I DAG ÄR DET

DEN 18 APRIL

VALDEMAR OCH VOLMAR

Gustaf Volmar Sylvander, född 25 januari 1816 i Karlshamn, död 29 maj 1882 i Kalmar, var en svensk historiker och skolman. Han är mest känd för sitt livsverk Kalmar slotts och stads historia i fem band, vars första del kom ut 1864.

Mansnamnet Valdemar eller Waldemar är ett gammalt nordiskt namn besläktat med det slaviska namnet Vladimir som lär betyda 'världens herre' eller 'prisad för sin makt'. Enligt vissa källor bygger det slaviska namnet i sin tur på tidigare germanska rötter, enligt andra källor anses de slaviska och germanska formerna gå tillbaka till samma indoeuropeiska rötter.

En person som bar namnet var Valdemar den store, dansk kung på 1100-talet. Han fick namnet efter sin morfars far, storfursten Vladimir II Monomach av Kiev. Namnet har burits av flera danska kungar. I Danmark firas Valdemarsdagen den 15 juni.

Namnet var mycket populärt i början på 1900-talet. Därefter avtog det i användning för att åter öka i slutet av seklet. Numera finns det ungefär 15 000 män som heter Valdemar i Sverige.

Volmar är ett mansnamn av tyskt ursprung. Det är sannolikt en sidoform av Volkmar eller Folkmar, vilket är sammansatt av Folk- ('folk') och mar- ('berömd'). Med stavningen Wollmar har namnet funnits i svenskan sedan slutet av 1500-talet. Sedan 1993 förekommer det som dagens namn i den svenska almanackan, tillsammans med Valdemar. Enligt en annan teori kommer Volmar av namnet Volkmar (folk + berömmelse).

Namnet är ett arvnamn inom adelssläkten Yxkull. Betydelsen är världens herre eller prisad för sin makt.

Namnet är mycket ovanligt i Sverige, speciellt som tilltalsnamn. Det finns endast några hundra män i Sverige som heter Volmar. Namnet förekommer även som efternamn.

DEN 18 MAJ

ERIK SAMT ERIKSDAGEN

 

Erik XIV 1533–1577 Målning av Domenicus Verwilt

Erik, samt stavningsvarianten Eric, är ett nordiskt mansnamn av germanskt/fornnordiskt ursprung, ursprungligen Airikr som är sammansatt av en förled som betyder 'ensam' eller 'alltid', och en efterled som betyder 'härskare, kung' eller 'stor, mäktig'.

Det äldsta belägget i Sverige är en runinskrift från 1000-talet på nu försvunnen sten i Kusta, Uppland: ”Erik och suir och Tonna satte denna sten efter Gudmund sin fader”.

Det har sedan äldsta tider förekommit som kungligt namn i Norden. Datumet i almanackan är tillägnat Erik den helige som enligt legenden mördades den 18 maj 1160 och därefter blev föremål för en stark helgonkult. Eriksdagen var länge en helgdag i Sverige.

Namnet är efter Karl det näst vanligaste mansnamnet i Sverige och ett av de få som varit vanligt i alla tider. Senast på 1990-talet hade det en av sina många popularitetstoppar, då det efter Markus var det näst vanligaste namnet på nyfödda pojkar. I statistiken för årtiondena från och med 1920-talet tillhör Erik de tio vanligaste namnen på pojkar födda under 1920–30-talen samt 1980–90-talen och årtiondet 2000-talet.

På 1930- och 1940-talet var namnet också vanligt i dubbelnamn som Jan-Erik, Karl-Erik med flera. Jerker, Jerka och Jerk är varianter av namnet Erik. Den finska formen är Erkki, den tyska Erich och den engelska Eric.

Det finns över 300000 män som heter Erik i Sverige.

Namnsdag för Erik, i både Finland och Sverige, är sedan medeltiden 18 maj.

Eriksdagen har varit en allmänt spridd dag för betessådd i det svenska bondesamhället. Grödor som lin, korn och andra grödor som såddes sent på säsongen, kunde sås på Eriksdagen. På några håll kallades dagen för ”hampadagen”.

DEN 18 JUNI

BJÖRN OCH BJARNE

Bjarne Hemming Natt och Dag

Björn (Bjørn på norska och danska), även stavat Biörn, är ett förnamn, och ett efternamn, känt sedan vikingatiden. Det har latiniserats till Biornus och till Bero. Namnet förekommer på en runinskrift från 1000-talet på en sten i Sanda, Södermanland: "Trodrun reste stenen efter sin fader, Björn i Sanda".

Björn började bli populärt som förnamn på 1940-talet och nådde en kulmen på 1970-talet. Det finns runt 60 000 män som heter Björn i Sverige.

Bjarne är ett gammalt norskt mansnamn som kommer från "bjare" = "björn". En variant är Bjarni, en annan Bjarke.

Namnet har aldrig haft stor spridning i Sverige. Någon enstaka pojke i varje årskull får det som tilltalsnamn. I Sverige heter ungefär 3000 män Bjarne.

"MÖRDARE-STAFVA"

____________________

EBOK

_______________________

"MÖRDARE-STAFVA" handlar om en mycket speciell kvinna som levde i västra Sverige under nästan hela 1800-talet. När hon var 18 år gammal blev hon anklagad för mord på en krämerska. Hon blev dödsdömd, friad, benådad, dömd igen i all oändlighet. Boken skildrar hennes liv från det hon föddes till hennes död.

E-bok: 19 kr

Tryckt bok: 195 kr

"ORIGINAL PÅ BÖGDA"

____________________

EBOK

_______________________

"ORIGINAL PÅ BÖGDA" handlar om ett trettiotal original som bodde på Svältorna för över hundra år sedan. Läs om Anders Alf, som i sin och familjens förtvivlan dränkte sig i Trollö mosse och Ledsbackabarnen Kalle och Kristina. De båda var syskon och "dvärgar", som det hette på de tiden. När de båda var i åttioårsåldern slog Kristina ihjäl Kalle med en spisgaffel.

E-bok: 19 KR

Tryckt bok: UTSÅLD

MORDBRANDEN PÅ MELLOMGÅRDEN

Soldaten Johan Andersson-Hög föddes 1778 i Dalsland och gifte sig den 25e november 1803 i Ljur med pigan på Iglabo Ingeborg Larsdotter, född i Lyckorna, ett torp under Iglabo 1775. Johans morgongåva* till Ingeborg var 10 lod silver, vilket motsvarade ungefär 130 gram. 

Johan tjänade som soldat vid Ryagärde soldatstom rote 315 från år 1802. 1830, sju år innan han slutade som soldat, flyttade familjen till ”Högen” vid Ornunga Mellomgården. Det är troligt att namnet på torpet, Högen, kommer av hans namn. Han var soldat på det närbelägna soldattorpet och har troligen odlat upp torpet under sin soldattid, för att ha någonstans att ta vägen när han tog avsked.

Hög var skötsam och skicklig så han steg i graderna. Han blev först förare, sedan rustmästare och avgick som sergeant. Han deltog i minst sex fälttåg och blev sårad men överlevde. Han fick medalj för tapperhet i fält. Han slutade tjänsten 1837 och efterträddes av Johan Nätt. (läs om soldatsläkten Nätt här) Genom ovanlig duglighet hade Johan avancerat från vanlig knekt till underofficer.

Johan och Ingeborg fick först tre söner och sen tre döttrar:

Parets förstfödde barn Anders dog i ”koppor”** när han bara var ett halvt år gammal.

Näste son fick samma namn som den nyligen döde, vilket var brukligt på denna tid.  Anders föddes 1808 i Ryagärde Soldatstom. När han blev vuxen skaffade han sig en hemmanslott i Spångakil. Efter att hans yngre brodern Lars dött, gifte Anders sig med hans änka Ella. De fick tre döttrar; Anna Lovisa, Christina och Clara. Anders gifte om sig med Anna Maja Bengtsdotter född 1825 i Molla efter att Ella dött.

Soldattorp nr 96, Brobacken, Borgunda. Foto Gustaf Ewald

Lars, född 1810 i Ryagärde Soldatstom, hade även han en hemmanslott i Spångakil. Han var gift med Ella Pettersdotter, född 1803 i Kättlingabo. De fick två döttrar, Johanna och Anna Maja. Dottern Johanna gifte sig med Sven Bryngelsson i Spångakil. Dottern Anna-Maria föddes 1813 och hon gifte sig med trollkarlen “Kättlingen” i Ljur, Anders Pettersson, född 1800 i Kättlingabo. Hans föräldrar hette Petter Pettersson och Ingeborg Andersdotter och han var broder till Anna-Marias brorshustru Ella. De hade en dotter Anna Maja, som gifte sig med Johannes Persson Nätt i Spångakil, som kom att få soldatroteln efter Johan Hög. Anders övertog gården efter föräldrarna., men sålde den redan på 1830-talet, och behöll en del som undantag. Ifråga om långvarighet slog detta undantag alla rekord, det varade nämligen i 54 år.

Johan och Ingeborgs dotter Stina som föddes 1818 gifte sig med den unge soldaten Gustaf Kvick från Kinds härad. Han var jämnårig med Stina. De bosatte sig hos svärfadern sergeanten Johan Hög.

1841 blev Gustaf Kvick soldat på Ryatorpets soldattorp 319 på Mellomgårdens mark i Ornunga. Han efterträdde då soldaten Jonas Slätt, som dött 1839.

LARS DAHL

Kvick blev sinnessjuk och våldsam, varför svärfadern Johan Hög vidtalade soldaten Lars Andersson-Dahl, som var soldat vid Ryatorpets Soldatstom nummer 318 vid Ornunga Västergården sedan 1837, att vakta Kvick.

Dahl var från Mellangården Ramnaklev i Ornunga. Hans första hustru hette Katarina Andersdotter. Hon dog emellertid redan 1857, 48 år gammal. Året efter gifte Lars om sig med Anna Katarina Kröjts, som föddes på Kröjtsatorpet 1826.

Med den första hustrun fick han fem döttrar och en son och med den andra två söner och en dotter.

Dahl var stor och stark men Kvick lyckades ändå komma undan sin vaktare och sprang till Dahls hem och tände eld på boningshuset, varvid sonen Lars, endast fyra år gammal, innebrändes.

Modern Katarina räddade dock sin spinnrock….

GUSTAF KVICK

Efter nutida förhållanden, hade naturligtvis Kvick, som varande otillräknelig, blivit strafflös, men så gick det inte till på den tiden.

Innan Kvick hunnit häktas, drog grannarna med sig honom till brandplatsen, där de misshandlade honom med en s.k. tjurpiska.

Kvick blev dömd för mordbrand till avrättning och denna verkställdes på galgbacken vid Mörlanda 1845. Avrättningsplatsen låg vid den gamla marknadsplatsen. När Kvick brutalt avrättades var han endast 23 år gammal.

Det var den sista avrättningen på Gäsene härads avrättningsplats.

Kvicks 29-åriga hustru Stina mötte vid galgbacken och fick bjuda sin man på kaffe med dopp och karameller före avrättningen.

———————-*****———————-

* MORGONGÅVA

I 1734 års lag “Giftermåls Balk Cap IX” kan man läsa:

” 1 § Sedan man och qvinna sammanvigde äro, så är han hennes rätte målsman, och äger söka och svara för henne: hustrun följer ock mannens stånd och vilkor.

2 § Förr vigslen skal han til henne viss morgongåfvo utfästa, antingen i löst, eller fast, men ej i båda tillika, ehvad han med mö, eller enka, sig gifter.

3 § Morgongåfva skal tagas af mannens enskildta lott i boet. Dör hustrun förr än mannen, vare så morgongåfvan ock död. Lefver hustrun efter honom; niute efter landsrätt morgongåfvo sin, ehvad the hafva barn samman, eller ej. Äger hustrun giftorätt efter stadsrätt; tage ej morgongåfvo, ther hon barn efter honom hafver.

Vid giftermålet utfäste sig mannen att skänka en morgongåva. Namnet har utfästelsen fått för att den ursprungligen gjordes morgonen efter bröllopsnatten. Morgongåvan kunde sägas vara en ersättning för hemgiften och i övrigt för hustruns arbete för boets förkovran.

Morgongåvan utbetaldes inte i kontanter vid bröllopet, utan stod kvar i boet. Vid mannens död innebar denna fordran att änkan hade rätt att få ut sina pengar. Man kan alltså se morgongåvan som en änkepension.

Vidare kan man läsa i 1734 års lag att det fanns vissa begränsningar. Så kunde tex hustrun inte kräva mer än 1/3 av boets fasta egendom och inte mer än 1/10 av dess lösa.

** ”KOPPOR”

Smittkopporna var 1700-talets stora skräck. Bara under andra halvan av seklet tog den livet av 300 000 människor, nästan alla barn under tio år. 1816 blev vaccination mot sjukdomen obligatorisk.

De här barnen hade tur. De överlevde smittkopporna

Var än smittkopporna fick fäste drabbades hela gårdar, hela byar, hela samhällen. Sjukdomen var ytterst smittsam, och spred sig som en löpeld. I stort sett alla som kom i kontakt med den drabbades och i de svåraste utbrotten dog upp till var fjärde insjuknad person efter ett tämligen snabbt men mycket plågsamt förlopp. De som överlevde blev ofta vanställda med fula ärr, en del till och med blinda.

Den som insjuknade fick först hög feber och drabbades av värk och illamående, ungefär som vid influensa. Sedan sjönk febern och kopporna dök upp som röda fläckar på huden. De utvecklades till variga blåsor. Febern steg sedan kraftigt igen och efter någon vecka hårdnade blåsorna, trillade av och lämnade hemska ärr efter sig. I bästa fall. Blev blåsorna istället blodiga var det ett dåligt tecken. Väldigt dåligt.

Betygsätt sidan!

HAR DU LÄST DEN HÄR?

HAR DU LÄST DEN?

MORD

SÅ VAR DET FÖRR

ORIGINAL

SVÄLTORNA

IGLABO

Här är fler spännande berättelser från förr: