I DAG ÄR DET

DEN 25 APRIL

MARKUS SAMT MARKUSDAGEN

Restaurang Sturehof gjordes berömd av Ernst Josef Marcus

Markus eller Marcus är ett romerskt och bibliskt mansnamn, namnet på en av evangelisterna. Exakt vad Markus betyder är oklart; möjligtvis är det bildat av namnet på den romerska guden Mars. Formerna Marco och Marko är varianter av samma namn.

Mark/Markus/Marcus är ett vanligt manligt namn och är härlett från gammalt latinskt "Mart-kos", vilket betyder "helgat till guden Mars" och kan också betyda "krigets Gud" eller "vara krigsliknande". Marcus var ett av de tre vanligaste romerska förnamnen.

Markus var mycket populärt i början på 1990-talet då det var Sveriges vanligaste namn bland nyfödda pojkar. Det finns drygt 50 000 män som bär namnet Markus i Sverige.

Markusdagen ansågs i likhet med flera dagar vid denna tid som särskilt lämpad för just sådd av ärter. Mängden dagar som förknippades med ärtsådd speglar att ärter var en vanlig gröda i bondesamhället. I Västergötland kallades dagen ibland för ”gökedagen”, därför att göken ansågs komma.

Angående fotot ovan:

Ernst Josef Marcus, född 9 maj 1881 Stockholm, död där 19 mars 1936, var en svensk restauratör.

Ernst Marcus var son till köpmannen Axel Marcus samt bror till Ture och Gerda Marcus. 1896 anställdes han hos konditor Törnblad vid Stureplan i Stockholm. Han fortsatte därefter som kökselev vid Operakällaren och bedrev därefter restaurangstudier i utlandet, hos Nimbs i Köpenhamn, Cecil i London och Brighton i Paris. Efter att han återvänt till Sverige var han hovmästare på Hotell Rydberg, Hasselbacken och Grand Hôtel. 1905 etablerade sig Ernst Marcus tillsammans med sin bror Ture på Sturehof som han 1910 ensam övertog och därefter innehade fram till sin död. Sturehof utvecklades under hans ledning till en av Stockholms främsta restauranger med fiskrätter som specialitet.

DEN 25 MAJ

URBAN SAMT URBANUSDAGEN

Vädersolstavlan ursprungligen målad av Urban målare 1535 hänger i Storkyrkan i Stockholm Det är den äldsta bilden av Stockholm och finns avbildad på tusenkronorssedeln Den nuvarande bilden är dock en kopia från 1630-talet av Jacob Elbfas

Urban är ett mansnamn bildat från det latinska adjektivet urbanus - "belevad" eller "städad" (egentligen "från staden" eller "som har med staden att göra", av Urbs - "stad"). Urbanus var ett vanligt namn på påvar. Namnets plats i almanackan är till åminnelse av Urban I som dog 230 och har funnits där sedan medeltiden.

Namnet har förekommit i Sverige sedan 1400-talet men inte varit speciellt vanligt det senaste seklet. En viss popularitet hade det dock på 1950- och 1960-talet. Det finns i dag knappt 1000 män som heter Urban i Sverige.

Den 25 maj är sedan medeltiden är en gammal märkesdag i almanackan och Urbanusdagen brukade räknas som sommarens första dag. "Urban, Vilhelmina och Beda, de skola sommaren leda" hette det i den gamla Bondepraktikan. I och med att sommaren börjat, måste alla sysslor förknippade med vårbruket vara färdiga.

DEN 25 JUNI

DAVID OCH SALOMON

 

Rektor Otto Salomon

David är ett mansnamn av bibliskt ursprung och betyder 'den älskade' (hebreiska דָּוִד Dawid). Namnet kan även stavas Dawid.

Namnet började stiga i popularitet på 1970-talet och var något av ett modenamn på 1980-talet. Numera ligger namnet ganska stabilt kring plats 25 på listan. Det finns ungefär 50000 män som heter David i Sverige.

Salomon är ett annat bibliskt mansnamn som kommer från det hebreiska ordet (שְׁלֹמֹה shelomoh) schalom som betyder välgång eller frid. Den engelska formen är Solomon. Namnet infördes i den svenska almanackan i slutet av 1700-talet.

Namnet är mindre vanligt i dagens Sverige och det finns färre än 1000 män som bär detta namn i landet.

Angående fotot ovan: porträtt av rektor Otto Aron Salomon. Han föddes den 1 november 1849 i Göteborg som son till handlare Alexander Salomon och Henriette Abrahamson. Han gift sig 1878 med Ellen Jacobina Wahren ifrån Norrköping. Salomon var autodidakt pedagog som vidareutvecklade den pedagogiska skolslöjden vid Nääs slott, Västergötland och tog senare över som rektor efter sin morbror August Abrahamson. Han avled den 3 november 1907 och begravdes i slottsparken vid Nääs.

"MÖRDARE-STAFVA"

____________________

EBOK

_______________________

"MÖRDARE-STAFVA" handlar om en mycket speciell kvinna som levde i västra Sverige under nästan hela 1800-talet. När hon var 18 år gammal blev hon anklagad för mord på en krämerska. Hon blev dödsdömd, friad, benådad, dömd igen i all oändlighet. Boken skildrar hennes liv från det hon föddes till hennes död.

E-bok: 19 kr

Tryckt bok: 195 kr

"ORIGINAL PÅ BÖGDA"

____________________

EBOK

_______________________

"ORIGINAL PÅ BÖGDA" handlar om ett trettiotal original som bodde på Svältorna för över hundra år sedan. Läs om Anders Alf, som i sin och familjens förtvivlan dränkte sig i Trollö mosse och Ledsbackabarnen Kalle och Kristina. De båda var syskon och "dvärgar", som det hette på de tiden. När de båda var i åttioårsåldern slog Kristina ihjäl Kalle med en spisgaffel.

E-bok: 19 KR

Tryckt bok: UTSÅLD

DEN FÖRSVUNNA STADEN

Kvinnestads kyrka

SLOTTET OCH BORREBACKA

Pehr E Lindskog berättar i ”En korrt beskrifning af Skara stift 1816” följande:

”På nordvästra sidan om Qvinnestads kyrka äro tvänne backar nära intill hvarandra belägne; den större, som är närmast kyrkan, heter Slottet och den mindre Borrebacka. På västra och nordvästra sidorna omgifvas desse backar af Qvinnestads sjö. Derifrån upstiger en djup graf, som ej allenast åtskiljer bägge backarne, utan äfven sträcker sig rundt omkring dem, till dess den åter på ömse sidorna om dessa backar, löper ut till sjön. Grafven har i vidd och djuplek samma utseende, som grafven kring Brobacka vid Skara. Dock lärer denna graf fordom varit uppfylld med vatten, hällst den på 3:ne ställen är förenad med sjön och ännu ligger med sin botten blott en eller högst en och en half aln öfver sjöns vattenbryn samt på flere ställen ännu har vatten i sina hålor. Djupleken minskas årligen. På den största kullen har man för flere år sedan gräfvit och funnit grund till en kostbarare forntidens byggnad, jämte tegelstenar, kol, knifvar och andra äggjärn. Tvänne kulor af järn, en till 1 ½ tums diameter och solid, den andre iholig, mot 3 tums diameter, äro äfven härstädes fundne. Sådant tyckes visa att här icke varit ett Nunnekloster, såsom några berättat, utan en skans eller befästadt ställe; och då Borrebacka är så nära intill, måtte det varit af samma beskaffenhet. Om nedsänkta skatter i sjön utanför desse backar, talas än i dag efter gammal sägen.”

KVINNESTAD KYRKA


Kvinnestads kyrka 1916 med antagen vallgrav i blått

”Qvinnestads kyrka har ett litet torn, hvari 2:ne små klåckor hänga”. (Lindskog 1816)

Kyrkan byggdes troligen tidigt 1200-tal. Nära Kvinnestadsjön låg den väl synlig och lätt att nå även sjövägen. Runt kyrkogården skyddade en vallgrav mot ovälkomna besök. Vallgraven på framsidan fylldes igen när kyrkogården utökades. På sydöstra sidan av muren finns en öppning för en smal stentrappa. Den användes förr när man bar en ”självspilling” (någon som begått självmord) till en enkel grav.

Troligtvis har det funnits en stavkyrka på den plats där den nuvarande lilla stenkyrkan ligger.

UTGRÄVNINGAR AV SLOTTET OCH BORREBACKA

Redan 1815 skriver P-E Lindskog i ”Försök till en korrt beskrifning om Skara Stift” att man ”för flere år sedan” har gjort ett flertal intressanta fynd på borgkullarna. Bland annat fann man grunden till en byggnad, tegel, knivar, järnkulor mm.

Under 1980-talet gjordes utgrävning i området av Rune Ekre, Lödöse museum, för att försöka klarlägga när det som kallats Slottet och Borrebacka kan ha anlagts.


Borg från 1300-talet

Den sk Kvinnestadsborgen bestod huvudsakligen av två kullar, Borrebacka och Slottet, den senare med spår av vallgravar. På den södra sidan hittade arkeologerna en mindre byggnad med stenlagt golv och anslutande härd (möjligen bastu). Platsen var en borganläggning från 1300-talet, och hade sin viktigaste period då Västergötland var uppsplittrat mellan tre politiska maktfaktorer (Magnus Eriksson, Albrekt av Mecklenburg, Danmark) och beläget i en skärningspunkt mellan dessa. Öster om Borrebacke hittade man starkt skadade byggnadsanläggningar, troligen bostadsbyggnader i anslutning till stallområdet. På Borrebackas norra sida fanns spår av en stengrund till en byggnad och där hittades mynt från Magnus Erikssons tid.


Karta över borgen och kyrkan på 1300-talet

Man fann ungefär 20 mynt från Magnus Erikssons tid på 1300-talet. Dessutom hittade man rikligt med hästskor, hästskosöm, fragment av ryttarutrustning, armborstpilar, hovslagarverktyg och i kanten av Borrebacka rester av en medeltida smedja,


Mynt 1340-1354 Foto: Gabriel Hildebrand/KMK

Ovanstående penning präglades någon gång mellan 1340 och 1355, under Magnus Erikssons tid. Vikten är cirka 0,35 gram. På ena sidan av myntet avbildas tre motställda kronor med ett M emellan. På andra sidan av myntet är folkungalejonet avbildat.

Teckning av Kungsgård gjord 1778 av Gustaf af Sillen

Enligt vissa källor har borgen benämnts Borgbacka Kungsgård medan andra säger Borrebacka. Förleden Borr- förekommer ofta i betydelsen borg vilket bekräftar det legat en borg på denna plats. Fästet har förmodligen till största delen varit en träborg, en slutsats man dragit av den mängd kol som hittats, lämningar som också pekar mot att den senast användes någon gång mellan åren 1340-1400.

De båda kullarna som borgen låg på hade skilda funktioner. Den ena var ett stallområde med en smedja medan den andra var för försvarsändamål. Nere vid sjön har det funnits en badstuga. Borgkärnan på den senare kullen har varit en träborg omsluten av höga grusvallar på tre sidor. Enligt arkeologen Rine Ekre är det möjligt att Kvinnestadborgen inte fungerat mer än under några årtionden.


Åsle Tå Bomans

En mycket spännande tradition säger att borgen ska ha använts år 1251 vid slaget i Herrevadsbro, som ligger endast några kilometer sydväst om Kvinnestads borg. Borgen byggdes nämligen under samma tid som slaget vid Herrevad skedde.

Borgen användes under sin sista tid av en ryttargarnison. Kanske var den danska och norska drottningen Margareta eller någon av hennes härförare i Kvinnestad på sin väg till slaget vid Åsle utanför Falköping år 1389.

NUNNEKLOSTER

Det finns sägner om att det har funnits ett nunnekloster inte långt från borgen, dock är inga spår av klostret i dag kända.  Namnet Kvinnestad ska, enligt vissa, ha koppling till nunneklostret. Platsen för klostret har aldrig hittats och är ej heller noterat av Riksantikvarieämbetet.

DEN FÖRSVUNNA STADEN

År 1866 skriver Erdmann att “Något längre österut på den plats som nu heter “Torget”, skall hafva i fodomtima legat en stad; dess föregifna stenläggning visas ännu”. Stenläggningarna som i slutet av 1800-talet låg synliga enligt Erdmann är säkerligen övervuxna med mossa idag.


Borgen i Kvinnestad, Riddartorp, Bosgården och Äne och det förmodade läget på den gamla staden

I nordost ligger Riddartorp, och sydost därom finns en Bosgården.

Både Riddartorpet och Bosgården finns på moderna kartor och utifrån dessas positioner kan man ungefärligen placera den gamla staden.  Staden skulle ha legat öster om borgen och ytterligare nordöst låg Riddartorp och sydost om Riddartorp låg Bosgården (utmärkta på kartan ovan). Vad som talar för detta är också att det finns väldigt många fornminnen i triangeln mellan Borgen, Riddartorp och Bosgården. 

BJÖRN DJÄKEN

Som ägare till gården Kvinnestad under denna period finner man år 1354 Björn Djäken som den 8 oktober köper ”Qwinnistadhæ” av kyrkoherde Bjernerus och Stenulf i Almar. Försäljningen ombesörjdes av lagmannen Algot Bengtsson i Vånga. Han var ur Algotssönernas ätt.

Björn Djäken var en viktig lagman i Värmland. Han föddes före 1324 och dog efter 1364. Han var även ägare under en tid av Bergstena med kvarn och Bäne med landbohemman (Hols socken, båda i Kullings härad).


Originalbrevet från 8 oktober 1354

Utfärdat: 8/10 1354 ”Bjernerus, kyrkoherde i Arvika, och Stenulf i Almar, lämnar fullmakt till Harald Ingemarsson och Algot i Vånga att på deras vägnar lagligen överlåta till köparen Björn Djäken Bergstena med kvarn och Bäne med landbohemman (Holst socken, båda i Kullings härad) samt gården Kvinnestad (Gäsene härad).

Utfärdarna beseglar.”

ÄNE BY

Äne by, som ligger mellan Riddartorp och Bosgården är socknens äldsta och här finns kontinuitet sedan bronsåldern. Kanske var det här som staden låg? Landskapets ålderdomliga karaktär innehåller fornlämningar i form av bland annat gravfält, resta stenar, rösen och stensättningar.

I Änet utspelade sig 1852 en fruktansvärd händelse som finns berättad här. Eller klicka på bilden nedan:

Betygsätt sidan!

HAR DU LÄST DEN HÄR?

HAR DU LÄST DEN?

MORD

SÅ VAR DET FÖRR

ORIGINAL

SVÄLTORNA

IGLABO

Här är fler spännande berättelser från förr: