I DAG ÄR DET

DEN 25 APRIL

MARKUS SAMT MARKUSDAGEN

Restaurang Sturehof gjordes berömd av Ernst Josef Marcus

Markus eller Marcus är ett romerskt och bibliskt mansnamn, namnet på en av evangelisterna. Exakt vad Markus betyder är oklart; möjligtvis är det bildat av namnet på den romerska guden Mars. Formerna Marco och Marko är varianter av samma namn.

Mark/Markus/Marcus är ett vanligt manligt namn och är härlett från gammalt latinskt "Mart-kos", vilket betyder "helgat till guden Mars" och kan också betyda "krigets Gud" eller "vara krigsliknande". Marcus var ett av de tre vanligaste romerska förnamnen.

Markus var mycket populärt i början på 1990-talet då det var Sveriges vanligaste namn bland nyfödda pojkar. Det finns drygt 50 000 män som bär namnet Markus i Sverige.

Markusdagen ansågs i likhet med flera dagar vid denna tid som särskilt lämpad för just sådd av ärter. Mängden dagar som förknippades med ärtsådd speglar att ärter var en vanlig gröda i bondesamhället. I Västergötland kallades dagen ibland för ”gökedagen”, därför att göken ansågs komma.

Angående fotot ovan:

Ernst Josef Marcus, född 9 maj 1881 Stockholm, död där 19 mars 1936, var en svensk restauratör.

Ernst Marcus var son till köpmannen Axel Marcus samt bror till Ture och Gerda Marcus. 1896 anställdes han hos konditor Törnblad vid Stureplan i Stockholm. Han fortsatte därefter som kökselev vid Operakällaren och bedrev därefter restaurangstudier i utlandet, hos Nimbs i Köpenhamn, Cecil i London och Brighton i Paris. Efter att han återvänt till Sverige var han hovmästare på Hotell Rydberg, Hasselbacken och Grand Hôtel. 1905 etablerade sig Ernst Marcus tillsammans med sin bror Ture på Sturehof som han 1910 ensam övertog och därefter innehade fram till sin död. Sturehof utvecklades under hans ledning till en av Stockholms främsta restauranger med fiskrätter som specialitet.

DEN 25 MAJ

URBAN SAMT URBANUSDAGEN

Vädersolstavlan ursprungligen målad av Urban målare 1535 hänger i Storkyrkan i Stockholm Det är den äldsta bilden av Stockholm och finns avbildad på tusenkronorssedeln Den nuvarande bilden är dock en kopia från 1630-talet av Jacob Elbfas

Urban är ett mansnamn bildat från det latinska adjektivet urbanus - "belevad" eller "städad" (egentligen "från staden" eller "som har med staden att göra", av Urbs - "stad"). Urbanus var ett vanligt namn på påvar. Namnets plats i almanackan är till åminnelse av Urban I som dog 230 och har funnits där sedan medeltiden.

Namnet har förekommit i Sverige sedan 1400-talet men inte varit speciellt vanligt det senaste seklet. En viss popularitet hade det dock på 1950- och 1960-talet. Det finns i dag knappt 1000 män som heter Urban i Sverige.

Den 25 maj är sedan medeltiden är en gammal märkesdag i almanackan och Urbanusdagen brukade räknas som sommarens första dag. "Urban, Vilhelmina och Beda, de skola sommaren leda" hette det i den gamla Bondepraktikan. I och med att sommaren börjat, måste alla sysslor förknippade med vårbruket vara färdiga.

DEN 25 JUNI

DAVID OCH SALOMON

 

Rektor Otto Salomon

David är ett mansnamn av bibliskt ursprung och betyder 'den älskade' (hebreiska דָּוִד Dawid). Namnet kan även stavas Dawid.

Namnet började stiga i popularitet på 1970-talet och var något av ett modenamn på 1980-talet. Numera ligger namnet ganska stabilt kring plats 25 på listan. Det finns ungefär 50000 män som heter David i Sverige.

Salomon är ett annat bibliskt mansnamn som kommer från det hebreiska ordet (שְׁלֹמֹה shelomoh) schalom som betyder välgång eller frid. Den engelska formen är Solomon. Namnet infördes i den svenska almanackan i slutet av 1700-talet.

Namnet är mindre vanligt i dagens Sverige och det finns färre än 1000 män som bär detta namn i landet.

Angående fotot ovan: porträtt av rektor Otto Aron Salomon. Han föddes den 1 november 1849 i Göteborg som son till handlare Alexander Salomon och Henriette Abrahamson. Han gift sig 1878 med Ellen Jacobina Wahren ifrån Norrköping. Salomon var autodidakt pedagog som vidareutvecklade den pedagogiska skolslöjden vid Nääs slott, Västergötland och tog senare över som rektor efter sin morbror August Abrahamson. Han avled den 3 november 1907 och begravdes i slottsparken vid Nääs.

"MÖRDARE-STAFVA"

____________________

EBOK

_______________________

"MÖRDARE-STAFVA" handlar om en mycket speciell kvinna som levde i västra Sverige under nästan hela 1800-talet. När hon var 18 år gammal blev hon anklagad för mord på en krämerska. Hon blev dödsdömd, friad, benådad, dömd igen i all oändlighet. Boken skildrar hennes liv från det hon föddes till hennes död.

E-bok: 19 kr

Tryckt bok: 195 kr

"ORIGINAL PÅ BÖGDA"

____________________

EBOK

_______________________

"ORIGINAL PÅ BÖGDA" handlar om ett trettiotal original som bodde på Svältorna för över hundra år sedan. Läs om Anders Alf, som i sin och familjens förtvivlan dränkte sig i Trollö mosse och Ledsbackabarnen Kalle och Kristina. De båda var syskon och "dvärgar", som det hette på de tiden. När de båda var i åttioårsåldern slog Kristina ihjäl Kalle med en spisgaffel.

E-bok: 19 KR

Tryckt bok: UTSÅLD

GARVERIET PÅ IGLABO

Garveri 1905

1860 kom den drygt trettioårige Johan Segergren från Sexdrega till Iglabo.  Han slog sig ner vid den lilla vackra Iglabosjöns norra kant. Där byggde han sig ett litet boningshus och garveri. För garveriet var det ett perfekt läge eftersom det endast låg ett par meter från strandkanten.

Iglabo säteri äges då sen knappt tre år av Ernst Rydberg, som var gift med Johans syster Lovisa. Rydberg upplät lite mark och en bit av strandlinjen i sjön till svågern.

Samma år som Johan Segergren kom och byggde sitt boningshus och garveriet lät Rydberg korta ner det anrika gamla säteriet med sex meter. Kanske använde han en del av virket till att bygga Segergrens hus och garveri.

Året efter att Segergren kommit till Iglabo började  den unge Vilhelm Rafstedt som garvarlärling efter att ha arbetat en tid på Nolgården, Öna i Nårunga. Han var då, liksom Segergren ogift och kom att stanna på Iglabo i två år innan han flyttade vidare till nästa ställe.

Ett år senare blev Johan Robert Rundqvist inneboende hos garvaren där han började arbeta som gesäll. Han kom tillsammans med hustrun Augusta Bohlin, som var från Jönköping. Robert gjorde två års gesällarbete och sedan flyttade han och familjen till Norra Unnaryd i Småland, där de fick en son, Carl Herman.

1866 kom Rundqvist dock tillbaka till Iglabo, nu som färdigutbildad garvare. Inte så långt efter att familjen funnit sig till rätta på Iglabo dog sonen Carl Herman, endast 2 år gammal. Familjen stannade två år på Iglabo och precis innan de flyttade därifrån föddes dottern, Maria Christina. Därefter var Segergren ensam garvare på sitt garveri.

Tretton år efter att Johan Segergren kommit till Iglabo gifte han sig med den trettiotvååriga Christina Andersdotter från Grude. Ett år senare föds en dotter, som fick namnet Nanny Ceresia.

Johan Segergren var en färgstark och annorlunda man, vilket bland annat märktes på de fantastiska namn han gav sina döttrar. Efter den första dottern fick nästa heta Thekla Konsensia, den tredje kallades Lubbi Sofia och den fjärde och sista dottern fick namnet Elise Dorothea. Tydligen var det inte lika viktigt att ge sönerna fantasifulla namn, för de båda pojkarna fick heta Johan Uno och Karl Birger.

Segergren säges ha varit mån om sina kunder och för att tillmötesgå dem, brukade han en gång om året köra runt i bygden med det färdiga lädret. Han kunde därför tidvis ha rätt stora lager liggande hemma på Iglabo.

I mitten på 1880-talet fanns det i trakten en vitt utgrenad tjuvliga, som gjorde påhälsningar där det passade. Vid ett tillfälle, när garvaren hade ett synnerligen stort lager hemma, slog tjuvarna till och tog hela partiet. Garvaren var naturligtvis ansvarig för det han tagit emot för bearbetning, varför han måste hålla ägarna skadeslösa för lädret. Då han därtill saknade försäkringar för sin verksamhet, blev förlusten av tjuvarnas besök mycket kännbar och han tvingades i konkurs.

Kallelser till borgenärerna i konkursen

Det berättas att Segergren aldrig repade sig från denna förlust. Han fick därför lämna garveriet och sökte sedan sin utkomst på ett litet hemman i Tämta där hans ättlingar ännu lever kvar.

Vid Iglabosjöns strand är numera endast husgrunden kvar av det som en gång var garveriet på Iglabo. De stora tunga grundstenarna minner dock om en viktig byggnad och platsen ger en känsla av vördnad och respekt inför de människor som här slitit hårt för att kunna sätta bröd på bordet.

Det är desto mera tragiskt att några snikna tjuvar kunde tvinga en familj med sex små barn bort från sitt hem på detta grymma sätt.

OM GARVERI

Garvning är en uråldrig teknik för att bereda hudar.

Den vanligaste metoden under 1800-talet var så kallad vegetabilisk garvning. Vid garvning av t.ex. sulläder var utgångsmaterialet färska, saltade eller torkade hudar från fullvuxna nötkreatur.

Först blöttes de torra hudarna upp, helst i rinnande vatten.

Därefter avskavdes fett m.m. från deras köttsida.

Genom så kallad smultning i varma rum där ånga kunde komma till användning, uppmjukades hudarna så att också hår och överhud kunde skavas bort, så kallad pälning.

Efter ytterligare någon rengöring inleddes själva garvningen, som bestod i att hudarna lagrades, varvade med ekbark, i kar som var nedsänkta i jorden. Karen fylldes sedan med vatten och täcktes med lock.

Efter sex till åtta veckor i ett kärl kunde ompackning av hudarna ske i ytterligare ett annat där de kunde bli kvar tre till fyra månader. Flera kärlbyten kunde förekomma så att hudarna sammanlagt kom att ha legat i kar under ett till två år.

Därefter togs hudarna upp, rengjordes, torkades, klappades, manglade m.m.

Betygsätt sidan!

HAR DU LÄST DEN HÄR?

HAR DU LÄST DEN?

MORD

SÅ VAR DET FÖRR

ORIGINAL

SVÄLTORNA

IGLABO

Här är fler spännande berättelser från förr: