I DAG ÄR DET

DEN 25 APRIL

MARKUS SAMT MARKUSDAGEN

Restaurang Sturehof gjordes berömd av Ernst Josef Marcus

Markus eller Marcus är ett romerskt och bibliskt mansnamn, namnet på en av evangelisterna. Exakt vad Markus betyder är oklart; möjligtvis är det bildat av namnet på den romerska guden Mars. Formerna Marco och Marko är varianter av samma namn.

Mark/Markus/Marcus är ett vanligt manligt namn och är härlett från gammalt latinskt "Mart-kos", vilket betyder "helgat till guden Mars" och kan också betyda "krigets Gud" eller "vara krigsliknande". Marcus var ett av de tre vanligaste romerska förnamnen.

Markus var mycket populärt i början på 1990-talet då det var Sveriges vanligaste namn bland nyfödda pojkar. Det finns drygt 50 000 män som bär namnet Markus i Sverige.

Markusdagen ansågs i likhet med flera dagar vid denna tid som särskilt lämpad för just sådd av ärter. Mängden dagar som förknippades med ärtsådd speglar att ärter var en vanlig gröda i bondesamhället. I Västergötland kallades dagen ibland för ”gökedagen”, därför att göken ansågs komma.

Angående fotot ovan:

Ernst Josef Marcus, född 9 maj 1881 Stockholm, död där 19 mars 1936, var en svensk restauratör.

Ernst Marcus var son till köpmannen Axel Marcus samt bror till Ture och Gerda Marcus. 1896 anställdes han hos konditor Törnblad vid Stureplan i Stockholm. Han fortsatte därefter som kökselev vid Operakällaren och bedrev därefter restaurangstudier i utlandet, hos Nimbs i Köpenhamn, Cecil i London och Brighton i Paris. Efter att han återvänt till Sverige var han hovmästare på Hotell Rydberg, Hasselbacken och Grand Hôtel. 1905 etablerade sig Ernst Marcus tillsammans med sin bror Ture på Sturehof som han 1910 ensam övertog och därefter innehade fram till sin död. Sturehof utvecklades under hans ledning till en av Stockholms främsta restauranger med fiskrätter som specialitet.

DEN 25 MAJ

URBAN SAMT URBANUSDAGEN

Vädersolstavlan ursprungligen målad av Urban målare 1535 hänger i Storkyrkan i Stockholm Det är den äldsta bilden av Stockholm och finns avbildad på tusenkronorssedeln Den nuvarande bilden är dock en kopia från 1630-talet av Jacob Elbfas

Urban är ett mansnamn bildat från det latinska adjektivet urbanus - "belevad" eller "städad" (egentligen "från staden" eller "som har med staden att göra", av Urbs - "stad"). Urbanus var ett vanligt namn på påvar. Namnets plats i almanackan är till åminnelse av Urban I som dog 230 och har funnits där sedan medeltiden.

Namnet har förekommit i Sverige sedan 1400-talet men inte varit speciellt vanligt det senaste seklet. En viss popularitet hade det dock på 1950- och 1960-talet. Det finns i dag knappt 1000 män som heter Urban i Sverige.

Den 25 maj är sedan medeltiden är en gammal märkesdag i almanackan och Urbanusdagen brukade räknas som sommarens första dag. "Urban, Vilhelmina och Beda, de skola sommaren leda" hette det i den gamla Bondepraktikan. I och med att sommaren börjat, måste alla sysslor förknippade med vårbruket vara färdiga.

DEN 25 JUNI

DAVID OCH SALOMON

 

Rektor Otto Salomon

David är ett mansnamn av bibliskt ursprung och betyder 'den älskade' (hebreiska דָּוִד Dawid). Namnet kan även stavas Dawid.

Namnet började stiga i popularitet på 1970-talet och var något av ett modenamn på 1980-talet. Numera ligger namnet ganska stabilt kring plats 25 på listan. Det finns ungefär 50000 män som heter David i Sverige.

Salomon är ett annat bibliskt mansnamn som kommer från det hebreiska ordet (שְׁלֹמֹה shelomoh) schalom som betyder välgång eller frid. Den engelska formen är Solomon. Namnet infördes i den svenska almanackan i slutet av 1700-talet.

Namnet är mindre vanligt i dagens Sverige och det finns färre än 1000 män som bär detta namn i landet.

Angående fotot ovan: porträtt av rektor Otto Aron Salomon. Han föddes den 1 november 1849 i Göteborg som son till handlare Alexander Salomon och Henriette Abrahamson. Han gift sig 1878 med Ellen Jacobina Wahren ifrån Norrköping. Salomon var autodidakt pedagog som vidareutvecklade den pedagogiska skolslöjden vid Nääs slott, Västergötland och tog senare över som rektor efter sin morbror August Abrahamson. Han avled den 3 november 1907 och begravdes i slottsparken vid Nääs.

"MÖRDARE-STAFVA"

____________________

EBOK

_______________________

"MÖRDARE-STAFVA" handlar om en mycket speciell kvinna som levde i västra Sverige under nästan hela 1800-talet. När hon var 18 år gammal blev hon anklagad för mord på en krämerska. Hon blev dödsdömd, friad, benådad, dömd igen i all oändlighet. Boken skildrar hennes liv från det hon föddes till hennes död.

E-bok: 19 kr

Tryckt bok: 195 kr

"ORIGINAL PÅ BÖGDA"

____________________

EBOK

_______________________

"ORIGINAL PÅ BÖGDA" handlar om ett trettiotal original som bodde på Svältorna för över hundra år sedan. Läs om Anders Alf, som i sin och familjens förtvivlan dränkte sig i Trollö mosse och Ledsbackabarnen Kalle och Kristina. De båda var syskon och "dvärgar", som det hette på de tiden. När de båda var i åttioårsåldern slog Kristina ihjäl Kalle med en spisgaffel.

E-bok: 19 KR

Tryckt bok: UTSÅLD

BARNAMORDET I KROK

Fosterkista i trä. Foto Karolina Kristensson. Nordiska Museet

Bonden Erik Larsson, född 1766 på Brasegården och hans hustru Britta innehade i början på 1800-talet en av de båda gårdarna Krok i Hemsjö.

De hade tre barn, dottern Kerstin, som var född 1798, dottern Karolina, född 1800 och sonen Lars född 1803.

En kväll i slutet av maj 1826 när dottern Kerstin var 28 år gammal blev hon illamående och gick upp till sitt rum tillsammans med modern Britta. Modern fattade snart misstankar och efter att ha tittat närmare på Kerstin förstod hon att dottern var höggravid. Irriterad och arg frågade hon Kerstin vem fadern var och dottern antydde då att det var en dräng från en gård i närheten.

Redan nästa morgon födde Kerstin en liten pojke. Eftersom Kerstin inte var gift och modern inte ville stå med skammen att ha en dotter med en oäkting, föreslog hon brutalt och rakt på sak att de skulle göra sig av med barnet, vilket den förtvivlade Kerstin gick med på.

De letade fram gamla trasor som de tryckte mot den skrikande gossens mun tills hans skrik ebbade ut och han slutade att andas.

Modern gick ut i ladugården och hämtade en spade. Denna använde de för att hacka den lille pojke i mindre bitar. De sju små blödande likdelarna virade de in i trasorna och bar ut dem i en korg till skogen Där grävde de en grav med samma spade som de dödat pojken med och sen la de likdelarna i gropen, som de täckte över med jorden de grävt upp.

Dagarna efter fick både oerhörda samvetskval, inte så mycket för att ha dödat pojken och styckat det i delar, men desto mer för att inte kunnat ge honom en gudfruktig begravning. De återvände därför till pojkens grav i skogen och grävde upp honom igen. Likdelarna, invirade i trasorna, la de på nytt i korgen och om natten bar de dem till kyrkogården. Där grävde de en liten grop och i den stoppade de blodiga trasorna med pojkens sönderhackade lemmar, bål och huvud.

Hemsjö kyrka 29/8 1900 Foto Ludwig Ericson

Folk i by hade dock förstått att Kerstin var gravid och när hon inte födde fram något barn fattade de misstankar om att Kerstin fött barnet i smyg och gjort sig av med det. De kontaktade därför länsman och han grep Kerstin och modern och förde dem till häktet i Alingsås.

Domstolsförhandlingarna fördes i Kullings Häradsrätt och där erkände de båda ganska snart.

Båda dömdes till halshuggning av häradsrätten.

Domen skulle dock fastställas av Göta Hovrätt, vilket den gjorde den 11 augusti 1826. Kerstin fick emellertid nåd från dödsstraffet och kom undan med endast fängelse på vatten och bröd i 20 dagar.

Tjugo dagar på vatten och bröd var maxstraffet för män medan kvinnor kunde få högst tolv dagar. Detta låter inte som ett särskilt hårt straff men när man inser att de var tvungna att leva på ruttet bröd och kontaminerat vatten, förstår man att det svårligen gick att överleva längre än så på denna fasanfulla kost.

Ibland när någon dömdes till maxstraffet så fick de en möjlighet att välja mellan att halshuggas eller att sitta på vatten och bröd och en del valde det snabbare sättet att dö.

Modern som ansågs ha varit den pådrivande kom dock inte undan och hennes dödsstraff kvarstod.

Länsfängelset i Vänersborg vid tiden för Brittas vistelse där

Britta flyttades från häktet i Alingsås till Vänersborgs fängelse.

Ett knappt halvt år efter att domen fastställts av Göta Hovrätt avrättades Britta Larsdotter på Härsbergets avrättningsplats i Alingsås. Den 29 januari 1827 avslutades Brittas liv när hennes huvud rullade nerför galgbacken och hennes kvarlevor bränders upp på bål.

Så här beskrivs avrättningen i kyrkoarkiven:

”För hvilken brott Missgerningsmän lidit dödsstraff: År 1827 d: 29 Januarij halshöggs och brändes Hustru Britta Larsdotter ifrån Köck, 61 år gammal för det hon mördat d: 20 Juni 1826 sin Dotters oägta Barn”

EPILOG:

Än i dag rinner det en liten å förbi Brasegården och den heter ”Barnabäcken”

LITE FAKTA OM PERSONERNA

Britta var född den 15 februari i Färjenäs Hemsjö, som dotter till Lars Andersson och Karin Olofsdotter.

Kerstin föddes 1798 på Krok i Hemsjö och dog den 23 november 1871 i Hemsjö. Sex år efter moderna avrättning gifte hon sig år 1833 i Alekärr med Sven Andersson från Nedergården i Kärragärde också i Hemsjö. De båda fick två barn.

Dottern Anna Christina föddes 1833, samma år som Kerstin gifte sig och endast 7 år efter att Kerstin och modern mördat Kerstins oäkta barn.

Två år senare fick de en son som döptes efter sin farfar Erik.

Betygsätt sidan!

HAR DU LÄST DEN HÄR?

HAR DU LÄST DEN?

MORD

SÅ VAR DET FÖRR

ORIGINAL

SVÄLTORNA

IGLABO

Här är fler spännande berättelser från förr: