I DAG ÄR DET

DEN 25 APRIL

MARKUS SAMT MARKUSDAGEN

Restaurang Sturehof gjordes berömd av Ernst Josef Marcus

Markus eller Marcus är ett romerskt och bibliskt mansnamn, namnet på en av evangelisterna. Exakt vad Markus betyder är oklart; möjligtvis är det bildat av namnet på den romerska guden Mars. Formerna Marco och Marko är varianter av samma namn.

Mark/Markus/Marcus är ett vanligt manligt namn och är härlett från gammalt latinskt "Mart-kos", vilket betyder "helgat till guden Mars" och kan också betyda "krigets Gud" eller "vara krigsliknande". Marcus var ett av de tre vanligaste romerska förnamnen.

Markus var mycket populärt i början på 1990-talet då det var Sveriges vanligaste namn bland nyfödda pojkar. Det finns drygt 50 000 män som bär namnet Markus i Sverige.

Markusdagen ansågs i likhet med flera dagar vid denna tid som särskilt lämpad för just sådd av ärter. Mängden dagar som förknippades med ärtsådd speglar att ärter var en vanlig gröda i bondesamhället. I Västergötland kallades dagen ibland för ”gökedagen”, därför att göken ansågs komma.

Angående fotot ovan:

Ernst Josef Marcus, född 9 maj 1881 Stockholm, död där 19 mars 1936, var en svensk restauratör.

Ernst Marcus var son till köpmannen Axel Marcus samt bror till Ture och Gerda Marcus. 1896 anställdes han hos konditor Törnblad vid Stureplan i Stockholm. Han fortsatte därefter som kökselev vid Operakällaren och bedrev därefter restaurangstudier i utlandet, hos Nimbs i Köpenhamn, Cecil i London och Brighton i Paris. Efter att han återvänt till Sverige var han hovmästare på Hotell Rydberg, Hasselbacken och Grand Hôtel. 1905 etablerade sig Ernst Marcus tillsammans med sin bror Ture på Sturehof som han 1910 ensam övertog och därefter innehade fram till sin död. Sturehof utvecklades under hans ledning till en av Stockholms främsta restauranger med fiskrätter som specialitet.

DEN 25 MAJ

URBAN SAMT URBANUSDAGEN

Vädersolstavlan ursprungligen målad av Urban målare 1535 hänger i Storkyrkan i Stockholm Det är den äldsta bilden av Stockholm och finns avbildad på tusenkronorssedeln Den nuvarande bilden är dock en kopia från 1630-talet av Jacob Elbfas

Urban är ett mansnamn bildat från det latinska adjektivet urbanus - "belevad" eller "städad" (egentligen "från staden" eller "som har med staden att göra", av Urbs - "stad"). Urbanus var ett vanligt namn på påvar. Namnets plats i almanackan är till åminnelse av Urban I som dog 230 och har funnits där sedan medeltiden.

Namnet har förekommit i Sverige sedan 1400-talet men inte varit speciellt vanligt det senaste seklet. En viss popularitet hade det dock på 1950- och 1960-talet. Det finns i dag knappt 1000 män som heter Urban i Sverige.

Den 25 maj är sedan medeltiden är en gammal märkesdag i almanackan och Urbanusdagen brukade räknas som sommarens första dag. "Urban, Vilhelmina och Beda, de skola sommaren leda" hette det i den gamla Bondepraktikan. I och med att sommaren börjat, måste alla sysslor förknippade med vårbruket vara färdiga.

DEN 25 JUNI

DAVID OCH SALOMON

 

Rektor Otto Salomon

David är ett mansnamn av bibliskt ursprung och betyder 'den älskade' (hebreiska דָּוִד Dawid). Namnet kan även stavas Dawid.

Namnet började stiga i popularitet på 1970-talet och var något av ett modenamn på 1980-talet. Numera ligger namnet ganska stabilt kring plats 25 på listan. Det finns ungefär 50000 män som heter David i Sverige.

Salomon är ett annat bibliskt mansnamn som kommer från det hebreiska ordet (שְׁלֹמֹה shelomoh) schalom som betyder välgång eller frid. Den engelska formen är Solomon. Namnet infördes i den svenska almanackan i slutet av 1700-talet.

Namnet är mindre vanligt i dagens Sverige och det finns färre än 1000 män som bär detta namn i landet.

Angående fotot ovan: porträtt av rektor Otto Aron Salomon. Han föddes den 1 november 1849 i Göteborg som son till handlare Alexander Salomon och Henriette Abrahamson. Han gift sig 1878 med Ellen Jacobina Wahren ifrån Norrköping. Salomon var autodidakt pedagog som vidareutvecklade den pedagogiska skolslöjden vid Nääs slott, Västergötland och tog senare över som rektor efter sin morbror August Abrahamson. Han avled den 3 november 1907 och begravdes i slottsparken vid Nääs.

"MÖRDARE-STAFVA"

____________________

EBOK

_______________________

"MÖRDARE-STAFVA" handlar om en mycket speciell kvinna som levde i västra Sverige under nästan hela 1800-talet. När hon var 18 år gammal blev hon anklagad för mord på en krämerska. Hon blev dödsdömd, friad, benådad, dömd igen i all oändlighet. Boken skildrar hennes liv från det hon föddes till hennes död.

E-bok: 19 kr

Tryckt bok: 195 kr

"ORIGINAL PÅ BÖGDA"

____________________

EBOK

_______________________

"ORIGINAL PÅ BÖGDA" handlar om ett trettiotal original som bodde på Svältorna för över hundra år sedan. Läs om Anders Alf, som i sin och familjens förtvivlan dränkte sig i Trollö mosse och Ledsbackabarnen Kalle och Kristina. De båda var syskon och "dvärgar", som det hette på de tiden. När de båda var i åttioårsåldern slog Kristina ihjäl Kalle med en spisgaffel.

E-bok: 19 KR

Tryckt bok: UTSÅLD

BOENS-INGRID

Riddartorp i Kvinnestads socken 1921

Boens-Ingrid” eller Ingrid Jonsson, som hon egentligen hette, föddes på gården Stockabo i Kvinnestad i mitten av februari 1820. Redan som ung flicka fick hon börja tjäna piga. Som piga kom hon till både Uddetorp, Grutlanda och Smedsgården i hemsocknen Kvinnestad.  Den senare gården ägdes då av hennes broder Lars som hon alltså arbetade som piga för. 1838 tjänade hon både i Nårunga och Algutstorps socknar för att sedan återvända hem.

Så småningom kom hon till Riddaretorp och där gifte hon sig, tjugotre år gammal, med den sexton år äldre hemmansägaren Anders Bryngelsson. Med Anders fick hon fyra barn, tre söner och en dotter. 52 år gammal dog Anders och lämnade Ingrid ensam med de fyra små barnen, som då var mellan ett och ett halvt och tolv år gamla. Tre månader efter att Anders gått bort, rycktes även den yngste sonen August bort från änkan.

Två år efter Anders död gifte Ingrid om sig med en dräng från Kvinnestad, Gustaf Larsson, som var tolv år yngre än hon själv. De fick tre barn, två döttrar och en son.

Paret, tillsammans med Ingrids tre barn från förra äktenskapet flyttade till Galstad Östergården i Asklanda. 1886 fick de överge gården och flyttade till ett torp under Mellomgården i samma by. Året efter dog maken och Ingrid blev åter ensam med en stor kull barn. Hon blev kvar på torpet i ytterligare två år varefter hon övertog torpet Wrålås. Hon hade svårt att klara sig på torpet, som togs över av Johan Peter Frantz och hans familj senhösten 1891. Ingrid bodde sen kvar på nåder som inhyses i fyra år.

I mitten på 1890-talet hade hon ingen försörjning och tvingades då ta sig till fattigstugan på Trillebacka där Trollö-Johanna redan bodde.

Asklanda kyrka före renoveringen 1898. Foto Sanfrid Welin Margareta Johanssons Album

En varm söndag då solen gassade och hon gick förbi Stommen i Asklanda på väg till kyrkan och hade ett gammalt paraply till skydd mot solen träffade hon på männen från Stommens gård. “Tror I att det blir regn idag?” sa Gunnar och Erik Andersson, som var söner på stället. “Ha, gott om det komme” svarade Johanna. Det var förstås ett klokt svar på en dum fråga.

Ingrid var mycket barnkär och fanns det någon liten på stället där hon tjänade, skulle den sitta i hennes knä vid bordet. Då tuggade hon tuggor och stoppade i mun på den lille.

Expediter som säljer småkakor 1910

Hon var en liten och spröd tant, men ändå klarade hon av att gå den tre timmar långa vägen till Vårgårda. Där köpte hon småbröd hos en bagare. Dessa sålde hon sedan runt om i stugorna i Asklanda. Det var ringar och “bakelser” som hon kallade småkakorna. Hon betalade 1 öre för dessa hos bagaren och tog sedan samma pris när hon sålde dem. Hur kunde hon då tjäna pengar på affären? Jo, hon fick “påbröd,” det vill säga hon betalade för 40 bröd och fick 50 av bagaren och på så sätt fick hon behålla hela förtjänsten på ”påbröden”.

Ingrid och Trollö-Johanna fick även en slant av kommunen ibland, och vid jul fick de bröd, kött, korv av bönderna. Vid stugan hade de en täppa för potatis och andra köksväxter. Dessa är nu sedan länge igenväxta och spåren efter de trots allt så stolta kvinnorna finns inte kvar.

Fattigstugan och dess invånare har lämnat detta jordeliv sedan länge, men spåren av deras mödor lever kvar i den svenska folksjälen. Det är inte för intet som vi är ett av väldigt få länder, som har ordet ”lagom” i vårt språk.

Betygsätt sidan!

HAR DU LÄST DEN HÄR?

HAR DU LÄST DEN?

MORD

SÅ VAR DET FÖRR

ORIGINAL

SVÄLTORNA

IGLABO

Här är fler spännande berättelser från förr: