I DAG ÄR DET

DEN 25 APRIL

MARKUS SAMT MARKUSDAGEN

Restaurang Sturehof gjordes berömd av Ernst Josef Marcus

Markus eller Marcus är ett romerskt och bibliskt mansnamn, namnet på en av evangelisterna. Exakt vad Markus betyder är oklart; möjligtvis är det bildat av namnet på den romerska guden Mars. Formerna Marco och Marko är varianter av samma namn.

Mark/Markus/Marcus är ett vanligt manligt namn och är härlett från gammalt latinskt "Mart-kos", vilket betyder "helgat till guden Mars" och kan också betyda "krigets Gud" eller "vara krigsliknande". Marcus var ett av de tre vanligaste romerska förnamnen.

Markus var mycket populärt i början på 1990-talet då det var Sveriges vanligaste namn bland nyfödda pojkar. Det finns drygt 50 000 män som bär namnet Markus i Sverige.

Markusdagen ansågs i likhet med flera dagar vid denna tid som särskilt lämpad för just sådd av ärter. Mängden dagar som förknippades med ärtsådd speglar att ärter var en vanlig gröda i bondesamhället. I Västergötland kallades dagen ibland för ”gökedagen”, därför att göken ansågs komma.

Angående fotot ovan:

Ernst Josef Marcus, född 9 maj 1881 Stockholm, död där 19 mars 1936, var en svensk restauratör.

Ernst Marcus var son till köpmannen Axel Marcus samt bror till Ture och Gerda Marcus. 1896 anställdes han hos konditor Törnblad vid Stureplan i Stockholm. Han fortsatte därefter som kökselev vid Operakällaren och bedrev därefter restaurangstudier i utlandet, hos Nimbs i Köpenhamn, Cecil i London och Brighton i Paris. Efter att han återvänt till Sverige var han hovmästare på Hotell Rydberg, Hasselbacken och Grand Hôtel. 1905 etablerade sig Ernst Marcus tillsammans med sin bror Ture på Sturehof som han 1910 ensam övertog och därefter innehade fram till sin död. Sturehof utvecklades under hans ledning till en av Stockholms främsta restauranger med fiskrätter som specialitet.

DEN 25 MAJ

URBAN SAMT URBANUSDAGEN

Vädersolstavlan ursprungligen målad av Urban målare 1535 hänger i Storkyrkan i Stockholm Det är den äldsta bilden av Stockholm och finns avbildad på tusenkronorssedeln Den nuvarande bilden är dock en kopia från 1630-talet av Jacob Elbfas

Urban är ett mansnamn bildat från det latinska adjektivet urbanus - "belevad" eller "städad" (egentligen "från staden" eller "som har med staden att göra", av Urbs - "stad"). Urbanus var ett vanligt namn på påvar. Namnets plats i almanackan är till åminnelse av Urban I som dog 230 och har funnits där sedan medeltiden.

Namnet har förekommit i Sverige sedan 1400-talet men inte varit speciellt vanligt det senaste seklet. En viss popularitet hade det dock på 1950- och 1960-talet. Det finns i dag knappt 1000 män som heter Urban i Sverige.

Den 25 maj är sedan medeltiden är en gammal märkesdag i almanackan och Urbanusdagen brukade räknas som sommarens första dag. "Urban, Vilhelmina och Beda, de skola sommaren leda" hette det i den gamla Bondepraktikan. I och med att sommaren börjat, måste alla sysslor förknippade med vårbruket vara färdiga.

DEN 25 JUNI

DAVID OCH SALOMON

 

Rektor Otto Salomon

David är ett mansnamn av bibliskt ursprung och betyder 'den älskade' (hebreiska דָּוִד Dawid). Namnet kan även stavas Dawid.

Namnet började stiga i popularitet på 1970-talet och var något av ett modenamn på 1980-talet. Numera ligger namnet ganska stabilt kring plats 25 på listan. Det finns ungefär 50000 män som heter David i Sverige.

Salomon är ett annat bibliskt mansnamn som kommer från det hebreiska ordet (שְׁלֹמֹה shelomoh) schalom som betyder välgång eller frid. Den engelska formen är Solomon. Namnet infördes i den svenska almanackan i slutet av 1700-talet.

Namnet är mindre vanligt i dagens Sverige och det finns färre än 1000 män som bär detta namn i landet.

Angående fotot ovan: porträtt av rektor Otto Aron Salomon. Han föddes den 1 november 1849 i Göteborg som son till handlare Alexander Salomon och Henriette Abrahamson. Han gift sig 1878 med Ellen Jacobina Wahren ifrån Norrköping. Salomon var autodidakt pedagog som vidareutvecklade den pedagogiska skolslöjden vid Nääs slott, Västergötland och tog senare över som rektor efter sin morbror August Abrahamson. Han avled den 3 november 1907 och begravdes i slottsparken vid Nääs.

"MÖRDARE-STAFVA"

____________________

EBOK

_______________________

"MÖRDARE-STAFVA" handlar om en mycket speciell kvinna som levde i västra Sverige under nästan hela 1800-talet. När hon var 18 år gammal blev hon anklagad för mord på en krämerska. Hon blev dödsdömd, friad, benådad, dömd igen i all oändlighet. Boken skildrar hennes liv från det hon föddes till hennes död.

E-bok: 19 kr

Tryckt bok: 195 kr

"ORIGINAL PÅ BÖGDA"

____________________

EBOK

_______________________

"ORIGINAL PÅ BÖGDA" handlar om ett trettiotal original som bodde på Svältorna för över hundra år sedan. Läs om Anders Alf, som i sin och familjens förtvivlan dränkte sig i Trollö mosse och Ledsbackabarnen Kalle och Kristina. De båda var syskon och "dvärgar", som det hette på de tiden. När de båda var i åttioårsåldern slog Kristina ihjäl Kalle med en spisgaffel.

E-bok: 19 KR

Tryckt bok: UTSÅLD

IGLABO STÖTT

ETT ÄPPLE FRÅN 1687

Nu är det dags att frukten ta ner

Har man mycket kan man bli trött

Vackert är det när man grenar ser

Träd behängda med Iglabo Stött

Ett enda gammalt träd finns kvar

De andra hade i sin sav förblött

Någon förutseende detta träd spar

Det var av sorten Iglabo Stött

I trädgården ser man en vacker syn

Och äpplet är varken surt eller sött

Äter man böjs ett förvånat ögonbryn

När det känns att det är Iglabo Stött

Man tar ner dom med en knyck

De största äpplen jag i livet mött

Kan väga bortåt åtta hekto styck

Men så heter de också Iglabo Stött

Gör något åt gamla trädgården din

Kanske några av dina träd har dött

Du får den ovanlig, grön och fin

Plantera ett träd av Iglabo Stött

Ur Arne Anderssons bok: När löven dött ut

IGLABO STÖTTAPPLE

Iglabo Stött Teckning av Abraham Winka 1986

Iglabo stöttäpple har sin egen historia. Själva namnet “Iglabo stött” syftar på att träden stundom ger så rikligt med frukt, att grenarna måste stöttas för att inte brytas av. Det händer, att de största äpplena kan bli halvkilot stora.

Äppelsorten härstammar från 1687 då den första gången inympades här på Iglabo av en man som hette Gyllenflycht. Bengt Olofsson von Schwartzenhoff hade precis köpt Iglabo av Johan Nilsson Stiernflycht och han vill antagligen markera detta med att plantera ett eget träd. Det fick en ståtlig plats precis framför mangårdsbyggnaden.

Så här skrev Leif Brunnegård i Svältornas Fornminnesförening (prenumerara om ni inte redan gjort det!):

Efter sin ankomst planterade den nye ägaren ett litet äppelträd mitt för mangårdsbyggnaden och han skötte detta träd med stor omsorg. Trädet växte och frodades och bar de mest härliga och stora äpplen, gulgröna och saftiga, med den mest utsökta smak. Iglabo blomstrade likt äppelträdet – gyllene skördar varje år, nya ståtliga lador, feta kreatur, glänsande och praktfulla hästar.

Sjökaptenen dog vid hög ålder och lämnade ett rikt arv till sina barn. Men trädet växte och dess vidsträckta krona täckte halva gårdsplanen framför huvudbyggnaden.

Det storslagna godset och dess underbara äppelträd blev vida känt. Men allting i denna värld är underkastat förgängelse. Den dag kom då trädets livskraft bygende minska. Svamp började växa på stammen och en sommar dog två större grenar. Det hände när sjökaptenens sonsonson, Ulrik, hade varit herre på Iglabo i 10 år.

Man satte stöttor under de största grenarna på trädet, sågade av de döda grenarna, behandlade skadorna på stammen med oljefärg, spred gödning runt trädets fot och skötte den ärevördiga veteranen på bästa möjliga sätt. Det gamla äppelträdet syntes bli bättre och blommade vackert nästa vår och har den höstens äpplen blev lika fina som vanligt.”

Troligen kommer storten från andra sidan Östersjön. Moderträdet fanns kvar på Iglabo fram till slutet av 1800-talet.

Det bästa med stöttäpplena är att de står sig så länge. Allra bäst är de vid nyårstid, men de kan stå ända till påsk, om de förvaras väl. Smaken är syrlig och ibland något besk, men varierar litet beroende på väderleken under mognadstiden. Numera finns Iglabo stöttäpplena lite här och var i trädgårdarna i bygden.

Första gången stöttäpplena beskrives i litteraturen är hos Lindskog i “Försök till kort beskrivning över Skara Stift 1816”. delningsbeskrivning vid laga skiftesförrättning å inägorna till säteriet Iglabo i Ljurs socken 1852 omtalas Iglabo trädgård också.

ÄPPLEPLOCKARE FRÅN IGLABO

Ovanstående äppleplockare har vi hittat här på Iglabo. Den är avsedd att omsorgsfullt kunna nedplocka frukt från träden. Konstruktionen är ganska enkel men icke desto mindre praktisk. Med hjälp av en stor träslev tillsammans med en reglerbar tygfodrad järnsked, anbringad på en lång trästång har det hela fungerat perfekt. Styranordningen eller själva plockandet av äpplena reglerades med hjälp av snören. Hur gammal äppelplockaren är, har vi ingen aning om. Vi tror emellertid att den tillkommit för att skona stöttäpplena så mycket som möjligt.

Betygsätt sidan!

HAR DU LÄST DEN HÄR?

HAR DU LÄST DEN?

MORD

SÅ VAR DET FÖRR

ORIGINAL

SVÄLTORNA

IGLABO

Här är fler spännande berättelser från förr: