I DAG ÄR DET

DEN 25 APRIL

MARKUS SAMT MARKUSDAGEN

Restaurang Sturehof gjordes berömd av Ernst Josef Marcus

Markus eller Marcus är ett romerskt och bibliskt mansnamn, namnet på en av evangelisterna. Exakt vad Markus betyder är oklart; möjligtvis är det bildat av namnet på den romerska guden Mars. Formerna Marco och Marko är varianter av samma namn.

Mark/Markus/Marcus är ett vanligt manligt namn och är härlett från gammalt latinskt "Mart-kos", vilket betyder "helgat till guden Mars" och kan också betyda "krigets Gud" eller "vara krigsliknande". Marcus var ett av de tre vanligaste romerska förnamnen.

Markus var mycket populärt i början på 1990-talet då det var Sveriges vanligaste namn bland nyfödda pojkar. Det finns drygt 50 000 män som bär namnet Markus i Sverige.

Markusdagen ansågs i likhet med flera dagar vid denna tid som särskilt lämpad för just sådd av ärter. Mängden dagar som förknippades med ärtsådd speglar att ärter var en vanlig gröda i bondesamhället. I Västergötland kallades dagen ibland för ”gökedagen”, därför att göken ansågs komma.

Angående fotot ovan:

Ernst Josef Marcus, född 9 maj 1881 Stockholm, död där 19 mars 1936, var en svensk restauratör.

Ernst Marcus var son till köpmannen Axel Marcus samt bror till Ture och Gerda Marcus. 1896 anställdes han hos konditor Törnblad vid Stureplan i Stockholm. Han fortsatte därefter som kökselev vid Operakällaren och bedrev därefter restaurangstudier i utlandet, hos Nimbs i Köpenhamn, Cecil i London och Brighton i Paris. Efter att han återvänt till Sverige var han hovmästare på Hotell Rydberg, Hasselbacken och Grand Hôtel. 1905 etablerade sig Ernst Marcus tillsammans med sin bror Ture på Sturehof som han 1910 ensam övertog och därefter innehade fram till sin död. Sturehof utvecklades under hans ledning till en av Stockholms främsta restauranger med fiskrätter som specialitet.

DEN 25 MAJ

URBAN SAMT URBANUSDAGEN

Vädersolstavlan ursprungligen målad av Urban målare 1535 hänger i Storkyrkan i Stockholm Det är den äldsta bilden av Stockholm och finns avbildad på tusenkronorssedeln Den nuvarande bilden är dock en kopia från 1630-talet av Jacob Elbfas

Urban är ett mansnamn bildat från det latinska adjektivet urbanus - "belevad" eller "städad" (egentligen "från staden" eller "som har med staden att göra", av Urbs - "stad"). Urbanus var ett vanligt namn på påvar. Namnets plats i almanackan är till åminnelse av Urban I som dog 230 och har funnits där sedan medeltiden.

Namnet har förekommit i Sverige sedan 1400-talet men inte varit speciellt vanligt det senaste seklet. En viss popularitet hade det dock på 1950- och 1960-talet. Det finns i dag knappt 1000 män som heter Urban i Sverige.

Den 25 maj är sedan medeltiden är en gammal märkesdag i almanackan och Urbanusdagen brukade räknas som sommarens första dag. "Urban, Vilhelmina och Beda, de skola sommaren leda" hette det i den gamla Bondepraktikan. I och med att sommaren börjat, måste alla sysslor förknippade med vårbruket vara färdiga.

DEN 25 JUNI

DAVID OCH SALOMON

 

Rektor Otto Salomon

David är ett mansnamn av bibliskt ursprung och betyder 'den älskade' (hebreiska דָּוִד Dawid). Namnet kan även stavas Dawid.

Namnet började stiga i popularitet på 1970-talet och var något av ett modenamn på 1980-talet. Numera ligger namnet ganska stabilt kring plats 25 på listan. Det finns ungefär 50000 män som heter David i Sverige.

Salomon är ett annat bibliskt mansnamn som kommer från det hebreiska ordet (שְׁלֹמֹה shelomoh) schalom som betyder välgång eller frid. Den engelska formen är Solomon. Namnet infördes i den svenska almanackan i slutet av 1700-talet.

Namnet är mindre vanligt i dagens Sverige och det finns färre än 1000 män som bär detta namn i landet.

Angående fotot ovan: porträtt av rektor Otto Aron Salomon. Han föddes den 1 november 1849 i Göteborg som son till handlare Alexander Salomon och Henriette Abrahamson. Han gift sig 1878 med Ellen Jacobina Wahren ifrån Norrköping. Salomon var autodidakt pedagog som vidareutvecklade den pedagogiska skolslöjden vid Nääs slott, Västergötland och tog senare över som rektor efter sin morbror August Abrahamson. Han avled den 3 november 1907 och begravdes i slottsparken vid Nääs.

"MÖRDARE-STAFVA"

____________________

EBOK

_______________________

"MÖRDARE-STAFVA" handlar om en mycket speciell kvinna som levde i västra Sverige under nästan hela 1800-talet. När hon var 18 år gammal blev hon anklagad för mord på en krämerska. Hon blev dödsdömd, friad, benådad, dömd igen i all oändlighet. Boken skildrar hennes liv från det hon föddes till hennes död.

E-bok: 19 kr

Tryckt bok: 195 kr

"ORIGINAL PÅ BÖGDA"

____________________

EBOK

_______________________

"ORIGINAL PÅ BÖGDA" handlar om ett trettiotal original som bodde på Svältorna för över hundra år sedan. Läs om Anders Alf, som i sin och familjens förtvivlan dränkte sig i Trollö mosse och Ledsbackabarnen Kalle och Kristina. De båda var syskon och "dvärgar", som det hette på de tiden. När de båda var i åttioårsåldern slog Kristina ihjäl Kalle med en spisgaffel.

E-bok: 19 KR

Tryckt bok: UTSÅLD

DE DÖDAS JULOTTA

SÅ BERÄTTADE EN GAMMAL MAN OM JULDAGEN FÖRR:

”På juldagsmorgonen blev sömnen ej långvarig för dem, som hade hela milen ock därutöver till kyrkan, ty ottesången började i äldre tider kl. 4 eller allra senast kl. 5. Klockan 2 var det därföre liv ock ljus i varje hydda, även hos .dem, som voro glada, om de egde ett julljus. Kyrkklockornas ljud manade högtidligt genom skogarnas tystnad till gudstjänst. Så många, som orkade eller ej nödvändigt behövdes hemma, begåvo sig till kyrkan. Blossen tändes, ett för varje hus. Det var 5-6 alnar långa furustänger, kluvna (»spiggrata») i 4 eller 6 klovar, “men icke isärkluvna, utan tillhopahängande ock torkade. Då blosset ville slockna, svängde man med det ett par gånger i luften, till dess det åter brann klart. Det var högtidligt att se de många flockar av bloss, som på alla vägar ock stigar rörde sig framåt genom skogar ock fält. Här ock där hördes även skogen genljuda av julsånger. Vid framkomsten till kyrkan samlades alla blossen till ett bål på någon kulle i närheten, som på kyrkan ock näjden kastade sitt flammande sken. Den tidens ottesång var mycket långsam, räckte vanligen till kl. 8, då folket gick in i byn, tils högmässan börjades. Efter dess slut skyndade både ridande ock gående hem i största hast. Den som i en gård eller by först var hemma från kyrkan juldagen, troddes först få sin gröda väl inbärgad.

Under juldagen fick sedan ingen gå in i grannens hus, utom då nöd var å färde. Den dagen skulle alla vara stilla i sina hem, sysselsatta med att läsa julbetraktelser ock julpsalmer. Denna sed var helig ock iakttogs noga.”

SÄGNEN

Förr i tiden åkte man alltid till julottan i kyrkan dagen efter julafton. (Ottan är tiden på dagen mellan natt och gryning.) På julottan, som förr ofta hölls vid fyratiden på morgonen firar man Jesus födelse.

Det var viktigt att inte försova sig när man skulle åka till julottan för om man gjorde det skulle man vara sömnig resten av året. Men man fick inte heller komma för tidigt till kyrkan för då kunde det bli så att man råkade hamna på de dödas mässa!

Så här berättar en gammal sägen från 1500-talet:

Denna tidiga juldagsmorgon vaknar hon tidigt i sin lilla stuga bredvid kyrkan. Hon ser att ljusen brinner i kyrkofönstren. Hon blir rädd för att ha försovit sig och får snabbt på sig sina skodon och kappa och skyndar till kyrkan.

Hon smiter in genom porten med sänkt huvud så tyst hon kan med hopp om att ingen skall känna igen henne och så sätter sig i kyrkbänken längst bak. Det är dunkelt och kallt där inne. Hon fryser. Hon tittar bort mot predikstolen och ser prästen, som är kritvit i ansiktet och inte rör en min. Hon känner dock inte igen honom, och får en krypande känsla i kroppen. Efter en stund börjar hon ana att allt inte står rätt till.

När hon tittar sig runt i bänkraderna känner hon igen många av kyrkobesökarna som sina släktingar, men alla hon känner igen har varit döda sen länge. Samtliga är lika vita i ansiktet som prästen och inte heller de rör en min. Deras blickar är tomma och kalla. Armarna hänger livlösa utmed kropparna.

En nära släkting till henne som sitter alldeles bredvid i kyrkbänken viskar tyst och utan att röra på läpparna:

”Om livet är dig kärt så skynda dig fort härifrån, innan de döda upptäcker dig. Knäpp upp din kappa och låt den hänga löst över axlarna, ifall de kommer efter dig.”

Kvinnan lyder släktingens råd och reser sig tungt upp ur kyrkbänken och börjar gå med långsamma steg mot kyrkporten.

Plötsligt vänder sig alla de döda om och stirrar rakt och kallt på henne. Som på ett kommando reser de sig upp. Kvinna blir livrädd och börjar springa medan de döda jagar henne ut ur kyrkan. De verkar ha oändligt långa armar när de sträcker sig efter henne och med sina beniga fingrar får tag i kappan, som de sliter av henne när hon passerar kyrkporten. Hennes hjärta slår hårt när hon rusar fortast möjligt hem till sin stuga och bommar igen dörren.

Hon blev sen liggande i sin säng svårt sjuk och bedrövlig i flera veckor, innan hon vågade sig upp ur sängen. Andfått sätter hon bene över sängkanten och reser sig upp. Knäna är svaga och hennes andning är tung. Hon är inte säker på om det bara varit i dröm hon fått i sin yrsel av sjukdomen eller om det förskräckliga i kyrkan verkligen hänt.

Försiktigt tar hon bort träbommen från dörren och kikar ut mot den lilla vita kyrkan. Det är alldeles stilla. Stora vita snöflingor faller långsamt ner mot marken. Sakta och med släpande steg går hon ut ur stugan och fram mot kyrkogården.

Där får hon syn på sin kappa. Den ligger söndersliten i bitar med en liten bit på varje grav…

Betygsätt sidan!

HAR DU LÄST DEN HÄR?

HAR DU LÄST DEN?

MORD

SÅ VAR DET FÖRR

ORIGINAL

SVÄLTORNA

IGLABO

Här är fler spännande berättelser från förr: