I DAG ÄR DET

DEN 25 APRIL

MARKUS SAMT MARKUSDAGEN

Restaurang Sturehof gjordes berömd av Ernst Josef Marcus

Markus eller Marcus är ett romerskt och bibliskt mansnamn, namnet på en av evangelisterna. Exakt vad Markus betyder är oklart; möjligtvis är det bildat av namnet på den romerska guden Mars. Formerna Marco och Marko är varianter av samma namn.

Mark/Markus/Marcus är ett vanligt manligt namn och är härlett från gammalt latinskt "Mart-kos", vilket betyder "helgat till guden Mars" och kan också betyda "krigets Gud" eller "vara krigsliknande". Marcus var ett av de tre vanligaste romerska förnamnen.

Markus var mycket populärt i början på 1990-talet då det var Sveriges vanligaste namn bland nyfödda pojkar. Det finns drygt 50 000 män som bär namnet Markus i Sverige.

Markusdagen ansågs i likhet med flera dagar vid denna tid som särskilt lämpad för just sådd av ärter. Mängden dagar som förknippades med ärtsådd speglar att ärter var en vanlig gröda i bondesamhället. I Västergötland kallades dagen ibland för ”gökedagen”, därför att göken ansågs komma.

Angående fotot ovan:

Ernst Josef Marcus, född 9 maj 1881 Stockholm, död där 19 mars 1936, var en svensk restauratör.

Ernst Marcus var son till köpmannen Axel Marcus samt bror till Ture och Gerda Marcus. 1896 anställdes han hos konditor Törnblad vid Stureplan i Stockholm. Han fortsatte därefter som kökselev vid Operakällaren och bedrev därefter restaurangstudier i utlandet, hos Nimbs i Köpenhamn, Cecil i London och Brighton i Paris. Efter att han återvänt till Sverige var han hovmästare på Hotell Rydberg, Hasselbacken och Grand Hôtel. 1905 etablerade sig Ernst Marcus tillsammans med sin bror Ture på Sturehof som han 1910 ensam övertog och därefter innehade fram till sin död. Sturehof utvecklades under hans ledning till en av Stockholms främsta restauranger med fiskrätter som specialitet.

DEN 25 MAJ

URBAN SAMT URBANUSDAGEN

Vädersolstavlan ursprungligen målad av Urban målare 1535 hänger i Storkyrkan i Stockholm Det är den äldsta bilden av Stockholm och finns avbildad på tusenkronorssedeln Den nuvarande bilden är dock en kopia från 1630-talet av Jacob Elbfas

Urban är ett mansnamn bildat från det latinska adjektivet urbanus - "belevad" eller "städad" (egentligen "från staden" eller "som har med staden att göra", av Urbs - "stad"). Urbanus var ett vanligt namn på påvar. Namnets plats i almanackan är till åminnelse av Urban I som dog 230 och har funnits där sedan medeltiden.

Namnet har förekommit i Sverige sedan 1400-talet men inte varit speciellt vanligt det senaste seklet. En viss popularitet hade det dock på 1950- och 1960-talet. Det finns i dag knappt 1000 män som heter Urban i Sverige.

Den 25 maj är sedan medeltiden är en gammal märkesdag i almanackan och Urbanusdagen brukade räknas som sommarens första dag. "Urban, Vilhelmina och Beda, de skola sommaren leda" hette det i den gamla Bondepraktikan. I och med att sommaren börjat, måste alla sysslor förknippade med vårbruket vara färdiga.

DEN 25 JUNI

DAVID OCH SALOMON

 

Rektor Otto Salomon

David är ett mansnamn av bibliskt ursprung och betyder 'den älskade' (hebreiska דָּוִד Dawid). Namnet kan även stavas Dawid.

Namnet började stiga i popularitet på 1970-talet och var något av ett modenamn på 1980-talet. Numera ligger namnet ganska stabilt kring plats 25 på listan. Det finns ungefär 50000 män som heter David i Sverige.

Salomon är ett annat bibliskt mansnamn som kommer från det hebreiska ordet (שְׁלֹמֹה shelomoh) schalom som betyder välgång eller frid. Den engelska formen är Solomon. Namnet infördes i den svenska almanackan i slutet av 1700-talet.

Namnet är mindre vanligt i dagens Sverige och det finns färre än 1000 män som bär detta namn i landet.

Angående fotot ovan: porträtt av rektor Otto Aron Salomon. Han föddes den 1 november 1849 i Göteborg som son till handlare Alexander Salomon och Henriette Abrahamson. Han gift sig 1878 med Ellen Jacobina Wahren ifrån Norrköping. Salomon var autodidakt pedagog som vidareutvecklade den pedagogiska skolslöjden vid Nääs slott, Västergötland och tog senare över som rektor efter sin morbror August Abrahamson. Han avled den 3 november 1907 och begravdes i slottsparken vid Nääs.

"MÖRDARE-STAFVA"

____________________

EBOK

_______________________

"MÖRDARE-STAFVA" handlar om en mycket speciell kvinna som levde i västra Sverige under nästan hela 1800-talet. När hon var 18 år gammal blev hon anklagad för mord på en krämerska. Hon blev dödsdömd, friad, benådad, dömd igen i all oändlighet. Boken skildrar hennes liv från det hon föddes till hennes död.

E-bok: 19 kr

Tryckt bok: 195 kr

"ORIGINAL PÅ BÖGDA"

____________________

EBOK

_______________________

"ORIGINAL PÅ BÖGDA" handlar om ett trettiotal original som bodde på Svältorna för över hundra år sedan. Läs om Anders Alf, som i sin och familjens förtvivlan dränkte sig i Trollö mosse och Ledsbackabarnen Kalle och Kristina. De båda var syskon och "dvärgar", som det hette på de tiden. När de båda var i åttioårsåldern slog Kristina ihjäl Kalle med en spisgaffel.

E-bok: 19 KR

Tryckt bok: UTSÅLD

MORDET PÅ POSTDILIGENSEN

Postdiligens på 1860 talet på sträckan Lidköping  Skövde  Hjo

Foto 1860  Järnvägsmuseet

1636 blev det en skyldighet för vissa bönder att befordra postgången från en ort till en annan. I början på 1800-talet blev det även en nödvändighet att organisera persontransporter och då uppstod det så kallade skjutsväsendet

1831 var starten för en diligensrörelse i postverkets regi. Denna gick under namnet Paketposten och trafikerade linjen Stockholm–Ystad sedermera utsträckt till Malmö och Helsingborg. På grund av olönsamhet drogs emellertid linjen in redan 1835. Istället föredrog postverket att anlita den enskild diligenstrafik som delvis var understödd av statsmedel och som uppehölls från 1830-talet.

Först 1850 återupptogs, till en början försöksvis, postverket en egen diligenstrafik som efter hand utvidgades och under 1860-talet nådde sin storhetstid. Ännu år 1867 tillryggalades cirka 60 procent av all post per landsväg med postdiligens. Fler personer än två per häst fick inte medföras, dock kunde om de resande så medgav ett barn av högst sex års ålder få följa med mot halv avgift.

Med diligenserna befordrades förutom passagerare och brev även paket. Hastigheten beräknades i allmänhet till en mil på en timme och 15–20 minuter.

I Inrikes Tidningar kunde man läsa följande berättelser under våren 1772:

“Den från Stockholm och flera andra orter och till Göteborg destinerade Posten som den 9 februari klockan 9 på kvällen färdades från Skara, blev rånad och bortförd vid hemmanet Åstorp vid vägen mot Vånga av en krögare ifrån Mellby och Genneved (numera Gendalen/red anm) socken i Älvsborgs län, vid namn Jonas Svensson, som överfallit och med kniv illa skurit postridaren Daniel Svensson över strupen och nacken, samt därpå kastat kroppen, som han, rövaren, trodde var död, bakom en buske. Postridaren levde emellertid och ligger nu under fältskärarens hand.” 

Postrånaren blev gripen redan nästa dag.  Det hölls förhör med honom i landskansliets lokaler och efter att man hittat 16 000 Riksdaler i hans ficka erkända han brottet. Han fick därmed aldrig njuta av sitt byte utan fick sitta i ”järn” i avvaktan på en snabb rannsakan, dom och därpå följande straff.

Smedja i Genneved Stora Mellby socken

Efter egen utsaga under förhöret skall en garnisonssoldat vid namn Schmidt varit medkumpan vid missgärningen. Denne sattes därför på efterspaning.

Den 6 mars 1772 hölls urtima ting i Mariestad med häradshövding Lindecrona som president och tillkallad nämnd från Skånings härad, över krögaren Jonas Svensson från Genneved i Älvsborgs län, vilken i egenskap av förövare natten mellan den 9 och 10 februari detta år begått ett rån av Stockholmsposten på landsvägen mellan Skara och Stora Vånga. Han dömdes att mista högra handen, halshuggas och steglas, men eftersom Urtima tingsrättens utslag måste underställas Kungliga Göta Hovrätt vidare prövande så blev gärningsmannen återsänd till Mariestads Kronofängelse för att där hållas under säker bevakning till dess att Kungliga Hovrättens fällt sitt utslag.

Den 24 mars samma år bekräftade och stadfäste Kungliga Göta Hovrätt domen.

Då Jonas Svensson skulle avrättas fann den själavårdande prästen inte honom beredd att möta döden och gjorde därför en skriftlig ansökan till landshövdingen om att avrättningen skulle skjutas upp. Denne beslutade genom en resolution att ge anstånd med domens verkställande till den 20 juni.

Illustration av spetsgård kring avrättningsplats (hämtad från artikel om Källbackens avrättningsplats i Häggsjö by på gränsen mellan Ångermanland och Medelpad)

Klockan 10 på förmiddagen den 20 juni 1772 kom Jonas Svensson till avrättningsplatsen ”Långeskogen” efter det att domen lästs upp och spetsgården ställts upp.

Stupstock

Det märktes att gärningsmannen nu var väl förberedd inför döden eftersom han frimodigt bad närvarande åskådare att be för sig och sedan lade han sig frivilligt tillrätta på stupestocken.

När den dömde lagt halsen i urgröpningen i stupstocken steg skarprättaren fram ur de bakre leden och höjde bilan högt i luften. Med ett snabbt hugg högg han av Jonas högra hand. Han höjde omgående bilan igen och svingade den kraftfullt neråt mot den dömdes hals och skiljde huvudet från kroppen.

 

Stegling

Den fasansfulla avrättningen var dock inte ännu tillända. Skarprättaren svingade sin bila ett flertal gånger och högg kroppen i bitar. Hans medhjälpare plockade upp kroppsdelarna och spikade upp dem på fem olika steglar.

Betygsätt sidan!

HAR DU LÄST DEN HÄR?

HAR DU LÄST DEN?

MORD

SÅ VAR DET FÖRR

ORIGINAL

SVÄLTORNA

IGLABO

Här är fler spännande berättelser från förr: