I DAG ÄR DET

DEN 25 APRIL

MARKUS SAMT MARKUSDAGEN

Restaurang Sturehof gjordes berömd av Ernst Josef Marcus

Markus eller Marcus är ett romerskt och bibliskt mansnamn, namnet på en av evangelisterna. Exakt vad Markus betyder är oklart; möjligtvis är det bildat av namnet på den romerska guden Mars. Formerna Marco och Marko är varianter av samma namn.

Mark/Markus/Marcus är ett vanligt manligt namn och är härlett från gammalt latinskt "Mart-kos", vilket betyder "helgat till guden Mars" och kan också betyda "krigets Gud" eller "vara krigsliknande". Marcus var ett av de tre vanligaste romerska förnamnen.

Markus var mycket populärt i början på 1990-talet då det var Sveriges vanligaste namn bland nyfödda pojkar. Det finns drygt 50 000 män som bär namnet Markus i Sverige.

Markusdagen ansågs i likhet med flera dagar vid denna tid som särskilt lämpad för just sådd av ärter. Mängden dagar som förknippades med ärtsådd speglar att ärter var en vanlig gröda i bondesamhället. I Västergötland kallades dagen ibland för ”gökedagen”, därför att göken ansågs komma.

Angående fotot ovan:

Ernst Josef Marcus, född 9 maj 1881 Stockholm, död där 19 mars 1936, var en svensk restauratör.

Ernst Marcus var son till köpmannen Axel Marcus samt bror till Ture och Gerda Marcus. 1896 anställdes han hos konditor Törnblad vid Stureplan i Stockholm. Han fortsatte därefter som kökselev vid Operakällaren och bedrev därefter restaurangstudier i utlandet, hos Nimbs i Köpenhamn, Cecil i London och Brighton i Paris. Efter att han återvänt till Sverige var han hovmästare på Hotell Rydberg, Hasselbacken och Grand Hôtel. 1905 etablerade sig Ernst Marcus tillsammans med sin bror Ture på Sturehof som han 1910 ensam övertog och därefter innehade fram till sin död. Sturehof utvecklades under hans ledning till en av Stockholms främsta restauranger med fiskrätter som specialitet.

DEN 25 MAJ

URBAN SAMT URBANUSDAGEN

Vädersolstavlan ursprungligen målad av Urban målare 1535 hänger i Storkyrkan i Stockholm Det är den äldsta bilden av Stockholm och finns avbildad på tusenkronorssedeln Den nuvarande bilden är dock en kopia från 1630-talet av Jacob Elbfas

Urban är ett mansnamn bildat från det latinska adjektivet urbanus - "belevad" eller "städad" (egentligen "från staden" eller "som har med staden att göra", av Urbs - "stad"). Urbanus var ett vanligt namn på påvar. Namnets plats i almanackan är till åminnelse av Urban I som dog 230 och har funnits där sedan medeltiden.

Namnet har förekommit i Sverige sedan 1400-talet men inte varit speciellt vanligt det senaste seklet. En viss popularitet hade det dock på 1950- och 1960-talet. Det finns i dag knappt 1000 män som heter Urban i Sverige.

Den 25 maj är sedan medeltiden är en gammal märkesdag i almanackan och Urbanusdagen brukade räknas som sommarens första dag. "Urban, Vilhelmina och Beda, de skola sommaren leda" hette det i den gamla Bondepraktikan. I och med att sommaren börjat, måste alla sysslor förknippade med vårbruket vara färdiga.

DEN 25 JUNI

DAVID OCH SALOMON

 

Rektor Otto Salomon

David är ett mansnamn av bibliskt ursprung och betyder 'den älskade' (hebreiska דָּוִד Dawid). Namnet kan även stavas Dawid.

Namnet började stiga i popularitet på 1970-talet och var något av ett modenamn på 1980-talet. Numera ligger namnet ganska stabilt kring plats 25 på listan. Det finns ungefär 50000 män som heter David i Sverige.

Salomon är ett annat bibliskt mansnamn som kommer från det hebreiska ordet (שְׁלֹמֹה shelomoh) schalom som betyder välgång eller frid. Den engelska formen är Solomon. Namnet infördes i den svenska almanackan i slutet av 1700-talet.

Namnet är mindre vanligt i dagens Sverige och det finns färre än 1000 män som bär detta namn i landet.

Angående fotot ovan: porträtt av rektor Otto Aron Salomon. Han föddes den 1 november 1849 i Göteborg som son till handlare Alexander Salomon och Henriette Abrahamson. Han gift sig 1878 med Ellen Jacobina Wahren ifrån Norrköping. Salomon var autodidakt pedagog som vidareutvecklade den pedagogiska skolslöjden vid Nääs slott, Västergötland och tog senare över som rektor efter sin morbror August Abrahamson. Han avled den 3 november 1907 och begravdes i slottsparken vid Nääs.

"MÖRDARE-STAFVA"

____________________

EBOK

_______________________

"MÖRDARE-STAFVA" handlar om en mycket speciell kvinna som levde i västra Sverige under nästan hela 1800-talet. När hon var 18 år gammal blev hon anklagad för mord på en krämerska. Hon blev dödsdömd, friad, benådad, dömd igen i all oändlighet. Boken skildrar hennes liv från det hon föddes till hennes död.

E-bok: 19 kr

Tryckt bok: 195 kr

"ORIGINAL PÅ BÖGDA"

____________________

EBOK

_______________________

"ORIGINAL PÅ BÖGDA" handlar om ett trettiotal original som bodde på Svältorna för över hundra år sedan. Läs om Anders Alf, som i sin och familjens förtvivlan dränkte sig i Trollö mosse och Ledsbackabarnen Kalle och Kristina. De båda var syskon och "dvärgar", som det hette på de tiden. När de båda var i åttioårsåldern slog Kristina ihjäl Kalle med en spisgaffel.

E-bok: 19 KR

Tryckt bok: UTSÅLD

BACKSTUGA OCH BAKFYLLA

Backstuga

Den som inte kunde arbeta på böndernas åkrar och därmed betala arrendet till ett torp byggde sig ofta en backstuga. Detta enkla hus stod på annans mark, oftast ofruktbar, och hade inte någon egen åkermark.

Interiör backstuga

En backstuga är en liten enkel stuga belägen på annans mark, bebodd av personer, backstugusittare, utan eget jordbruk, exempelvis åldringar eller hantverkare.

Ordet backstuga syftar på att den är belägen på obrukbar mark och utan tillhörande åkermark (“på bar backe”). Ofta låg dessa stugor på stenig mark som inte dög att bruka, inte sällan i en skogsbacke, ibland på en allmänning. Själva byggnaden kunde ägas av innehavaren, men den stod på mark som ägdes av någon annan. Därmed var backstugan inte skattelagd, och i motsats till torpen ofta upplåtna utan dagsverkesskyldighet. Boendeytan kunde vara knapp, kring 15 m², ibland större för exempelvis skräddare eller skomakare med familj.

Begreppet är känt sedan början av 1600-talet, men först från 1800-talets början redovisades backstugusittare separat från torpare. 1805 års ståndsstatistik säger drygt 28 000 arbetsföra manliga backstugusittare. Vid 1800-talets mitt 45 000, och år 1885 redovisas 50 000.

Därutöver beboddes backstugor ofta av gamla orkeslösa människor och kunde exempelvis anvisas åt undantagsmän, pensionerade trotjänare, eller socknens fattighjon.

En av Sveriges bäst bevarade backstugemiljöer finns i Åsle Tå utanför Falköping.

Jul på fattighuset

De allra fattigaste hamnade i fattigstugan. Det var socknen som fick ta hand om fattighjonen. Fattigstugan var ett sätt att bistå de nödställda, men det fanns också andra vägar. Rote- eller kringgång tillhörde de vanligare. Systemet innebar att ett antal gårdar tillsammans försörjde ett eller två så kallade rotehjon. Dessa flyttade – eller flyttades – runt mellan gårdarna. De som kunde fick arbeta för brödfödan, medan andra förmodligen var sängliggande.

Psykiskt sjuka kunde skickas på rotegång om de var för besvärliga att ha i fattigstugan eller på annat sätt svårplacerade. Ibland bands dessa personer fast, antingen inne i stugan eller i något uthus. Vissa behövde ständig övervakning.

Det hände också att fattighjon eller sjuka utackorderades till lägstbjudande, ofta på ett år i taget. Offentliga auktioner där såväl barn som vuxna ropades ut var vanligt i många socknar.

Carl Jacob Rydberg bodde på säteriet Iglabo i Ljurs socken. Hans fru Catharina var dotter till prosten Johan Kjellborg i Nårunga. Paret Rydberg hade fem barn, tre flickor och två pojkar. Den yngsta dottern Amanda Carolina föddes den 23 mars 1812 i Stommen, Ljur. Hon var utvecklingsstörd och trots att hon kom från en välmående familj med ett stort hus och stora ägor blev hon inackorderad i det enkla torpet Nolhagen.

Till fattigbebyggelsen får man väl också räkna småstugorna utmed färdvägarna. Många av dem var smygkrogar. Här var det för det mesta någon kvinna, som hade olaga brännvinsförsäljning till levebröd. Att hon ej åtnjöt det bästa anseende, framgår av det gängse namnet ”klo-kåna”. ”Klo” eller ”kloa” var detsamma som krog, men ”kåna” var till sin betydelse detsamma som hora eller lösaktig kvinna. I de flesta fall förde dessa kvinnor en rätt tvivelaktig existens. Vad som från första början var en ungdomlig obetänk­samhet, blev med åren till last och brott. Om en kvinna till exempel råkade få ett barn utan att vara lagligen gift och mannen svek henne, hade hon knappast någon utväg till anständig försörjning. Det var under sådana omständigheter, som så många kvinnor slog sig på lönnkrögeri och smyghandel. Ofta blev krögerskans stuga därjämte tillhåll för löst folk, tjuvar och pack.

Alkoholkonsumtionen på denna tid bestod till 90% av brännvin. Husbehovsbränningen blev förbjuden 1855 och därefter behövdes det tillstånd för att få utskänka och sälja alkohol.

Rehnbergs Sädesbrännvin

Hur vanligt det var med smygkrogar utmed landsvägarna, framgår därav, att mellan Onsjö i Larv och Stenunga i Hudene, alltså på en sträcka av halvannan mil, fanns 1868 inte mindre än sju dylika nästen.

Mellan Stenunga och Mörlanda fanns likaså en hel del. En av dessa smygkrogar gick under namnet ”Humlakloa” och låg inte långt från Stenunga gästgivargård.

Algutstorps Gästgivaregård

Den olaga bränn­vinsförsäljningen var emellertid ett intrång i gästgivarens rättig­heter, och denne anmälde käringen på ”Humlakloa”. Länsmannen infann sig för undersökning, men hur han letade, så fann han inget brännvin. Han skulle just gå sin väg, då han fick se en gammal skinnkjortel, som hängde i en vrå. När han undersökte den, fann han brännvinskrukan, och så fick käringen göra en resa till Vänersborg på några dagars vatten och bröd. Men åter hemma, fortsatte hon som förut.


Brännvinspanna år 1900

Under mitten av 1800-talet var brottet ”brännvinsminutering” ett av de vanligaste brotten på fängelserna. Straffet blev i regel ganska milt, sju till 14 dagars ”enkelt fängelse” och ibland med arbetsplikt. De flesta av de dömda var män, men det förekom även att kvinnor dömdes för detta brott. Likställdheten fungerade på detta område för kvinnor och män fick lika långa fängelsestraff. Med ”enkelt fängelse” förstods att man inte sattes på vatten och bröd.

Betygsätt sidan!

HAR DU LÄST DEN HÄR?

HAR DU LÄST DEN?

MORD

SÅ VAR DET FÖRR

ORIGINAL

SVÄLTORNA

IGLABO

Här är fler spännande berättelser från förr: