I DAG ÄR DET

DEN 25 APRIL

MARKUS SAMT MARKUSDAGEN

Restaurang Sturehof gjordes berömd av Ernst Josef Marcus

Markus eller Marcus är ett romerskt och bibliskt mansnamn, namnet på en av evangelisterna. Exakt vad Markus betyder är oklart; möjligtvis är det bildat av namnet på den romerska guden Mars. Formerna Marco och Marko är varianter av samma namn.

Mark/Markus/Marcus är ett vanligt manligt namn och är härlett från gammalt latinskt "Mart-kos", vilket betyder "helgat till guden Mars" och kan också betyda "krigets Gud" eller "vara krigsliknande". Marcus var ett av de tre vanligaste romerska förnamnen.

Markus var mycket populärt i början på 1990-talet då det var Sveriges vanligaste namn bland nyfödda pojkar. Det finns drygt 50 000 män som bär namnet Markus i Sverige.

Markusdagen ansågs i likhet med flera dagar vid denna tid som särskilt lämpad för just sådd av ärter. Mängden dagar som förknippades med ärtsådd speglar att ärter var en vanlig gröda i bondesamhället. I Västergötland kallades dagen ibland för ”gökedagen”, därför att göken ansågs komma.

Angående fotot ovan:

Ernst Josef Marcus, född 9 maj 1881 Stockholm, död där 19 mars 1936, var en svensk restauratör.

Ernst Marcus var son till köpmannen Axel Marcus samt bror till Ture och Gerda Marcus. 1896 anställdes han hos konditor Törnblad vid Stureplan i Stockholm. Han fortsatte därefter som kökselev vid Operakällaren och bedrev därefter restaurangstudier i utlandet, hos Nimbs i Köpenhamn, Cecil i London och Brighton i Paris. Efter att han återvänt till Sverige var han hovmästare på Hotell Rydberg, Hasselbacken och Grand Hôtel. 1905 etablerade sig Ernst Marcus tillsammans med sin bror Ture på Sturehof som han 1910 ensam övertog och därefter innehade fram till sin död. Sturehof utvecklades under hans ledning till en av Stockholms främsta restauranger med fiskrätter som specialitet.

DEN 25 MAJ

URBAN SAMT URBANUSDAGEN

Vädersolstavlan ursprungligen målad av Urban målare 1535 hänger i Storkyrkan i Stockholm Det är den äldsta bilden av Stockholm och finns avbildad på tusenkronorssedeln Den nuvarande bilden är dock en kopia från 1630-talet av Jacob Elbfas

Urban är ett mansnamn bildat från det latinska adjektivet urbanus - "belevad" eller "städad" (egentligen "från staden" eller "som har med staden att göra", av Urbs - "stad"). Urbanus var ett vanligt namn på påvar. Namnets plats i almanackan är till åminnelse av Urban I som dog 230 och har funnits där sedan medeltiden.

Namnet har förekommit i Sverige sedan 1400-talet men inte varit speciellt vanligt det senaste seklet. En viss popularitet hade det dock på 1950- och 1960-talet. Det finns i dag knappt 1000 män som heter Urban i Sverige.

Den 25 maj är sedan medeltiden är en gammal märkesdag i almanackan och Urbanusdagen brukade räknas som sommarens första dag. "Urban, Vilhelmina och Beda, de skola sommaren leda" hette det i den gamla Bondepraktikan. I och med att sommaren börjat, måste alla sysslor förknippade med vårbruket vara färdiga.

DEN 25 JUNI

DAVID OCH SALOMON

 

Rektor Otto Salomon

David är ett mansnamn av bibliskt ursprung och betyder 'den älskade' (hebreiska דָּוִד Dawid). Namnet kan även stavas Dawid.

Namnet började stiga i popularitet på 1970-talet och var något av ett modenamn på 1980-talet. Numera ligger namnet ganska stabilt kring plats 25 på listan. Det finns ungefär 50000 män som heter David i Sverige.

Salomon är ett annat bibliskt mansnamn som kommer från det hebreiska ordet (שְׁלֹמֹה shelomoh) schalom som betyder välgång eller frid. Den engelska formen är Solomon. Namnet infördes i den svenska almanackan i slutet av 1700-talet.

Namnet är mindre vanligt i dagens Sverige och det finns färre än 1000 män som bär detta namn i landet.

Angående fotot ovan: porträtt av rektor Otto Aron Salomon. Han föddes den 1 november 1849 i Göteborg som son till handlare Alexander Salomon och Henriette Abrahamson. Han gift sig 1878 med Ellen Jacobina Wahren ifrån Norrköping. Salomon var autodidakt pedagog som vidareutvecklade den pedagogiska skolslöjden vid Nääs slott, Västergötland och tog senare över som rektor efter sin morbror August Abrahamson. Han avled den 3 november 1907 och begravdes i slottsparken vid Nääs.

"MÖRDARE-STAFVA"

____________________

EBOK

_______________________

"MÖRDARE-STAFVA" handlar om en mycket speciell kvinna som levde i västra Sverige under nästan hela 1800-talet. När hon var 18 år gammal blev hon anklagad för mord på en krämerska. Hon blev dödsdömd, friad, benådad, dömd igen i all oändlighet. Boken skildrar hennes liv från det hon föddes till hennes död.

E-bok: 19 kr

Tryckt bok: 195 kr

"ORIGINAL PÅ BÖGDA"

____________________

EBOK

_______________________

"ORIGINAL PÅ BÖGDA" handlar om ett trettiotal original som bodde på Svältorna för över hundra år sedan. Läs om Anders Alf, som i sin och familjens förtvivlan dränkte sig i Trollö mosse och Ledsbackabarnen Kalle och Kristina. De båda var syskon och "dvärgar", som det hette på de tiden. När de båda var i åttioårsåldern slog Kristina ihjäl Kalle med en spisgaffel.

E-bok: 19 KR

Tryckt bok: UTSÅLD

FERMA-PETTER

Asklanda fattigstuga och ”Ferma-Petter”. Här i fattigstugan bodde Anders Peter Svensson Ferm i över trettio år. Foto Carl Asker

Den här berättelsen handlar om ”Ferma-Petter” i Asklanda socken utan Vårgårda i Västergötland.

Hans farfar Anders Svensson, var från gården Kamparås i Skogsbygden, ett par mil från Asklanda. Anders Svensson fick inte mindre än tolv barn tillsammans med två hustrur. Den första hustrun dog när hon var 48 år gammal. Med henne hade han åtta barn, som vid mammans död var mellan två och sexton år gamla. Anders behövde därför snarast få tag i en ny hustru, vilket han även gjorde. Året efter att han blivit änkling gifte han sig med den sjutton år yngre Kerstin Persdotter från Aläng i Vesene socken.

En av sönerna, Sven, föddes i Ornunga på gården Skog år 1788. Han kom att bli soldat för Asklanda Galstad och fick då namnet Ferm. Han tilldelades då ett soldattorp som låg under Galstad Mellomgården.

28 år gammal gifte han sig med den ett år yngre Maria Andersdotter Leron från Blekene i Asklanda socken. De fick fem barn, först två flickor och sen tre pojkar. Mellanpojken, Anders, dog endast 5 år gammal. Den yngste pojken fick ärva sin döde broders namn och kom att heta Anders Peter. Han föddes den 30 oktober 1830 på Mellomgården i Galstad i Asklanda socken. Han blev senare mera känd under smeknamnet ”Ferma-Petter”.

Sven blev änkling 1843 när hustrun Maria dog 56 år gammal. Han fick då ensam ta hand om den trettonårige Peter. De övriga tre barnen var då redan utflyttade ur hemmet. Fadern och sonen bodde då ensamma i soldattorpet, där de tre yngsta barnen fötts.

Fadern Sven hade svårt att försörja sig och behövde därför ofta stöd från socknen. Han fick säd ur socknens gemensamma magasin. 1863 tilldelades han 2 kappor korn och 2 kappor havre vid ett speciellt tillfälle då han led nöd. Eftersom han var en avskedad soldat hade han en knapp pension, men den räckte inte att leva på. Året efter såg emellertid överste Lilliehöök på Sällerhög till att Sven fick ytterligare pension och därmed beslutade sockenmännen att han inte skulle få mer hjälp ur sockenmagasinet.

Sven togs om hand av sonen Anders Peter, som nu hade blivit vuxen och hade en egen familj, men sonen skötte inte om sin fader som han borde och kommunalstämman beslutade därför att Sven skulle bortackorderas till vård och underhåll på kommunalkassans bekostnad.

Det kom då att bli Svens äldsta son, Carl, som tog hand om honom, mot en ersättning från kommunalkassan. I gengäld fick han då avstå från sin pension, som i stället hamnade i kommunens ficka. Sonen Carl hade vid den här tiden blivit soldat och fått soldatnamnet Lindqvist.

1857, när Anders-Petter var 27 år gammal gifte han sig med den två år äldre Anna Cathrina Jonsdotter från Lena socken. Båda var då tjänstehjon vid Galstad Mellomgården. Vid giftermålet var hon höggravid och födde parets första barn, Vitalis Gottfrid, endast en månad efter bröllopet. Efter Vitalis födelse flyttade familjen till närbelägna Stommen, där de innehade ett torp. Där föddes näste son, Stefan Engelbert. Även tredje sonen, Karl Robert, föddes på detta ställe, men då hade Anders-Petter blivit av med sitt torparkontrakt och fått skaffa sig en backstuga.

När Ferma-Petters första dotter, Hanna Frida, föddes 1865, angavs föräldrarna som backstugesittare och knektar på Asklanda Östergården.

Från slutet på 1860-talet klarade Anders Peter inte längre att försörja familjen utan fick flytta in i den nybyggda fattigstugan tillsammans med hustru och barn. Där föddes parets sista dotter Maria Algotina. Hon kom att gifta sig med bagaren Wallén från Lidköping och blev barnmorska till yrket.

Det var dock inte bara fattigdom och elände för Ferma-Petter. På sin ålders höst fick han till och med ett erkännande som odlare. I Göteborgs Aftonblad kunde man läsa den 20 december 1899: ”Torparen på Trillebacken i Asklanda Anders Peter Ferm tilldelades den 18 december 1899 den Hallenska donationsfonden en belöning om 25 kronor för verkställd skogsplantering och trädgårdsanläggning. Även stationskarlen i Ljung Olaus Svensson fick denna belöning”.

Ferma-Petters son Vitalis gifte sig 1875 med en dotter till Johan Klen, soldat vid Asklanda Ramnaklev. Paret bosatte sig på Ornunga Tå som låg under Västergården. En ”Tå”, är en del av socknens utmark och som har speciellt dålig bördighet.

En “Klok gumma” åderlåter en annan kvinna

Vitalis skiljde sig fem år efter giftermålet från sin nyblivna hustru Christina Johansdotter Klen och flyttade till USA. Den övergivna hustrun, Christina, gick allmänt under namnet “Koppe-Christina” eftersom hon hade lärt sig att bota sjuka genom att sätta koppor och att åderlåta folk. Christina tjänade dock större delen av sitt uppehälle som sömmerska. Hon hade tidigare varit lärling hos sockenskräddaren Anders Fihn och kunde yrket. Hon bodde kvar på Ornunga Tå till mitten av 1880-talet.

Betygsätt sidan!

HAR DU LÄST DEN HÄR?

HAR DU LÄST DEN?

MORD

SÅ VAR DET FÖRR

ORIGINAL

SVÄLTORNA

IGLABO

Här är fler spännande berättelser från förr: