I DAG ÄR DET

DEN 25 APRIL

MARKUS SAMT MARKUSDAGEN

Restaurang Sturehof gjordes berömd av Ernst Josef Marcus

Markus eller Marcus är ett romerskt och bibliskt mansnamn, namnet på en av evangelisterna. Exakt vad Markus betyder är oklart; möjligtvis är det bildat av namnet på den romerska guden Mars. Formerna Marco och Marko är varianter av samma namn.

Mark/Markus/Marcus är ett vanligt manligt namn och är härlett från gammalt latinskt "Mart-kos", vilket betyder "helgat till guden Mars" och kan också betyda "krigets Gud" eller "vara krigsliknande". Marcus var ett av de tre vanligaste romerska förnamnen.

Markus var mycket populärt i början på 1990-talet då det var Sveriges vanligaste namn bland nyfödda pojkar. Det finns drygt 50 000 män som bär namnet Markus i Sverige.

Markusdagen ansågs i likhet med flera dagar vid denna tid som särskilt lämpad för just sådd av ärter. Mängden dagar som förknippades med ärtsådd speglar att ärter var en vanlig gröda i bondesamhället. I Västergötland kallades dagen ibland för ”gökedagen”, därför att göken ansågs komma.

Angående fotot ovan:

Ernst Josef Marcus, född 9 maj 1881 Stockholm, död där 19 mars 1936, var en svensk restauratör.

Ernst Marcus var son till köpmannen Axel Marcus samt bror till Ture och Gerda Marcus. 1896 anställdes han hos konditor Törnblad vid Stureplan i Stockholm. Han fortsatte därefter som kökselev vid Operakällaren och bedrev därefter restaurangstudier i utlandet, hos Nimbs i Köpenhamn, Cecil i London och Brighton i Paris. Efter att han återvänt till Sverige var han hovmästare på Hotell Rydberg, Hasselbacken och Grand Hôtel. 1905 etablerade sig Ernst Marcus tillsammans med sin bror Ture på Sturehof som han 1910 ensam övertog och därefter innehade fram till sin död. Sturehof utvecklades under hans ledning till en av Stockholms främsta restauranger med fiskrätter som specialitet.

DEN 25 MAJ

URBAN SAMT URBANUSDAGEN

Vädersolstavlan ursprungligen målad av Urban målare 1535 hänger i Storkyrkan i Stockholm Det är den äldsta bilden av Stockholm och finns avbildad på tusenkronorssedeln Den nuvarande bilden är dock en kopia från 1630-talet av Jacob Elbfas

Urban är ett mansnamn bildat från det latinska adjektivet urbanus - "belevad" eller "städad" (egentligen "från staden" eller "som har med staden att göra", av Urbs - "stad"). Urbanus var ett vanligt namn på påvar. Namnets plats i almanackan är till åminnelse av Urban I som dog 230 och har funnits där sedan medeltiden.

Namnet har förekommit i Sverige sedan 1400-talet men inte varit speciellt vanligt det senaste seklet. En viss popularitet hade det dock på 1950- och 1960-talet. Det finns i dag knappt 1000 män som heter Urban i Sverige.

Den 25 maj är sedan medeltiden är en gammal märkesdag i almanackan och Urbanusdagen brukade räknas som sommarens första dag. "Urban, Vilhelmina och Beda, de skola sommaren leda" hette det i den gamla Bondepraktikan. I och med att sommaren börjat, måste alla sysslor förknippade med vårbruket vara färdiga.

DEN 25 JUNI

DAVID OCH SALOMON

 

Rektor Otto Salomon

David är ett mansnamn av bibliskt ursprung och betyder 'den älskade' (hebreiska דָּוִד Dawid). Namnet kan även stavas Dawid.

Namnet började stiga i popularitet på 1970-talet och var något av ett modenamn på 1980-talet. Numera ligger namnet ganska stabilt kring plats 25 på listan. Det finns ungefär 50000 män som heter David i Sverige.

Salomon är ett annat bibliskt mansnamn som kommer från det hebreiska ordet (שְׁלֹמֹה shelomoh) schalom som betyder välgång eller frid. Den engelska formen är Solomon. Namnet infördes i den svenska almanackan i slutet av 1700-talet.

Namnet är mindre vanligt i dagens Sverige och det finns färre än 1000 män som bär detta namn i landet.

Angående fotot ovan: porträtt av rektor Otto Aron Salomon. Han föddes den 1 november 1849 i Göteborg som son till handlare Alexander Salomon och Henriette Abrahamson. Han gift sig 1878 med Ellen Jacobina Wahren ifrån Norrköping. Salomon var autodidakt pedagog som vidareutvecklade den pedagogiska skolslöjden vid Nääs slott, Västergötland och tog senare över som rektor efter sin morbror August Abrahamson. Han avled den 3 november 1907 och begravdes i slottsparken vid Nääs.

"MÖRDARE-STAFVA"

____________________

EBOK

_______________________

"MÖRDARE-STAFVA" handlar om en mycket speciell kvinna som levde i västra Sverige under nästan hela 1800-talet. När hon var 18 år gammal blev hon anklagad för mord på en krämerska. Hon blev dödsdömd, friad, benådad, dömd igen i all oändlighet. Boken skildrar hennes liv från det hon föddes till hennes död.

E-bok: 19 kr

Tryckt bok: 195 kr

"ORIGINAL PÅ BÖGDA"

____________________

EBOK

_______________________

"ORIGINAL PÅ BÖGDA" handlar om ett trettiotal original som bodde på Svältorna för över hundra år sedan. Läs om Anders Alf, som i sin och familjens förtvivlan dränkte sig i Trollö mosse och Ledsbackabarnen Kalle och Kristina. De båda var syskon och "dvärgar", som det hette på de tiden. När de båda var i åttioårsåldern slog Kristina ihjäl Kalle med en spisgaffel.

E-bok: 19 KR

Tryckt bok: UTSÅLD

TRELLFELKET OCH TEMTEBESA

Bron vid Hudene 1920 Foto Olof Persson

Den skogstrakt som förr kallades Edsveden (även Edsmären) och som även i dag delvis kallas så, var en större kronoallmänning belägen inom södra delen av Laske härad i Skaraborgs län, nordöstra delen av Kullings och nordvästra delen av Gäsene härader i Älvsborgs län. De mest bebodda trakterna tillhörde Larvs, Bitterna, Hudene ock Källunga socknar.

”Leskela” stuga vid Edsveden

Befolkningen här visade spår av blandad härkomst. En gammal sägen var, att under den stora pesten största delen av folket i skogstrakterna dog ut, och att i Hudene socken endast en yngling ock en flicka blivit vid liv. Samma sägen berättar även, att under följande tid, troligen under konung Albrekts eller konung Christoffers dagar, flyttade många tyskar in i riket och slog sig ner i Västergötland, främst i Kinds, Ås, Marks ock Vedens härader, där det breda uttalet ända in i senare tider förrått släktskap med tyskan ock betydligt avviker från den dialekt som talas i angränsande trakter.

Den blonda folktypen utgjorde väl flertalet i dessa trakter i början av detta århundrade; men även den brunetta var starkt representerad, ock ganska många voro mörkhyade med svart hår, mörkblå, eller grå ögon, däribland några med äkta zigenaredrag: svart, stripigt hår ock svarta ögon. En typ, som dock var fåtalig, hade nästan kritvitt, lockigt hår, små grå ögon eller ögon av obestämd färg, vackert regelbundet ansikte ock smärt växt. Många av denna typ gjorde sig kända såsom mindre pålitligt folk. Även den rent lapska typen framträdde hos vissa individer, mält i grannskapet av slätterna.

 

En sägen var vanlig hos de äldre, att då deras förfäder tog landet i besittning, fanns det redan en tät befolkning av »trellfelket», som de jagade undan. Många av dessa trollfolk stannade dock kvar för att såsom trälar sköta de invandrades boskap. Detta gällde i synnerhet på de mera fruktbara slätterna, som på den tiden var skogbeväxta. Småfolket fick där tillåtelse att göra sig små hyddor (»hötter») och jordkulor i närheten av ladugårdarna (därav »laggårstrell»), ja ofta invid själva gårdstomterna, på baksidan av husen (därav tomtar, »temtegubba», »temtebesa», av bese=bära). Många av småfolket gömde sig dock och förde ett tynande liv i bergsklippor och otillgängliga grottor, stora ihåliga ekar ock bokar ock var de kunde finna en säker tillflykt. Vid gamla, ensligt belägna (»enstaka») gårdar visades ännu i slutet av förra århundradet lämningar efter flera jordkulor, som kallades »trelltjällare».

Tomtarna sägas hava varit alldeles oumbärliga för de ensligt boende, såsom varande arbetsamma, trogna ock litet behövande för sitt underhåll, det de själva förskaffade sig genom jakt ock fiske. Man fick dock inte antasta deras gudsdyrkan, för i så fall flyttade de, och hemsöktes av olyckor.

Ortens sägner omtalade även ett »storfelk», som vid invandringen förefanns i de större bergs- och skogstrakterna och vid större sjöar, där även de levde av jakt ock fiske ock om vintern hade sina boningar i otillgängliga bergsgrottor. Det var sällan några av detta storväxta folk beblandade sig med de nye inkräktarna, som de hatade. Även dessa såväl som småfolket ska ha utövat hemliga konster (»trollat») och kallades därför efter den ort, där de vistades eller påträffades, skogstroll (»skogrå»), bergstroll (»härja-» eller »bjäratrell») eller sjötroll (»förå»).

Uthus Källunga. Det perfekta bostället för trollen

Emellertid hade denna orts kraftfulla befolkning ända in i senare tider många jättetyper. Ännu i början av 1800-talet fanns många ovanligt storväxta karlar med enorm kroppsstyrka, såväl blonda som mörklagda.

Äldre människor, som levde ända inpå 1870-talet, berättade, att i deras barndom levde en man i Källunga socken med namnet Hans Lund, som reste omkring ock visade sin styrka. Han skall hava varit av zigenaresläkt ock hade blott en sin like i Sverige ock en i Norge, den senare dock överträffande honom i styrka ock storlek. Många intygade, att Lund kunde hantera en stor kvarnsten med samma lätthet som en vanlig karl en slipsten av 3 fots diameter. Ingen vanlig häst kunde bära denna koloss.

I början på 1700-talet säges en soldat ha funnits i Mjäldrunga med namnet Hälsing, som blev ihjälhuggen av en bonde med en yxa, eftersom han dödat en bondes stora ljur med ett knytnävslag mot tjurens panna när tjuren försökte anfalla honom. Denne man skulle ha varit så storväxt ock stark, att han tog en häst på skuldrorna och bar den, som man bär ett får.

I allmänhet var de storväxta ett rätt fredligt folk ock kunde inte lätt retas lätt eller bli berusade, men om de väl blev retade så blev de riktigt farliga. För övrigt styrde de sin omgivning med kraft och respekterades för sin rättrådighet (»sina resoner»). När det blev bullersamt ock »krakel» uppstod på marknader, auktioner ock andra ställen där folk träffades, behövde de bara visa sig eller dundra fram sitt: »Håll käft, kältringar! tyst, pysslingar!» för att genast bli åtlydda. På detta sätt hjälpte de befolkningen till ett tryggare liv.

Ett uthus i Trollabo Här bodde trollen förr och kanske finns de kvar än

Att det funnits troll i vårt land och då speciellt i västra Sverige råder det väl ingen tvekan om. I Hudene ligger fortfarande Trollabo kvarn och Hudene förskola har två avdelningar: Trollet och Jätten. I Ljur hittar vi Trollö mosse där den stackars avskedade soldaten Anders Alf dränkte sig. Läs mer om detta hemska öde här.

Vi har till och med en hel stad som var bebodd av troll, nämligen Trollhättan!

Betygsätt sidan!

HAR DU LÄST DEN HÄR?

HAR DU LÄST DEN?

MORD

SÅ VAR DET FÖRR

ORIGINAL

SVÄLTORNA

IGLABO

Här är fler spännande berättelser från förr: