I DAG ÄR DET

DEN 25 APRIL

MARKUS SAMT MARKUSDAGEN

Restaurang Sturehof gjordes berömd av Ernst Josef Marcus

Markus eller Marcus är ett romerskt och bibliskt mansnamn, namnet på en av evangelisterna. Exakt vad Markus betyder är oklart; möjligtvis är det bildat av namnet på den romerska guden Mars. Formerna Marco och Marko är varianter av samma namn.

Mark/Markus/Marcus är ett vanligt manligt namn och är härlett från gammalt latinskt "Mart-kos", vilket betyder "helgat till guden Mars" och kan också betyda "krigets Gud" eller "vara krigsliknande". Marcus var ett av de tre vanligaste romerska förnamnen.

Markus var mycket populärt i början på 1990-talet då det var Sveriges vanligaste namn bland nyfödda pojkar. Det finns drygt 50 000 män som bär namnet Markus i Sverige.

Markusdagen ansågs i likhet med flera dagar vid denna tid som särskilt lämpad för just sådd av ärter. Mängden dagar som förknippades med ärtsådd speglar att ärter var en vanlig gröda i bondesamhället. I Västergötland kallades dagen ibland för ”gökedagen”, därför att göken ansågs komma.

Angående fotot ovan:

Ernst Josef Marcus, född 9 maj 1881 Stockholm, död där 19 mars 1936, var en svensk restauratör.

Ernst Marcus var son till köpmannen Axel Marcus samt bror till Ture och Gerda Marcus. 1896 anställdes han hos konditor Törnblad vid Stureplan i Stockholm. Han fortsatte därefter som kökselev vid Operakällaren och bedrev därefter restaurangstudier i utlandet, hos Nimbs i Köpenhamn, Cecil i London och Brighton i Paris. Efter att han återvänt till Sverige var han hovmästare på Hotell Rydberg, Hasselbacken och Grand Hôtel. 1905 etablerade sig Ernst Marcus tillsammans med sin bror Ture på Sturehof som han 1910 ensam övertog och därefter innehade fram till sin död. Sturehof utvecklades under hans ledning till en av Stockholms främsta restauranger med fiskrätter som specialitet.

DEN 25 MAJ

URBAN SAMT URBANUSDAGEN

Vädersolstavlan ursprungligen målad av Urban målare 1535 hänger i Storkyrkan i Stockholm Det är den äldsta bilden av Stockholm och finns avbildad på tusenkronorssedeln Den nuvarande bilden är dock en kopia från 1630-talet av Jacob Elbfas

Urban är ett mansnamn bildat från det latinska adjektivet urbanus - "belevad" eller "städad" (egentligen "från staden" eller "som har med staden att göra", av Urbs - "stad"). Urbanus var ett vanligt namn på påvar. Namnets plats i almanackan är till åminnelse av Urban I som dog 230 och har funnits där sedan medeltiden.

Namnet har förekommit i Sverige sedan 1400-talet men inte varit speciellt vanligt det senaste seklet. En viss popularitet hade det dock på 1950- och 1960-talet. Det finns i dag knappt 1000 män som heter Urban i Sverige.

Den 25 maj är sedan medeltiden är en gammal märkesdag i almanackan och Urbanusdagen brukade räknas som sommarens första dag. "Urban, Vilhelmina och Beda, de skola sommaren leda" hette det i den gamla Bondepraktikan. I och med att sommaren börjat, måste alla sysslor förknippade med vårbruket vara färdiga.

DEN 25 JUNI

DAVID OCH SALOMON

 

Rektor Otto Salomon

David är ett mansnamn av bibliskt ursprung och betyder 'den älskade' (hebreiska דָּוִד Dawid). Namnet kan även stavas Dawid.

Namnet började stiga i popularitet på 1970-talet och var något av ett modenamn på 1980-talet. Numera ligger namnet ganska stabilt kring plats 25 på listan. Det finns ungefär 50000 män som heter David i Sverige.

Salomon är ett annat bibliskt mansnamn som kommer från det hebreiska ordet (שְׁלֹמֹה shelomoh) schalom som betyder välgång eller frid. Den engelska formen är Solomon. Namnet infördes i den svenska almanackan i slutet av 1700-talet.

Namnet är mindre vanligt i dagens Sverige och det finns färre än 1000 män som bär detta namn i landet.

Angående fotot ovan: porträtt av rektor Otto Aron Salomon. Han föddes den 1 november 1849 i Göteborg som son till handlare Alexander Salomon och Henriette Abrahamson. Han gift sig 1878 med Ellen Jacobina Wahren ifrån Norrköping. Salomon var autodidakt pedagog som vidareutvecklade den pedagogiska skolslöjden vid Nääs slott, Västergötland och tog senare över som rektor efter sin morbror August Abrahamson. Han avled den 3 november 1907 och begravdes i slottsparken vid Nääs.

"MÖRDARE-STAFVA"

____________________

EBOK

_______________________

"MÖRDARE-STAFVA" handlar om en mycket speciell kvinna som levde i västra Sverige under nästan hela 1800-talet. När hon var 18 år gammal blev hon anklagad för mord på en krämerska. Hon blev dödsdömd, friad, benådad, dömd igen i all oändlighet. Boken skildrar hennes liv från det hon föddes till hennes död.

E-bok: 19 kr

Tryckt bok: 195 kr

"ORIGINAL PÅ BÖGDA"

____________________

EBOK

_______________________

"ORIGINAL PÅ BÖGDA" handlar om ett trettiotal original som bodde på Svältorna för över hundra år sedan. Läs om Anders Alf, som i sin och familjens förtvivlan dränkte sig i Trollö mosse och Ledsbackabarnen Kalle och Kristina. De båda var syskon och "dvärgar", som det hette på de tiden. När de båda var i åttioårsåldern slog Kristina ihjäl Kalle med en spisgaffel.

E-bok: 19 KR

Tryckt bok: UTSÅLD

STRYPSJUKAN I STOCKABO

Kvinnestad Stockabo ”Hagmans”. Foto Holger Reinholdsson

En och en halv månad innan det första telegrafinätet i världen öppnades i Sverige, föddes en gosse i en backstuga kallad Hagen i Kvinnestad socken i Västra Götaland. Året var 1837 och våren hade ännu inte hunnit infinna sig i denna fattiga del av landet på gränsen till Stora Svältan.

Fadern hette Anders Abrahamsson och han var en 42 år gammal före detta hemmansägare. Modern, Annika Jonsdotter, var tjugo år yngre än Anders, av vilken gossen fick sitt namn, Anders.

Fadern hade nyligen gift om sig med den unga Annika, efter att hans första hustru, Elin Andersdotter, gått bort när hon var 41 år gammal. Elin hade varit gift tidigare och tog då med sig tre barn in i äktenskapet med Anders. Tillsammans fick de fyra barn, tre pojkar och en flicka, men den ena pojken, Lars, dog när han var knappt ett år gammal.

Med den unga Annika fick Anders Abrahamsson tre barn, varav alltså sonen Anders var det första. Därpå följde två flickor. Trots fattigdomen och mängden av barn, eller kanske man skall säga, på grund av, tog Annika och Anders även två fosterbarn. Detta drygade ut den magra kassan i backstugan.

När sonen Anders växt upp tog han efternamnet Hagman efter backstugan där han föddes. 33 år gammal gifte han sig med en tretton år yngre kvinna från grannsocknen Kullings-Skövde. Punktligt nio månader efter bröllopet föddes parets första barn, sonen Johan Alfred, på parets gård Stockabo i Kvinnestad socken.

Därefter följde ett barn i stort sett vartannat år så att vintern 1884 hade paret fått sju barn. Modern Johanna var då 35 år gammal och Anders 48.

Vintern var som för alla fattiga den värsta tiden på året och detta är var inget undantag men februari 1885 skulle komma att utveckla sig till den värsta mardröm någon kan tänka sig. Det började med att barnen började hosta och det var ju i och för sig inget ovanligt vid denna tid på året, då förkylningar härjade som ettrigast. Efter bara någon dag utvecklades det dock sig till något värre. Barnen gnällde över att de hade svårt att svälja den lilla mat som föräldrarna kunde erbjuda dem. Snart kunde de små inte få ner någon mat eller dryck alls. Deras små halsar var uppsvällda och gjorde fruktansvärt ont så att de fick andnöd. Bristen på mat och dryck gjorde dem svagare för varje dag och när de sedan fick svårt att andas blev läget riktigt allvarligt.

Det av barnen som tycktes klara sjukdomen bäst var den äldste sonen Johan Alfred, 14 år gammal. Knappt femåriga Hanna kämpade förtvivlat mot andnöden, men hon lyckades inte få i sig någon luft och den 12 februari 1885 dog den lilla flickan.

Dagen efter tog livet slut även för den tioåriga Selma Alida. Sen gjorde döden en kort paus. Denna varade dock endast tre dagar, men då slog den till med obarmhärtig styrka och dödade två av barnen på samma dag. Herman Anat var 11 år när difterin tog hans liv. Martin Linus hade två veckor kvar till sin tredje födelsedag, som han dock aldrig fick uppleva.

Kvinnestad kyrka 1916

Det verkade därmed som om sjukdomen tappat sitt grepp om barnens halsar och Anders och Annika bestämde sig därför för att begrava de fyra döda barnen i Kvinnestad kyrka. Det var fredagen den 20 februari 1885. Den sjuårige sonen Axel Fridolf lämnade de dock hemma tillsammans med den äldste sonen Johan Alfred. Båda barnen var svaga av andnöd och avsaknad av näring, men Anders och Annika trodde att de skulle klara sig och vågade sig därför på vandringen till kyrkan dit de förde de fyra barnliken. Den smärta och förtvivlan som de båda föräldrarna genomled var olidlig men obarmhärtig.

Efter begravningen begav de sig hemåt i förhoppning att eländet nu var över, men de hade fel. Väl hemkomna från begravningen dog Axel Fridolf innan dagen var slut. Han var då sju år gammal. Sorgens mörker var tyngre än någonsin för Anders och Annika.

Av familjens sju barn överlevde endast det äldsta, Johan Alfred, tretton år, och det yngsta, Gustav Severin, fem månader gammal. På en vecka hade fem barn brutalt dödats av denna obarmhärtiga sjukdom, passande nog kallad ”strypsjukan”.

Trots denna oerhörda katastrof lyckades Anders och Johanna gå vidare i livet, ja, vad hade de egentligen för val?

De fick senare ytterligare fem barn, vilka alla kom att leva länge, även om vi glömt bort dem och fattigdomens oändliga plågor.

EPILOG

Först 1986 blev det obligatoriskt att vaccinera barn mot difteri efter att tusentals barn dött varje år.

Betygsätt sidan!

HAR DU LÄST DEN HÄR?

HAR DU LÄST DEN?

MORD

SÅ VAR DET FÖRR

ORIGINAL

SVÄLTORNA

IGLABO

Här är fler spännande berättelser från förr: