I DAG ÄR DET

DEN 22 FEBRUARI

PETTER KATT OCH PIA

St Petrus finns broderad i bården på ärkebiskop Nils Allessons biskopskåpa från sent 1200-tal

Foto Olle Norling Upplandsmuseet

”Petter Katt”-dagen  firades i äldre tid till minne av att aposteln Petrus tog säte på en biskopsstol i Antiokia. Dess latinska namn har varit Petrus cathedraticus, men i almanackorna förkortades det till Petr cath. Det folkliga namnet blev Petter Katt. Ett vanligt talesätt har varit "Petter Katt kastar den heta stenen i sjön". Med det ville man varna för att isarna började bli osäkra.

Den 22 februari ska aposteln Petrus enligt den kristna berättelsen ha blivit upphöjd till biskop, vilket gav dagen dess latinska namn: Petrus Cathedratus eller Petrus in Cathedra, i skrift ofta förkortat till Petrus Cathed, Petr. Cath. eller dylikt.

Under den tid då den katolska läran predikades i Sverige var dagen en kyrklig minnesdag. I folkmun kom namnet dock att ändras till olika varianter på ”Petter Katt”.

Till Petter Katt har sedan knutits väderförutsägelser och tydor av olika slag, framför allt i södra och mellersta Sverige, där man vid denna tid kunnat se tecken i naturen på att våren nalkades.

”Där Peder katt lägger sin vita hatt där ligger den till Froedags natt”, dvs om det snöar den 22 februari som förr hette Petrus Kathet så blir det vinter till Vårfrudagen. (Berättat i Tjörnarp, Skåne 1926)

”Vid Petter Katt skulle snön ha smält så pass, att stenar och kvistar och sådant hade ’växt loss’.” (Berättat av: Man född 1833 i Västra Ämtervik, Värmland)

Ett vårtecken var att isarna började smälta och Petter Katt fick tjäna som varningsmärke för att isarna inte längre var säkra att ge sig ut på – man sa att ”Petter Katt hade kastat den heta stenen i sjön”.

”Den 22 febr. hade det börjat fräta på båda sidor av isen för någon har kastat en het sten i sjön. Denna dag upphörde alla vintervägar över sjöns is”. (Berättat av: Karl Rask (född 1851) i Odensåker)

”Då dimman stiger ur sjön på S.t Peders dag sägs Peter Katt eller Peter Het som han även kallades, kasta sin varma sten i vattnet, d.v.s. att efter den dagen äro isarna osäkra att våga sig ut på”. (Berättat i Resteröd, Bohuslän år 1919)

Det kunde till och med vara så att om någon inte hörsammade varningen utan ändå gav sig ut på isen så fick den personen skylla sig själv om det gick illa. Dessa personer kunde bli betraktade som självspillingar, sådana som själva orsakat sin död, och därför inte fick gravplats på kyrkogården.

”Beträffande Petter Kattet så ansågs det att isarna å större vatten, efter den dag ansågs svaga och farliga att färdas, ty det sades att han kastade en stor glödhet sten i vattnet som hade den värkan att alla isar försvagades så, att om någon gick eller körde ned genanom isen efter hans dag så var icke lönt att försöka rädda dem utan de lämnades åt sitt öde, om än räddningsförsök kunnat vara möjlig”. (Berättat i Sanne, Bohuslän år 1920)

”Om någon var katig och gick på sjön efter Petter Katt och föll i och drunknade, så fick han inte kyrkogård”. (Berättat av: Kvinna född 1848 i Foss, Bohuslän)

”Min mormor och morfar hade mycket kunskap i sig, och jag lyssnade gärna till allt. Mormor berättade att den 22 februari – vårdagen kallad – kastade en biskop, romare, sin heta sten i sjön. Petter Katt hette mannen. Detta gjorde isarna förrädiska och osäkra och skulle ej beträdas. Har hört att den människa som efter vårdagen den 22 februari gav sig ut på isen och omkom, räknades som självspilling”. (Berättat av: Kvinna född 1931, Bohus-Björkö, Bohuslän)

Kvinnonamnet Pia kommer ifrån latinets pius som betyder "from".

Pia var ett modenamn på 1950- och 1960-talet.

Äldsta belägg i Sverige, år 1848.

Det finns runt 20 000 kvinnor med namnet Pia i Sverige.

FLYTTNINGEN 1889

Undantagshuset Ernst Rydberg byggde åt sig och hustrun Lovisa Segergren 

YLLANDER PÅ IGLABO

Johan Viktor August Yllander kom till Iglabo år 1877 och stannade här till sin död 1910. Han var son till kontraktsprosten Valentin Yllander i Algutstorp och hade tidigare varit bruksbokhållare i Norrland. Han säges ha varit en trivsam och originell herre, som ofta var på strövtåg i bygden. Vem han än mötte på sina vandringar, samtalade han med denne och bjöd på snus eller karameller allt eftersom det behagade den mötande.

Från sin tid här på Iglabo har Yllander efterlämnat en hel del skrifter, bl a en dagbok från år 1889. I dagboken berättar han dag för dag vad som hände på gården och i bygden. Han var hela traktens poet och sekreterare. Alltid stod han till tjänst med rim och telegram vid högtidsdagar. Dessutom var han mångas hjälp och stöd, när det skulle avfattas skrivelser till statliga och kommunala verk och styrelser.

Trots att han var till god hjälp på gården fick han betala 400 kronor i arvode för att bo där. Då ingick säkert mat och dryck. Yllander dog vid 90 års ålder 1910. Liksom sina föräldrar ligger han begraven på Algutstorps kyrkogård. Minnet av sina föräldrar glömde han inte. Deras gravsten bär inskriften: “sonen August reste vården”.

“Något tålte han skrattas åt, men mera hedras ändå”.

HERR OCH FRU RYDBERG FLYTTAR TILL DET LILLA HUSET

Här nedan beskriver Yllander flyttningen till den nya bostaden, som uppfördes 1888–1889.

“Fredagen den 15 november 1889. Strömoln, lugnt och godt väder. Flyttade Herre och Fru Rydberg, deras dotter Hulda samt jag upp i den nya byggningen, hvilken är på alla sätt treflig och beqväm. Snickarmästaren August Johansson i Nolhagen, som ensam inredt densamma, har med största noggrannhet och välgjort arbete fullgjort detta. Han har äfvenledes förfärdigat en veranda utanför stora dörren, som till alla delar är prisvärd. Målarmästaren A.P. Bengtsson i Kärralund af Hona socken, som tapetseradt och grundmåladt rummen har på ett hedrande sätt utfördt detta. Byggnaden, ehuru liten, täflar ändock med hvilken bättre byggnad som helst i orten. Den gamla byggningen bebos nu endast af herrskapet Rydbergs måg och dotter: Johan Emil Johansson, Alma Fredrika Rydberg och en liten nyfödd dotter: ännu ej döpt, samt en jungfru Nanny Segergren.

August Johansson håller nu på med innanfönstren till nya byggningen. Han är en bland de skickligaste snickare, och för hans utomordentliga noggrannhet och flit vid arbetet förtjenar han med skäl stort beröm, det är ett nöje att se det.

J. V. A. Yllander”

Betygsätt sidan!

HAR DU LÄST DEN HÄR?

HAR DU LÄST DEN?

MORD

SÅ VAR DET FÖRR

ORIGINAL

SVÄLTORNA

IGLABO

Här är fler spännande berättelser från förr: