I DAG ÄR DET

DEN 25 APRIL

MARKUS SAMT MARKUSDAGEN

Restaurang Sturehof gjordes berömd av Ernst Josef Marcus

Markus eller Marcus är ett romerskt och bibliskt mansnamn, namnet på en av evangelisterna. Exakt vad Markus betyder är oklart; möjligtvis är det bildat av namnet på den romerska guden Mars. Formerna Marco och Marko är varianter av samma namn.

Mark/Markus/Marcus är ett vanligt manligt namn och är härlett från gammalt latinskt "Mart-kos", vilket betyder "helgat till guden Mars" och kan också betyda "krigets Gud" eller "vara krigsliknande". Marcus var ett av de tre vanligaste romerska förnamnen.

Markus var mycket populärt i början på 1990-talet då det var Sveriges vanligaste namn bland nyfödda pojkar. Det finns drygt 50 000 män som bär namnet Markus i Sverige.

Markusdagen ansågs i likhet med flera dagar vid denna tid som särskilt lämpad för just sådd av ärter. Mängden dagar som förknippades med ärtsådd speglar att ärter var en vanlig gröda i bondesamhället. I Västergötland kallades dagen ibland för ”gökedagen”, därför att göken ansågs komma.

Angående fotot ovan:

Ernst Josef Marcus, född 9 maj 1881 Stockholm, död där 19 mars 1936, var en svensk restauratör.

Ernst Marcus var son till köpmannen Axel Marcus samt bror till Ture och Gerda Marcus. 1896 anställdes han hos konditor Törnblad vid Stureplan i Stockholm. Han fortsatte därefter som kökselev vid Operakällaren och bedrev därefter restaurangstudier i utlandet, hos Nimbs i Köpenhamn, Cecil i London och Brighton i Paris. Efter att han återvänt till Sverige var han hovmästare på Hotell Rydberg, Hasselbacken och Grand Hôtel. 1905 etablerade sig Ernst Marcus tillsammans med sin bror Ture på Sturehof som han 1910 ensam övertog och därefter innehade fram till sin död. Sturehof utvecklades under hans ledning till en av Stockholms främsta restauranger med fiskrätter som specialitet.

DEN 25 MAJ

URBAN SAMT URBANUSDAGEN

Vädersolstavlan ursprungligen målad av Urban målare 1535 hänger i Storkyrkan i Stockholm Det är den äldsta bilden av Stockholm och finns avbildad på tusenkronorssedeln Den nuvarande bilden är dock en kopia från 1630-talet av Jacob Elbfas

Urban är ett mansnamn bildat från det latinska adjektivet urbanus - "belevad" eller "städad" (egentligen "från staden" eller "som har med staden att göra", av Urbs - "stad"). Urbanus var ett vanligt namn på påvar. Namnets plats i almanackan är till åminnelse av Urban I som dog 230 och har funnits där sedan medeltiden.

Namnet har förekommit i Sverige sedan 1400-talet men inte varit speciellt vanligt det senaste seklet. En viss popularitet hade det dock på 1950- och 1960-talet. Det finns i dag knappt 1000 män som heter Urban i Sverige.

Den 25 maj är sedan medeltiden är en gammal märkesdag i almanackan och Urbanusdagen brukade räknas som sommarens första dag. "Urban, Vilhelmina och Beda, de skola sommaren leda" hette det i den gamla Bondepraktikan. I och med att sommaren börjat, måste alla sysslor förknippade med vårbruket vara färdiga.

DEN 25 JUNI

DAVID OCH SALOMON

 

Rektor Otto Salomon

David är ett mansnamn av bibliskt ursprung och betyder 'den älskade' (hebreiska דָּוִד Dawid). Namnet kan även stavas Dawid.

Namnet började stiga i popularitet på 1970-talet och var något av ett modenamn på 1980-talet. Numera ligger namnet ganska stabilt kring plats 25 på listan. Det finns ungefär 50000 män som heter David i Sverige.

Salomon är ett annat bibliskt mansnamn som kommer från det hebreiska ordet (שְׁלֹמֹה shelomoh) schalom som betyder välgång eller frid. Den engelska formen är Solomon. Namnet infördes i den svenska almanackan i slutet av 1700-talet.

Namnet är mindre vanligt i dagens Sverige och det finns färre än 1000 män som bär detta namn i landet.

Angående fotot ovan: porträtt av rektor Otto Aron Salomon. Han föddes den 1 november 1849 i Göteborg som son till handlare Alexander Salomon och Henriette Abrahamson. Han gift sig 1878 med Ellen Jacobina Wahren ifrån Norrköping. Salomon var autodidakt pedagog som vidareutvecklade den pedagogiska skolslöjden vid Nääs slott, Västergötland och tog senare över som rektor efter sin morbror August Abrahamson. Han avled den 3 november 1907 och begravdes i slottsparken vid Nääs.

"MÖRDARE-STAFVA"

____________________

EBOK

_______________________

"MÖRDARE-STAFVA" handlar om en mycket speciell kvinna som levde i västra Sverige under nästan hela 1800-talet. När hon var 18 år gammal blev hon anklagad för mord på en krämerska. Hon blev dödsdömd, friad, benådad, dömd igen i all oändlighet. Boken skildrar hennes liv från det hon föddes till hennes död.

E-bok: 19 kr

Tryckt bok: 195 kr

"ORIGINAL PÅ BÖGDA"

____________________

EBOK

_______________________

"ORIGINAL PÅ BÖGDA" handlar om ett trettiotal original som bodde på Svältorna för över hundra år sedan. Läs om Anders Alf, som i sin och familjens förtvivlan dränkte sig i Trollö mosse och Ledsbackabarnen Kalle och Kristina. De båda var syskon och "dvärgar", som det hette på de tiden. När de båda var i åttioårsåldern slog Kristina ihjäl Kalle med en spisgaffel.

E-bok: 19 KR

Tryckt bok: UTSÅLD

EN UNG MEN VÄLDIGT GAMMAL ORT

Kungsgatan Vårgårda 1920. Vårgårda hembygdsförening

WÅRGÅRDA

EN UNG MEN VÄLDIGT GAMMAL ORT

Vårgårda samhälle är ungt emedan platsen för dagens tätort och ett stort område där omkring har en mycket lång historia.

Platsen för dagens Vårgårda samhälle ligger i den socken som under medeltiden benämndes Skövde socken. 

Socknen bytte namn till Kullings-Skövde den 17 april 1885 för att undvika förväxling med staden Skövde.

Namnet Vårgårda fick staden först när ingenjören Fredrik Sundler kom till bygden.

FREDRIK SUNDLER

Fredrik Sundler Järnvägsmuseet

Fredrik var son till Johannes Sundler och Johanna Sahlefelt (Nr 959). Fadern var gift två gånger, först med Johanna, sen med Maria Christina Stierngranat (Nr 1506) från Rångedala. I det första äktenskapet fick han 10 barn, dock dog hälften av dem innan de hann bli vuxna. I det andra äktenskapet med Maria Christina fick han 6 barn. Ett av dem dog i spädbarnsåldern i rödsot. Två av de andra blev 99 år gamla och även de övriga blev riktigt gamla.

I sitt eget äktenskap fick Fredrik inga barn. Dock tog han ett flertal fosterbarn, varav några som var hustruns.  

Efter att ha arbetat i hela riket med att etablera nya landsvägar, järnvägar och stora byggnadsprojekt köpte Sundler gården Wårgårda i Siene socken år 1840. Där uppförde han samma år en ståtlig herrgård precis vid Säveån.

Siene Vårgårda Herrgård Foto Gustaf Ewald Vänersborgs Museum

Fredrik Sundler ser till att Vårgårda station byggs och kring denna byggs sedan nuvarande Vårgårda tätort upp.

Fredrik Sundler föddes den 2 november 1798 i Fänneslunda socken, som son till häradshövdingen Johan Sundler (Arbetade på Säteriet Knorringsdahl) och hans hustru Johanna Sahlefelt. Dopvittnena var många och högt uppsatta personer. Namnlistan är ytterst gedigen, med efternamn som Kafle (Nr 70), Hierta (Nr 250), Lilliehöök (Nr 66), Rosenstierna (Nr 172 och 179), Storkenfelt (Nr 502) och Oxehufvud (Nr 102).

Fredrik dog den 21 september 1868 i Algutstorps församling. Han hade då arbetat som ingenjör, järnvägsentreprenör, byggmästare och herrgårdsägare samt riksdagsman. Han var byggmästare för Nårunga kyrka. Sundler ses som Vårgårdas grundare.

Sundler var förvaltare på faderns Fänneslunda säteri.

1824 gifte han sig med Agnes Hallin.

1827 köpte han Fänneslunda säteri. Han kom sedan att köpa tomter i Borås och bygga fastigheter och grundade Borås Weckoblad som senare blev Borås Tidning. 1835 sålde han Fänneslunda säteri.

1840 köpte han Wårgårda herrgård i Siene och den nuvarande huvudbyggnaden byggdes.

Han byggde stenbron över Nossan som stod klar 1842.

Under 1840-talet inledde han sin period som kyrkobyggare: Barne-Åsaka kyrka, Floby kyrka, Skölvene kyrka. Han var också riksdagsman för Borås, Ulricehamn och Vänersborg. Sundler ritade Nårunga kyrka.

1849 inledde han sin karriär som järnvägsentreprenör då han var med och byggde järnvägen Fryksta-Klarälven (Frykstabanan).

1852 byggde han väg mellan Malmö och Lund och 1852-1853 ledde han arbetet med att bygga om Stigbergsliden i Göteborg.

Sundler var den som såg till att Vårgårda station byggdes där samhället Vårgårda sedan kom att byggas. 1857 blev han stationsinspektor i Vårgårda och 1859 grundade han Vårgårdas bibliotek.

I Vårgårda hade han ett antal poster i nämnder, bland annat som ordförande i kommunalnämnden. Han var också taxeringsman.

VÅRGÅRDA STATION

Vårgårda station 1890 Järnvägsmuseet

Den 16 december 1857 öppnades stambanan för trafik mellan Göteborg och Vårgårda och efter det så utvecklas samhället runt stationen allt mer.

 

Vårgårda station 1939 Järnvägsmuseet

Firma C.J. Andersson grundades av Carl-Johan Andersson 1892

1858 startade den förste handelsmannen upp sin verksamhet i anslutning till stationen i Vårgårda.

Första biblioteket öppnas 1859 och den första banken öppnar 1864.

1862 ser Fredrik Sundler dessutom till att stationen, där han vi denna tid också tjänstgjorde som stins, också blev postinrättning.

Fredrik Sundler gör namnet Vårgårda känt i hela Sverige.

KULLINGS-SKÖVDE KYRKA

Interiör från Kullings-Skövde kyrka. Vänersborgs Museum

Även om orten i dag heter Vårgårda lever det gamla uråldriga namnet Skövde kvar. Ortens kyrka heter Kullings-Skövde kyrka. Den härstammar i sina äldsta delar från 1100-talet medan tornet tillkom så sent som 1859 då det ersatte ett äldre torn som spruckit och rivits.

I kyrkan finns en madonnafigur och en dopfunt från 1200-talet samt ett triumfkrucifix som är något yngre. Ett imponerande altarskåp förvaras på Göteborgs stadsmuseum där många helgon finns avbildade, bl.a. Den heliga Elin av Skövde (Skövde i Skaraborg) och biskop Brynolf Algotsson.

Strax nordost om detta kyrkogården och gravfältet finner man Tumbergs kyrkoruin och öster om den fyndplatsen för den berömda Galstadsyxan som är en ceremoni-yxa av brons tillverkad och brukad under bronsålder. 

SKÖVDE HED

 Skövde hed (i Vårgårda)

Både runt kyrkan och Skövde hed finns massor av rester från gravfält från bronsåldern och vikingatiden. Alldeles i närheten av kyrkan ligger Skövde hed.

Skövde hed var tingsplats för Kullings härad innan tingsstället flyttades till Hol. Den omnämns i mitten av 1500-talet. Under 1640-talet flyttades sedan tingen till Hol som 1644 beskrivs som “rätt tingsstad” och där det första tingshuset för Kullings härad uppfördes. Sedan flyttade tingsplatsen till Alingsås på 1690-talet, till Eklanda 1698 och åter till Alingsås 1817 där tinget finns ännu idag.

Vid Skövde hed finns även galgbacken där avrättningar skedde.

GALGBACKAR I VÅRGÅRDA

Galgbacken i Vårgårda

Vårgårda hade inte bara en utan två galgbackar. En kallades för ”Hägnen”, som kanske var ett beskrivande ord för att man hängde personer där. Den andra kallas ”Kåkakullen”.

Den sista personen som avrättades på galgbacken var Karlsson-Pelur. Han halshöggs den 12 maj 1859. Hans brott var att han genomfört tre rån och mördat en person. Järnvägen till Vårgårda hade blivit klar två år tidigare så det blev extra många åskådare till spektaklet.

Enligt en berättelse så sa man att “Han fick lägga tjoka på ett bräe”. Han fick alltså lägga hakan på ett bräde så att blodet skulle kunna samlas upp i en skål. Man trodde på den tiden att blod kunde bota många sjukdomar.

Innan avrättningen fick den dömde både mat och brännvin för att han skulle hålla sig lugn. Göteborgs-Posten noterar om avrättningen “Han gick lugnt mot sitt öde”.

Det bildades även en ring av betrodda män runt avrättningsplatsen om han mot all förmodan skulle försöka fly.

Ur “De gamla berättar” av Helge Gummeland (Eggvena bygdegårdsförening) finns även berättelsen med:
”Jag var med när den siste avrättades vid Skövde kyrka. Det är en kulle, Kåkakullen. Folk var ditkallade från hela “gällt” (pastoratet) och stod i en rund cirkel kring hela backen. Varenda karl hade en käpp i näven. Det kalle de “spetsegård”. Gick han (den dömde) ut för någon skulle den få lida i stället. Länsman och kronofogden hade haft fram’en för prästen och klocka’n skulle skriftan innan och tala in hans om hans hädanfärd. Sedan åkte de upp till kullen i en öppen grav, där han skulle ligga. Så ledde de fram honom ich tig av honom klär’a. De hade bundit ett kläe för äga på’n. Då han skulle avrättas hade de ett trä, som de la vid kanten på graven och som han fick lägga ner “tjåka” (hakan) på. Mästerman hade en stor bred yxa. Han huggde av huvudet med ett ända hugg, men han drog yxa lite. Jag stod nära och såg noga allt. Mästerman hade en mugg, och blo’n fick rinna i den. Den blon skulle senare användas för någon sjukdom. Jag gick i Skövde kyrka då. Folkskolläran sa, att vi inte fick få dit utan att våra föräldrar hade lovat oss. Min far var med i spetsgården.

Tidning för Wenersborgs stad skriver den 19/5 1859:

”—Aflidne fånggewaldigern Wassenii baneman, Olof Karlsson Pelur, kommer att afföras från härwarande cellfängelse nästa tisdag, för att påföljande dag den 25 i denna månad kl. 12 på dagen undergå dödsstraffet å Kullings härads afrättningsplats vid Skövde gästgifwaregård, straxt inwid Wårgårda jernwägsstation. Ehuru af ett rått obändigt lynne, finnes Karlsson likwäl nu få tillwida hafwa uppfattat sin belägenhet och wara undergiven sitt öde, att han, i hopp om ett bättre lif efter detta, säger sig längta efter den dag då hans jordiska lidanden skola ändas och han med döden får försona sina brott.”

I Handelstidningens Weckoblad den 4/6 1859 kunde man läsa:

”-Afrättning. Olof Karlsson Pelur afrättades d. 25 Maj kl. 12 på dagen på Sköfde hed, i närheten af Wårgårda jernvägsstation. Delinqventen, som under resan och i sista stunden visade mycken själsnärvaro, gick med stadiga och raska steg inom spetsgården fram till stupstocken. Först vid den sista presterliga välsignelsen märktes någon egentlig rörelse hos honom, och ögonblicket derefter hade lagen uträft sin rätt.”

AVRÄTTAD SKÖVDE HED 29/11 1719

Ett annat makabert brott skedde 1719. Anders Persson i Djuphult vid Alingsås hade begått två abnorma brott, dels blodskam, dels tidelag, dessutom med två kor!

För dessa båda brott skulle han få sota med livet. Den 29e november 1717 avrättades han på Skövde hed.

I källan anges: “29 Nov: halshöggs och brändes på Skövde hed Anders Persson i Djuphult för bedrivet kätteri (blodskam red. anm.) med sin dotter och tidelag med två kor.”

NAMNET VÅRGÅRDA

Namnet Vårgårda nämns första gången i ett gåvobrev utfärdat i Skara av Märta Bengtsdotter den 17 maj år 1420. Där förordnar hon att efter hennes död gården Vårgårda (Walgaardhe) i Siene socken av Kullings härad, skall tillfalla hennes son Odde Ulfsson, detta därför att hon i 26 år uppburit avrad (arrende) av hans fädernegård. (Ur Svenskt Diplomatarium, brev nr 19.480).

___________________________

Källor:

Kyrkoböcker

Tidningsartiklar

Boken ”Fredrik Sundler- En märklig man” av Lars-Åke Kempe

Boken ”Vårgårda kommun 50 år” utgiven av Vårgårda kommun och Alingsås tidning 2002

 

Betygsätt sidan!

HAR DU LÄST DEN HÄR?

HAR DU LÄST DEN?

MORD

SÅ VAR DET FÖRR

ORIGINAL

SVÄLTORNA

IGLABO

Här är fler spännande berättelser från förr: