polis i Alingsås.

Henrik övertog en dcl av gården som omfattade 83/256 mtl. Denna övertogs i sin tur av dottern Karolina och hennes man Herman Svensson från Asklanda. Henrik och Sara hade fyra söner och sex döttrar, nämligen tvillingarna Karl och Gustaf f. 1870, Arvid f. 1877, Paul f. 1886, Alida f. 1863, Charlotta f. 1865, Eva f. 1867, Karolina f. 1872, Hilma f. 1875 och Hulda f. 1880. Herman och Karolina har haft fyra söner och fem döttrar. Sonen Sten f. 1914 och hans maka Helena f. Andersson från Asklanda Stommen har varit ägare till 1981 då gården överläts till deras son Nils f.. 1943 och hans maka Margareta f. Borgesten från Alingsås. Gården är utarrenderad och de är bosatta i Horla. Nils har anställning inom brandkåren i Alingsås.

13/256 mil (Högabacka) ägdes under 1800-talets senare hälft av Andreas Andersson f. 1824. Han hade sönerna Alexander i Iglabo f. 1854, Johan f. 1856, bosatt å Berget. Emil f. 1862, som ägde Simonsgården 7:3, samt dottern Tilda f. 1859. Tilda och hennes man Albin Alexandersson f. 1873 övertog gården. Deras ende son Thor f. 1899 och hans maka Ruth f. Lövgren från Dalarna har ägt gården till 1967 då deras son Harry f. 1942 och hans maka Monika f. Olsson från Landa övertog ägandet.

SPÅNGAKIL

1 oförmedlat, 3/8 förmedlat mantal, 180 hektar.

3/16 mtl ägdes i början av 1800-talet av en som hette Bryngel. Denne hade två söner och tre döttrar. Sonen Elias gifte sig till hälften av Ryagärde, men han måste snart lämna gården och flytta till det lilla torpet Källås. Sven f. 1827 gifte sig med Johanna Larsdotter, dotter till ”Höges Lars” i grannstället, och övertog svärfaderns gård. En Bryngels dotter gifte sig i Stockabo och en på Björkebacken. En dotter gifte sig med Anders Magnus Pettersson. Dessa övertog gården. De hade sönerna August och Henrik. När det var tid att någon av sönerna skulle överta gärden, försökte dessa att bli så fördelaktigt gifta som möjligt. Detta visades vara omöjligt, emedan en hjälpsam granne genast var framme och förstörde partiet, så snart han fick veta att något var i görningen. Då sönerna inte lyckades bli gifta, vågade de inte överta gården, utan denna såldes i smålotter.

1/16 mtl lades till Svens gård, 3/64 mtl köptes av Anders Johansson. “Hög- Anders”, 1/32 mil köptes av Anders Petter Jonsson från Floda, 1/64 mil köptes av torparen Johannes Andersson på Björkebacken. Denne ville nämligen bli ägare till sitt torp. Carl Johansson från Korpas köpte 1/32 mil.

När Anders Magnus Pettersson lämnat gården bosatte han sig på lägenheten Hallavad, dit den yngsta dottern Lotta medföljde. August bosatte sig i Skaratrakten och Henrik reste till Amerika. Hög-Anders gifte sig med brodern Lars’ änka. Med henne hade han tre döttrar. Lovisa gifte sig med soldaten Efraim Bohman och övertog hemmet. Klara var gift med August Johansson, vanligen kallas “Sön”. De bodde tidigare i Skogsbygden, sedan bodde de i Hallavad. En dotter var gift i Molla. Anders flyttade till Eriksberg och efter några år följde mågarna med familjer efter.

Anders Petter Jonsson hade tidigare sålt sin gård till soldaten Anders Magnus Domar f. 1842 från Asklanda. Då Bohman flyttat till Eriksberg köpte Domar även denna gård.

De sammanslagna gårdarna övertogs av sonen Linus Domar f. 1869 och hans hustru Hildur Strand från Heda i Östergötland. Deras son Rune f. 1922 äger nu gården, men bostaden och tomten har avstyckats och äges sedan 1961 av John och Astrid Sandqvist från Alingsås. Gårdarna är utarrenderade och ägaren driver egen taxirörelse i Alingsås.

Björkebacken, Spångakil 1:7 m.fl. var ett torp, som beräknades till 1/64 mtl, har genom tillköp av dels ett närliggande soldattorp och dels utmarksskiftet till 1/4 mtl Ornunga Gisslagården, utvidgats så att det nu är ett ordinärt familjejordbruk. Ägaren Johannes Andersson var född på ett torp vid Åsen i Ljur. Han var gift med Stina Bryngelsdotter från Spångakil. Makarna hade fyra söner och två döttrar. Sonen Benjamin och dottern Lisa dog i ungdomen. Matilda f. 1854 var först gift med August Larsson från Trollö och sedan med Johan Andersson från Stammerbacka. Hon bodde i Hallavad från sitt första giftermål 1891 till sin död vid 98 års ålder. Johannes’ son August var torpare vid Almåsen. Fredrik reste till Amerika och Kasper f. 1851 övertog hemmet. Han gifte sig med Fredrika Andreasdotter från Spångakil. Deras son Carl f. 1890 och hans hustru Ebba f. Olander övertog gården. Efter deras död 1941 resp. 1968 har gården ägts av sterbhuset, men helt brukats av sonen Elof, f. 1925.

Karl Johansson, som ägde 1/32 mtl gifte sig med Johanna Persdotter från Berget. De hade två söner, Amandus f. 1871 och Henning f. 1874, samt dottern Hilda f. 1876. Karl dog redan 1878, varefter änkan ägde gården tills sonen Henning övertog den.

Henning sålde sedan gården till grannen Oskar Andersson, varefter den varit i sambruk med granngården. Amandus och Henning dog ogifta. Hilda reste till Amerika.

Som förut nämnts bosatte sig Anders Magnus Pettersson i Hallavad. Dottern Lotta gifte sig med Johan Rojd från Ramnaklev och övertog hemmet.

Som det var besvärligt med ekonomin sålde makarna snart stället till förutnämnde August Johansson, “Sön”, och emigrerade till Amerika. Nästa ägare var Gustaf Ekman från Ljur. Efter några år sålde denne stället till August Larsson från Trollö och hans maka Matilda. August dog snart och sedan änkan gift om sig med Johan Andersson blev denne ägare. Dottern Anna i moderns första gifte, och hennes man Algot Olsson f. 1891 från Västra Blombacka övertog sedan hemmanet för att i sin tur lämna det till dottern Greta och hennes man Erik Karlsson f. 1920 från Karlsborg. Efter Eriks död 1967 flyttade Greta till Hova och Hallavad inköptes av Jo¬han Larsson, Stora Långared, som redan 1969 sålde stället till Göran Hul¬tén f. 1932 och hans maka Elisabeth f. Ström, båda från Göteborg.

3/32 mtl ägdes vid slutet av 1700-talet av en som hette Per. Denne hade två söner och en dotter. Andreas ägde sedan en del i Kämpagården i Ljur och Johannes övertog hemmet. Dottern gifte sig med Anders Petter från Ledsbacken och bodde sedan i en backstuga vid Boda i Tämta. Johannes tog leja som soldat vid det närbelägna torpet. Han fick därvid namnet Nätt. Nätt blev gift med Anna-Maja från Kättlingabo i Ljur (syster till trollkarlen). Nätt var en ohjälplig drinkare och kunde inte sköta sig, varför han snart måste lämna gården och flytta till soldattorpet som han haft i sambruk med gården. På grund av onykterhet fick Nätt avsked och fick även lämna soldattorpet.

Makarna hade en son och tre döttrar. Sonen Anders-Petter f. 1835 blev torpare i Ornunga. Döttrarna Lisa f. 1839 och Klara f. 1842 arbetade som kalksmäckor vid byggen i Göteborg. De byggde sig sedan en liten backstuga på utmarken till den gård fadern förut hade ägt. Dottern Rebecka gifte sig med en hemmansägare i Kinnarumma.

Efter Johannes Nätt övertogs gården av Andreas Carlsson från Lyckorna i Ljur och hans hustru Ella Larsdotter från Ryagärde. Ella var ett manhaftigt fruntimmer och hade krafter som en man. Makarna hade fyra söner och fyra döttrar. Sonen Kasper f. 1848 övertog gården, Fredrik hade handel med lantmannaprodukter i Stockholm, August och Leander emigrerade till Amerika. Dottern Fredrika gifte sig med Kasper Johansson på Björkebacken, Tilda gifte sig med arrendatorn på Åsen i Ljur. Lotta var gift med en som hette Carl och hade lägenheten Pälsekärr i Siene och Selma stannade hos modern till moderns död, varefter hon reste till Amerika.

Andreas son Kasper Andersson gifte sig med Charlotta Pettersdotter f. 1852 från Göransgården i Grude. Lotta var, liksom svärmodern, en kraftfull kvinna. Bl.a. beroende på ett stort undantag blev det besvärligt med ekonomin, och Kasper vistades för den skull under 1880-talet i Amerika i fem år för att tjäna pengar. Under den tid Kasper var borta, skötte Lotta gården med hjälp av en dräng. Hon gick själv med i allt utearbete, även sådant som ansågs passa endast för män.

Sonen Oskar f. 1881 övertog gården tillsammans med sin maka Edna f. Carlsson från Åred, dottern Gerda f. 1878 har varit småskollärarinna i Skallsjö, dottern Astrid f. 1892 var sjuklig och dog i 50-årsåldern och dottern Dagmar f. 1894 gifte sig med Hjalmar Eliasson, Hägrunga.

Makarna Oskar och Ednas son Tage f. 1916 övertog gården efter faderns död 1940. Dottern Maj gifte sig med charkuterihandlanden Erik Eriksson i Trollhättan. År 1955 flyttade Tage till Hjärtum, där han inköpte tvenne gårdar med inriktning på skogsbruk. Spångakil utarrenderades då till grannen Rune Domar, som sedan inköpte den 1958.

3/32 mtl övertogs av förut nämnde Sven Bryngelsson vid hans giftermål. Förmodligen hade gården gått i arv på spinnsidan ett par generationer. Då granngården styckades köpte Sven 1/16 som han lade till sin gård. Sven och hans hustru Johanna Larsdotter hade två söner, Alfred och Viktor f. 1875, och två döttrar, Eva f. 1856 och Emma f. 1870. Sönerna reste till Amerika. Dottern Eva och hennes man Fredrik Andersson f. 1852 i Ramnaklev övertog gården. Dottern Emma bodde hos fadern i undantagsstugan till hans död, varefter hon köpte hus och hade kaférörelse i Borås.

Fredrik och Eva hade sonen Carl f. 1886 och dottern Anna f. 1889. Anna gifte sig med Gunnar Larsson från Eklanda. De hade bland annat en gård i Lena. Carl och hans hustru Anna f. Sjöblom övertog hemmet. De sålde gården 1925 till Carls kusin Knut Johansson f. 1892 från Ramnaklev och dennes hustru Valborg f. Johansson från Magra. Carl hade därefter affär i Bergstena och bodde senare i Herrljunga. Makarna Knut och Valborgs son Gunnar Knutsson f. 1927 äger nu gården sedan 1961.

STENHÖGEN

1/4 oförmedlat, 1/4 förmedlat mantal, 50 hektar.

Gårdarna Stenhögen och Vaselid överfördes från Ornunga till Ljurs socken år 1926.

TROLLÖ

1/8 oförmedlat, 1/8 förmedlat mantal, 59 hektar.

Ornunga Trollö 1:7. Västarvet

Trollö upptas år 1660 som kronotorp, senare överfört till hemman. Omkring 1830 var det en som hette Lars från Ljur Stommen som gifte sig till Trollö. Hustrun dog snart, varefter Lars gifte om sig med en dotter till “assessorn” i Östergården. I första äktenskapet hade Lars endast en son Anders Petter f. 1837. I andra äktenskapet hade han sonen August f. 1845 och dottern Fredrika f. 1848. Lars dog tidigt. Redan som fjortonåring stod Anders Petter skriven som ägare till gården. Till hjälp med arbetets ledning hade han en morbror Johannes. Denne kallades allmänt “Trollborsten”. Anders Petter gifte sig med Maja Lisa Andersdotter f. 1848 från Stenhögen i Ljur.

Framtidsutsikterna för den unge “Trollen” var mindre ljusa. Han var en trägen låntagare i Ornunga sockens fattigkassa. I 25-årsåldern beslutade sig Larsson för att bli handlande. Trollö låg emellertid så illa till, långt ifrån vägar och det var inte tänkbart att ha någon affär där. Larsson byggde därför en affärslägenhet vid Stora Långared i Ljur, intill vägen Ljur-Tämta. Larsson drog sig helt från jordbruket, vilket han lämnade åt hustrun och halvbrodern. Själv bodde han vid affären och hade halvsystern som hushållerska. Affären gick mycket bra, varför Larsson kunde lägga ner stora kostnader på förbättringar på Trollö. Han köpte även gårdarna Lilla Långared i Ljur och 3/32 mtl Sjölid och hade dessa gårdar i sambruk med Trollö. Detta är utförligt omnämnt i boken “Så var det förr”, minnesanteckningar från Ornungabygden av Karl Eriksson.

Makarna Larsson hade en dotter Ida f. 1867 och två söner Johan f. 1869 och Oskar. Johan gifte sig med Hulda Rydberg från Iglabo och övertog gården Lilla Långared. Efter Larssons död är 1900 gifte sig dottern med trotjänaren Karl Svantesson f. 1867 och övertog Sjölid, dit även Larssons änka flyttade. Oskar reste till Amerika.

Trollö såldes till August Larsson från Övratorp f. 1840. Sonen Edvin f. 1889 övertog sedan gården, men sålde den snart till svågern Per Andersson f. 1878 och hans hustru Frida. Deras fosterson Bror Larsson f. 1915 fick överta gården, som han sedan skötte ensam. På 1880-talet behövdes det tre drängar och två pigor för skötseln av samma gård.

År 1972 köptes gården av leg. läkaren Börje Wallheden f. 1928 från Degerfors och hans maka Christina f. Malmeroth från Kilanda. Sedan bostad och tomt avstyckats blev Rune Domar i Spångakil 1973 ägare till gården i övrigt.