I DAG ÄR DET

DEN 25 APRIL

MARKUS SAMT MARKUSDAGEN

Restaurang Sturehof gjordes berömd av Ernst Josef Marcus

Markus eller Marcus är ett romerskt och bibliskt mansnamn, namnet på en av evangelisterna. Exakt vad Markus betyder är oklart; möjligtvis är det bildat av namnet på den romerska guden Mars. Formerna Marco och Marko är varianter av samma namn.

Mark/Markus/Marcus är ett vanligt manligt namn och är härlett från gammalt latinskt "Mart-kos", vilket betyder "helgat till guden Mars" och kan också betyda "krigets Gud" eller "vara krigsliknande". Marcus var ett av de tre vanligaste romerska förnamnen.

Markus var mycket populärt i början på 1990-talet då det var Sveriges vanligaste namn bland nyfödda pojkar. Det finns drygt 50 000 män som bär namnet Markus i Sverige.

Markusdagen ansågs i likhet med flera dagar vid denna tid som särskilt lämpad för just sådd av ärter. Mängden dagar som förknippades med ärtsådd speglar att ärter var en vanlig gröda i bondesamhället. I Västergötland kallades dagen ibland för ”gökedagen”, därför att göken ansågs komma.

Angående fotot ovan:

Ernst Josef Marcus, född 9 maj 1881 Stockholm, död där 19 mars 1936, var en svensk restauratör.

Ernst Marcus var son till köpmannen Axel Marcus samt bror till Ture och Gerda Marcus. 1896 anställdes han hos konditor Törnblad vid Stureplan i Stockholm. Han fortsatte därefter som kökselev vid Operakällaren och bedrev därefter restaurangstudier i utlandet, hos Nimbs i Köpenhamn, Cecil i London och Brighton i Paris. Efter att han återvänt till Sverige var han hovmästare på Hotell Rydberg, Hasselbacken och Grand Hôtel. 1905 etablerade sig Ernst Marcus tillsammans med sin bror Ture på Sturehof som han 1910 ensam övertog och därefter innehade fram till sin död. Sturehof utvecklades under hans ledning till en av Stockholms främsta restauranger med fiskrätter som specialitet.

DEN 25 MAJ

URBAN SAMT URBANUSDAGEN

Vädersolstavlan ursprungligen målad av Urban målare 1535 hänger i Storkyrkan i Stockholm Det är den äldsta bilden av Stockholm och finns avbildad på tusenkronorssedeln Den nuvarande bilden är dock en kopia från 1630-talet av Jacob Elbfas

Urban är ett mansnamn bildat från det latinska adjektivet urbanus - "belevad" eller "städad" (egentligen "från staden" eller "som har med staden att göra", av Urbs - "stad"). Urbanus var ett vanligt namn på påvar. Namnets plats i almanackan är till åminnelse av Urban I som dog 230 och har funnits där sedan medeltiden.

Namnet har förekommit i Sverige sedan 1400-talet men inte varit speciellt vanligt det senaste seklet. En viss popularitet hade det dock på 1950- och 1960-talet. Det finns i dag knappt 1000 män som heter Urban i Sverige.

Den 25 maj är sedan medeltiden är en gammal märkesdag i almanackan och Urbanusdagen brukade räknas som sommarens första dag. "Urban, Vilhelmina och Beda, de skola sommaren leda" hette det i den gamla Bondepraktikan. I och med att sommaren börjat, måste alla sysslor förknippade med vårbruket vara färdiga.

DEN 25 JUNI

DAVID OCH SALOMON

 

Rektor Otto Salomon

David är ett mansnamn av bibliskt ursprung och betyder 'den älskade' (hebreiska דָּוִד Dawid). Namnet kan även stavas Dawid.

Namnet började stiga i popularitet på 1970-talet och var något av ett modenamn på 1980-talet. Numera ligger namnet ganska stabilt kring plats 25 på listan. Det finns ungefär 50000 män som heter David i Sverige.

Salomon är ett annat bibliskt mansnamn som kommer från det hebreiska ordet (שְׁלֹמֹה shelomoh) schalom som betyder välgång eller frid. Den engelska formen är Solomon. Namnet infördes i den svenska almanackan i slutet av 1700-talet.

Namnet är mindre vanligt i dagens Sverige och det finns färre än 1000 män som bär detta namn i landet.

Angående fotot ovan: porträtt av rektor Otto Aron Salomon. Han föddes den 1 november 1849 i Göteborg som son till handlare Alexander Salomon och Henriette Abrahamson. Han gift sig 1878 med Ellen Jacobina Wahren ifrån Norrköping. Salomon var autodidakt pedagog som vidareutvecklade den pedagogiska skolslöjden vid Nääs slott, Västergötland och tog senare över som rektor efter sin morbror August Abrahamson. Han avled den 3 november 1907 och begravdes i slottsparken vid Nääs.

"MÖRDARE-STAFVA"

____________________

EBOK

_______________________

"MÖRDARE-STAFVA" handlar om en mycket speciell kvinna som levde i västra Sverige under nästan hela 1800-talet. När hon var 18 år gammal blev hon anklagad för mord på en krämerska. Hon blev dödsdömd, friad, benådad, dömd igen i all oändlighet. Boken skildrar hennes liv från det hon föddes till hennes död.

E-bok: 19 kr

Tryckt bok: 195 kr

"ORIGINAL PÅ BÖGDA"

____________________

EBOK

_______________________

"ORIGINAL PÅ BÖGDA" handlar om ett trettiotal original som bodde på Svältorna för över hundra år sedan. Läs om Anders Alf, som i sin och familjens förtvivlan dränkte sig i Trollö mosse och Ledsbackabarnen Kalle och Kristina. De båda var syskon och "dvärgar", som det hette på de tiden. När de båda var i åttioårsåldern slog Kristina ihjäl Kalle med en spisgaffel.

E-bok: 19 KR

Tryckt bok: UTSÅLD

INTERVJU MED EN BÖDEL

Skarprättare Anders Gustaf Dahlman (17/2 1848 Norberg – 30/7 1920 Stockholm)

Signaturen “Af g-g Fädernesl.“ berättar år 1900 om sitt möte med skarprättare Dahlman:

I nära 8 år har den svenska bödelsyxan, fruktansvärd i åminnelse, fått vila sig. Då den sista gången den var i bruk var en dag i mars år 1893, då den svängdes över den 17-årige Alftamördarens huvud.

Det blod, varmed den då besudlades, har fått sitta kvar, i enlighet med vid exekutionen bland annat närvarande professor Frithiof Holmgrens uttalade önskan.

Låt det sitta, hade han uppmanat, det är nog ista gången bilan tjänstgör i Sverige.”

Den profetian skulle dock ej gå i uppfyllelse.

Ohyggliga brott har hopats på samhällets samvete. År 1900 fanns två dödsdömda som väntade på sina avrättningar. Man förväntade sig att de inom kort skulle komma att efterföljas av flera.

Den som, näst delinkventerna själva, förstås, torde känna sig mest berörd av dessa dödsdomar borde förvisso vara den man, vilken det åligger att verkställa rättvisans utslag, Sveriges ende bödel, skarprättaren A. G. Dalman, som är nära 53 år gammal, han föddes den 17 februari 1849 i Norberg. Han är en reslig och hade en kraftig kroppsbyggnad. Hans ansikte är slätrakat, det gråa håret uppstruket, och hans drag påminner mycket starkt om en viss Göteborgssenators, vars namn är innerligt fäst vid Helgeandsholmsbyggnaderna, och han verkar som en något trött gentleman på gränsen till ålderdomen.

Ett vänligt och tillgängligt väsen avspeglas i hans fysionomi och hans blick, då han ler. För övrigt tyckes han vara ”munter och tystlåten”, talar föga, men besvarar varje fråga och det på genuin västmanlandsdialekt.

I hans bokskåp finns, så vitt jag kunde se, intet verk om dödsstraffets avskaffande. Geijers, Tegnérs, Scholanders och åtskilliga andras skrifter prunkar dock där i guldtryckta band. För övrigt finns i skarprättarens bibliotek flera andra mindre skrifter av J. O. Åberg, Chronwall, Pehr Thomasson med flera.

En bok, “Chronwalls Resebeskrifning över Sverige” har han år 1893 köpt ur egen hand av Chronwall (Johan Henrik Chronwall 1851-1909), då denne författare (nu boende på sin egendom vid Karlberg) traskade genom hela Stockholm och sålde böcker, och bland tusentals andra människor även träffade på skarprättaren.

På pianot stod uppslagen en vals, icke en ”danse macabre” som hans dotter låtit förklinga, då jag störde idyllen efter middagen.

Herr Dalman omtalar, vad man vet förut, att hans yrke numera är ytterst makligt och att han egentligen, i sin nuvarande bransch, just aldrig haft mycket att göra.

Johan Fredrik Hjort, skarprättare (1814 Stockholm – 1882 Stockholm)

Han har endast ”expedierat” två liv: Yngsjömörderskan och Alftamördaren. Hans företrädare, gamle Johan Fredrik Hjort, som avgick år 1885, hade huggit huvudet av legio, bland dem de riksbekanta stortjuvarna Hjert och Tektor. Han var även med och spöade, på den tid de »hängde i galgen».

“Nå, herr Dalman, ni är nu inte längre så ung; känner ni därför ändå inte åtminstone någon liten smula nervositet vid tanken på de förestående exekutionerna, som nu år 1900, stunda?”

“Inte! Jag skall nog hugga säkert, det är inte farligt med den saken.”

“Begagnar ni någon stimulantia, innan ni går till verket?”

“Aldrig. Jag stiger upp, dricker en kopp kaffe, gör min sak och äter därefter frukost med god smak. Så snart jag huggit och sett, att jag huggit rätt, går jag. Sedan få vaktkonstaplarna och de andre se till, att allt blir, som det skall vara.”

Anna Månsdotters “Yngsjömörderskan” ansiktsmask

“Yngsjömörderskan”, fortsatte han, “var inte alls halvdöd, då hon leddes till avrättsplatsen, såsom det påstods i tidningarna. Hon vållade mig tvärtom mycket besvär. Då hon lagt sig ned på stupstocken, hoppade hon mest en aln i luften, så att jag nästan trodde mig nödsakad att binda fast henne vid stocken med den kedja, som jag alltid har fästad där. Min dräng lyckades emellertid trycka ned henne, men hon var ändå inte lugn, och så kom hugget att gå litet snett över hennes underkäke. Med högra handens pekfinger utmärkte skarprättaren på min kind den väg, snittet hade tagit.

Men andra gången, i Gefle, högg jag midt emellan två halskotor, fint, rätt och säkert. Delinkventen var också lugn och uppförde sig utmärkt. Se, jag vill inte veta af några långrandiga procedurer på avrättsplatsen. Prästen får säga det han vill och skall säga inom fängelset, men då fången kommer i ”dödens skugga”, i närheten af stupstocken, då skall det gälla att göra processen så kort som möjligt.  Jag brukar då låta binda för ögonen på fången med en näsduk eller servett och så be honom, eller henne, lägga sig ned på stupstocken. Bilan håller jag under tiden via min sida.”

Avrättning med bila

“När delinkventen lagt sig, fattar jag det korta bilskaftet med bägge händer, tar sigte på en plats i nacken, där jag vet, att jag skall träffa märgen, spänner krafterna och hugger till.”

Stupstock och bila

“Stupstocken timrar jag sjelf ihop. Den är ungefär en och en half aln lång, med slät och fin urholkning för skuldrorna och för halsen. Tjockleken är omkring en halv fot.

“Så här tar den sig för resten ut”, fortsatte hr D. och släpade från ett inre rum ut en dylik tingest.

“Hur långt brukar delinkventens huvud trilla från stupstocken efter hugget?”

“Det är olika. Ett par alnar ungefär.”

“Hur kände ni er, då ni hade er första förrättning?”

“Det var Yngsjömörderskan. Jag är alltid genomträngd av övertygelsen, att de, som fått dödsdomen, genom sina gärningar gjort sig förtjänte av sitt straff. Och därför känner jag ingen samvetsförebråelse. Dock var det litet kusligt att halshugga en kvinna, ty käringmöte ska’ ju aldrig vara bra . . .

När de inte vill ned på stupstocken godvilligt och ligga stilla, då spänner man fast dem vid schavotten med kedjor över skuldrorna.”

”Alftamördaren” Per Johan Pettersson framför gården Mossbo där mordet skedde

“Den andre jag knäppte var den unge Alftamördaren på Gävle fängelsegård, men det gick bättre.”

Den bila han förfogar öfver är 44 centimeter lång och kan således passa åt hvilket halsmått som helst. När man knackar på den, klingar den med en klar och silverren ton, som tycks säga: »Akta dig för mig!»

“Herr Dalman har ingenting emot att ånyo draga svärdet?”

“Nej då, serra tri . . . Det kan nog behövas att exempel bli statuerade. Och väl vore, om det verkade avskräckande, om de minskade antalet af dessa hemska brott, så ovärdiga vår civiliserade, upplysta tid.”

Beträffande själva skarprättarinstitutionen må nämnas, att före 1858 fanns en skarprättare för varje län. Nämnda år utkom ett cirkulär, som åsyftade att inskränka skarprättares antal. Och sedan dess har till denna befattning utsetts endast en person för Sveriges alla län. Sedan år 1885 är det herr Dalman, boende vid Sankt Eriksgatan på Kungsholmen i Stockholm, i närheten av Karlberg.

Om sin lön nämnde herr Dalman:

“Man har litet från varje län, 300 kronor per månad från Stockholms stad, och så visst  »per hufvud», såsom han uttryckte sig.”

Ett »dråpligt» uttryck af Sveriges mästerman.

Texten anpassad språkligt och innehållsmässigt av Rolf Lundqvist

Betygsätt sidan!

HAR DU LÄST DEN HÄR?

HAR DU LÄST DEN?

MORD

SÅ VAR DET FÖRR

ORIGINAL

SVÄLTORNA

IGLABO

Här är fler spännande berättelser från förr: