I DAG ÄR DET

DEN 25 APRIL

MARKUS SAMT MARKUSDAGEN

Restaurang Sturehof gjordes berömd av Ernst Josef Marcus

Markus eller Marcus är ett romerskt och bibliskt mansnamn, namnet på en av evangelisterna. Exakt vad Markus betyder är oklart; möjligtvis är det bildat av namnet på den romerska guden Mars. Formerna Marco och Marko är varianter av samma namn.

Mark/Markus/Marcus är ett vanligt manligt namn och är härlett från gammalt latinskt "Mart-kos", vilket betyder "helgat till guden Mars" och kan också betyda "krigets Gud" eller "vara krigsliknande". Marcus var ett av de tre vanligaste romerska förnamnen.

Markus var mycket populärt i början på 1990-talet då det var Sveriges vanligaste namn bland nyfödda pojkar. Det finns drygt 50 000 män som bär namnet Markus i Sverige.

Markusdagen ansågs i likhet med flera dagar vid denna tid som särskilt lämpad för just sådd av ärter. Mängden dagar som förknippades med ärtsådd speglar att ärter var en vanlig gröda i bondesamhället. I Västergötland kallades dagen ibland för ”gökedagen”, därför att göken ansågs komma.

Angående fotot ovan:

Ernst Josef Marcus, född 9 maj 1881 Stockholm, död där 19 mars 1936, var en svensk restauratör.

Ernst Marcus var son till köpmannen Axel Marcus samt bror till Ture och Gerda Marcus. 1896 anställdes han hos konditor Törnblad vid Stureplan i Stockholm. Han fortsatte därefter som kökselev vid Operakällaren och bedrev därefter restaurangstudier i utlandet, hos Nimbs i Köpenhamn, Cecil i London och Brighton i Paris. Efter att han återvänt till Sverige var han hovmästare på Hotell Rydberg, Hasselbacken och Grand Hôtel. 1905 etablerade sig Ernst Marcus tillsammans med sin bror Ture på Sturehof som han 1910 ensam övertog och därefter innehade fram till sin död. Sturehof utvecklades under hans ledning till en av Stockholms främsta restauranger med fiskrätter som specialitet.

DEN 25 MAJ

URBAN SAMT URBANUSDAGEN

Vädersolstavlan ursprungligen målad av Urban målare 1535 hänger i Storkyrkan i Stockholm Det är den äldsta bilden av Stockholm och finns avbildad på tusenkronorssedeln Den nuvarande bilden är dock en kopia från 1630-talet av Jacob Elbfas

Urban är ett mansnamn bildat från det latinska adjektivet urbanus - "belevad" eller "städad" (egentligen "från staden" eller "som har med staden att göra", av Urbs - "stad"). Urbanus var ett vanligt namn på påvar. Namnets plats i almanackan är till åminnelse av Urban I som dog 230 och har funnits där sedan medeltiden.

Namnet har förekommit i Sverige sedan 1400-talet men inte varit speciellt vanligt det senaste seklet. En viss popularitet hade det dock på 1950- och 1960-talet. Det finns i dag knappt 1000 män som heter Urban i Sverige.

Den 25 maj är sedan medeltiden är en gammal märkesdag i almanackan och Urbanusdagen brukade räknas som sommarens första dag. "Urban, Vilhelmina och Beda, de skola sommaren leda" hette det i den gamla Bondepraktikan. I och med att sommaren börjat, måste alla sysslor förknippade med vårbruket vara färdiga.

DEN 25 JUNI

DAVID OCH SALOMON

 

Rektor Otto Salomon

David är ett mansnamn av bibliskt ursprung och betyder 'den älskade' (hebreiska דָּוִד Dawid). Namnet kan även stavas Dawid.

Namnet började stiga i popularitet på 1970-talet och var något av ett modenamn på 1980-talet. Numera ligger namnet ganska stabilt kring plats 25 på listan. Det finns ungefär 50000 män som heter David i Sverige.

Salomon är ett annat bibliskt mansnamn som kommer från det hebreiska ordet (שְׁלֹמֹה shelomoh) schalom som betyder välgång eller frid. Den engelska formen är Solomon. Namnet infördes i den svenska almanackan i slutet av 1700-talet.

Namnet är mindre vanligt i dagens Sverige och det finns färre än 1000 män som bär detta namn i landet.

Angående fotot ovan: porträtt av rektor Otto Aron Salomon. Han föddes den 1 november 1849 i Göteborg som son till handlare Alexander Salomon och Henriette Abrahamson. Han gift sig 1878 med Ellen Jacobina Wahren ifrån Norrköping. Salomon var autodidakt pedagog som vidareutvecklade den pedagogiska skolslöjden vid Nääs slott, Västergötland och tog senare över som rektor efter sin morbror August Abrahamson. Han avled den 3 november 1907 och begravdes i slottsparken vid Nääs.

"MÖRDARE-STAFVA"

____________________

EBOK

_______________________

"MÖRDARE-STAFVA" handlar om en mycket speciell kvinna som levde i västra Sverige under nästan hela 1800-talet. När hon var 18 år gammal blev hon anklagad för mord på en krämerska. Hon blev dödsdömd, friad, benådad, dömd igen i all oändlighet. Boken skildrar hennes liv från det hon föddes till hennes död.

E-bok: 19 kr

Tryckt bok: 195 kr

"ORIGINAL PÅ BÖGDA"

____________________

EBOK

_______________________

"ORIGINAL PÅ BÖGDA" handlar om ett trettiotal original som bodde på Svältorna för över hundra år sedan. Läs om Anders Alf, som i sin och familjens förtvivlan dränkte sig i Trollö mosse och Ledsbackabarnen Kalle och Kristina. De båda var syskon och "dvärgar", som det hette på de tiden. När de båda var i åttioårsåldern slog Kristina ihjäl Kalle med en spisgaffel.

E-bok: 19 KR

Tryckt bok: UTSÅLD

BREVET SOM ALDRIG KOM FRAM

Anders Möllers lidelsefulla brev till Sara Stiernflycht år 1716

Efter 15 års bortavaro återkom Karl XII till Sverige den 13 december 1715, slog sig ner i Ystad och började ofördröjligen förbereda sig för det krigsföretag som skulle bli 1716 års fälttåg mot Norge.

Den 25 februari 1716 ryckte svenskarna in i Norge, den 14 april utrymde norrmännen Kristiania, men hade fritt skottfält på svenskarna från fästningen intill Akershus som förblir ointagligt eftersom Karl XII saknar belägringsartilleri. Kungens målsättning med detta korta men dåligt förberedda krigståg var att krossa den numerärt överlägsna norska fälthären och måhända också avvärja danska och ryska tankar att gemensamt invadera Skåne.

Men i det 56 dagar långa fälttåget gick ingenting svenskarnas väg. Ockupationen av Kristiania gav inget annat än försörjningsbekymmer och staden utryms den 12 april.

SOLDATENS RÖST

Ur “Breven som aldrig kom fram: Karl XII soldater i Norge 1716-1718” (Peter Ullgren, Norstedts) saxar vi följande lidelsfulla berättelse.

Genom karolinska soldaters fältbrev från framför allt Karl Xll:s fälttåg i Norge 1716 och 1718 tränger soldaternas röster från stormaktstidens sista krig fram, brev som aldrig nådde Sverige. Skrivelserna fångades upp av dansk-norska bönder, diplomater och soldater.

Breven som inte kom fram bär vittnesbörd om krigets fasa, glädje och sorg. De myllrande krigshorisonter som skildras vittnar om soldater och anhöriga som skapade sin egen krigsnormalitet genom att leva i nuet med en brännande vetskap om att varje brev kunde vara deras sista kommunikation med varandra.

ANDERS MÖLLER

Sekundkaptenen vid Närkes och Värmlands regemente, den trettioårige Anders Möller sticker ut bland brevskrivarna i Norge 1716 därför att han har en fantastiskt vacker handstil.

Brevet är i det avseendet ett konstnärligt mästerstycke. Hur han kunde hålla gåsfläderpennan stilla och vara lugn utan att bläcket spilldes eller flöt ut får vi förstås aldrig veta.

Anders var vid mycket gott mod i Norge och han inledde brevet till sin fru med en kort hälsningsfras: ”Min allrakäraste vän”.

SARA STIERNFLYCHT

Hustrun Sara Stiernflycht var jämngammal med Anders och de var alldeles nygifta. Giftermålet hade ägt rum i brudens hemsocken Snavlunda i Örebro län. Äktenskapet ingicks på säteriet Tjälvesta. Det var ett sätt att snuva kriget och att inte beröva paret eller samhället normalitet. Livet måste gå vidare till varje pris och att ingå äktenskap skapade hopp och framtidstro även om riskerna var stora.

Saras far Nils Stiernflycht ägde säteriet Iglabo, men sålde det bara ett par år efter Saras födelse. Hennes farfar Nils Stiernflycht fick Iglabo i donation år 1646, året efter att han blivit adlad.

När Anders skrev till Sara var det som om han i brevet glömde av själva dödandet. ”Sara lilla”, som han i sköra ordalag kallade henne, var allt som betydde något. Krigslandskapet och infernot i Kristiania glömdes bort. Verklighetsflykten från kriget var förbunden med att Anders var förälskad långt upp över öronen.

Vi får i hans brev veta att han skrivit flera brev till Sara, men hade de kommit fram undrade han? Halva brevet handlar om flammande känslor för de två kvinnor Anders höll högst i livet: hustrun Sara och modern Anna. Han framhävde i brevet hur de måste sparas från all farlighet och skada.

Sedan kommer vi till en sådan där gripande formulering där Anders inför Sara förklarade att han ”förbliver min allrakäraste väns trognaste man i döden”.

EN KORT FÖRÄLSKELSE

Det var den 20 mars 1716. Belägringen av Kristiania pågick för fullt. Några veckor senare var Anders död. En fiendekula tog hans liv i danska Norge, som många soldater kallade landet man kommit till.

Sara Stiernflycht blev änka och hon visste redan vid giftermålet att döden tvärt kunde ta makens liv. Ändå hade hon vågat, eller hon och Anders tillsammans.

Sara var med dåtidens ögon inte någon ungmö vid giftermålet och att vänta ut kriget hade inte varit något alternativ. Hon hade dessutom prövats hårt av kriget redan 1709. Då miste hon sin yngsta broder Johan som tjänat som kornett vid livdragonregementet och dött av skador han fått i slaget vid Poltava.

I samma drabbning hade även Sara haft brodern Nils med. Han stupade inte och fick heller inga blessyrer. Det tog dock lång tid, tretton år innan han återsåg hemlandet, eftersom han gått i rysk fångenskap och förts till Tobolsk.

Giftermålet med Anders Möller blev Saras enda i livet. Hon levde i ytterligare 12 år och gick bort i augusti 1728.

Betygsätt sidan!

HAR DU LÄST DEN HÄR?

HAR DU LÄST DEN?

MORD

SÅ VAR DET FÖRR

ORIGINAL

SVÄLTORNA

IGLABO

Här är fler spännande berättelser från förr: