I DAG ÄR DET

DEN 25 APRIL

MARKUS SAMT MARKUSDAGEN

Restaurang Sturehof gjordes berömd av Ernst Josef Marcus

Markus eller Marcus är ett romerskt och bibliskt mansnamn, namnet på en av evangelisterna. Exakt vad Markus betyder är oklart; möjligtvis är det bildat av namnet på den romerska guden Mars. Formerna Marco och Marko är varianter av samma namn.

Mark/Markus/Marcus är ett vanligt manligt namn och är härlett från gammalt latinskt "Mart-kos", vilket betyder "helgat till guden Mars" och kan också betyda "krigets Gud" eller "vara krigsliknande". Marcus var ett av de tre vanligaste romerska förnamnen.

Markus var mycket populärt i början på 1990-talet då det var Sveriges vanligaste namn bland nyfödda pojkar. Det finns drygt 50 000 män som bär namnet Markus i Sverige.

Markusdagen ansågs i likhet med flera dagar vid denna tid som särskilt lämpad för just sådd av ärter. Mängden dagar som förknippades med ärtsådd speglar att ärter var en vanlig gröda i bondesamhället. I Västergötland kallades dagen ibland för ”gökedagen”, därför att göken ansågs komma.

Angående fotot ovan:

Ernst Josef Marcus, född 9 maj 1881 Stockholm, död där 19 mars 1936, var en svensk restauratör.

Ernst Marcus var son till köpmannen Axel Marcus samt bror till Ture och Gerda Marcus. 1896 anställdes han hos konditor Törnblad vid Stureplan i Stockholm. Han fortsatte därefter som kökselev vid Operakällaren och bedrev därefter restaurangstudier i utlandet, hos Nimbs i Köpenhamn, Cecil i London och Brighton i Paris. Efter att han återvänt till Sverige var han hovmästare på Hotell Rydberg, Hasselbacken och Grand Hôtel. 1905 etablerade sig Ernst Marcus tillsammans med sin bror Ture på Sturehof som han 1910 ensam övertog och därefter innehade fram till sin död. Sturehof utvecklades under hans ledning till en av Stockholms främsta restauranger med fiskrätter som specialitet.

DEN 25 MAJ

URBAN SAMT URBANUSDAGEN

Vädersolstavlan ursprungligen målad av Urban målare 1535 hänger i Storkyrkan i Stockholm Det är den äldsta bilden av Stockholm och finns avbildad på tusenkronorssedeln Den nuvarande bilden är dock en kopia från 1630-talet av Jacob Elbfas

Urban är ett mansnamn bildat från det latinska adjektivet urbanus - "belevad" eller "städad" (egentligen "från staden" eller "som har med staden att göra", av Urbs - "stad"). Urbanus var ett vanligt namn på påvar. Namnets plats i almanackan är till åminnelse av Urban I som dog 230 och har funnits där sedan medeltiden.

Namnet har förekommit i Sverige sedan 1400-talet men inte varit speciellt vanligt det senaste seklet. En viss popularitet hade det dock på 1950- och 1960-talet. Det finns i dag knappt 1000 män som heter Urban i Sverige.

Den 25 maj är sedan medeltiden är en gammal märkesdag i almanackan och Urbanusdagen brukade räknas som sommarens första dag. "Urban, Vilhelmina och Beda, de skola sommaren leda" hette det i den gamla Bondepraktikan. I och med att sommaren börjat, måste alla sysslor förknippade med vårbruket vara färdiga.

DEN 25 JUNI

DAVID OCH SALOMON

 

Rektor Otto Salomon

David är ett mansnamn av bibliskt ursprung och betyder 'den älskade' (hebreiska דָּוִד Dawid). Namnet kan även stavas Dawid.

Namnet började stiga i popularitet på 1970-talet och var något av ett modenamn på 1980-talet. Numera ligger namnet ganska stabilt kring plats 25 på listan. Det finns ungefär 50000 män som heter David i Sverige.

Salomon är ett annat bibliskt mansnamn som kommer från det hebreiska ordet (שְׁלֹמֹה shelomoh) schalom som betyder välgång eller frid. Den engelska formen är Solomon. Namnet infördes i den svenska almanackan i slutet av 1700-talet.

Namnet är mindre vanligt i dagens Sverige och det finns färre än 1000 män som bär detta namn i landet.

Angående fotot ovan: porträtt av rektor Otto Aron Salomon. Han föddes den 1 november 1849 i Göteborg som son till handlare Alexander Salomon och Henriette Abrahamson. Han gift sig 1878 med Ellen Jacobina Wahren ifrån Norrköping. Salomon var autodidakt pedagog som vidareutvecklade den pedagogiska skolslöjden vid Nääs slott, Västergötland och tog senare över som rektor efter sin morbror August Abrahamson. Han avled den 3 november 1907 och begravdes i slottsparken vid Nääs.

"MÖRDARE-STAFVA"

____________________

EBOK

_______________________

"MÖRDARE-STAFVA" handlar om en mycket speciell kvinna som levde i västra Sverige under nästan hela 1800-talet. När hon var 18 år gammal blev hon anklagad för mord på en krämerska. Hon blev dödsdömd, friad, benådad, dömd igen i all oändlighet. Boken skildrar hennes liv från det hon föddes till hennes död.

E-bok: 19 kr

Tryckt bok: 195 kr

"ORIGINAL PÅ BÖGDA"

____________________

EBOK

_______________________

"ORIGINAL PÅ BÖGDA" handlar om ett trettiotal original som bodde på Svältorna för över hundra år sedan. Läs om Anders Alf, som i sin och familjens förtvivlan dränkte sig i Trollö mosse och Ledsbackabarnen Kalle och Kristina. De båda var syskon och "dvärgar", som det hette på de tiden. När de båda var i åttioårsåldern slog Kristina ihjäl Kalle med en spisgaffel.

E-bok: 19 KR

Tryckt bok: UTSÅLD

DÖMDA TILL FATTIGDOM

På gården Såkhult i Siene socken väntades det tillökning i slutet av oktober 1816. Bonden Olle Larsson och Johanna Hansdotter hade redan tre små döttrar, som var mellan ett och sju år gamla. En dotter hade de förlorat då hon var bara ett halvt år gammal.

Den 25e oktober nedkom den 33-åriga Johanna med ett tvillingpar, båda flickor. De båda fick namnen Maja Stina och Ingeborg. Därmed hade familjen fyra små flickmunnar att mätta och ta hand om.

Man kan förstå att familjen hade det mycket knapert på det lilla torpet. Med bara flickor fanns det heller inga utsikter att få hjälp med det tunga arbetet på torpet när föräldrarna blev gamla. Man kan förstå att glädjen blev stor sensommarn 1821 då paret äntligen fick en son. Han fick namnet Johannes.

Gården Malryd i Tämta

Som så många andra flickor på den tiden fick Maja-Stina och Ingeborg lämna hemmet tidigt för att ta tjänst som pigor i bygden. Redan som 16-åring gav sig Maja-Stina i väg för att ta en tjänst hos bonden Johannes Svensson i Malryd i Tämta.

Piga som mjölkar Foto August Christian Hultgren

Ett år senare, den 28 oktober 1833, flyttar hon hem till Såkhult igen. Antagligen fick hon inte vara kvar eftersom husbonden skulle lämna gården. I flyttbetyget skriver kyrkoherden att Maria Stina är ärlig och kan läsa utantill behjälpligt.

Maja-Sina stannade hemma på torpet i Såkhult i ett år innan hon 19 år gammal lämnade hemmet igen för att bli piga i Nårunga.

Smedsgården Gundlered

Den 3 juli 1847 födde hon en son, som fick namnet Anders Peter och som döptes i Algutstorp av kyrkoherde Wallentin Yllander. Maja-Stina var då piga hos svågern Johannes Larsson på Smedsgården i Gundlered i Ljur.

Eftersom hon inte var gift och ingen fader erkände barnet, dömdes hon för brottet ”lägersmål”, dvs att ha haft sexuellt umgänge innan hon var gift och för att ha fött ett barn som ensamstående. Dessutom dömdes hon till straffet ”hemlig kyrkotjänst”.

En månad efter att hon fått sitt barn flyttade hon till Borås och hennes grymma öde kan avläsas i flyttningsbetyget:

Den 5 augusti 1847 erhöll pigan Maria Stina Olofsdotter utflyttningsbevis till Borås, att hon är född i Hol 25/10 1816, vaccinerad, (mot smittkoppor) försvarlig i sin kristendomskunskap, ordentlig, till nattvardsgång och levnad, med undantag av första gången begånget lägesmål, härav barnet Anders Peter blivit framfött i Ödegärde den 3 juli 1847, att hon för lägesmålet ej ännu undergått hemlig kyrkoplikt, att någon hennes äktenskapsförbindelse inte är känd ej heller anmält för pastorn i Nårunga, att hon utflyttar härifrån till Borås, så framt som erhåller sin husbondes Johan Larssons i Gundlered tillstånd att nu lämna sin tjänst hos honom.”

Något år senare flyttade hon till tvillingsystern Ingeborg och hennes man Lars Andreasson, på torpet Åtorp under Ödegärde i Nårunga.

Strax före jul 1851 fick Maja Stina ett andra ”oäkta” barn, som föddes i systerns enkla torp. Flickan, som fick namnet Johanna Catharina, var dotter till en ”Sven” och kallades därmed Svensdotter, men trots att fadern var känd angavs barnet som ”oäkta”, det vill säga fött utom äktenskapet. Därmed var ansvaret för barnet helt och hållet Maja Stinas och ”Sven” kunde fritt fortsätta att roa sig med andra pigor.

Maja Stina var då 35 år gammal och ensam med sitt nyfödda barn samt inneboende i torpet hos systern Ingeborg, som precis som Stina hade ett ”oäkta” barn. Maja Stinas son Anders Petter fanns inte längre i familjen så troligen dog han som litet barn.

1864, när dottern Johanna Catharina var 13 år gifte Maja Stina sig i Nårunga med den högreste och mörkhårige torparen och änkemannen Andreas Andersson från Stenkärr i Kullings-Skövdes församling. Andreas var trots sin ålder en man som såg bra ut. Maja-Stina var då 48 år gammal och maken 56 år. Ett halvt år efter bröllopet flyttade hon från Åtorp till makens hem i Stenkärr.

Maja-Stina hade vi den här tiden aldrig haft ett eget hem. Hon hade alltid tvingats bo som piga hos någon bonde eller som inneboende hos någon av systrarna. Hon hade fött två ”oäkta” barn, varav ett hade dött tidigt. Hon hade blivit straffad av kyrkan och därför utestängd från den gemenskapen. Hon hade inget arbete och inga tillgångar. Hon kan inte ha varit särskilt attraktiv på äktenskapsmarknaden.

Malmö fästning

Därför är det kanske inte så konstigt att hon fick ”nöja” sig med en dräpare till make. Andreas var tidigare straffad för dråp och hade suttit 10 år i fängelse på Malmö fästning mellan 1836 och 1846. När Andreas och Maja Stina gifte sig var han änkling med 3 barn i åldern tio till sexton år. Han var i stort behov av en kvinnas hjälp i hemmet och med barnen.

Andreas kom till Malmöhus slottsfängelse 1836. Då fanns där ungefär 700 fångar. Det var byggt för 312 intagna, så det var otroligt trångt. Under hans sista tid på anstalten, 10 år senare, fanns det nästan 1000 intagna, varav 150 saknade sängplats.

I fängelset fick Andreas jobba med ombyggnadsarbeten samt med tillverkning av linne- och blångarnsvävnad och strumpstickning. En del av sysselsättningen ägde rum utanför anstalten. Intagna kunde lejas av lokalbefolkningen för såväl vedsågning som hantlangning vid nybyggen. Fångar från Malmöhus grävde också de så kallade pildammarna i Malmö.

Andreas, fånge nummer 40, släpptes ut ur fängelset 1846. Han gifte sig nyårsafton 1847 med den nio år yngre Anna Maria Andersdotter. Nio månader senare föddes deras första barn, sonen August. Sonen Carl Johan föddes två år senare och sen tog det fyra år innan sonen Hermann kom till världen. Det fjärde barnet blev en dotter och sen fick de ytterligare en son. Dessa båda dog emellertid hösten 1860 med bara två veckors mellanrum.  Paret hann få ytterligare ännu en dotter innan modern Anna Maria gick bort, 46 år gammal, och lämnade Andreas ensam med fyra små barn.

Det är förståligt att Andreas hade brått att gifta om sig så fort sorgetiden gått över och i Maja Stina hittade han en partner som var i lika stort behov av någon att gifta sig med.

En gumma framför sin backstuga någonstans i Fattigsverige

Familjen levde sen på Gunnleberg i Hoberg, där Andreas dog som fattighjon 1869, fem år efter giftermålet med Maja-Stina. Hon levde ensam kvar i backstugan i nästan 13 år.

Ytterligare två tragiska människoöden i Sveriges fattigdom på 1800-talet hade nått sina slut.

Betygsätt sidan!

HAR DU LÄST DEN HÄR?

HAR DU LÄST DEN?

MORD

SÅ VAR DET FÖRR

ORIGINAL

SVÄLTORNA

IGLABO

Här är fler spännande berättelser från förr: