I DAG ÄR DET

DEN 18 APRIL

VALDEMAR OCH VOLMAR

Gustaf Volmar Sylvander, född 25 januari 1816 i Karlshamn, död 29 maj 1882 i Kalmar, var en svensk historiker och skolman. Han är mest känd för sitt livsverk Kalmar slotts och stads historia i fem band, vars första del kom ut 1864.

Mansnamnet Valdemar eller Waldemar är ett gammalt nordiskt namn besläktat med det slaviska namnet Vladimir som lär betyda 'världens herre' eller 'prisad för sin makt'. Enligt vissa källor bygger det slaviska namnet i sin tur på tidigare germanska rötter, enligt andra källor anses de slaviska och germanska formerna gå tillbaka till samma indoeuropeiska rötter.

En person som bar namnet var Valdemar den store, dansk kung på 1100-talet. Han fick namnet efter sin morfars far, storfursten Vladimir II Monomach av Kiev. Namnet har burits av flera danska kungar. I Danmark firas Valdemarsdagen den 15 juni.

Namnet var mycket populärt i början på 1900-talet. Därefter avtog det i användning för att åter öka i slutet av seklet. Numera finns det ungefär 15 000 män som heter Valdemar i Sverige.

Volmar är ett mansnamn av tyskt ursprung. Det är sannolikt en sidoform av Volkmar eller Folkmar, vilket är sammansatt av Folk- ('folk') och mar- ('berömd'). Med stavningen Wollmar har namnet funnits i svenskan sedan slutet av 1500-talet. Sedan 1993 förekommer det som dagens namn i den svenska almanackan, tillsammans med Valdemar. Enligt en annan teori kommer Volmar av namnet Volkmar (folk + berömmelse).

Namnet är ett arvnamn inom adelssläkten Yxkull. Betydelsen är världens herre eller prisad för sin makt.

Namnet är mycket ovanligt i Sverige, speciellt som tilltalsnamn. Det finns endast några hundra män i Sverige som heter Volmar. Namnet förekommer även som efternamn.

DEN 18 MAJ

ERIK SAMT ERIKSDAGEN

 

Erik XIV 1533–1577 Målning av Domenicus Verwilt

Erik, samt stavningsvarianten Eric, är ett nordiskt mansnamn av germanskt/fornnordiskt ursprung, ursprungligen Airikr som är sammansatt av en förled som betyder 'ensam' eller 'alltid', och en efterled som betyder 'härskare, kung' eller 'stor, mäktig'.

Det äldsta belägget i Sverige är en runinskrift från 1000-talet på nu försvunnen sten i Kusta, Uppland: ”Erik och suir och Tonna satte denna sten efter Gudmund sin fader”.

Det har sedan äldsta tider förekommit som kungligt namn i Norden. Datumet i almanackan är tillägnat Erik den helige som enligt legenden mördades den 18 maj 1160 och därefter blev föremål för en stark helgonkult. Eriksdagen var länge en helgdag i Sverige.

Namnet är efter Karl det näst vanligaste mansnamnet i Sverige och ett av de få som varit vanligt i alla tider. Senast på 1990-talet hade det en av sina många popularitetstoppar, då det efter Markus var det näst vanligaste namnet på nyfödda pojkar. I statistiken för årtiondena från och med 1920-talet tillhör Erik de tio vanligaste namnen på pojkar födda under 1920–30-talen samt 1980–90-talen och årtiondet 2000-talet.

På 1930- och 1940-talet var namnet också vanligt i dubbelnamn som Jan-Erik, Karl-Erik med flera. Jerker, Jerka och Jerk är varianter av namnet Erik. Den finska formen är Erkki, den tyska Erich och den engelska Eric.

Det finns över 300000 män som heter Erik i Sverige.

Namnsdag för Erik, i både Finland och Sverige, är sedan medeltiden 18 maj.

Eriksdagen har varit en allmänt spridd dag för betessådd i det svenska bondesamhället. Grödor som lin, korn och andra grödor som såddes sent på säsongen, kunde sås på Eriksdagen. På några håll kallades dagen för ”hampadagen”.

DEN 18 JUNI

BJÖRN OCH BJARNE

Bjarne Hemming Natt och Dag

Björn (Bjørn på norska och danska), även stavat Biörn, är ett förnamn, och ett efternamn, känt sedan vikingatiden. Det har latiniserats till Biornus och till Bero. Namnet förekommer på en runinskrift från 1000-talet på en sten i Sanda, Södermanland: "Trodrun reste stenen efter sin fader, Björn i Sanda".

Björn började bli populärt som förnamn på 1940-talet och nådde en kulmen på 1970-talet. Det finns runt 60 000 män som heter Björn i Sverige.

Bjarne är ett gammalt norskt mansnamn som kommer från "bjare" = "björn". En variant är Bjarni, en annan Bjarke.

Namnet har aldrig haft stor spridning i Sverige. Någon enstaka pojke i varje årskull får det som tilltalsnamn. I Sverige heter ungefär 3000 män Bjarne.

"MÖRDARE-STAFVA"

____________________

EBOK

_______________________

"MÖRDARE-STAFVA" handlar om en mycket speciell kvinna som levde i västra Sverige under nästan hela 1800-talet. När hon var 18 år gammal blev hon anklagad för mord på en krämerska. Hon blev dödsdömd, friad, benådad, dömd igen i all oändlighet. Boken skildrar hennes liv från det hon föddes till hennes död.

E-bok: 19 kr

Tryckt bok: 195 kr

"ORIGINAL PÅ BÖGDA"

____________________

EBOK

_______________________

"ORIGINAL PÅ BÖGDA" handlar om ett trettiotal original som bodde på Svältorna för över hundra år sedan. Läs om Anders Alf, som i sin och familjens förtvivlan dränkte sig i Trollö mosse och Ledsbackabarnen Kalle och Kristina. De båda var syskon och "dvärgar", som det hette på de tiden. När de båda var i åttioårsåldern slog Kristina ihjäl Kalle med en spisgaffel.

E-bok: 19 KR

Tryckt bok: UTSÅLD

KAROLINEN PÅ IGLABO

Pikenare under trettioåriga kriget. Pikarnas avskräckande effekt mot ryttare i kombination med eldvapnens skottvidd gjorde infanteriet överlägset kavalleriet. På grund av arméernas storlek fördes krigen i jordbruksbebyggelse på slättlandet där kriget kunde föda sig självt.

Av alla som i gångna tider ägt, bott och verkat på Iglabo, finns det ingen som fört en så växlingsrik levnad som Bengt von Schwartzenhoff.

Bengt von Schwartzenhoff har själv bidragit till vetskapen om sin person på ett föredömligt sätt. Han förde nämligen dagbok, och denna bok eller levnadsbeskrivning fanns, så vitt man vet, i Älvsborgs regementes arkiv. Detta arkiv har dock numera överförts till Riksarkivet. För att göra Bengt rättvisa och hans levnadsteckning fullständig, börjar vi med hans släkttavla.

Bengts far hette Olof Bengtsson-Schwartz (1585–14/2 1670 Pålstorp). Han var bondson från Barne härad i Skaraborgs län och ägare till gården Pålstorp i Hemsjö socken utanför Alingsås. Han var kapten vid överste Hårds regemente i Skaraborg. 1640 gifte han sig med rådmansdottern Anna Plantina Schulteissen från Leipzig. Hon var född den 4 januari 1619 i Leipzig och dog den 20 januari 1690 på gården Pålstorp.

Olof och Anna Plantina hade fyra barn:

  • Bengt (5/5 1647 Stralsund –29/5 1721 Iglabo), ägare till Iglabo.
  • Johan (1649–31/8 1708 Meskowitz), stupade under Karl XII:s krig med Ryssland.
  • Anders (1652 Pålstorp –9/7 1701 Düna, Lettland)
  • Anna Maria

Att Bengts födelseplats blev just Stralsund torde bero på att modern Anna Plantina följde sin man under dennes kommendering till Tyskland under 30-åriga kriget.

Bengts uppfostran tog sikte på den militära banan redan från början. Om sin uppväxttid skriver han själv:

“Jag har allt sedan min ungdom uppfostrats i vackra, hederliga dygder, har hållit mig studerande, läsande, skrivande och räknande och där bredvid med andra Exercicier mig låtit öfva”.

Kapten Bengt von Svart adlades 16/12 1682 och tog då namnet von Schwartzenhoff. Han och hans bröder introducerades 1686.

Han blev löjtnant 1674, kapten 1680, fick majors avsked 1716 och avled 29/5 1721 på Iglabo. Han blev begraven i Ljurs kyrka.

SOLDAT VID 13 ÅR

Vid 13 års ålder år 1660 blev Bengt antagen som soldat vid faderns kompani i Skaraborgs regemente, under överste Johan Hård. Efter två års tjänst befordrades han till korpral. Efter ytterligare något år blev han kompaniets secretarius, d v s kompaniadjutant. Korpralen Schwart steg sen snabbt i graderna. Han följde sitt kompani till Tyskland 1670 och två år senare blev han förare vid Älvsborgs regemente. Kungen själv, Karl XI, uppmärksammade hans goda soldategenskaper och befordrade honom till löjtnant 1674.

ROMANTIK I FÄLT

Liksom sin far hämtade Bengt Schwart sin hustru från Tyskland. Han gifte sig den 28 januari 1676 och skriver själv därom i sin dagbok:

“Den 28 Janu trädde jag uti det heliga äktenskapet med Jungfru Catharina Dorotea Orwegen. Gud give oss en god hälsa, lycka och välsignelse i vår livstid med kärlek och god sämja leva måtte tillsammans. Amen”.

Från Tyskland blev Schwart kommenderad till Lettland. Hans unga hustru, Catharina Dorotea, var med under tjänstgöringen i de baltiska staterna, och hon födde där deras första barn, dottern Anna Plantina. Mellan åren 1677 och 1695 fick paret Schwart inte mindre än tio barn. Som den ordningens man han var, blev det först fem rara töser och sedan fem raska pojkar, som alla blev soldater. Barnen kom i följande ordning:

  • Anna Plantina, 1677—?
  • Jisken Juliana, 1679—?
  • Ulrik Ludvig, 1681 – 14/8 1754 Iglabo, blev näste ägare till Iglabo.
  • Anna Sofia, 1683 – 10/12 1773, gift med löjtnant Christer Lood, blev 88 år gammal.
  • Johan Crispin, 1685 – 1738 Karlskrona, gift med Margareta Persdotter Falk, död 3 april 1715
  • Christina, 1686 – 20/5 1706, dog i 20 års åldern.
  • Maria, 1688 – 1763 Bäleryd, dog vid 75 års ålder.
  • Carl Gustaf, 18/9 1689 – 19/10 1719 Älvsborg, sekundlöjtnant, dog i 30 års ålder.
  • Gustaf Adolf, 2/10 1691 – 20/3 1710 Välinge prästgård, förare vid Älvsborgs regemente. Dog på Välinge prästgård vid 18 års ålder av skador, som han erhöll i slaget vid Hälsingborg 1710.
  • Otto Wilhelm, 10/8 1695–5/5 1745 Roasjö, gift med Anna Maria Elfman. Den sistnämnda blev sedermera ägare till Iglabo.

 KAPTEN VID 33 ÅRS ÅLDER

Det Schwartzenhoffska adelsvapnet (Nr 1040)

Vid 33 års ålder, men med 20 års tjänst bakom sig, blev Bengt Schwart befordrad till kapten och fick befälet över Gäsene kompani. Soldaterna i kompaniet kom från Nårunga, Ljur, Asklanda, Ornunga, Molla, Alboga, Öra, Hudene, Grude och Jällby socknar. Tillsammans med sina bröder Johan och Anders blev Bengt Schwart adlad år 1682. De antog då namnet von Schwartzenhoff. Den nya ättens vapen bestod av tre manshuvuden i svart mot en guldbotten. Skölden pryddes av en krigare i harnesk, omgiven av sex schackmönstrade fanor i svart och guld. De tre manshuvudena skulle förstås symbolisera de tre bröderna.

GOTT BETYG

Som en följd av indelningsverkets införande år 1680–1682 infördes också ett nytt exercisreglemente ett par år senare. I det nya reglementet föreskrevs om ett utlåtande om befälens insikter och kunskaper i krigandets ädla konst. Om Bengt von Schwartzenhoff heter det: “Excercirte zimlich wohl”. Detta betyder på svenska att han exercerade tämligen väl.

Karta upprättad 1687 när Bengt von Schwartzenhoff övertog Iglabo. Klicka på kartan för förstoring

Under 1600-talets sista årtionde och i början av 1700-talet vistades von Schwartzenhoff den mesta tiden tillsammans med familjen på Iglabo, som han hade köpt av Johan Nilsson Stiernflycht 1684 och tagit i besittning 1687. Han hade som kompanichef också rätt till kompanichefsbostället Åsen vid Sävsjöos i Ljurs socken, men där bodde han emellertid aldrig, så vitt man vet.

DONERADE KYRKKLOCKA

Till Ljurs kyrka skänkte Bengt von Schwartzenhoff en kyrkklocka. Klockan var gjuten i Skara 1687 och finns nu sedan Ljurs kyrka revs 1851, i Nårunga kyrka, som ”lillklocka”. I Ljurs gamla kyrkobok kan man läsa “til Gudz heliga namnps ähra och Liurs Kyrka tu l Prydnat” förärad 1687 av Bengt von Schwartzenhoff.  En femarmad ljusstake, försedd med en plåt, på vilken man kan läsa: ”Av välborna fru Anna Sofia Schwartzenhoff och Anna Dorotea Schwartzenhoff”, finns även i Nårunga kyrka.

Likaså donerade han en bok för sockenstämmoprotokoll till Ljurs kyrka. På titelbladet står det:

“Åhr 1687 den 1 January hafver Isak Benedich von Schwartzenhoff till Guds heliga namns ära och Ljurs kyrkas prydnad föräradt denna bok. Till kyrkan derutinnan uppteckna alla kyrkans Intradier, så vhäl som de utgifter.

Actum Iglabo ut Supra B. v. Schwartzenhoff“,

NYA KRIG

År 1708, vid 61 års ålder befinner sig den gamle krigaren Bengt von Schwartzenhoff åter i krigstjänst. Hans uppgift är nu, att med sina soldater från Gäsene kompani blockera S:t Petersburg. I slutet av oktober fick han lämna de ryska farvattnen och segla hemåt igen.

Slaget vid Helsingborg 1710 Målning av Göte Göransson

Två år senare är han med i slaget vid Hälsingborg, där sonen Gustaf Adolf stupade. Då regementet fördes över till norra Tyskland, var von Schwartzenhoff med även där. Efter slaget vid Gadebusch den 9 december 1712, fick han fara hem till Sverige och undkom därigenom att dela sönerna Ulrik Ludvigs och Carl Gustafs öde att gå i krigsfångenskap, då regementet tvangs att kapitulera för danskarna.

Man hade flera gånger försökt att bli av med den gamle von Schwartzenhoff som kompanichef och få honom ersatt av en yngre officer, men alla ansträngningar i den vägen misslyckades. Det fanns nämligen ingen fastställd pensionsålder för officerare, utan dessa avgick, när de själva ansåg tiden vara mogen att dra sig tillbaka. Oftast sålde man sin tjänst till en hugad spekulant, som var villig att betala ett par tusen daler. Tjänsteålder och skicklighet var inte alltid det som avgjorde en befordran, utan det var oftast tillgången på pengar. Till slut grep Karl XII själv in och lovade den gamle karolinen ett s k “beneficiehemman“. Detta innebar att kungen gav honom ett hemman, som han hade rätt att uppbära avkastningen från. Huruvida von Schwartzenhoff fick sitt hemman eller inte, vet vi ingenting om, men den 27 augusti 1716 erhöll han majors avsked. Han var då 69 år och hade varit soldat i 56 år, varav 36 år som kompanichef. Oss veterligt har ännu ingen slagit detta rekord vid Älvsborgs regemente.

KAROLINENS AVSLUTNING

 

Ljurs kyrka revs 1851 samma år som Nårunga nya kyrka byggdes

Vid 74 års ålder avled Bengt von Schwartzenhoff den 29 maj 1721. Han dog hemma på Iglabo och blev begraven i Ljurs kyrka, där hans kära fru Catharina Dorotea redan vilade. Hon hade lämnat honom den 27 augusti 1714.

Ett långt och växlingsrikt liv var till ända. von Schwartzenhoff hade upplevt fyra kungars och två drottningars regeringstid. Han hade varit med om att göra Sverige till en stormakt i Europa. Nu fick han lämna detta jordiska, när naturen stod i sin vackraste fägring här på Iglabo. Han behövde inte heller uppleva det förnedrande fredsavtalet med Ryssland ett par månader senare, vilket innebar, att Sverige lämnade sin plats bland Europas stormakter.

Den skadade Ulrich Christoffer von Schwartzenhoff (22/9 1755 Pålstorp, Hemsjö – 25/3 1821 Hof, Hällstad, ogift)

Gården Iglabo förblev i den Schwartzenhoffska ätten i ungefär 150 år, tills den siste av den krigarsläkt, Ulrich Christoffer von Schwartzenhoff dog 1821 och lämnade gården till sin hushållerska Agneta Sylvan.

Betygsätt sidan!

HAR DU LÄST DEN HÄR?

HAR DU LÄST DEN?

MORD

SÅ VAR DET FÖRR

ORIGINAL

SVÄLTORNA

IGLABO

Här är fler spännande berättelser från förr: