I DAG ÄR DET

DEN 25 APRIL

MARKUS SAMT MARKUSDAGEN

Restaurang Sturehof gjordes berömd av Ernst Josef Marcus

Markus eller Marcus är ett romerskt och bibliskt mansnamn, namnet på en av evangelisterna. Exakt vad Markus betyder är oklart; möjligtvis är det bildat av namnet på den romerska guden Mars. Formerna Marco och Marko är varianter av samma namn.

Mark/Markus/Marcus är ett vanligt manligt namn och är härlett från gammalt latinskt "Mart-kos", vilket betyder "helgat till guden Mars" och kan också betyda "krigets Gud" eller "vara krigsliknande". Marcus var ett av de tre vanligaste romerska förnamnen.

Markus var mycket populärt i början på 1990-talet då det var Sveriges vanligaste namn bland nyfödda pojkar. Det finns drygt 50 000 män som bär namnet Markus i Sverige.

Markusdagen ansågs i likhet med flera dagar vid denna tid som särskilt lämpad för just sådd av ärter. Mängden dagar som förknippades med ärtsådd speglar att ärter var en vanlig gröda i bondesamhället. I Västergötland kallades dagen ibland för ”gökedagen”, därför att göken ansågs komma.

Angående fotot ovan:

Ernst Josef Marcus, född 9 maj 1881 Stockholm, död där 19 mars 1936, var en svensk restauratör.

Ernst Marcus var son till köpmannen Axel Marcus samt bror till Ture och Gerda Marcus. 1896 anställdes han hos konditor Törnblad vid Stureplan i Stockholm. Han fortsatte därefter som kökselev vid Operakällaren och bedrev därefter restaurangstudier i utlandet, hos Nimbs i Köpenhamn, Cecil i London och Brighton i Paris. Efter att han återvänt till Sverige var han hovmästare på Hotell Rydberg, Hasselbacken och Grand Hôtel. 1905 etablerade sig Ernst Marcus tillsammans med sin bror Ture på Sturehof som han 1910 ensam övertog och därefter innehade fram till sin död. Sturehof utvecklades under hans ledning till en av Stockholms främsta restauranger med fiskrätter som specialitet.

DEN 25 MAJ

URBAN SAMT URBANUSDAGEN

Vädersolstavlan ursprungligen målad av Urban målare 1535 hänger i Storkyrkan i Stockholm Det är den äldsta bilden av Stockholm och finns avbildad på tusenkronorssedeln Den nuvarande bilden är dock en kopia från 1630-talet av Jacob Elbfas

Urban är ett mansnamn bildat från det latinska adjektivet urbanus - "belevad" eller "städad" (egentligen "från staden" eller "som har med staden att göra", av Urbs - "stad"). Urbanus var ett vanligt namn på påvar. Namnets plats i almanackan är till åminnelse av Urban I som dog 230 och har funnits där sedan medeltiden.

Namnet har förekommit i Sverige sedan 1400-talet men inte varit speciellt vanligt det senaste seklet. En viss popularitet hade det dock på 1950- och 1960-talet. Det finns i dag knappt 1000 män som heter Urban i Sverige.

Den 25 maj är sedan medeltiden är en gammal märkesdag i almanackan och Urbanusdagen brukade räknas som sommarens första dag. "Urban, Vilhelmina och Beda, de skola sommaren leda" hette det i den gamla Bondepraktikan. I och med att sommaren börjat, måste alla sysslor förknippade med vårbruket vara färdiga.

DEN 25 JUNI

DAVID OCH SALOMON

 

Rektor Otto Salomon

David är ett mansnamn av bibliskt ursprung och betyder 'den älskade' (hebreiska דָּוִד Dawid). Namnet kan även stavas Dawid.

Namnet började stiga i popularitet på 1970-talet och var något av ett modenamn på 1980-talet. Numera ligger namnet ganska stabilt kring plats 25 på listan. Det finns ungefär 50000 män som heter David i Sverige.

Salomon är ett annat bibliskt mansnamn som kommer från det hebreiska ordet (שְׁלֹמֹה shelomoh) schalom som betyder välgång eller frid. Den engelska formen är Solomon. Namnet infördes i den svenska almanackan i slutet av 1700-talet.

Namnet är mindre vanligt i dagens Sverige och det finns färre än 1000 män som bär detta namn i landet.

Angående fotot ovan: porträtt av rektor Otto Aron Salomon. Han föddes den 1 november 1849 i Göteborg som son till handlare Alexander Salomon och Henriette Abrahamson. Han gift sig 1878 med Ellen Jacobina Wahren ifrån Norrköping. Salomon var autodidakt pedagog som vidareutvecklade den pedagogiska skolslöjden vid Nääs slott, Västergötland och tog senare över som rektor efter sin morbror August Abrahamson. Han avled den 3 november 1907 och begravdes i slottsparken vid Nääs.

"MÖRDARE-STAFVA"

____________________

EBOK

_______________________

"MÖRDARE-STAFVA" handlar om en mycket speciell kvinna som levde i västra Sverige under nästan hela 1800-talet. När hon var 18 år gammal blev hon anklagad för mord på en krämerska. Hon blev dödsdömd, friad, benådad, dömd igen i all oändlighet. Boken skildrar hennes liv från det hon föddes till hennes död.

E-bok: 19 kr

Tryckt bok: 195 kr

"ORIGINAL PÅ BÖGDA"

____________________

EBOK

_______________________

"ORIGINAL PÅ BÖGDA" handlar om ett trettiotal original som bodde på Svältorna för över hundra år sedan. Läs om Anders Alf, som i sin och familjens förtvivlan dränkte sig i Trollö mosse och Ledsbackabarnen Kalle och Kristina. De båda var syskon och "dvärgar", som det hette på de tiden. När de båda var i åttioårsåldern slog Kristina ihjäl Kalle med en spisgaffel.

E-bok: 19 KR

Tryckt bok: UTSÅLD

EN KLURIG UPPFINNARE

Johan Petter Johansson född i Vårgårda. Rörtången och skiftnyckelns uppfinnare

Den 12 december 1853 föddes Johannes Johansson-Juhlin och Cristina Bryngelsdotters förstfödda på Stöppatorpet under Fötene Nordgården, strax norr om Vårgårda. Det var en pojke, som fick namnet Johan. Den lille parveln skulle växta upp där på det fattiga torpet tillsammans med sex andra syskon och med tiden komma att bli en betydande uppfinnare och företagsledare. Hans produkter skulle komma att påverka livet för hela mänskligheten.

Skolan var som för de flesta andra på den tiden, kort och koncis, utan några som helst fördjupningar i vetenskapen och litteraturen, förutom möjligtvis bibeln och Guds ord. Skolan varade från det han var sju år till tretton, men på den tiden gick man bara varannan dag. Resten av veckan fick han ägna åt arbete.

Johan Petter beskrev sitt hem i en intervju i Vestmanlands Läns Tidning 1929 så här: “Mitt hem var Fattigt men förnöjsamt“.

När Anders Petter växte upp fick han hjälpa till med det tunga arbetet på torpet. Den unge mannen visade snart stort intresse för tekniska konstruktioner. Bland annat hjälpte han fadern med att göra arbetet med handtröskverket lättare genom att låta torpets häst dra runt verket. Hans uppfinning växte stort intresse på bygden och detta stimulerade förstås torparsonen till ytterligare uppfinning.

När det var dags för honom att ta ett jobb utanför hemmet blev det på Vårgårda Kultorvfabrik, där han arbetade som hjälpare åt maskinisten.

Därefter blev han rallare på järnvägsbygget mellan Mjölby och Hallsberg.

I sin ungdom hann han med att prova många yrken innan han slutligen blev fabriksägare: vallpojke, lilldräng, kultorvhantlangare, eldare, järnvägsrallare, nithantlangare, nitvärmare, lokomobilmontör, smidesmästare, maskinuppsättare, ritare, konstruktör, avsynare, resemontör, värmeinstallatör och elinstallatör. Han hade minst sagt samlat på sig en gedigen erfarenhet.

Han arbetade på Munktells Mekaniska Verkstad i Eskilstuna, först i mitten på 1870 och senare i början på 1880-talet. Just på denna verkstad hade en annan av Vårgårdas ”stora män”, Fredrik Sundler, 1853 låtit beställa och tillverka Sveriges första ånglokomotiv ”Förstlingen”.

Innan Johan Petter började som egen företagare praktiserade han sommaren 1878 på Westerås Mekaniska Verkstad.

1881 gifte Johan Petter sig med den fyra år yngre Ingrid Matilda Johansdotter, bonddotter från Enköping.

Där var han med om att montera ihop en del lantbruksmaskiner till världsutställningen i Paris på hösten samma år.

1883 emigrerade Johan Petters föräldrar till Amerika och samma år uppfann han och sökte patent på en smörjkopp som tillverkades av Munktells.

Sommaren 1886 reste Johan Petter till Enköping för att starta ett eget företag. Det hade blivit möjligt då löjtnanten von Post på Hagbyholm och greve Lewenhaupt på Geddeholm stöttade den unge uppfinnaren med behövligt kapital. Företaget kom att heta Enköpings mekaniska Verkstad. Att det blev just Enköping berodde på att man trodde att där fanns det många bönder som behövde få hjälp med sina maskiner och redskap.

I Enköpingsposten annonserade Johan Petter omgående efter verksamhetsstarten sina tjänster: “Undertecknad, som under sex år tjenstgjort som maskinuppsättare vid Munktells Mekaniska Werkstad i Eskilstuna, verkställer uppsättningar och reparationer af ångmaskiner, tröskverk, kvarn- och sågverk, mejerier m.m. Utför anläggning av rörbrunnar och vattenledningar samt reparerar alla förekommande landtbruksmaskiner. Gott arbete och moderata priser utlofvas. Enköping den 3 juli 1886. J.P. Johansson”.

Enköpings Mekaniska Verkstad, industribyggnad uppförd 1899 i Fanna Enköping eventuellt 1902

Arbetsstyrkan var till en början bara två man, men utökades snart till fyra. Redan ett år efter starten flyttade företaget utanför Enköping till den inköpta egendomen Fanna. Där uppfördes en ny verkstad eftersom det på platsen fanns tillgång till vattenkraft.

En av de första skruvnycklarna tillverkade av Anders Petter Johansson

År 1892 fick Johan Petter patent på en “ställbar skrufnyckel“. Det var skiftnyckeln som sedan skulle starta sitt segertåg över världen och som vi fortfarande använder i dag nästan helt oförändrad från Johan Petters originaluppfinning. Han berättade själv hur det gick till när han kom på denna revolutionerande uppfinning och i dag självklarhet:

”Jag hade bara en sats rörtänger och när en arbetare tog dem allihop med sig ut i bygden, så stod jag utan tänger. Man måste ju ha tänger för alla rördimensioner med sig, envar av dem tog endast en dimension och då fick man dra med sig ett helt tungt lass. Då slog det mig plötsligt en dag att det vore bra att ha ställbara rörtänger. Jag konstruerade den första ställbara rörtången, som tog flera dimensioner, fick patent på den och övergick från att vara reparatör till att bli konstruktör och fabrikör. Jag fann att det var behagligare att skriva räkning på en levererad fabriksvara än att utföra reparationer som alltid ansågs för dyra.”

Rörtång av Johan Petter

Redan tre år tidigare hade han fått patent på rörtången. Han kan därför ofta att kallas “Johansson med tången“.

Johan Petter, som var tekniskt lagde, blev ofta tillfrågad av bönderna om hjälp med reparationer och installationer. Det irriterade emellertid honom att han alltid måste ha med sig “en hel kärra med verktyg”, som han själv uttryckte det, och därför tänkte han till och snart var skiftnyckeln uppfunnen.

Sockertång uppfunnen av Johan Petter Johansson från Vårgårda

Uppfinnandet fortsatte och år 1909 uppfann han sockertången som är en gripklo med fjäder. Han kom på idén efter att ha kommit hem smutsig om fingrarna och grävt i sockerskålen och då fått en tillsägelse av sin fru.

Hans uppfinningar var efterfrågade och verksamheten växte. Bolaget ombildades till AB Enköpings Verkstäder 1914 och flera hundra arbetare anställdes.

1916 dog Johan Petters hustru, Ingrid Matilda, med vilken han en son, Julius Johannes (Hannes) Brynge.  Denne kom att gå i faderns fotspår och blev chef både för Enköpings Verkstäder och B.A. Hjort samt utnämndes till Riddare av Kungliga Vasaorden av konungen.

Efter hustruns död 1916 överlät Johan Petter Johansson sin rörelse till affärsmannen B.A. Hjort och till sonen Hannes (Co.) och BAHCO var fött. Detta betydde dock inte att Johan Petter drog sig tillbaka och gjorde ingenting. I stället fortsatte han oavbrutet med nya uppfinningar.

Enköpingsnyckeln fick därefter namnet Bahco-nyckeln.

Skiftnyckeln är en av de produkter på världsmarknaden som direkt kopplas samman med Sverige. På ryska heter skiftnyckeln “Sjvedik“, den lille svensken. Ursprungsmodellen från 1892 var lika enkel som genial och grundkonstruktionen har hållit sig genom åren.

Familjens ståtliga Villa Fannalund i Enköping stod färdig 1905. Foto Arkiv Sjöberg

I källaren till sitt nybyggda, ståtliga hus Fannalund började han experimentera med en elektrisk pendelarmatur som skulle ge bättre belysning i till exempel fabriksmiljöer och på kontor. Den så kallade Triplexpendeln blev en succé och Johan Petter öppnade en fabrik för tillverkning.

År 1928 uppfann Johan Petter Johansson dörrknäppet till skåpdörrar så att de inte skulle flyga upp.

Johan Petter Johansson var en av Svenska Uppfinnarföreningens äldsta medlemmar. Han var flitigt med på deras sammankomster, där han gärna demonstrerade sina uppfinningar. På en fråga hur en uppfinning kommer till, svarade han: “Nöden är uppfinningarnas moder. Man ser behoven och ställs inför uppgiften att fylla dem”. När folk sedan frågade honom och undrade hur de kommit till, svarade han: “Vi uppfinnare svarar som min mor gjorde; Då man gör det så blir det så“.

Johan Petter Johansson avled vid nära 90 års ålder den 25 augusti 1943. Han var liksom Fredrik Sundler en man från Vårgårda som genom begåvning, flit och framsynthet brutit sin egen bana och som betytt mycket för Sverige.

Under sin livstid lyckades han åstadkomma drygt 110 patenterade uppfinningar. Idag finns J P Johansson-sällskapet för att bevara minnet av honom och en staty föreställande en skiftnyckel återfinns också vid en av stadens infarter.

På världsutställningen i Sevilla i Spanien 1992 var Johan Petters skiftnyckel med i den svenska montern. Det var då hundra år sedan han gjorde sin geniala uppfinning och konstruktion.

(Källor: Vestmanlands Läns Tidning julen 1929, Västgötabygden nr 1, 1948. Vårgårda förr i tiden nr 15 , 1978. ICA 1986. Husbygga-ren nr 6, 1989. Vårgårda Tidning nr I, sept 1991, Lars Kempe)

Betygsätt sidan!

HAR DU LÄST DEN HÄR?

HAR DU LÄST DEN?

MORD

SÅ VAR DET FÖRR

ORIGINAL

SVÄLTORNA

IGLABO

Här är fler spännande berättelser från förr: