I DAG ÄR DET

DEN 25 APRIL

MARKUS SAMT MARKUSDAGEN

Restaurang Sturehof gjordes berömd av Ernst Josef Marcus

Markus eller Marcus är ett romerskt och bibliskt mansnamn, namnet på en av evangelisterna. Exakt vad Markus betyder är oklart; möjligtvis är det bildat av namnet på den romerska guden Mars. Formerna Marco och Marko är varianter av samma namn.

Mark/Markus/Marcus är ett vanligt manligt namn och är härlett från gammalt latinskt "Mart-kos", vilket betyder "helgat till guden Mars" och kan också betyda "krigets Gud" eller "vara krigsliknande". Marcus var ett av de tre vanligaste romerska förnamnen.

Markus var mycket populärt i början på 1990-talet då det var Sveriges vanligaste namn bland nyfödda pojkar. Det finns drygt 50 000 män som bär namnet Markus i Sverige.

Markusdagen ansågs i likhet med flera dagar vid denna tid som särskilt lämpad för just sådd av ärter. Mängden dagar som förknippades med ärtsådd speglar att ärter var en vanlig gröda i bondesamhället. I Västergötland kallades dagen ibland för ”gökedagen”, därför att göken ansågs komma.

Angående fotot ovan:

Ernst Josef Marcus, född 9 maj 1881 Stockholm, död där 19 mars 1936, var en svensk restauratör.

Ernst Marcus var son till köpmannen Axel Marcus samt bror till Ture och Gerda Marcus. 1896 anställdes han hos konditor Törnblad vid Stureplan i Stockholm. Han fortsatte därefter som kökselev vid Operakällaren och bedrev därefter restaurangstudier i utlandet, hos Nimbs i Köpenhamn, Cecil i London och Brighton i Paris. Efter att han återvänt till Sverige var han hovmästare på Hotell Rydberg, Hasselbacken och Grand Hôtel. 1905 etablerade sig Ernst Marcus tillsammans med sin bror Ture på Sturehof som han 1910 ensam övertog och därefter innehade fram till sin död. Sturehof utvecklades under hans ledning till en av Stockholms främsta restauranger med fiskrätter som specialitet.

DEN 25 MAJ

URBAN SAMT URBANUSDAGEN

Vädersolstavlan ursprungligen målad av Urban målare 1535 hänger i Storkyrkan i Stockholm Det är den äldsta bilden av Stockholm och finns avbildad på tusenkronorssedeln Den nuvarande bilden är dock en kopia från 1630-talet av Jacob Elbfas

Urban är ett mansnamn bildat från det latinska adjektivet urbanus - "belevad" eller "städad" (egentligen "från staden" eller "som har med staden att göra", av Urbs - "stad"). Urbanus var ett vanligt namn på påvar. Namnets plats i almanackan är till åminnelse av Urban I som dog 230 och har funnits där sedan medeltiden.

Namnet har förekommit i Sverige sedan 1400-talet men inte varit speciellt vanligt det senaste seklet. En viss popularitet hade det dock på 1950- och 1960-talet. Det finns i dag knappt 1000 män som heter Urban i Sverige.

Den 25 maj är sedan medeltiden är en gammal märkesdag i almanackan och Urbanusdagen brukade räknas som sommarens första dag. "Urban, Vilhelmina och Beda, de skola sommaren leda" hette det i den gamla Bondepraktikan. I och med att sommaren börjat, måste alla sysslor förknippade med vårbruket vara färdiga.

DEN 25 JUNI

DAVID OCH SALOMON

 

Rektor Otto Salomon

David är ett mansnamn av bibliskt ursprung och betyder 'den älskade' (hebreiska דָּוִד Dawid). Namnet kan även stavas Dawid.

Namnet började stiga i popularitet på 1970-talet och var något av ett modenamn på 1980-talet. Numera ligger namnet ganska stabilt kring plats 25 på listan. Det finns ungefär 50000 män som heter David i Sverige.

Salomon är ett annat bibliskt mansnamn som kommer från det hebreiska ordet (שְׁלֹמֹה shelomoh) schalom som betyder välgång eller frid. Den engelska formen är Solomon. Namnet infördes i den svenska almanackan i slutet av 1700-talet.

Namnet är mindre vanligt i dagens Sverige och det finns färre än 1000 män som bär detta namn i landet.

Angående fotot ovan: porträtt av rektor Otto Aron Salomon. Han föddes den 1 november 1849 i Göteborg som son till handlare Alexander Salomon och Henriette Abrahamson. Han gift sig 1878 med Ellen Jacobina Wahren ifrån Norrköping. Salomon var autodidakt pedagog som vidareutvecklade den pedagogiska skolslöjden vid Nääs slott, Västergötland och tog senare över som rektor efter sin morbror August Abrahamson. Han avled den 3 november 1907 och begravdes i slottsparken vid Nääs.

"MÖRDARE-STAFVA"

____________________

EBOK

_______________________

"MÖRDARE-STAFVA" handlar om en mycket speciell kvinna som levde i västra Sverige under nästan hela 1800-talet. När hon var 18 år gammal blev hon anklagad för mord på en krämerska. Hon blev dödsdömd, friad, benådad, dömd igen i all oändlighet. Boken skildrar hennes liv från det hon föddes till hennes död.

E-bok: 19 kr

Tryckt bok: 195 kr

"ORIGINAL PÅ BÖGDA"

____________________

EBOK

_______________________

"ORIGINAL PÅ BÖGDA" handlar om ett trettiotal original som bodde på Svältorna för över hundra år sedan. Läs om Anders Alf, som i sin och familjens förtvivlan dränkte sig i Trollö mosse och Ledsbackabarnen Kalle och Kristina. De båda var syskon och "dvärgar", som det hette på de tiden. När de båda var i åttioårsåldern slog Kristina ihjäl Kalle med en spisgaffel.

E-bok: 19 KR

Tryckt bok: UTSÅLD

HALTE-KALLE

Potatisupptagning. Foto Hilding Mickelsson 1956

På andra sidan vägen, från Asklanda fattigstugan räknat, bodde i en liten stuga, ”Halte-Kalle”. Så hette han för han i barndomen hade haft “skivet“, engelska sjukan, så att han haltade på båda benen. Annars hade Kalle starka armar och var en redig arbetare. Särskilt var han duktig med att ta upp potatis, för då kröp han på knä och plockade med båda händerna.

”Halte-Kalle”, eller som han egentligen hette, Karl Andreasson, föddes den 20e januari 1828 på Rättaregården i Asklanda. Modern, Ella Andersdotter, var själv född på denna gård. Fadern, Andreas Olofsson kom från Galstad Västergården i samma socken.

Karl hade fyra bröder och en syster. Den ene brodern dog dock när han var endast en och en halv månad gammal. Modern Ella dog 1840 och lämnade fadern Andreas ensam med tre pojkar och en flicka mellan åtta och nitton år gamla. Andreas gifte dock inte om sig, som oftast hände på den tiden när ena maken blev ensam med flera barn, utan skötte gården och hushållet tillsammans med barnen. Sonen Petter var redan nitton år gammal och Anders Magnus sjutton, så de var till stor hjälp vid det tunga arbetet.

1845 drabbades Karl av lungsot, som det då kallades. I dag heter det tuberkulos. Detta var en ofta dödlig sjukdom, men Karl överlevde. Nu var ha inte bara halt utan även ”bräcklig”, som det hette i kyrkoböckerna.

Ornunga kvaran cirka år 1900 

Ornunga kvarn omkring 1900

När fadern, Andreas, dog 1853 hade äldste sonen Petter redan tagit över gården och vid denna tid begav sig brodern Karl ut på drängjobb. I början på 1850-talet tjänade Karl på Västergården i Asklanda och 1858 begav han sig till Ornunga kvarn som dräng. Där stannade han emellertid bara ett år innan han återvände hem till Rättaregården, där han blev dräng hos sin broder.

1861 flyttade han definitivt från sin fädernegård och skaffade sig ett litet torp på Trillebacka, ävenledes i Asklanda. Två år senare gifte han sig med Annika Johansdotter från Romnefall. Han själv var då 36 år gammal och Annika 28. Vid giftermålet var hon redan havande och ett halvt år senare föddes parets första barn, Ida Sofia. Fem år senare fick de även en son, som fick namnet Oscar Robert. Kalle var mycket kär i sin Annika. Hon bakade bröd och sålde till “fältartelleristerna” på Tånga hed i det gryende samhället Vårgårda. När så pojken fötts, skämtade kamraterna med Kalle och undrade, om inte någon av knektarna var far till honom, men det gick inte att få Kalle svartsjuk. “Han har mina ögon, har han” sa Kalle.

Under senare delen av 1800-talet anlades fler torp på Trillebacka och Karls torp kom därför att benämnas Trillebacka Södra i motsats till de båda andra torpen, som låg längre norrut och därför kallades Trillebacka Norra.

Anders Peter Dalén, född i Sjogerstad 1848, komminister i Nårunga 1875

En gång var Kalle hos prästen Anders Peter Dalén och tog upp potatis tillsammans med flera andra. Så kom prästen till dem. Potatisen var skorvig och prästen frågade Kalle om han visste vad det kunde bero på. “Dä ä skit i jola” sa Kalle. “Det måste det väl vara, om det ska växa,” sa prästen. “Dä ä skit i jola sum inte sa våra där, jola ä förtröllater, ä den” sa Kalle.

En tidig söndagsmorgon i slutet av november 1893 kom Kalle till Svante Johansson på Skattegården och satte sig på hans sängkant och torkade sig i ögonen med ärmen. “Är du lessen idag Kalle?” frågade Svante. “Mi Annika ä döder, ä ho. Jak vell se dess make, vell jaj” sa Kalle.

Så gjorde Svante en kista, och det blev begravning. Efteråt skulle de sjunga en sångvers, och Kalle fick föreslå. Då bad han, att de skulle sjunga: “Hur tomt är allt vad världen har, hur kort dess nöjen varar.”

1893 sökte sonen Oscar Robert Kunglig Majestäts tillstånd att utvandra till Amerika och bara några dagar efter att han fått detta beviljat gav han sig i väg på den långa resan.

En tid efteråt kom Kalle till Skattegården igen och visade Svante ett brev från sonen i Amerika. Sonen bad Kalle komma dit till hans familj. Där skulle han få undantag i 1000 år, stod det.

Den fjärde maj 1899 emigrerade även ”Halte-Kalle” till Amerika och följde sin son i fotspåren. Tillsammans med Kalle reste även flickan Hanna Maria Karlsdotter. Hon var dotter till Karl Andersson, namnsake med Halte-Kalle, och Johanna Bengtsdotter. Även dessa bodde på Trillebacke i Asklanda. Hanna Maria var då 22 år gammal.

Halte-Kalle kom till Amerika, men något 1000-årigt arrende blev det inte för hans del. Inte så länge efter att ha ankommit till det förlovade landet förenade han sig med sin kär Annika.

Nu är sedan länge hans och Annikas lilla stuga på Södra Trillebacken och alla andra torpstugorna borta. Naturen har återvunnit de karga lotterna som de fattiga torparna en gång i tiden så mödosamt odlade upp.

Fattigstugorna i bygden har ätits upp av buskar och slyn och minnet av de fattighjon som mödosamt kämpade sig genom den ena trista dagen efter den andra är sedan länge borta.

Betygsätt sidan!

HAR DU LÄST DEN HÄR?

HAR DU LÄST DEN?

MORD

SÅ VAR DET FÖRR

ORIGINAL

SVÄLTORNA

IGLABO

Här är fler spännande berättelser från förr: