I DAG ÄR DET

DEN 18 APRIL

VALDEMAR OCH VOLMAR

Gustaf Volmar Sylvander, född 25 januari 1816 i Karlshamn, död 29 maj 1882 i Kalmar, var en svensk historiker och skolman. Han är mest känd för sitt livsverk Kalmar slotts och stads historia i fem band, vars första del kom ut 1864.

Mansnamnet Valdemar eller Waldemar är ett gammalt nordiskt namn besläktat med det slaviska namnet Vladimir som lär betyda 'världens herre' eller 'prisad för sin makt'. Enligt vissa källor bygger det slaviska namnet i sin tur på tidigare germanska rötter, enligt andra källor anses de slaviska och germanska formerna gå tillbaka till samma indoeuropeiska rötter.

En person som bar namnet var Valdemar den store, dansk kung på 1100-talet. Han fick namnet efter sin morfars far, storfursten Vladimir II Monomach av Kiev. Namnet har burits av flera danska kungar. I Danmark firas Valdemarsdagen den 15 juni.

Namnet var mycket populärt i början på 1900-talet. Därefter avtog det i användning för att åter öka i slutet av seklet. Numera finns det ungefär 15 000 män som heter Valdemar i Sverige.

Volmar är ett mansnamn av tyskt ursprung. Det är sannolikt en sidoform av Volkmar eller Folkmar, vilket är sammansatt av Folk- ('folk') och mar- ('berömd'). Med stavningen Wollmar har namnet funnits i svenskan sedan slutet av 1500-talet. Sedan 1993 förekommer det som dagens namn i den svenska almanackan, tillsammans med Valdemar. Enligt en annan teori kommer Volmar av namnet Volkmar (folk + berömmelse).

Namnet är ett arvnamn inom adelssläkten Yxkull. Betydelsen är världens herre eller prisad för sin makt.

Namnet är mycket ovanligt i Sverige, speciellt som tilltalsnamn. Det finns endast några hundra män i Sverige som heter Volmar. Namnet förekommer även som efternamn.

DEN 18 MAJ

ERIK SAMT ERIKSDAGEN

 

Erik XIV 1533–1577 Målning av Domenicus Verwilt

Erik, samt stavningsvarianten Eric, är ett nordiskt mansnamn av germanskt/fornnordiskt ursprung, ursprungligen Airikr som är sammansatt av en förled som betyder 'ensam' eller 'alltid', och en efterled som betyder 'härskare, kung' eller 'stor, mäktig'.

Det äldsta belägget i Sverige är en runinskrift från 1000-talet på nu försvunnen sten i Kusta, Uppland: ”Erik och suir och Tonna satte denna sten efter Gudmund sin fader”.

Det har sedan äldsta tider förekommit som kungligt namn i Norden. Datumet i almanackan är tillägnat Erik den helige som enligt legenden mördades den 18 maj 1160 och därefter blev föremål för en stark helgonkult. Eriksdagen var länge en helgdag i Sverige.

Namnet är efter Karl det näst vanligaste mansnamnet i Sverige och ett av de få som varit vanligt i alla tider. Senast på 1990-talet hade det en av sina många popularitetstoppar, då det efter Markus var det näst vanligaste namnet på nyfödda pojkar. I statistiken för årtiondena från och med 1920-talet tillhör Erik de tio vanligaste namnen på pojkar födda under 1920–30-talen samt 1980–90-talen och årtiondet 2000-talet.

På 1930- och 1940-talet var namnet också vanligt i dubbelnamn som Jan-Erik, Karl-Erik med flera. Jerker, Jerka och Jerk är varianter av namnet Erik. Den finska formen är Erkki, den tyska Erich och den engelska Eric.

Det finns över 300000 män som heter Erik i Sverige.

Namnsdag för Erik, i både Finland och Sverige, är sedan medeltiden 18 maj.

Eriksdagen har varit en allmänt spridd dag för betessådd i det svenska bondesamhället. Grödor som lin, korn och andra grödor som såddes sent på säsongen, kunde sås på Eriksdagen. På några håll kallades dagen för ”hampadagen”.

DEN 18 JUNI

BJÖRN OCH BJARNE

Bjarne Hemming Natt och Dag

Björn (Bjørn på norska och danska), även stavat Biörn, är ett förnamn, och ett efternamn, känt sedan vikingatiden. Det har latiniserats till Biornus och till Bero. Namnet förekommer på en runinskrift från 1000-talet på en sten i Sanda, Södermanland: "Trodrun reste stenen efter sin fader, Björn i Sanda".

Björn började bli populärt som förnamn på 1940-talet och nådde en kulmen på 1970-talet. Det finns runt 60 000 män som heter Björn i Sverige.

Bjarne är ett gammalt norskt mansnamn som kommer från "bjare" = "björn". En variant är Bjarni, en annan Bjarke.

Namnet har aldrig haft stor spridning i Sverige. Någon enstaka pojke i varje årskull får det som tilltalsnamn. I Sverige heter ungefär 3000 män Bjarne.

"MÖRDARE-STAFVA"

____________________

EBOK

_______________________

"MÖRDARE-STAFVA" handlar om en mycket speciell kvinna som levde i västra Sverige under nästan hela 1800-talet. När hon var 18 år gammal blev hon anklagad för mord på en krämerska. Hon blev dödsdömd, friad, benådad, dömd igen i all oändlighet. Boken skildrar hennes liv från det hon föddes till hennes död.

E-bok: 19 kr

Tryckt bok: 195 kr

"ORIGINAL PÅ BÖGDA"

____________________

EBOK

_______________________

"ORIGINAL PÅ BÖGDA" handlar om ett trettiotal original som bodde på Svältorna för över hundra år sedan. Läs om Anders Alf, som i sin och familjens förtvivlan dränkte sig i Trollö mosse och Ledsbackabarnen Kalle och Kristina. De båda var syskon och "dvärgar", som det hette på de tiden. När de båda var i åttioårsåldern slog Kristina ihjäl Kalle med en spisgaffel.

E-bok: 19 KR

Tryckt bok: UTSÅLD

CARL GUSTAF VON SCHWARTZENHOFF

IGLABO ÄGARE NR 11 (18/4 1799–23/11 1806)

CARL GUSTAF VON SCHWARTZENHOFF (12/5 1727 Grytås, Älvsered – 23/11 1806 Hof, Hällstad)

CHARLOTTA MATTIASDOTTER BJÖRNBERG (7/5 1722 Hof, Hällstad – 22/1 1791 Hof, Hällstad)

Efter änkan Anna Maria Elfmans död den 10 september 1770 övergick äganderätten av gården Iglabo till sonen kapten Carl Gustaf von Schwartzenhoff. Han var även ägare till gårdarna Hof i Hällstad socken i Åhs härad samt Pålstorp i Hemsjö socken. Det var kanske inte så underligt att han ofta vistades på de andra gårdarna och överlät skötseln av Iglabo till systrarna och svågern kapten Timell.

Liksom sin far Otto Wilhelm och farbröderna, så valde Carl Gustaf den militära banan. Redan vid 15 års ålder är han volontär vid Älvsborgs regemente 1742. Fem år senare blev han furir och efter ytterligare ett år sergeant. År 1750 utnämndes han till förste adjutant.

Åren 1750–1754 var han kommenderad till Finland. Vad dessa kommenderingar innebar vet vi ingenting om. Mellan åren 1757–1762 var han i Pommern under pommerska kriget. I sin egenskap av regementsadjutant tillhörde han “generalitetet” och behövde då aldrig gå i fält. År 1770 blev han kapten och 1777, vid 50 års ålder, utnämndes han till kompanichef över Åhs kompani. Sex år senare befordrades han till major, sk sekondmajor.

År 1779 fick von Schwartzenhoff den av konung Adolf -Fredrik nyinstiftade Svärdsordens Riddartecken. Vid 59 års ålder, 1786 tog han avsked och lämnade regementet.

Detta är i korta drag något av Carl Gustaf von Schwartzenhoffs militära meritlista. Låt oss nu också se på hans familjeliv och andra förehavanden.

Vidstående porträtt av Carl Gustaf von Schwartzenhoff är lärorikt på flera sätt. Uniformen fastställdes 1765, varför. porträttet måste vara målat efter detta år. Rocken bestod av ett blått kläde och gick endast att knäppa igen med de översta knapparna. Under rocken bär han en gul väst och under armen har han den trekantiga hanen med en bred guldgalon, vilken tillhörde officerarnas uniform. Runt vänster arm bär han en vit armbindel, vilket tyder på att målningen har tillkommit efter år 1772. Efter Gustaf III:s statsvälvning detta år bar nämligen alla officerare denna armbindel som bevis på sin trohet till kungen. Denna vita bindel bars sedan av officerarna under hela den gustavianska tiden. Huvudet, slutligen, pryds av en peruk vars “tofs” är ombunden med en svart rosett.

CARL GUSTAF VON SCHWARTZENHOFF

FAMILJELIV

Den 4 november 1750 gifte sig Carl Gustaf von Schwartzenhoff med sin fem år äldre syssling Charlotta Björnberg. Charlotta var född på den Schwartzenhoffska fädernegården Pålstorp i Hemsjö Genom giftermålet blev Carl Gustaf svärson till överstelöjtnanten Mattias Björnberg och sin farfars brorsdotter Hedvig Eleonora von Schwartzenhoff. Till svågrar fick han de tre bröderna Björnberg, Johan Fredrik, Alexander och Fredrik David, vilka samtliga var kompanichefer vid regementet. De tre svågrarna ägnade sig även åt väveri och förläggarverksamhet i Marks härad.

Hustru Charlotta hade tidigare varit gift två gånger. Första gången 22 januari 1742 med Johan Grund, som dog ett par dagar efter bröllopet. Fem år senare (20/11 1747) ingick hon äktenskap med sergeanten Peter Unge, som avled något år senare. I sitt andra äktenskap födde hon sonen Alexander Unge, som således kom att bli halvbror till de barn som föddes i hennes äktenskap med Carl Gustaf von Schwartzenhoff.

Åren 1750–1773 bodde familjen Carl Gustaf von Schwartzenhoff på Pålstorp, som var fädernegård för båda makarna. Här föddes i rask följd familjens fem barn. Tyvärr kom bara två av dem att nå vuxen ålder, nämligen sonen Ulrik Christoffer och dottern Hedvig Maria.

Här nedan följer namnen på de fem barnen:

  • Otto Wilhelm, född 12/8 1751 på Pålstorp i Hemsjö socken, död den 10 april 1759, även på Pålstorp. Han blev endast knapp 7 år gammal.
  • Hedvig Maria, född 13/11 1753 på Pålstorp, död 7/9 1783 i Getared. Hedvig vara knapp 30 år gammal när hon dog.
  • Ulrik Christoffer, född 22/9 1755 på Pålstorp, död 25/3 1821 på Hof, Hällstad socken.
  • Carl Mattias, född 20/8 1757 på Pålstorp, död 3/3 1758.
  • Carl Mattias, född 14/4 1758, död den 10 april 1759. Denne son föddes bara 7 månader och 3 veckor efter förre sonens födelse. Han måste alltså ha varit född åtminstone 2 månader för tidigt. Liksom den förste Carl Mattias dog han efter mindre än ett år.

De äldsta och yngsta barnen, Otto Wilhelm och Carl Mattias, dog samma dag. Om någon olycka inträffat eller vad dödsorsaken kan ha varit, lämnas icke någon upplysning om i källmaterialet. De barn som dog före 1773 ligger begravda i släktens gravkammare i Hemsjö kyrka.

När kyrkan revs 1859 öppnades gravkammaren. Man fann då nio eller elva kistor korsvis lagda i varv över varandra. De döda låg där i sina kistor med eterneller i händerna och ringar på fingrarna, som om de begravts för endast kort tid sedan. Närvarande vittnen vid gravöppningen berättade att de särskilt mindes den gamle Schwartz, som låg där “livslevande” med manschetter, som vore liksom nya. De balsamerade kropparna förmultnade emellertid snart, när de utsattes för luftens och ljusets inverkan. En granithäll med släktens namn täcker nu gravkammaren och kyrkans plats utvisas av en minnessten.

Charlotta Björnberg var dotter till Mattias Björnberg och hans hustru Hedvig Eleonora von Schwartzenhoff. Genom testamente tillföll henne gården Pålstorp i Hemsjö socken.

Carl Gustaf von Schwartzenhoff var kanske den av släkten som betytt mest för Hemsjö socken. Under sina år på Pålstorp tog han verksam del i socknens angelägenheter och deltog regelbundet i sockenstämmorna. Han var också betrodd med flera uppdrag; sålunda skötte han t ex länge kyrkans räkenskaper. Enligt Otto Mannerfelt var han en man med allvarlig läggning, som sannolikt stod nära de andliga rörelser som förekom i Västergötland i mitten av århundradet.

ÄGARE TILL FLERA GÅRDAR

Som tidigare nämnts, ägde paret von Schwartzenhoff-Björnberg flera gårdar. Förutom Iglabo i Ljur, Hof i Hällstad och Pålstorp i Hemsjö, så innehade de Tubbared i Marks härad. Denna sistnämnda gård hade von Schwartzenhoff fått som regementsadjutant vid Marks kompani.

1783 bodde familjen på Getareds löjtnantsboställe vid Åhs kompani. Dottern Hedvig dog där detta år den 7 september. Gården innehades av von Schwartzenhoff i hans egenskap av stabskapten vid “secondmajorens kompani”.

Efter pensioneringen 1789 bosatte sig familjen på egendomen Hof i Hällstad, Åhs härad. Till denna egendom hörde då även Sven Håkansgården och Hulugården. Hofs egendom ligger på en av de högst belägna platserna inom häradet och man har en vidsträckt och vacker utsikt därifrån.

Det var på Hof som makarna von Schwartzenhoff avled. Fru Charlotta, som de sista åren av sin levnad var sjuklig, dog vid 69 års ålder 22/1 1791. Maken Carl Gustaf levde i ytterligare 15 år och slutade sina dagar vid 79 års ålder 23 november 1806. Gårdarna Iglabo, Hof och Pålstorp gick nu i arv till sonen Ulrik Christoffer.

I bouppteckningen gjord 1808 finns emellertid inget nämnt om att han ägde andra fastigheter än Hof. Det står där att Agneta Sylvan varit i tjänst hos honom sen 1774.

Gården Hof, 2 mantal säteri och 2 mantal rå och rör, var redan slutet på 1400-talet säteri. Under 1500-talet tillhörde den släkten Yxkull, Oxehufvud och på 1600-talet familjen Duval. Under slutet av 1700-talet och början av 1800-talet var släkten von Schwartzenhoff ägare. Carl Gustaf von Schwartzenhoff köpte gården 1786.

Von Schwartzenhof ägde även gården Pålstorp, som de köpde 1651.

I slutomdömet om Carl Gustaf von Schwartzenhoff säges, att han anses ha varit en duglig militär, skicklig ekonom och god hushållare. Därtill kan tilläggas, att han ansågs vara mycket förmögen vid sin bortgång.

CARL GUSTAF VON SCHWARTZENHOFFS GRAV PÅ HÄLLSTAD KYRKA

Den äldsta graven på norra sidan är den von Schwartzenhoffska familjegraven. Här vilar majoren och riddaren av Kungliga Svärdsorden Carl-Gustav von Schwartzenhoff (12/5 1727 Grytås, Älvsered – 23/11 1806 Hof, Hällstad), hans fru Charlotta Björnberg, (7/5 1722 Hof, Hällstad – 22/1 1791 Hof, Hällstad), dotter Hedvig Maria (13/11 1753 Pålstorp – 7/9 1783 Getared) och son Ulric Crispin von Schwartzenhoff (22/9 1755 Pålstorp – 25/3 1821 Hof, Hällstad).

Släktens alla manliga medlemmar hade samtliga varit officierare allt sedan Ulrics farfars far Bengt Schwarts adlats 1682 och Ulric ville inte vara sämre utan skrevs in som volontär vid Västgötska kavalleriets regemente redan som nioåring. Att medlemmar ur ätten von Schwartzenhoff ligger begravda på norra sidan av kyrkogården, den som förr betraktades som “mindre helig”, föregås av en märkvärdig dispyt, kyrkan, sockenbor och Ulrik Crispin von Schwartzenhoff emellan. Den senare önskade helt enkelt sig och sin familj en bättre plats, längre fram, i kyrkan. För detta var han villig att skänka kyrkan bland annat pengar till en ny orgel och Påvagården, som i sådant fall skulle bli boställe för socknens organist. Det här gick inte kyrkan med på utan refererade strikt till jordebokens bestäm­melser som då förespråkade att von Schwartzenhoffs rättmätiga plats i kyrkbänkarna låg under början av läktaren i långhuset. En rad dispyter följde, varpå majoren snart inte ens ville bli begraven med andra Hällstadbor utan istället jordfästas i ett stenröse han låtit sammanställa på sin gård i Hov. Ej heller detta godkändes utan den gamle majorens familjegrav ham­nade till slut på den norra sidan av kyrkan. Den som förr bara tjänade som gravgård för självspillingar och brottslingar. Ett udda öde som kanske mildras något av att Ulric jordfäst vid den sidan om kyrkan, åtminstone skulle få skymta sin älskade gård Hov vid färden från jorden till himlen.

Betygsätt sidan!

HAR DU LÄST DEN HÄR?

HAR DU LÄST DEN?

MORD

SÅ VAR DET FÖRR

ORIGINAL

SVÄLTORNA

IGLABO

Här är fler spännande berättelser från förr: