I DAG ÄR DET

DEN 25 APRIL

MARKUS SAMT MARKUSDAGEN

Restaurang Sturehof gjordes berömd av Ernst Josef Marcus

Markus eller Marcus är ett romerskt och bibliskt mansnamn, namnet på en av evangelisterna. Exakt vad Markus betyder är oklart; möjligtvis är det bildat av namnet på den romerska guden Mars. Formerna Marco och Marko är varianter av samma namn.

Mark/Markus/Marcus är ett vanligt manligt namn och är härlett från gammalt latinskt "Mart-kos", vilket betyder "helgat till guden Mars" och kan också betyda "krigets Gud" eller "vara krigsliknande". Marcus var ett av de tre vanligaste romerska förnamnen.

Markus var mycket populärt i början på 1990-talet då det var Sveriges vanligaste namn bland nyfödda pojkar. Det finns drygt 50 000 män som bär namnet Markus i Sverige.

Markusdagen ansågs i likhet med flera dagar vid denna tid som särskilt lämpad för just sådd av ärter. Mängden dagar som förknippades med ärtsådd speglar att ärter var en vanlig gröda i bondesamhället. I Västergötland kallades dagen ibland för ”gökedagen”, därför att göken ansågs komma.

Angående fotot ovan:

Ernst Josef Marcus, född 9 maj 1881 Stockholm, död där 19 mars 1936, var en svensk restauratör.

Ernst Marcus var son till köpmannen Axel Marcus samt bror till Ture och Gerda Marcus. 1896 anställdes han hos konditor Törnblad vid Stureplan i Stockholm. Han fortsatte därefter som kökselev vid Operakällaren och bedrev därefter restaurangstudier i utlandet, hos Nimbs i Köpenhamn, Cecil i London och Brighton i Paris. Efter att han återvänt till Sverige var han hovmästare på Hotell Rydberg, Hasselbacken och Grand Hôtel. 1905 etablerade sig Ernst Marcus tillsammans med sin bror Ture på Sturehof som han 1910 ensam övertog och därefter innehade fram till sin död. Sturehof utvecklades under hans ledning till en av Stockholms främsta restauranger med fiskrätter som specialitet.

DEN 25 MAJ

URBAN SAMT URBANUSDAGEN

Vädersolstavlan ursprungligen målad av Urban målare 1535 hänger i Storkyrkan i Stockholm Det är den äldsta bilden av Stockholm och finns avbildad på tusenkronorssedeln Den nuvarande bilden är dock en kopia från 1630-talet av Jacob Elbfas

Urban är ett mansnamn bildat från det latinska adjektivet urbanus - "belevad" eller "städad" (egentligen "från staden" eller "som har med staden att göra", av Urbs - "stad"). Urbanus var ett vanligt namn på påvar. Namnets plats i almanackan är till åminnelse av Urban I som dog 230 och har funnits där sedan medeltiden.

Namnet har förekommit i Sverige sedan 1400-talet men inte varit speciellt vanligt det senaste seklet. En viss popularitet hade det dock på 1950- och 1960-talet. Det finns i dag knappt 1000 män som heter Urban i Sverige.

Den 25 maj är sedan medeltiden är en gammal märkesdag i almanackan och Urbanusdagen brukade räknas som sommarens första dag. "Urban, Vilhelmina och Beda, de skola sommaren leda" hette det i den gamla Bondepraktikan. I och med att sommaren börjat, måste alla sysslor förknippade med vårbruket vara färdiga.

DEN 25 JUNI

DAVID OCH SALOMON

 

Rektor Otto Salomon

David är ett mansnamn av bibliskt ursprung och betyder 'den älskade' (hebreiska דָּוִד Dawid). Namnet kan även stavas Dawid.

Namnet började stiga i popularitet på 1970-talet och var något av ett modenamn på 1980-talet. Numera ligger namnet ganska stabilt kring plats 25 på listan. Det finns ungefär 50000 män som heter David i Sverige.

Salomon är ett annat bibliskt mansnamn som kommer från det hebreiska ordet (שְׁלֹמֹה shelomoh) schalom som betyder välgång eller frid. Den engelska formen är Solomon. Namnet infördes i den svenska almanackan i slutet av 1700-talet.

Namnet är mindre vanligt i dagens Sverige och det finns färre än 1000 män som bär detta namn i landet.

Angående fotot ovan: porträtt av rektor Otto Aron Salomon. Han föddes den 1 november 1849 i Göteborg som son till handlare Alexander Salomon och Henriette Abrahamson. Han gift sig 1878 med Ellen Jacobina Wahren ifrån Norrköping. Salomon var autodidakt pedagog som vidareutvecklade den pedagogiska skolslöjden vid Nääs slott, Västergötland och tog senare över som rektor efter sin morbror August Abrahamson. Han avled den 3 november 1907 och begravdes i slottsparken vid Nääs.

"MÖRDARE-STAFVA"

____________________

EBOK

_______________________

"MÖRDARE-STAFVA" handlar om en mycket speciell kvinna som levde i västra Sverige under nästan hela 1800-talet. När hon var 18 år gammal blev hon anklagad för mord på en krämerska. Hon blev dödsdömd, friad, benådad, dömd igen i all oändlighet. Boken skildrar hennes liv från det hon föddes till hennes död.

E-bok: 19 kr

Tryckt bok: 195 kr

"ORIGINAL PÅ BÖGDA"

____________________

EBOK

_______________________

"ORIGINAL PÅ BÖGDA" handlar om ett trettiotal original som bodde på Svältorna för över hundra år sedan. Läs om Anders Alf, som i sin och familjens förtvivlan dränkte sig i Trollö mosse och Ledsbackabarnen Kalle och Kristina. De båda var syskon och "dvärgar", som det hette på de tiden. När de båda var i åttioårsåldern slog Kristina ihjäl Kalle med en spisgaffel.

E-bok: 19 KR

Tryckt bok: UTSÅLD

JULAHÖJA OCH FIRAHJULINGEN

BAK OCH KAK PÅ 1800-TALET

Det bröd som var basen i kosten i bondehemmen var ett jäst surdegsbröd av råg. Det var ett förrådsbröd som bara bakades två gånger om året, höst och vår och hängdes upp till tork på en stång i dagligstugans tak. De två årliga storbaken hängde samman med att man malde i gårdens ofta enkla vattenkvarn, så kallad skvaltkvarn. Detta gjordes på våren i vårflödet och efter regnen på hösten.

Brödbak 1918 Foto Louise Hagberg Nordiska Museet

Man bakade också mjuka bröd till högtidliga tillfällen och jul.

I fråga om bakning var det en ständig tävling grannkvinnorna emellan om vem som var raskat och kunde baka det mest välsmakande brödet. Det var därför vanligt att gå till grannarna med en smak-kaka för att övertyga dem om hur utmärkt bröd man bakat.

JÄSMEDEL


Surdeg

Man bakade bara jäst bröd där surdeg eller tunnjäst initierade processen. Surdeg är en levande jästkultur. En del av degen saltades och lades i mjöl att vila på en sval plats till nästa gång man skulle baka. Då färskades den på med ljummet vatten och lite mjöl.

Tunnjäst är bottensatsen i dricktunnan som tappas på buteljer och förvaras månadsvis i brunnen eller annat kallt ställe. Pressjäst fanns inte vid den här tiden.2

RÅGBRÖD


Kavlar rågbröd med kruskavel

Det vanligaste förekommande brödet var rågbröd. Degen gjordes i ett stort degtråg av rågmjöl, vatten och jäst på kvällen och fick jäsa över natten. Sedan togs en degklump upp och arbetades på det mjölade bakbordet. Därefter gjordes en rulle av degen som delades upp i ett antal ämnen lagom stora för en kaka. Ett ämne i taget kavlades ut, först med vanlig brödkavel och sedan med en kruskavel. Därefter togs en rund kaka ut med ett runt brödmått av koppar eller järn med ett hål i mitten. Efter att ha legat och jäst under en bakduk gräddades brödkakan i fem–sex minuter i het ugn.

Spisbrödsbak 1912

Därefter sopades de av och hängdes upp på ett brödspett i taket för att torka. De sattes upp parvis med rätsidorna mot varandra för att hänga rakt och inte bli krokiga. Brödkakorna blev en till en och en halv centimeter tjocka.


Bagarstuga runt 1920 Foto G Olsson

Kakorna fick sedan hänga och torka i taket några dagar. När de blivit riktigt torra staplades de stående på kant i en eller flera brödlårar. Låren stod på kallvinden i bostadshuset eller i matboden. Storleken på baket anpassades efter hushållets storlek.

När man åt brödkakorna delades de i fyra delar och delades ut. Man åt inte smör på brödet.

SURLIMPA

Förutom det hårda rågbrödet bakades surlimpa som var ett mjukt, jäst och syrat bröd. Det var ett helgdagsbröd som alltid bakades till jul. Recepten på surlimpor varierar något, men gemensamt är att kokande vatten hälls över mjölet och blandas till en deg som får stå på ett varmt ställe några dagar och surna. Ingen jäst tillförs. Den omarbetades med mer rågmjöl och bäddades ner varmt i bolster och täcken. Successivt under surningen bakas mer mjöl in. När degen surnat tillsattes mer mjöl, surdeg och kryddor. Vanligen kryddades den med kummin, anis, pomeransskal och fänkål, men bara salt förekommer också.


Bröd bakas i vedugn

Brödet bakades ut till runda limpor som gräddades i ugnen i två timmar. Att ge bröden en rektangulär form hör det sena 1800-talet till.

Även surlimpor bakades för en längre tids behov. De förvarades ofta nergrävda i en sädesbinge för att hålla sig mjuka. Surlimporna var mycket hållbara och möglade inte. ”De bakades till jul, men var godast i februari”. De kunde också förvaras i en bytta eller skrin i matboden eller i en trätunna. Surlimpa åts gärna med istersmör kryddat med rödlök.

KORNBRÖD

Degen bereddes av enbart kornmjöl, vatten och eller mjölk alltefter råd och lägenhet. Det var tjockt som vanligt spisbröd.


Julbak i Hudene 1903. Foto Gustaf Ewald

JULBRÖD

Julbröd och vedugn

Julens största raritet i brödväg var vörtbrödet, som bakades av vört från julbrygden och siktat rågmjöl. Bilden visar hur man i åren omkring sekel­skiftet gräddade jullimpor i gården Grimstorp, Hudene 1903. Som degspad användes kokande vört på vörtextrakt från julölet. Det smaksattes med kummin, anis, fänkål och pomerans i olika variationer.

VETEBRÖD

Vetebröd förekommer hos allmogen enbart till jul. Det balkades på samma sätt som övrigt bröd, men kryddades med kardemumma, kanel eller saffran.

Skovbullar bakades av de sista resterna i degtråget – vanligtvis av och till barnen.


Juloxar

Av grov rågmjölsdeg bakas också juloxar i olika figurer.

JULAHÖJA

Om jul skulle barnen ha en kaka av varje sorts bröd, som bakats. På julaftonen lades dessa kakor upp i högar, en hög för varje barn. Var barnen endast ett par tre stycken, kunde deras ”julahöja” (julhögar) få plats på innersidan av det stora bordet, mera vanligt var dock att de lades upp på ett särskilt bord. Hade barnen sina far- och morföräldrar i livet, brukade de få ”julakaker” (julkakor) även från dessa.

Julhögarna kunde på så sätt bli ganska stora. Den största kakan lades underst, sedan lades de andra kakorna ovanpå den, allt eftersom de var stora till. Julhögen fick på så sätt formen av en kon. överst på högen lades en kaka, som speciellt hörde julen till, nämligen den så kallade ”borosa” (borosen). Den bakades av två utrullade fingertjocka degämnen, vilka lades i kors, varefter degsträngarna rullades samman till fyra rundlar. Ett annat namn på detta julbröd var ”firajulingen” (fyrhjulingen) eller ”vangen” (vagnen). Någon gång hörde även en pepparkaksgubbe till julhögen; den ställdes då som prydnad överst på högen.

SÖTEBRÖDSDAGAR

Inför såväl årets som livets stora högtider, bakades finare bröd som skiljde sig från vardagens hårda och torra bröd. Högtidsperioderna kallades också för sötebrödsdagar.

Det var framför allt till jul, påsk, bröllop och begravning, men även till fastlagen och andra tillfällen, som man bakade sötebröd. Högtidsbröden var ofta dekorerade på olika vis och smaksatta med kryddor, sirap eller vört. Eftersom det bryggdes öl till de stora högtiderna, särskilt till jul, hade man då också tillgång till vört, som blandades i de finare rågbröden. Julbaken var stora, eftersom bröden skulle räcka till många. Det var särskilt viktigt att under julen dela med sig till tiggare och fattiga.

En del av bröden åts mjuka och färska, men en vanlig jultradition var att alla kring bordet fick en egen hög med bröd, att äta över hela helgen, en så kallade julhög. En del bröd var skådebröd och åts först efter helgen eller sparades för att sedan tas fram och ätas vid tiden för den första sådden, som såkakan, eller vårkakan. Även hästen kunde få en del av såkakan, och de sista bitarna kunde spridas ut över åkern, allt i syfte att få en god skörd.

RECEPT VETEBRÖD

Ingredienser

  • 5dl mjölk
  • 50gram jäst
  • 150gram smör
  • 0,5tsk salt
  • 1,5dl strösocker
  • 1,5tsk kardemumma
  • 18dl vetemjöl
  • 1st ägg, till pensling
  • 1 pärlsocker

Tillagning

  1. Smula sönder jästen i degbunken och rör ut den i litet av den kalla mjölken. Smält smöret, häll i resten av mjölken ljumma blandningen. Häll den över jästen och sätt till salt, socker och kardemumma.
  2. Arbeta efter hand in mjölet och slå degen kraftig så den blir blank och smidig och släpper bunken . Strö litet mjöl över degen och täck den med en bakduk. Ställ den att jäsa till sin dubbla storlek.
  3. Arbeta degen på nytt i bunken, tag upp den på bakbordetoch baka ut den till bullar, som läggs att jäsa på smord plåt. Pensla brödet och strö på lite pärlsocker.
  4. Grädda småbullar i mycket god ugnsvärme, 275 grader, ca 5 minuter, och större bröd i medelgod ugnsvärme, 225 grader, 10-15 minuter (ca 50 småbullar eller 4 längder)

Receptet kommer från Tasteline (www.tasteline.com)

Betygsätt sidan!

HAR DU LÄST DEN HÄR?

HAR DU LÄST DEN?

MORD

SÅ VAR DET FÖRR

ORIGINAL

SVÄLTORNA

IGLABO

Här är fler spännande berättelser från förr: