I DAG ÄR DET

DEN 25 APRIL

MARKUS SAMT MARKUSDAGEN

Restaurang Sturehof gjordes berömd av Ernst Josef Marcus

Markus eller Marcus är ett romerskt och bibliskt mansnamn, namnet på en av evangelisterna. Exakt vad Markus betyder är oklart; möjligtvis är det bildat av namnet på den romerska guden Mars. Formerna Marco och Marko är varianter av samma namn.

Mark/Markus/Marcus är ett vanligt manligt namn och är härlett från gammalt latinskt "Mart-kos", vilket betyder "helgat till guden Mars" och kan också betyda "krigets Gud" eller "vara krigsliknande". Marcus var ett av de tre vanligaste romerska förnamnen.

Markus var mycket populärt i början på 1990-talet då det var Sveriges vanligaste namn bland nyfödda pojkar. Det finns drygt 50 000 män som bär namnet Markus i Sverige.

Markusdagen ansågs i likhet med flera dagar vid denna tid som särskilt lämpad för just sådd av ärter. Mängden dagar som förknippades med ärtsådd speglar att ärter var en vanlig gröda i bondesamhället. I Västergötland kallades dagen ibland för ”gökedagen”, därför att göken ansågs komma.

Angående fotot ovan:

Ernst Josef Marcus, född 9 maj 1881 Stockholm, död där 19 mars 1936, var en svensk restauratör.

Ernst Marcus var son till köpmannen Axel Marcus samt bror till Ture och Gerda Marcus. 1896 anställdes han hos konditor Törnblad vid Stureplan i Stockholm. Han fortsatte därefter som kökselev vid Operakällaren och bedrev därefter restaurangstudier i utlandet, hos Nimbs i Köpenhamn, Cecil i London och Brighton i Paris. Efter att han återvänt till Sverige var han hovmästare på Hotell Rydberg, Hasselbacken och Grand Hôtel. 1905 etablerade sig Ernst Marcus tillsammans med sin bror Ture på Sturehof som han 1910 ensam övertog och därefter innehade fram till sin död. Sturehof utvecklades under hans ledning till en av Stockholms främsta restauranger med fiskrätter som specialitet.

DEN 25 MAJ

URBAN SAMT URBANUSDAGEN

Vädersolstavlan ursprungligen målad av Urban målare 1535 hänger i Storkyrkan i Stockholm Det är den äldsta bilden av Stockholm och finns avbildad på tusenkronorssedeln Den nuvarande bilden är dock en kopia från 1630-talet av Jacob Elbfas

Urban är ett mansnamn bildat från det latinska adjektivet urbanus - "belevad" eller "städad" (egentligen "från staden" eller "som har med staden att göra", av Urbs - "stad"). Urbanus var ett vanligt namn på påvar. Namnets plats i almanackan är till åminnelse av Urban I som dog 230 och har funnits där sedan medeltiden.

Namnet har förekommit i Sverige sedan 1400-talet men inte varit speciellt vanligt det senaste seklet. En viss popularitet hade det dock på 1950- och 1960-talet. Det finns i dag knappt 1000 män som heter Urban i Sverige.

Den 25 maj är sedan medeltiden är en gammal märkesdag i almanackan och Urbanusdagen brukade räknas som sommarens första dag. "Urban, Vilhelmina och Beda, de skola sommaren leda" hette det i den gamla Bondepraktikan. I och med att sommaren börjat, måste alla sysslor förknippade med vårbruket vara färdiga.

DEN 25 JUNI

DAVID OCH SALOMON

 

Rektor Otto Salomon

David är ett mansnamn av bibliskt ursprung och betyder 'den älskade' (hebreiska דָּוִד Dawid). Namnet kan även stavas Dawid.

Namnet började stiga i popularitet på 1970-talet och var något av ett modenamn på 1980-talet. Numera ligger namnet ganska stabilt kring plats 25 på listan. Det finns ungefär 50000 män som heter David i Sverige.

Salomon är ett annat bibliskt mansnamn som kommer från det hebreiska ordet (שְׁלֹמֹה shelomoh) schalom som betyder välgång eller frid. Den engelska formen är Solomon. Namnet infördes i den svenska almanackan i slutet av 1700-talet.

Namnet är mindre vanligt i dagens Sverige och det finns färre än 1000 män som bär detta namn i landet.

Angående fotot ovan: porträtt av rektor Otto Aron Salomon. Han föddes den 1 november 1849 i Göteborg som son till handlare Alexander Salomon och Henriette Abrahamson. Han gift sig 1878 med Ellen Jacobina Wahren ifrån Norrköping. Salomon var autodidakt pedagog som vidareutvecklade den pedagogiska skolslöjden vid Nääs slott, Västergötland och tog senare över som rektor efter sin morbror August Abrahamson. Han avled den 3 november 1907 och begravdes i slottsparken vid Nääs.

"MÖRDARE-STAFVA"

____________________

EBOK

_______________________

"MÖRDARE-STAFVA" handlar om en mycket speciell kvinna som levde i västra Sverige under nästan hela 1800-talet. När hon var 18 år gammal blev hon anklagad för mord på en krämerska. Hon blev dödsdömd, friad, benådad, dömd igen i all oändlighet. Boken skildrar hennes liv från det hon föddes till hennes död.

E-bok: 19 kr

Tryckt bok: 195 kr

"ORIGINAL PÅ BÖGDA"

____________________

EBOK

_______________________

"ORIGINAL PÅ BÖGDA" handlar om ett trettiotal original som bodde på Svältorna för över hundra år sedan. Läs om Anders Alf, som i sin och familjens förtvivlan dränkte sig i Trollö mosse och Ledsbackabarnen Kalle och Kristina. De båda var syskon och "dvärgar", som det hette på de tiden. När de båda var i åttioårsåldern slog Kristina ihjäl Kalle med en spisgaffel.

E-bok: 19 KR

Tryckt bok: UTSÅLD

MÖDANS MÄNNISKOR

Torparen Carl Olson, hans hustru och barnen Hilding och Ester. Foto Gustav Hörlin runt 1903

450 ÅRS HISTORIA

Under de 450 år som gått sedan Pedy på 1540-talet bodde här på Iglabo, har över 100 personer på ett eller annat sätt haft anknytning till gården och blivit namngivna. Till denna siffra skall läggas alla de pigor och drängar, torpare, daglönare och andra tjänare, som haft sin utkomst härifrån. Denna skara av människor, vilkas namn vi inte känner, är minst lika stor som de namngivnas. De har gjort sina dagsverken från tidig morgon till “senan kväll”. Vi har mycket knapphändiga uppgifter om dessa namnlösa människor på Iglabo.

BRÖLLOP PÅ IGLABO

Natanael Andersson (3/2 1893 Kulle – 31/3 1928 Gräfsnäs)

Anna Emilia Johansdotter (25/9 1894 Lilla Långared – 20/12 1929 Iglabo)

Bröllopsfoto 31/12 1919.

Dessa båda var Britt-Marie Lidestens, nuvarande ägare till stamfastigheten på Iglabos farföräldrar

J.V.A. Yllander skriveri sin berättelse om “Bröllop på Iglabo” den 14 september 1888, hur även torpare och de fattiga inbjöds till festen. Dessa trakteringar var säkerligen höjdpunkter i deras liv. Yllander berömmer sitt värdfolk för “omtanke och redbarhet”.

MÖDANS MÄNNISKOR

I en husförhörslängd från 1830-talet talas det om, att Agneta Sylvan (Iglabo ägare nr 13) i sin tjänst bl a hade pigorna Annika från Ornunga och Catharina från Spångakil. Det är det enda som sägs om dessa kvinnor i detta sammanhang.

Vilhelm Moberg talar om “mödans människor” i sin bok “Min svenska historia”. Med rätta är det säkert dessa mödans människor, som gjort de tyngsta dagsverkena också här på Iglabo i gångna tider. När deras herrar och befallningsmän befann sig i tjänst på regementet eller på krigsskådeplatser ute i Europa och tjänade konung och fosterland, var det dessa mödans människor på hemmaplan, som många gånger bar den tyngsta bördan. De fick inga utmärkelser, ingen befordran till högre ställning i samhället och inga medaljer. Den ena dagen var den andra lik. Värkande leder och böjda ryggar var deras kännetecken.

Kanhända är de otaliga stenmurarna runt Iglabos marker de bästa och bestående minnesmärkena efter dessa idoga tjänare, vars namn vi inte känner.

Carl Gustaf Ottosson von Schwartzenhoff  (12/5 1727 Grytås Älvsered – 23/11 1806 Hof Hällstad)

Ägare nr 11 till Iglabo 18/4 1799 – 23/11 1806.

Med vapen i hand skrev deras herrar in sig i den svenska historien, medan tjänstehjonen här hemma på Iglabo, med hacka och spade och andra fredliga verktyg i sina valkiga nävar, bröt mark och odlade den jord som herrarna ägde.

Det enda avbrottet i sitt slit för den dagliga födan som dessa mödans människor fick uppleva var, när det någon gång blev bröllop eller kalas av något slag. Då hände det, att även de fattiga blev ihågkomna och inbjöds till festligheten.

Då kom de från torpen och backstugorna i Lyckorna, Ledet, Enekullen, Kyrkbacken, Ryorna och Hästhagen. De kom i sina bästa kläder och hälsade ödmjukt, som det anstod dem på den tiden. Gummorna neg det vackraste de kunde och gubbarna bugade hövligt med mössan i hand.

Pälle Näver

“Väl kämpas det om ära, om frihet, guld och makt, och dagens hjältar hyllas med hejarop och prakt; De mäktige och store föröda och slå ner blott enkla män och kvinnor till sist oss segern ger.”

(Ur Visor av Pälle Näver)

Betygsätt sidan!

HAR DU LÄST DEN HÄR?

HAR DU LÄST DEN?

MORD

SÅ VAR DET FÖRR

ORIGINAL

SVÄLTORNA

IGLABO

Här är fler spännande berättelser från förr: