I DAG ÄR DET

DEN 18 APRIL

VALDEMAR OCH VOLMAR

Gustaf Volmar Sylvander, född 25 januari 1816 i Karlshamn, död 29 maj 1882 i Kalmar, var en svensk historiker och skolman. Han är mest känd för sitt livsverk Kalmar slotts och stads historia i fem band, vars första del kom ut 1864.

Mansnamnet Valdemar eller Waldemar är ett gammalt nordiskt namn besläktat med det slaviska namnet Vladimir som lär betyda 'världens herre' eller 'prisad för sin makt'. Enligt vissa källor bygger det slaviska namnet i sin tur på tidigare germanska rötter, enligt andra källor anses de slaviska och germanska formerna gå tillbaka till samma indoeuropeiska rötter.

En person som bar namnet var Valdemar den store, dansk kung på 1100-talet. Han fick namnet efter sin morfars far, storfursten Vladimir II Monomach av Kiev. Namnet har burits av flera danska kungar. I Danmark firas Valdemarsdagen den 15 juni.

Namnet var mycket populärt i början på 1900-talet. Därefter avtog det i användning för att åter öka i slutet av seklet. Numera finns det ungefär 15 000 män som heter Valdemar i Sverige.

Volmar är ett mansnamn av tyskt ursprung. Det är sannolikt en sidoform av Volkmar eller Folkmar, vilket är sammansatt av Folk- ('folk') och mar- ('berömd'). Med stavningen Wollmar har namnet funnits i svenskan sedan slutet av 1500-talet. Sedan 1993 förekommer det som dagens namn i den svenska almanackan, tillsammans med Valdemar. Enligt en annan teori kommer Volmar av namnet Volkmar (folk + berömmelse).

Namnet är ett arvnamn inom adelssläkten Yxkull. Betydelsen är världens herre eller prisad för sin makt.

Namnet är mycket ovanligt i Sverige, speciellt som tilltalsnamn. Det finns endast några hundra män i Sverige som heter Volmar. Namnet förekommer även som efternamn.

DEN 18 MAJ

ERIK SAMT ERIKSDAGEN

 

Erik XIV 1533–1577 Målning av Domenicus Verwilt

Erik, samt stavningsvarianten Eric, är ett nordiskt mansnamn av germanskt/fornnordiskt ursprung, ursprungligen Airikr som är sammansatt av en förled som betyder 'ensam' eller 'alltid', och en efterled som betyder 'härskare, kung' eller 'stor, mäktig'.

Det äldsta belägget i Sverige är en runinskrift från 1000-talet på nu försvunnen sten i Kusta, Uppland: ”Erik och suir och Tonna satte denna sten efter Gudmund sin fader”.

Det har sedan äldsta tider förekommit som kungligt namn i Norden. Datumet i almanackan är tillägnat Erik den helige som enligt legenden mördades den 18 maj 1160 och därefter blev föremål för en stark helgonkult. Eriksdagen var länge en helgdag i Sverige.

Namnet är efter Karl det näst vanligaste mansnamnet i Sverige och ett av de få som varit vanligt i alla tider. Senast på 1990-talet hade det en av sina många popularitetstoppar, då det efter Markus var det näst vanligaste namnet på nyfödda pojkar. I statistiken för årtiondena från och med 1920-talet tillhör Erik de tio vanligaste namnen på pojkar födda under 1920–30-talen samt 1980–90-talen och årtiondet 2000-talet.

På 1930- och 1940-talet var namnet också vanligt i dubbelnamn som Jan-Erik, Karl-Erik med flera. Jerker, Jerka och Jerk är varianter av namnet Erik. Den finska formen är Erkki, den tyska Erich och den engelska Eric.

Det finns över 300000 män som heter Erik i Sverige.

Namnsdag för Erik, i både Finland och Sverige, är sedan medeltiden 18 maj.

Eriksdagen har varit en allmänt spridd dag för betessådd i det svenska bondesamhället. Grödor som lin, korn och andra grödor som såddes sent på säsongen, kunde sås på Eriksdagen. På några håll kallades dagen för ”hampadagen”.

DEN 18 JUNI

BJÖRN OCH BJARNE

Bjarne Hemming Natt och Dag

Björn (Bjørn på norska och danska), även stavat Biörn, är ett förnamn, och ett efternamn, känt sedan vikingatiden. Det har latiniserats till Biornus och till Bero. Namnet förekommer på en runinskrift från 1000-talet på en sten i Sanda, Södermanland: "Trodrun reste stenen efter sin fader, Björn i Sanda".

Björn började bli populärt som förnamn på 1940-talet och nådde en kulmen på 1970-talet. Det finns runt 60 000 män som heter Björn i Sverige.

Bjarne är ett gammalt norskt mansnamn som kommer från "bjare" = "björn". En variant är Bjarni, en annan Bjarke.

Namnet har aldrig haft stor spridning i Sverige. Någon enstaka pojke i varje årskull får det som tilltalsnamn. I Sverige heter ungefär 3000 män Bjarne.

"MÖRDARE-STAFVA"

____________________

EBOK

_______________________

"MÖRDARE-STAFVA" handlar om en mycket speciell kvinna som levde i västra Sverige under nästan hela 1800-talet. När hon var 18 år gammal blev hon anklagad för mord på en krämerska. Hon blev dödsdömd, friad, benådad, dömd igen i all oändlighet. Boken skildrar hennes liv från det hon föddes till hennes död.

E-bok: 19 kr

Tryckt bok: 195 kr

"ORIGINAL PÅ BÖGDA"

____________________

EBOK

_______________________

"ORIGINAL PÅ BÖGDA" handlar om ett trettiotal original som bodde på Svältorna för över hundra år sedan. Läs om Anders Alf, som i sin och familjens förtvivlan dränkte sig i Trollö mosse och Ledsbackabarnen Kalle och Kristina. De båda var syskon och "dvärgar", som det hette på de tiden. När de båda var i åttioårsåldern slog Kristina ihjäl Kalle med en spisgaffel.

E-bok: 19 KR

Tryckt bok: UTSÅLD

​BROTTSLIG ELLER SJUK?

Saxat ur tidningen PRAKTIKEN 25 februari 1888

ETT EGENDOMLIGT RÄTTSFALL.

Inför kriminalrätten i Berlin står en tolvårig skolflicka, jämförelsevis godt utvecklad i kropsligt avseende, tämligen lång och smärt, vanlig ansiktsform. Icke vacker, men ej häller ful. Huvudet är runt, pannan något låg, näsan tämligen liten, munnen snarare stor än liten, hennes bruna ögon äro livliga, det mörkblonda håret tillbakastruket. Med en för hennes ålder högst överraskande klarhet och bestämdhet besvarar hon alla de frågor, som rättens ordförande förelägger henne, i skarpsinnig, logisk följd. Hon svarar i den ton, hvarmed en liten skolflicka svarar sin lärare eller upläser en läxa, utan osäkerhet och utan spår av sinnesrörelse. Även när domarens stämma röjer, att han är djupt gripen, är det endast barnslighet och klarhet i hennes svar, hvilka även göra intryck av fullkomlig sanningsenlighet.

Hon har kastat en liten flicka ut genom fönstret för att tilvälla sig hennes örhängen. Hennes förklaring, tager sig ut på ungefär följande sätt: ”Jag heter Marie Schneider. Jag ar född i Berlin, den 1 maj 1874. Min far är död för länge sedan, jag vet icke när, men jag kände honom. Min mor försörjer sig som maskinsömmerska. Även en yngre bror till mig lever. En syster förlorade jag för ett år sedan. Jag höll icke vidare av henne, emedan hon var bätre än jag och behandlades bätre av mamma. Mamma har givit mig stryk några gånger, emedan jag var elak, och det i är sant, att jag tog käppen ifrån henne och slog henne.

Jag har gått i kommunskolan sedan mitt sjätte år. Nu är jag i tredje klassen. Jag har setat där i två år, på grund av lätja. Jag har lärt att läsa, skriva och räkna, geografi och historia, och jag har även läst religion. Jag känner de tio buden. Där stå »Du skall icke dräpa,” och i förklaringen står det: Du skall icke tilfoga din nästa någon skada eller något kropsligt övervåld, utan hjälpa honom och stå honom bi i all kropsfara.

Jag hade några lekkamrater i skolan och i grannlaget, och jag kom ofta till en tjuguårig fröken, hvilken bor i samma hus som vi och berättat mig, att hon i sin barndom var lika elak som jag, och slog de lärare, hvilka ville straffa henne.

Då jag för någon tid sedan lekte på gården, kom jag. bakom ett barn, höll händerna för dess ögon och frågade, hvem jag var. Vid detta tillfälle tryckte jag mina tummar djupt in i barnets ögon, så att det skrek förfärligt och i många dagar hade ögoninflammation. Jag visste att jag gjorde barnet illa, men jag gjorde det ändå och släpte ej barnet, trots dess skrik, innan man med våld ryckta det från mig. Jag kände ingen glädje över de smärtor, barnet led, men jag ångrade ej häller min gärning.

Som litet barn stack jag med en gaffel ut ögonen på några kaniner och skar sedan upp magen på dem – så säger åtminstone mamma. Själv mins jag det icke bestämdt. Jag har reda på de större förbrytelser, som blivit begångna i Berlin. Jag har läst därom i tidningarna, då jag läste högt för min tant.

Jag tycker mycket om sötsaker och har ofta sökt skaffa mig pänningar, för att köpa sådana, två gånger 50 pfennige och en gång I mark. Jag upgav då, att jag skulle ha dessa pänningar för andra personer, hvilka til-fälligtvis ej hade på sig några småmynt. Jag vet, att det var bedrägeri. Jag vet även, vad stöld år. När man tager något, som ej tilhör en, begår man stöld. Det finnes olika slags stöld. Man kan taga, kvad som ligger framme, eller vara ficktjuv eller göra inbrott. Det finnes olika straff därför. Den, som slår ihjäl någon, är en mördare, och jag är en mörderska. Mord straffas med döden. Mördaren blir avrättad, det vill säga, man hugger av honom huvudet. Ni låter ej hugga hyuvudet av mig, emedan jag är för ung. Det har sagts mig, att jag är så ung, att man ej kan göra annat med mig än skicka mig till en upfostringsanstalt.

Den 7 juli skulle jag gå ett ärende för mamma till Wassmanngatan. Där träffade jag den lilla Margret Dietrich, som var 3 1/2 år gammal och hvilken jag känt sedan i mars. Jag sade till henne, att hon skulle gå med mig och tog henne vid handen. Jag gjorde detta för att fråntaga henne hennes örhängen. Det var små guldringar med en kulört sten. Jag ville ej behålla dem själv, utan sälja dam i grannskapet. Jag hoppades få 50 pänningar för dem, för hvilka jag då ville köpa godter. Då jag kom till gården i vårt hus, kände jag ett vist behov och ropade till mamma, att hon skulle kasta ned nyckeln till mig. Hon gjorde detta och kastade tilbaka ned 5 pfennige för hvilka jag skulle köpa något. Medan jag gick bort, satte jag den lilla Margret Dietrich på trappan, och jag fann henne där åter.

Jag hade lagt märke till, att trappfönstret i tredje våningen stod halvöppet. Jag gick då dit upp med henne, för att fråntaga henne örhängena och sedan kasta henne ut genom fönstret. Jag vill döda henne, emedan jag var rädd, att hon skulle röja mig. Hon kunde visserligen ej tala särdeles mycket, men hon kunde ju peka på mig, och om det bleve kändt, skulle mamma ge mig stryk.

Jag gick upp i tredje våningen med henne, öpnade fönstret helt och hållet och satte henne i fönsterkarmen. Då hörde jag någon komma uppifrån. Jag satte barnet skyndsamt ned på golvet och stängde fönstret. Mannen gick förbi, utan att bry sig om oss. Därpå öpnade jag åter fönstret och satte Margret i fönsterkarmen så, att hon vände benen utåt och ryggen mot mig. Detta gjorde jag, emedan jag ej ville se hennes ansikte och så lättare kunna knuffa ut henne. Jag tog nu ut hennes örhängen. Hon började skrika och sade, att jag gjorde henne ondt. Jag svarade, att om hon ej genast vore tyst, skulle jag kasta henne ut genom fönstret, och då teg hon. Jag tog örhängena och stoppade dem i min ficka. Därefter gav jag henne en knuff och vad jag hörde, att hon först stötte emot lyktan och sedan mot stenarna där nere. Jag skyndade nedför trapporna och uträttade mammas ärenden.

Jag viste, att barnet skulle slå ihjäl sig på det sättet. Att den lillas död skulle vålla hennes föräldrar sorg, tänkte jag inte på. Det gjorde mig icke ondt, jag ångrade det icke då, jag har ej ångrat det alt sedan, jag har setat i häkte, och jag ångrar det ej häller nu.

Dagen därpå kom en poliskonstapel hem till oss och frågade, om jag kastat Margret ut genom fönstret. Jag svarade nej. Den saken kände jag ej till. Men jag bortkastade nu örhängena. Jag fruktade, att man skulle finna dem hos mig. Snart kom en annan poliskonstapel. Honom sade jag sanningen, emedan han hotade att giva mig en örfil, om jag ej gjorde det. Därpå blev jag bortförd och måste berätta, hur alt gått till. Jag kom i häktet och blev förhörd av assessor Hellman. Med honom åkte jag i drådska till bårhuset. Jag åt med god aptit något hvetebröd, som Hr H. gav mig. Jag såg den lilla Margrets lik, som låg naket på en säng. Jag kände ingen sorg eller ånger. Jag blev förd tillbaka till häktet. Jag var ensam i en sell i två dagar, men jag bad att få komma tilsammans med de andra och fick sitta tilsammans med fyra kvinnliga fångar, för hvilka jag berättade händelsen. Jag skrattade flera gånger, emedan dessa kvinnor gjorde så löjliga frågor. Från fängelset skrev jag även till mamma och bad henne utbetala 2 mark, för hvilka jag kunde köpa flott, emedan vi endast fingo torrt bröd. Ett av breven började med orden: Kära mamma! Med nöje fattar jag pännan för att låta dig höra av mig. Denna punkt har jag själv författat. Med de övriga ha mina medfångar hjälpt mig.”

Dessa förskräckliga fakta meddelade den lilla Marie Schneider lugnt och naturligt, utan fräckhet, med fullkomlig barnslikthet, som sagdt, aldeles som en skolflicka, hvilken undergår examen. Hon blev efter hand litet blek, emedan det långa förhöret tröttade henne, men under de alra förskräckligaste meddelandena var hon aldeles lugn, som när hon talade om de likgiltigaste saker. Hon gjorde ej ett enda försök att bemantla sin förfärliga gärning. Det syntes tvärtom smickra hennes fåfänga, att hon kunde besvara de klokt stälda frågorna på ett lika klokt sätt. Hennes ögon blevo blott en enda gång fuktiga, och det var, då hon berättade, att hon endast fick torrt bröd i fängelset.

De tränne läkare, som undersökt henne, förklarade, att hon, betraktad efter lagens anda, vore ”omyndig till straff”. Fängelseläkaren sammanfattade sina iakttagelser i följande ord: ”Den tiltalade är i själsavseende mogen och klar, men i sedligt avseende är hon en idiot.” Almänne åklagaren bemötte dessa åsikter, och i det han stödde sig vid hela hennes upträdande under ransakningen, hvilket visade ett skarpt utveckladt förstånd, yrkade han, att hon för rån och mord skulle dömas till 8 ½ års fängelse. Den tiltalades försvarare hävdade i sitt alvarsfulla och djupsinniga tal, att detta förskräckliga barn stode så lågt i sedligt hänseende, att lagen ej kunde nå ned henne, och ehuru hon vore något över kriminel lagålder, vore hennes moraliska bristfällighet så stor, att hon måste anses otrilräknelig. Man borde försöka att upfostra henne i sedligt avseende, men detta måste ske i en upfostringsanstalt och ej i ett fängelse.

Domstolen förkastade de sakkunnige läkarnes och försvararnes invändningar samt dömde Marie Schneider till 8 års fängelse.

Betygsätt sidan!

HAR DU LÄST DEN HÄR?

HAR DU LÄST DEN?

MORD

SÅ VAR DET FÖRR

ORIGINAL

SVÄLTORNA

IGLABO

Här är fler spännande berättelser från förr: