I DAG ÄR DET

DEN 25 APRIL

MARKUS SAMT MARKUSDAGEN

Restaurang Sturehof gjordes berömd av Ernst Josef Marcus

Markus eller Marcus är ett romerskt och bibliskt mansnamn, namnet på en av evangelisterna. Exakt vad Markus betyder är oklart; möjligtvis är det bildat av namnet på den romerska guden Mars. Formerna Marco och Marko är varianter av samma namn.

Mark/Markus/Marcus är ett vanligt manligt namn och är härlett från gammalt latinskt "Mart-kos", vilket betyder "helgat till guden Mars" och kan också betyda "krigets Gud" eller "vara krigsliknande". Marcus var ett av de tre vanligaste romerska förnamnen.

Markus var mycket populärt i början på 1990-talet då det var Sveriges vanligaste namn bland nyfödda pojkar. Det finns drygt 50 000 män som bär namnet Markus i Sverige.

Markusdagen ansågs i likhet med flera dagar vid denna tid som särskilt lämpad för just sådd av ärter. Mängden dagar som förknippades med ärtsådd speglar att ärter var en vanlig gröda i bondesamhället. I Västergötland kallades dagen ibland för ”gökedagen”, därför att göken ansågs komma.

Angående fotot ovan:

Ernst Josef Marcus, född 9 maj 1881 Stockholm, död där 19 mars 1936, var en svensk restauratör.

Ernst Marcus var son till köpmannen Axel Marcus samt bror till Ture och Gerda Marcus. 1896 anställdes han hos konditor Törnblad vid Stureplan i Stockholm. Han fortsatte därefter som kökselev vid Operakällaren och bedrev därefter restaurangstudier i utlandet, hos Nimbs i Köpenhamn, Cecil i London och Brighton i Paris. Efter att han återvänt till Sverige var han hovmästare på Hotell Rydberg, Hasselbacken och Grand Hôtel. 1905 etablerade sig Ernst Marcus tillsammans med sin bror Ture på Sturehof som han 1910 ensam övertog och därefter innehade fram till sin död. Sturehof utvecklades under hans ledning till en av Stockholms främsta restauranger med fiskrätter som specialitet.

DEN 25 MAJ

URBAN SAMT URBANUSDAGEN

Vädersolstavlan ursprungligen målad av Urban målare 1535 hänger i Storkyrkan i Stockholm Det är den äldsta bilden av Stockholm och finns avbildad på tusenkronorssedeln Den nuvarande bilden är dock en kopia från 1630-talet av Jacob Elbfas

Urban är ett mansnamn bildat från det latinska adjektivet urbanus - "belevad" eller "städad" (egentligen "från staden" eller "som har med staden att göra", av Urbs - "stad"). Urbanus var ett vanligt namn på påvar. Namnets plats i almanackan är till åminnelse av Urban I som dog 230 och har funnits där sedan medeltiden.

Namnet har förekommit i Sverige sedan 1400-talet men inte varit speciellt vanligt det senaste seklet. En viss popularitet hade det dock på 1950- och 1960-talet. Det finns i dag knappt 1000 män som heter Urban i Sverige.

Den 25 maj är sedan medeltiden är en gammal märkesdag i almanackan och Urbanusdagen brukade räknas som sommarens första dag. "Urban, Vilhelmina och Beda, de skola sommaren leda" hette det i den gamla Bondepraktikan. I och med att sommaren börjat, måste alla sysslor förknippade med vårbruket vara färdiga.

DEN 25 JUNI

DAVID OCH SALOMON

 

Rektor Otto Salomon

David är ett mansnamn av bibliskt ursprung och betyder 'den älskade' (hebreiska דָּוִד Dawid). Namnet kan även stavas Dawid.

Namnet började stiga i popularitet på 1970-talet och var något av ett modenamn på 1980-talet. Numera ligger namnet ganska stabilt kring plats 25 på listan. Det finns ungefär 50000 män som heter David i Sverige.

Salomon är ett annat bibliskt mansnamn som kommer från det hebreiska ordet (שְׁלֹמֹה shelomoh) schalom som betyder välgång eller frid. Den engelska formen är Solomon. Namnet infördes i den svenska almanackan i slutet av 1700-talet.

Namnet är mindre vanligt i dagens Sverige och det finns färre än 1000 män som bär detta namn i landet.

Angående fotot ovan: porträtt av rektor Otto Aron Salomon. Han föddes den 1 november 1849 i Göteborg som son till handlare Alexander Salomon och Henriette Abrahamson. Han gift sig 1878 med Ellen Jacobina Wahren ifrån Norrköping. Salomon var autodidakt pedagog som vidareutvecklade den pedagogiska skolslöjden vid Nääs slott, Västergötland och tog senare över som rektor efter sin morbror August Abrahamson. Han avled den 3 november 1907 och begravdes i slottsparken vid Nääs.

"MÖRDARE-STAFVA"

____________________

EBOK

_______________________

"MÖRDARE-STAFVA" handlar om en mycket speciell kvinna som levde i västra Sverige under nästan hela 1800-talet. När hon var 18 år gammal blev hon anklagad för mord på en krämerska. Hon blev dödsdömd, friad, benådad, dömd igen i all oändlighet. Boken skildrar hennes liv från det hon föddes till hennes död.

E-bok: 19 kr

Tryckt bok: 195 kr

"ORIGINAL PÅ BÖGDA"

____________________

EBOK

_______________________

"ORIGINAL PÅ BÖGDA" handlar om ett trettiotal original som bodde på Svältorna för över hundra år sedan. Läs om Anders Alf, som i sin och familjens förtvivlan dränkte sig i Trollö mosse och Ledsbackabarnen Kalle och Kristina. De båda var syskon och "dvärgar", som det hette på de tiden. När de båda var i åttioårsåldern slog Kristina ihjäl Kalle med en spisgaffel.

E-bok: 19 KR

Tryckt bok: UTSÅLD

TROLLDOMSPROCESSEN I GÄSENE

Johannes Bo vid sin ryggåsstuga i Ölanda vid Hudene Foto Gustaf Ewald 1905

År 1803 står en kvinna tilltalad i Ljungs tingshus som misstänkt för tre mord och ett mordförsök

Detta är emellertid inte det enda mål som uppmärksammats i Gäsene häradsrätt. Så sent som i början av 1900-talet pågick en ”trolldomsprocess” i rätten.

Det var landsfiskal John Nilsson, som var stämd av Johannes Pettersson Bo från Ölanda, Hudene, med påstående att av honom ha blivit “förtrollad”.

Johannes Bo var son till soldaten Petter Ehn i Skölvene och hans hustru Britta Andersdotter. Han hade varit soldat för en rote i trakten av Molla, tagit avsked och köpt lägenheten Tomten under Frisagården i Ölanda Hudene, där han sedan bodde med hustrun Anna-Maria Svensdotter och sonen Frans Emil, som var deras enda barn. Bo och Anna-Maria gifte sig 1869 och tre år senare föddes sonen.

När Emil växt upp flyttade han till Fåglavik och började arbeta vid glasbruket* som startats två år efter hans egen födelse.

Johannes och Anna-Maria bodde kvar på lägenheten Tomten, tills Johannes genom processer och därmed påföljande exekutiva åtgärder blev vräkt därifrån. Då flyttade de några hundra meter bort till Hudene Lundagården.

Johannes Bo kunde ibland få mer eller mindre allvarliga “ryck” och räknades då knappast som “kloker”, men däremellan kunde han vara “slugare” än de flesta. Hur det nu kom sig, så blev Bo invecklad i processer, förlorade och fick utge skadestånd, betalade inte, med resultatet att landsfiskal Nilsson blev nödgad att komma till Tomten för utmätningar, först på lösören och slutligen på hela torpet, som såldes på exekutiv auktion.

Den ursprungliga skuldsumman var 200 kr. med efter processen hade den stigit till 500 kr. En enda person lämnade ett bud på fastigheten vid auktionen och det var på 500 kr. Eftersom det inte kom några fler bud blev den såld för det beloppet.

Det var då som Bo fick för sig att han blivit “förtrollad” av landsfiskalen, och stämde denne med yrkande om ersättning. Bo påstod att han blivit hypnotiserad och att landsfiskalen stulit hans egendom. Häradshövding Thor Odencrantz varnade Bo och följande ordväxling utspann sig:

Häradshövdingen “så får man inte säga”

Då frågar Bo “om en får tänka vad en vill?”

Han får till svar: “Det kan ju ingen hindra.”.

Då sa Bo: “Då tänker jag att länsman är en tjuv”.

Länsman frikändes naturligtvis för att ha övat trolldom, men Bo fick böta för obefogad rättegång.

Sedan kom ett rykte ut bland folk, att Bo sagt att “länsman borde skjutas”. När Bo så en gång kom till länsmansgården, togs han emot av fru Nilsson. Landsfiskalen var nämligen för tillfället inte hemma men skulle snart komma. Fru Nilsson var språksam och det var Bo också. “Tänker Bo skjuta min man?”, frågade hon. “Nähä, dä tänker ja inte. Vell frua ha honom skjuten, så får hu jarat sjölver”, sa Bo.

“Min son Emil” som Bo alltid högtidligen uttryckte sig, blev efter flyttningen från hemmet sjuk och intogs på lasarett. Kommunen måste träda in och betala sjukvården. 1915 dog Emil i ”hjärtslag”, och då blev det känt att han hade en livförsäkring, kom kommungubbarna tillsammans och beslutade: “Nu ska vi ha tebaks va vi kostat på Bo´s pajk. Ja dä sa vi”. Men när de kom till försäkringsbolaget, befanns att pappan Bo redan personligen varit uppe i Stockholm med sina papper och kvitterat ut försäkringssumman. Kommunen fick intet.

Johannes Bo vardagsklädd i träskor och förskinn, det sistnämnda ett plagg som nu inte någonstädes finns att beskåda, knappast på ett museum. Foto Gustaf Ewald

Den 31e januari 1924 dog Johannes Bo på Hudene Lundagården i ”åderförkalkning” och endast två månader senare dog även hustrun Anna-Maria. Johannes blev 78 år gammal och Anna-Maria 86 år.

Emil, Johannes och Anna-Maria vilar alla i samma grav på Hudene kyrkogård.

Fåglavik Glasbruk Foto J Bengtsson Järnvägsmuseet

**Fåglavik Glasbruk grundades 1874 efter att grosshandlare A. M. Andersson från Göteborg tvingades övernatta i Fåglavik, när tåget han reste med fastnade i en snöstorm. Grosshandlare Andersson var på jakt efter lämplig plats att anlägga ett glasbruk och fann att Fåglaviks omgivningar med sin torvmosse passade bra.

Glasbruket var på sin tid ett av Västsveriges största turistmål. Flera busslaster om dagen kunde komma för att titta på glasbruket och framför allt för att köpa glas i fabriksförsäljningsbutiken.

Glasbrukets historia i korthet.

Det första glaset på Fåglaviks Glasbruk blåstes den 4 december 1874

När grosshandlaren reste tillbaka till Göteborg efter invigningen hade han med sig ett glas som var graverad med följande inskrift: ”Första Tillverkningen vid Fåglaviks Glasbruk 1874”.

Anläggningen påbörjades våren 1873 med uppförandet av en större arbetarbostad i två våningar och en mindre bostad. På hösten år 1873 lades grunden till själva hyttan. Ugnen byggdes efter ett tyskt system. Även glashyttan fick tysk arkitektur och kallades Tyska hyttan.

År 1875 uppfördes Bruksvillan där grosshandlare Andersson bodde med sin familj om somrarna.

Reservhyttan byggdes 1898 och Franska hyttan 1907-1909.

År 1889 byggdes övre sliperiet och det nedre sliperiet tillkom 1890.

Fåglaviks Glasbruk 1899 Järnvägsmuseet.

År1904 uppfördes ett degelhus vid Franska hyttan.

Tillverkning vid Fåglaviks Glasbruk var i gång åren 1874-1980.

Glasbruket rivs 2007

På platsen där en gång Fåglaviks Glasbruk stod, står idag en staty en glasblåsare samt informationsskylt som berättar historien över platsen. Slå dig ned på rastplatsen och föreställ dig hur det en gång var.

År 2007 revs Tyska hyttan efter att fått förfalla sedan tillverkningen slutade och det är där minnesplatsen är idag.

Idag finns möjlighet att se en Glasbruksmuseum på Herrljunga Kulturhus.

Glasbruksmuseum

Museet har en konstnärlig touche och en glasbruksverkstad har byggts upp med verktyg och material bevarade från det gamla glasbruket. Här finns även en glasutställning där det första och det sista glaset som tillverkades i Fåglavik ingår, samt riklig fotodokumentation. Besök gärna Fåglaviks Glasbruksmuseum.

Fåglavik glasservice från 1904

Vill du läsa mer om glasbruket och dess historia finns en webbsida med intressant historia om Fåglaviks Glasbruk. http://www.faglaviksglas.se

HUDENE ÖLANDA FRISAGÅRDEN LÄGENHETEN TOMTEN

Församlingsbok 1895-1913

  • Johan Pettersson Bo, född 18/1 1846 Skölvene g 18/12 1869 död 31/1 1924 Hudene Lundagården ”åderförkalkning”
  • H Anna Maria Svensdotter, född 16/10 1838 Skölvene g 18/12 1869 dog 1/4 1924 Hudene Lundagården ”ålderdom”
  • S Frans Emil Johansson, född 12/5 1872 Skölvene 19/6 1915 Ölanda ”hjärtslag”

Betygsätt sidan!

HAR DU LÄST DEN HÄR?

HAR DU LÄST DEN?

MORD

SÅ VAR DET FÖRR

ORIGINAL

SVÄLTORNA

IGLABO

Här är fler spännande berättelser från förr: