I DAG ÄR DET

DEN 18 APRIL

VALDEMAR OCH VOLMAR

Gustaf Volmar Sylvander, född 25 januari 1816 i Karlshamn, död 29 maj 1882 i Kalmar, var en svensk historiker och skolman. Han är mest känd för sitt livsverk Kalmar slotts och stads historia i fem band, vars första del kom ut 1864.

Mansnamnet Valdemar eller Waldemar är ett gammalt nordiskt namn besläktat med det slaviska namnet Vladimir som lär betyda 'världens herre' eller 'prisad för sin makt'. Enligt vissa källor bygger det slaviska namnet i sin tur på tidigare germanska rötter, enligt andra källor anses de slaviska och germanska formerna gå tillbaka till samma indoeuropeiska rötter.

En person som bar namnet var Valdemar den store, dansk kung på 1100-talet. Han fick namnet efter sin morfars far, storfursten Vladimir II Monomach av Kiev. Namnet har burits av flera danska kungar. I Danmark firas Valdemarsdagen den 15 juni.

Namnet var mycket populärt i början på 1900-talet. Därefter avtog det i användning för att åter öka i slutet av seklet. Numera finns det ungefär 15 000 män som heter Valdemar i Sverige.

Volmar är ett mansnamn av tyskt ursprung. Det är sannolikt en sidoform av Volkmar eller Folkmar, vilket är sammansatt av Folk- ('folk') och mar- ('berömd'). Med stavningen Wollmar har namnet funnits i svenskan sedan slutet av 1500-talet. Sedan 1993 förekommer det som dagens namn i den svenska almanackan, tillsammans med Valdemar. Enligt en annan teori kommer Volmar av namnet Volkmar (folk + berömmelse).

Namnet är ett arvnamn inom adelssläkten Yxkull. Betydelsen är världens herre eller prisad för sin makt.

Namnet är mycket ovanligt i Sverige, speciellt som tilltalsnamn. Det finns endast några hundra män i Sverige som heter Volmar. Namnet förekommer även som efternamn.

DEN 18 MAJ

ERIK SAMT ERIKSDAGEN

 

Erik XIV 1533–1577 Målning av Domenicus Verwilt

Erik, samt stavningsvarianten Eric, är ett nordiskt mansnamn av germanskt/fornnordiskt ursprung, ursprungligen Airikr som är sammansatt av en förled som betyder 'ensam' eller 'alltid', och en efterled som betyder 'härskare, kung' eller 'stor, mäktig'.

Det äldsta belägget i Sverige är en runinskrift från 1000-talet på nu försvunnen sten i Kusta, Uppland: ”Erik och suir och Tonna satte denna sten efter Gudmund sin fader”.

Det har sedan äldsta tider förekommit som kungligt namn i Norden. Datumet i almanackan är tillägnat Erik den helige som enligt legenden mördades den 18 maj 1160 och därefter blev föremål för en stark helgonkult. Eriksdagen var länge en helgdag i Sverige.

Namnet är efter Karl det näst vanligaste mansnamnet i Sverige och ett av de få som varit vanligt i alla tider. Senast på 1990-talet hade det en av sina många popularitetstoppar, då det efter Markus var det näst vanligaste namnet på nyfödda pojkar. I statistiken för årtiondena från och med 1920-talet tillhör Erik de tio vanligaste namnen på pojkar födda under 1920–30-talen samt 1980–90-talen och årtiondet 2000-talet.

På 1930- och 1940-talet var namnet också vanligt i dubbelnamn som Jan-Erik, Karl-Erik med flera. Jerker, Jerka och Jerk är varianter av namnet Erik. Den finska formen är Erkki, den tyska Erich och den engelska Eric.

Det finns över 300000 män som heter Erik i Sverige.

Namnsdag för Erik, i både Finland och Sverige, är sedan medeltiden 18 maj.

Eriksdagen har varit en allmänt spridd dag för betessådd i det svenska bondesamhället. Grödor som lin, korn och andra grödor som såddes sent på säsongen, kunde sås på Eriksdagen. På några håll kallades dagen för ”hampadagen”.

DEN 18 JUNI

BJÖRN OCH BJARNE

Bjarne Hemming Natt och Dag

Björn (Bjørn på norska och danska), även stavat Biörn, är ett förnamn, och ett efternamn, känt sedan vikingatiden. Det har latiniserats till Biornus och till Bero. Namnet förekommer på en runinskrift från 1000-talet på en sten i Sanda, Södermanland: "Trodrun reste stenen efter sin fader, Björn i Sanda".

Björn började bli populärt som förnamn på 1940-talet och nådde en kulmen på 1970-talet. Det finns runt 60 000 män som heter Björn i Sverige.

Bjarne är ett gammalt norskt mansnamn som kommer från "bjare" = "björn". En variant är Bjarni, en annan Bjarke.

Namnet har aldrig haft stor spridning i Sverige. Någon enstaka pojke i varje årskull får det som tilltalsnamn. I Sverige heter ungefär 3000 män Bjarne.

"MÖRDARE-STAFVA"

____________________

EBOK

_______________________

"MÖRDARE-STAFVA" handlar om en mycket speciell kvinna som levde i västra Sverige under nästan hela 1800-talet. När hon var 18 år gammal blev hon anklagad för mord på en krämerska. Hon blev dödsdömd, friad, benådad, dömd igen i all oändlighet. Boken skildrar hennes liv från det hon föddes till hennes död.

E-bok: 19 kr

Tryckt bok: 195 kr

"ORIGINAL PÅ BÖGDA"

____________________

EBOK

_______________________

"ORIGINAL PÅ BÖGDA" handlar om ett trettiotal original som bodde på Svältorna för över hundra år sedan. Läs om Anders Alf, som i sin och familjens förtvivlan dränkte sig i Trollö mosse och Ledsbackabarnen Kalle och Kristina. De båda var syskon och "dvärgar", som det hette på de tiden. När de båda var i åttioårsåldern slog Kristina ihjäl Kalle med en spisgaffel.

E-bok: 19 KR

Tryckt bok: UTSÅLD

KÖTTSLIGT UMGÄNGE

Norra Vånga gästgivaregård och Tingshus Foto Sanfrid Welin

Pigan Maria Eriksdotter och drängen Bengt Persson på gården Höberg i Norra Vånga, anklagades för att ha ”plägat köttsligt umgänge” och eftersom de ej var gifta ansågs det som ett straffbart brott. Dessutom anklagas Maria för att ha dödat sitt nyfödda barn.

Hon erkänner att de vid pingsttiden 1752 börjat ”plägat köttsligt umgänge” och att hon förstått att hon var gravid framåt jul när hon ”länge saknat sin vanliga qvinnosjuka”.

Inte långt innan hon skulle föda råkade hon stöta till mangeln med magen och kände omedelbart smärta. Det tog bara någon dag så fick hon missfall. Det framfödda barnet påstår hon dock vara dödfött och betydligt mindre än ett normalt barn.

Hon försökte dränka fostret i brunnen men lyckades inte varför hon gav det till svinen som åt upp det. Därigenom menade hon att hon inte begått något brott.

Norra Vånga Storegården Fånghuset

Maria blir satt fängelse med påföljande rättegång, som börjar med en samlad gudstjänst och därefter efterlyses tingsfrid av häradshövdingen.

På plats finns nämndemännen som har ansvaret för att döma i fallet.

Nittonåriga pigan Maria Eriksdotter är tillsammans med drängen Bengt Persson anklagade för att ha begått ett så kallat ”lägersmål”, vilket innebär att de har haft sex utan att vara gifta. Detta var ett vanligt brott på den här tiden. Brottet bekräftades genom att kvinnan blev gravid.

Maria sitter redan i fängelse i väntan på förhör eftersom hon även misstänks för att ha dödat barnet. Om hon ”bara” begått lägersmål hade hon antagligen varit på fri fot fram till rättegången.

Vid rättegången förhörs Maria och svaren antecknas noga, vilket däremot frågorna i regel inte gjordes.

Höberg i Norra Vånga Foto Gustaf Ewald 1927

Första vittnet är kapten Bagge, som är den som initierade processen och som ägde gården Höberg där brottet skedde. Han hade misstänkt att hans piga Maria varit gravid och fött ett barn och sedan mördat det, varför han anmält detta till länsman. Han säger att många vägrade att gå till brunnen för att hämta vatten eftersom man visste att Maria dränkt sitt foster. Man hade hört barnaskrik vid brunnen.

Drängen Bengt förhörs också. Han säger att han och Maria haft för avsikt att gifta sig, men erkänner samtidigt att de haft sexuellt umgänge.

Rätten ajourneras inför nästa ting som skall hållas om några veckor så att man skall kunna förhöra några andra personer.

Maria fick återvända till kronofängelset i Mariestad i väntan på tinget.

Anteckningarna om Maria Eriksdotter och Bengt Persson finns i Skånings härads dombok. Förutom deras egna berättelser finns flera vittnesuppgifter.

När rättegången återupptas i början på maj kallar Länsman Åwall först pigan Rangela Andersdotter. Hon säger sig inte ha märkt något speciellt när hon och Maria arbetat tillsammans vid mangeln.

Två andra pigor vittnar och påstår sig veta om att Maria var gravid.

Tinget kallar in prästen som försöker få Maria att erkänna att barnet varit vid liv när det föddes och att  hon dödat det, men Maria vidhåller fortfarande sin historia.

Norra Vånga kyrka och prästgård Foto Gustaf Ewald 1927

Några veckor senare samlas rätten igen, men Maria ändrar inte sitt vittnesmål. Hon påstår fortfarande att barnet var dödfött.

Efter överläggningar kommer rätten fram till att Maria inte gjort sig skyldig till mord på sitt barn. Anledningen till den friande domen är att hon och Bengt kommit överens om att giftas och att hon inte försökte dölja havandeskapet. Det verkar inte ha funnits motiv för henne att döda barnet.

Hon måste dock bikta sig inför församlingen i Vånga kyrka och utstå ett spöstraff, som straff för att hon gömt fostret.

Även drängen Bengt Persson döms för att ha haft utomäktenskapligt sex. Hans straff blev två daler silvermynt.

Betygsätt sidan!

HAR DU LÄST DEN HÄR?

HAR DU LÄST DEN?

MORD

SÅ VAR DET FÖRR

ORIGINAL

SVÄLTORNA

IGLABO

Här är fler spännande berättelser från förr: