I DAG ÄR DET

DEN 12 APRIL

LIV

Ragnarök Notera Tor som möter Midgårdsormen och Oden som rider fram mot Fenrisulven Målning av Johannes Gehrts

Kvinnonamnet Liv är ett nordiskt namn. Namnet härstammar från det fornnordiska ordet hlif med betydelsen värn eller skydd och som fortfarande står för detta i isländskan. Liv förknippas oftast med ordet liv vilket också är riktigt. I den nordiska mytologin var Liv kvinnan som överlevde ragnarök.

För 25 år sedan var namnet mycket ovanligt i Sverige, men har sedan dess ökat i popularitet.

I Sverige finns det runt 10 000 kvinnor som heter Liv.

DEN 12 MAJ

CHARLOTTA OCH LOTTA

 

Drottning Hedvig Elisabet Charlotta, 1759-1818, drottning av Sverige, prinsessa av Holstein-Gottorp

Charlotta är en fransk feminin form av namnet Charlot som betyder lille Charles. Charles är en fransk och engelsk form av det nordiska namnet Karl som betyder karl, fri man. Namnet har funnits i Sverige sedan mitten av 1600-talet. Andra varianter av namnet är Charlotte, Carlotta och kortformen Lotta.

Charlotta var ett vanligt namn kring sekelskiftet 1900. Namnet fick sedan ett uppsving under 1970-talet. Det finns mellan 25 000 och 30 000 kvinnor med namnet Charlotta i Sverige.

Lotta är en kortform av det franska namnet Charlotta som är en feminin form av namnet Charlot som betyder lille Charles. Namnet har funnits i Sverige sedan 1700-talet. En dansk/tysk variant av namnet är Lotte.

Det finns knappt 5000 kvinnor som heter Lotta i Sverige.

DEN 12 JUNI

ESKIL SAMT ESKILSDAGEN

Eskil Andersons och Plans familjer Härvsta Simtuna socken Uppland Foto John Alinder 1921

Eskil är ett mansnamn med omkring 6 000 bärare, men som ökar i antal. Namnet har nordiskt ursprung med betydelsen gud och hjälm. I gammalsvenska återfinns namnet som Askel eller Æskil, i gammaldanska som Askil eller Eskil. Eschillus är en latiniserad form av det danska mansnamnet Áskell eller Ásketill. Den finska varianten är Esko.

 Eskil blev vanligare på 1990-talet men har aldrig varit något modenamn.

Eskilsdagen var det tid för att så rovfrö och dagen var en märkesdag för rovsådden. I Norrland ansågs regn på Eskilsdagen förebåda skada på skörden och mer regn.

Sankt Eskil är ett svenskt helgon och, tillsammans med Botvid, ett av Södermanlands skyddshelgon. Han är även Närkes apostel. Eskil som tros ha avlidit omkring år 1080, omtalas som helgon första gången på 1120-talet i munken Ailnots legend om Knut den helige. Där sägs att Eskillinus, en biskop av förnäm engelsk härkomst, skall ha dödats av barbarer som var Suethi et Gothi, alltså svear och göter. Den 11 juni förekommer som festdag för Sankt Eskil i svenska kalendarier första gången omkring 1200. I andra stift än Strängnäs stift flyttades helgondagen senare fram till 12 juni.

"MÖRDARE-STAFVA"

____________________

EBOK

_______________________

"MÖRDARE-STAFVA" handlar om en mycket speciell kvinna som levde i västra Sverige under nästan hela 1800-talet. När hon var 18 år gammal blev hon anklagad för mord på en krämerska. Hon blev dödsdömd, friad, benådad, dömd igen i all oändlighet. Boken skildrar hennes liv från det hon föddes till hennes död.

E-bok: 19 kr

Tryckt bok: 195 kr

"ORIGINAL PÅ BÖGDA"

____________________

EBOK

_______________________

"ORIGINAL PÅ BÖGDA" handlar om ett trettiotal original som bodde på Svältorna för över hundra år sedan. Läs om Anders Alf, som i sin och familjens förtvivlan dränkte sig i Trollö mosse och Ledsbackabarnen Kalle och Kristina. De båda var syskon och "dvärgar", som det hette på de tiden. När de båda var i åttioårsåldern slog Kristina ihjäl Kalle med en spisgaffel.

E-bok: 19 KR

Tryckt bok: UTSÅLD

CARL GUSTAF VON SCHWARTZENHOFF

IGLABO ÄGARE NR 11 (18/4 1799–23/11 1806)

CARL GUSTAF VON SCHWARTZENHOFF (12/5 1727 Grytås, Älvsered – 23/11 1806 Hof, Hällstad)

CHARLOTTA MATTIASDOTTER BJÖRNBERG (7/5 1722 Hof, Hällstad – 22/1 1791 Hof, Hällstad)

Efter änkan Anna Maria Elfmans död den 10 september 1770 övergick äganderätten av gården Iglabo till sonen kapten Carl Gustaf von Schwartzenhoff. Han var även ägare till gårdarna Hof i Hällstad socken i Åhs härad samt Pålstorp i Hemsjö socken. Det var kanske inte så underligt att han ofta vistades på de andra gårdarna och överlät skötseln av Iglabo till systrarna och svågern kapten Timell.

Liksom sin far Otto Wilhelm och farbröderna, så valde Carl Gustaf den militära banan. Redan vid 15 års ålder är han volontär vid Älvsborgs regemente 1742. Fem år senare blev han furir och efter ytterligare ett år sergeant. År 1750 utnämndes han till förste adjutant.

Åren 1750–1754 var han kommenderad till Finland. Vad dessa kommenderingar innebar vet vi ingenting om. Mellan åren 1757–1762 var han i Pommern under pommerska kriget. I sin egenskap av regementsadjutant tillhörde han “generalitetet” och behövde då aldrig gå i fält. År 1770 blev han kapten och 1777, vid 50 års ålder, utnämndes han till kompanichef över Åhs kompani. Sex år senare befordrades han till major, sk sekondmajor.

År 1779 fick von Schwartzenhoff den av konung Adolf -Fredrik nyinstiftade Svärdsordens Riddartecken. Vid 59 års ålder, 1786 tog han avsked och lämnade regementet.

Detta är i korta drag något av Carl Gustaf von Schwartzenhoffs militära meritlista. Låt oss nu också se på hans familjeliv och andra förehavanden.

Vidstående porträtt av Carl Gustaf von Schwartzenhoff är lärorikt på flera sätt. Uniformen fastställdes 1765, varför. porträttet måste vara målat efter detta år. Rocken bestod av ett blått kläde och gick endast att knäppa igen med de översta knapparna. Under rocken bär han en gul väst och under armen har han den trekantiga hanen med en bred guldgalon, vilken tillhörde officerarnas uniform. Runt vänster arm bär han en vit armbindel, vilket tyder på att målningen har tillkommit efter år 1772. Efter Gustaf III:s statsvälvning detta år bar nämligen alla officerare denna armbindel som bevis på sin trohet till kungen. Denna vita bindel bars sedan av officerarna under hela den gustavianska tiden. Huvudet, slutligen, pryds av en peruk vars “tofs” är ombunden med en svart rosett.

CARL GUSTAF VON SCHWARTZENHOFF

FAMILJELIV

Den 4 november 1750 gifte sig Carl Gustaf von Schwartzenhoff med sin fem år äldre syssling Charlotta Björnberg. Charlotta var född på den Schwartzenhoffska fädernegården Pålstorp i Hemsjö Genom giftermålet blev Carl Gustaf svärson till överstelöjtnanten Mattias Björnberg och sin farfars brorsdotter Hedvig Eleonora von Schwartzenhoff. Till svågrar fick han de tre bröderna Björnberg, Johan Fredrik, Alexander och Fredrik David, vilka samtliga var kompanichefer vid regementet. De tre svågrarna ägnade sig även åt väveri och förläggarverksamhet i Marks härad.

Hustru Charlotta hade tidigare varit gift två gånger. Första gången 22 januari 1742 med Johan Grund, som dog ett par dagar efter bröllopet. Fem år senare (20/11 1747) ingick hon äktenskap med sergeanten Peter Unge, som avled något år senare. I sitt andra äktenskap födde hon sonen Alexander Unge, som således kom att bli halvbror till de barn som föddes i hennes äktenskap med Carl Gustaf von Schwartzenhoff.

Åren 1750–1773 bodde familjen Carl Gustaf von Schwartzenhoff på Pålstorp, som var fädernegård för båda makarna. Här föddes i rask följd familjens fem barn. Tyvärr kom bara två av dem att nå vuxen ålder, nämligen sonen Ulrik Christoffer och dottern Hedvig Maria.

Här nedan följer namnen på de fem barnen:

  • Otto Wilhelm, född 12/8 1751 på Pålstorp i Hemsjö socken, död den 10 april 1759, även på Pålstorp. Han blev endast knapp 7 år gammal.
  • Hedvig Maria, född 13/11 1753 på Pålstorp, död 7/9 1783 i Getared. Hedvig vara knapp 30 år gammal när hon dog.
  • Ulrik Christoffer, född 22/9 1755 på Pålstorp, död 25/3 1821 på Hof, Hällstad socken.
  • Carl Mattias, född 20/8 1757 på Pålstorp, död 3/3 1758.
  • Carl Mattias, född 14/4 1758, död den 10 april 1759. Denne son föddes bara 7 månader och 3 veckor efter förre sonens födelse. Han måste alltså ha varit född åtminstone 2 månader för tidigt. Liksom den förste Carl Mattias dog han efter mindre än ett år.

De äldsta och yngsta barnen, Otto Wilhelm och Carl Mattias, dog samma dag. Om någon olycka inträffat eller vad dödsorsaken kan ha varit, lämnas icke någon upplysning om i källmaterialet. De barn som dog före 1773 ligger begravda i släktens gravkammare i Hemsjö kyrka.

När kyrkan revs 1859 öppnades gravkammaren. Man fann då nio eller elva kistor korsvis lagda i varv över varandra. De döda låg där i sina kistor med eterneller i händerna och ringar på fingrarna, som om de begravts för endast kort tid sedan. Närvarande vittnen vid gravöppningen berättade att de särskilt mindes den gamle Schwartz, som låg där “livslevande” med manschetter, som vore liksom nya. De balsamerade kropparna förmultnade emellertid snart, när de utsattes för luftens och ljusets inverkan. En granithäll med släktens namn täcker nu gravkammaren och kyrkans plats utvisas av en minnessten.

Charlotta Björnberg var dotter till Mattias Björnberg och hans hustru Hedvig Eleonora von Schwartzenhoff. Genom testamente tillföll henne gården Pålstorp i Hemsjö socken.

Carl Gustaf von Schwartzenhoff var kanske den av släkten som betytt mest för Hemsjö socken. Under sina år på Pålstorp tog han verksam del i socknens angelägenheter och deltog regelbundet i sockenstämmorna. Han var också betrodd med flera uppdrag; sålunda skötte han t ex länge kyrkans räkenskaper. Enligt Otto Mannerfelt var han en man med allvarlig läggning, som sannolikt stod nära de andliga rörelser som förekom i Västergötland i mitten av århundradet.

ÄGARE TILL FLERA GÅRDAR

Som tidigare nämnts, ägde paret von Schwartzenhoff-Björnberg flera gårdar. Förutom Iglabo i Ljur, Hof i Hällstad och Pålstorp i Hemsjö, så innehade de Tubbared i Marks härad. Denna sistnämnda gård hade von Schwartzenhoff fått som regementsadjutant vid Marks kompani.

1783 bodde familjen på Getareds löjtnantsboställe vid Åhs kompani. Dottern Hedvig dog där detta år den 7 september. Gården innehades av von Schwartzenhoff i hans egenskap av stabskapten vid “secondmajorens kompani”.

Efter pensioneringen 1789 bosatte sig familjen på egendomen Hof i Hällstad, Åhs härad. Till denna egendom hörde då även Sven Håkansgården och Hulugården. Hofs egendom ligger på en av de högst belägna platserna inom häradet och man har en vidsträckt och vacker utsikt därifrån.

Det var på Hof som makarna von Schwartzenhoff avled. Fru Charlotta, som de sista åren av sin levnad var sjuklig, dog vid 69 års ålder 22/1 1791. Maken Carl Gustaf levde i ytterligare 15 år och slutade sina dagar vid 79 års ålder 23 november 1806. Gårdarna Iglabo, Hof och Pålstorp gick nu i arv till sonen Ulrik Christoffer.

I bouppteckningen gjord 1808 finns emellertid inget nämnt om att han ägde andra fastigheter än Hof. Det står där att Agneta Sylvan varit i tjänst hos honom sen 1774.

Gården Hof, 2 mantal säteri och 2 mantal rå och rör, var redan slutet på 1400-talet säteri. Under 1500-talet tillhörde den släkten Yxkull, Oxehufvud och på 1600-talet familjen Duval. Under slutet av 1700-talet och början av 1800-talet var släkten von Schwartzenhoff ägare. Carl Gustaf von Schwartzenhoff köpte gården 1786.

Von Schwartzenhof ägde även gården Pålstorp, som de köpde 1651.

I slutomdömet om Carl Gustaf von Schwartzenhoff säges, att han anses ha varit en duglig militär, skicklig ekonom och god hushållare. Därtill kan tilläggas, att han ansågs vara mycket förmögen vid sin bortgång.

CARL GUSTAF VON SCHWARTZENHOFFS GRAV PÅ HÄLLSTAD KYRKA

Den äldsta graven på norra sidan är den von Schwartzenhoffska familjegraven. Här vilar majoren och riddaren av Kungliga Svärdsorden Carl-Gustav von Schwartzenhoff (12/5 1727 Grytås, Älvsered – 23/11 1806 Hof, Hällstad), hans fru Charlotta Björnberg, (7/5 1722 Hof, Hällstad – 22/1 1791 Hof, Hällstad), dotter Hedvig Maria (13/11 1753 Pålstorp – 7/9 1783 Getared) och son Ulric Crispin von Schwartzenhoff (22/9 1755 Pålstorp – 25/3 1821 Hof, Hällstad).

Släktens alla manliga medlemmar hade samtliga varit officierare allt sedan Ulrics farfars far Bengt Schwarts adlats 1682 och Ulric ville inte vara sämre utan skrevs in som volontär vid Västgötska kavalleriets regemente redan som nioåring. Att medlemmar ur ätten von Schwartzenhoff ligger begravda på norra sidan av kyrkogården, den som förr betraktades som “mindre helig”, föregås av en märkvärdig dispyt, kyrkan, sockenbor och Ulrik Crispin von Schwartzenhoff emellan. Den senare önskade helt enkelt sig och sin familj en bättre plats, längre fram, i kyrkan. För detta var han villig att skänka kyrkan bland annat pengar till en ny orgel och Påvagården, som i sådant fall skulle bli boställe för socknens organist. Det här gick inte kyrkan med på utan refererade strikt till jordebokens bestäm­melser som då förespråkade att von Schwartzenhoffs rättmätiga plats i kyrkbänkarna låg under början av läktaren i långhuset. En rad dispyter följde, varpå majoren snart inte ens ville bli begraven med andra Hällstadbor utan istället jordfästas i ett stenröse han låtit sammanställa på sin gård i Hov. Ej heller detta godkändes utan den gamle majorens familjegrav ham­nade till slut på den norra sidan av kyrkan. Den som förr bara tjänade som gravgård för självspillingar och brottslingar. Ett udda öde som kanske mildras något av att Ulric jordfäst vid den sidan om kyrkan, åtminstone skulle få skymta sin älskade gård Hov vid färden från jorden till himlen.

Betygsätt sidan!

HAR DU LÄST DEN HÄR?

HAR DU LÄST DEN?

MORD

SÅ VAR DET FÖRR

ORIGINAL

SVÄLTORNA

IGLABO

Här är fler spännande berättelser från förr: