I DAG ÄR DET

DEN 25 APRIL

MARKUS SAMT MARKUSDAGEN

Restaurang Sturehof gjordes berömd av Ernst Josef Marcus

Markus eller Marcus är ett romerskt och bibliskt mansnamn, namnet på en av evangelisterna. Exakt vad Markus betyder är oklart; möjligtvis är det bildat av namnet på den romerska guden Mars. Formerna Marco och Marko är varianter av samma namn.

Mark/Markus/Marcus är ett vanligt manligt namn och är härlett från gammalt latinskt "Mart-kos", vilket betyder "helgat till guden Mars" och kan också betyda "krigets Gud" eller "vara krigsliknande". Marcus var ett av de tre vanligaste romerska förnamnen.

Markus var mycket populärt i början på 1990-talet då det var Sveriges vanligaste namn bland nyfödda pojkar. Det finns drygt 50 000 män som bär namnet Markus i Sverige.

Markusdagen ansågs i likhet med flera dagar vid denna tid som särskilt lämpad för just sådd av ärter. Mängden dagar som förknippades med ärtsådd speglar att ärter var en vanlig gröda i bondesamhället. I Västergötland kallades dagen ibland för ”gökedagen”, därför att göken ansågs komma.

Angående fotot ovan:

Ernst Josef Marcus, född 9 maj 1881 Stockholm, död där 19 mars 1936, var en svensk restauratör.

Ernst Marcus var son till köpmannen Axel Marcus samt bror till Ture och Gerda Marcus. 1896 anställdes han hos konditor Törnblad vid Stureplan i Stockholm. Han fortsatte därefter som kökselev vid Operakällaren och bedrev därefter restaurangstudier i utlandet, hos Nimbs i Köpenhamn, Cecil i London och Brighton i Paris. Efter att han återvänt till Sverige var han hovmästare på Hotell Rydberg, Hasselbacken och Grand Hôtel. 1905 etablerade sig Ernst Marcus tillsammans med sin bror Ture på Sturehof som han 1910 ensam övertog och därefter innehade fram till sin död. Sturehof utvecklades under hans ledning till en av Stockholms främsta restauranger med fiskrätter som specialitet.

DEN 25 MAJ

URBAN SAMT URBANUSDAGEN

Vädersolstavlan ursprungligen målad av Urban målare 1535 hänger i Storkyrkan i Stockholm Det är den äldsta bilden av Stockholm och finns avbildad på tusenkronorssedeln Den nuvarande bilden är dock en kopia från 1630-talet av Jacob Elbfas

Urban är ett mansnamn bildat från det latinska adjektivet urbanus - "belevad" eller "städad" (egentligen "från staden" eller "som har med staden att göra", av Urbs - "stad"). Urbanus var ett vanligt namn på påvar. Namnets plats i almanackan är till åminnelse av Urban I som dog 230 och har funnits där sedan medeltiden.

Namnet har förekommit i Sverige sedan 1400-talet men inte varit speciellt vanligt det senaste seklet. En viss popularitet hade det dock på 1950- och 1960-talet. Det finns i dag knappt 1000 män som heter Urban i Sverige.

Den 25 maj är sedan medeltiden är en gammal märkesdag i almanackan och Urbanusdagen brukade räknas som sommarens första dag. "Urban, Vilhelmina och Beda, de skola sommaren leda" hette det i den gamla Bondepraktikan. I och med att sommaren börjat, måste alla sysslor förknippade med vårbruket vara färdiga.

DEN 25 JUNI

DAVID OCH SALOMON

 

Rektor Otto Salomon

David är ett mansnamn av bibliskt ursprung och betyder 'den älskade' (hebreiska דָּוִד Dawid). Namnet kan även stavas Dawid.

Namnet började stiga i popularitet på 1970-talet och var något av ett modenamn på 1980-talet. Numera ligger namnet ganska stabilt kring plats 25 på listan. Det finns ungefär 50000 män som heter David i Sverige.

Salomon är ett annat bibliskt mansnamn som kommer från det hebreiska ordet (שְׁלֹמֹה shelomoh) schalom som betyder välgång eller frid. Den engelska formen är Solomon. Namnet infördes i den svenska almanackan i slutet av 1700-talet.

Namnet är mindre vanligt i dagens Sverige och det finns färre än 1000 män som bär detta namn i landet.

Angående fotot ovan: porträtt av rektor Otto Aron Salomon. Han föddes den 1 november 1849 i Göteborg som son till handlare Alexander Salomon och Henriette Abrahamson. Han gift sig 1878 med Ellen Jacobina Wahren ifrån Norrköping. Salomon var autodidakt pedagog som vidareutvecklade den pedagogiska skolslöjden vid Nääs slott, Västergötland och tog senare över som rektor efter sin morbror August Abrahamson. Han avled den 3 november 1907 och begravdes i slottsparken vid Nääs.

"MÖRDARE-STAFVA"

____________________

EBOK

_______________________

"MÖRDARE-STAFVA" handlar om en mycket speciell kvinna som levde i västra Sverige under nästan hela 1800-talet. När hon var 18 år gammal blev hon anklagad för mord på en krämerska. Hon blev dödsdömd, friad, benådad, dömd igen i all oändlighet. Boken skildrar hennes liv från det hon föddes till hennes död.

E-bok: 19 kr

Tryckt bok: 195 kr

"ORIGINAL PÅ BÖGDA"

____________________

EBOK

_______________________

"ORIGINAL PÅ BÖGDA" handlar om ett trettiotal original som bodde på Svältorna för över hundra år sedan. Läs om Anders Alf, som i sin och familjens förtvivlan dränkte sig i Trollö mosse och Ledsbackabarnen Kalle och Kristina. De båda var syskon och "dvärgar", som det hette på de tiden. När de båda var i åttioårsåldern slog Kristina ihjäl Kalle med en spisgaffel.

E-bok: 19 KR

Tryckt bok: UTSÅLD

KUNGENS HEMLIGA DOTTER

Helga de la Brache, alis Aurora Florentina Magnusson, född 6/9 1817, död 11/1 1885

Helga de la Brache, egentligen Aurora Florentina Magnusson, föddes den 6 september 1817 i Stockholm och dog där den 11 januari 1885. Hon var en svensk bedragare, som lyckades lura till sig en pension genom att påstå sig vara hemlig dotter till Gustav IV Adolf och Fredrika av Baden.

Från 1859 hävdade en kvinna att hon var en laglig dotter till Gustav IV Adolf och hans gemål Fredrika av Baden efter att de gift om sig “i ett kloster i Tyskland“. Hon fick en audiens hos Karl XV som efter mötet sa till riksdagsmännen att “Hon är ju lika klok som du och jag“.

Till följd av denna påstådda höga börd tog hon under ett flertal åt emot 2 400 riksdaler årligen från utrikesdepartementets konto, av såväl enskilda personer som genom statsmedel.

I ett polisförhör 1876 påstod hon sig vara född år 1817 nära Lausanne, i ett hemligt äktenskap som Gustav Adolf och Fredrika ingått efter sin skilsmässa. Vid detta förhör berättade hon ingående och måleriskt om sin bakgrund.

 

Vadstena Kloster

”År 1825 kom jag till Sverige för att uppfostras hos Sofia Albertina, men redan följande år på föräldrarnas önskan blev jag återförd till Schweiz.

Jag var närvarande vid min moders dödsbädd och sedan vistades jag hos min far och följde med honom på hans resor. År 1828 kom jag tillbaka till Sverige och hölls en tid instängd på Vadstena kloster, tydligen för att man skulle kunna förklara henne sinnessjuk ifall jag skulle yppa något om min börd. 1832 fördes jag till ön Ven för att möta min far.” Hon skildrade detta sammanträffande mycket dramatiskt: ”Min far kastade sig vid landstigningen framstupa och kysste den svenska jorden.” Vid detta tillfälle tog hon av kungen emot de fyra brev som ofta åberopats i de rättsprocesser som landstingsmannen P. A. Johansson satte i gång för hennes räkning.

Ett av breven var från Sofia Albertina till Gustav Adolf, ett annat var från samma prinsessa till drottning Fredrika. Det tredje var från Fredrika till Gustav Adolf och det fjärde från Gustav Adolf till prins Oskar. Detta senare hade Helga fått tillsägelse av sin fader att lämna till prinsen.

Efter detta egendomliga möte blev hon förd tillbaka till Vadstena, men 1835 lyckades hon rymma från sin fängelseliknande tillvaro. Ett tag efter rymningen tröttnade hon på att gömma sig och blev omhändertagen av en snäll gammal kvinna. I hennes stuga låg hon sjuk en tid, men så småningom återfanns hon av en dam ur den högre societeten.

Hon blev då på faderns önskan sänd till Slesvig för att konfirmeras i herrnhutarnas församling, varefter hon en tid vistades hos sina släktingar i Baden, men återsändes år 1836 till Stockholm. På resan till Sverige hade hon sällskap med en familj ”de la Brache” och därefter antog hon detta namn.

I Stockholm hölls hon den mesta tiden undangömd och flyttades från ett ställe till ett annat, mestadels inom broarna, där rum hyrdes ut åt resande. År 1842 fick hon tillfälle att i slottsfogden Wihlborgs rum i slottet träffa kronprins Oskar och till honom överlämna de nämnda fyra breven. Dessa brev kunde emellertid aldrig återfinnas.

Helga de la Brache blev avslöjad 1870 genom en uppseendeväckande artikel i Nya Dagligt Allehanda av dåvarande lektor Carl Norrby. Norrby hade bland annat fått en försäkran via brev av prins Gustav Gustavsson av Wasa att Gustav Adolf och Fredrika inte hade haft en relation sedan 1810.

Efter Norrbys avslöjande började Helga kalla sig Anna von Ehrenberg.

Genom en serie förhör i Stockholms poliskammare december 1876 till mars 1877 blev det utrett och bevisat att hon hette Aurora Florentina Magnusson, att hon var född i Stockholm 6 september 1817 och var dotter till en tullvaktmästare Magnusson.

Det framkom likaledes att den 7 augusti 1845 hade hon låtit anteckna namnet “Anna Florentina De la Brache” på utflyttningsbetyget när hon flyttade från Storkyrkoförsamlingen till Klara församling. De la Brache tog även ut ett pass i detta namn när hon en tid flyttade till Finland. Hon blev då inskriven som “De la Brache, Anna Florentina, jungfru, som förut kallat sig Aurora Magnusson”, i Storkyrkoförsamlingens utflyttningsbok. Namnet De la Brache var en utvecklingsform av namnet De Brasch, som bars av en gift moster i Sankt Petersburg. Senare hade hon på Sala pastorsexpedition lyckats få namnet “Florentina” på prästbetyget utbytt mot “Helga”.

Den 2 mars 1877 fälldes Helga de la Brache till bötesstraff för oriktigt uppgivna mantalsuppgifter för år 1876 (då hon hade kallat sig Anna von Ehrenberg), för oriktigt uppgivet födelseår samt för att ha underlåtit att inlämna mantalsuppgifter för år 1877.

Nannylund på Djurgården omkring förra sekelskiftet

Aurora Florentina Magnusson avled den 11 januari 1885 på Nannylund på Djurgården i Stockholm. Hon var vid sin död omgiven av flera anhängare som trodde på hennes sak, men var enligt pressen en opiummissbrukare som själv trodde på sina påståenden på grund av sinnesförvirring. Enligt Georg von Rosen, som var närvarande vid hennes dödsbädd, var hon själv uppriktigt övertygad om sina påståenden om att hon var dotter till Gustav IV Adolf. Under sina sista år beskrevs hon: “Det låg något förnämt över henne som imponerade, och hon log så vackert och vemodigt“.

Hon begravdes på Norra begravningsplatsen.

Både under hennes livstid och efter hennes död har det skrivits en hel litteratur om henne, till exempel ”Den verkliga osminkade sanningen om Helga de la Brache” jämte andra lika tillförlitliga historier av Hasse Zetterström.

Smålandsbonden och landstingsmannen P. A. Johansson (död 1917) fortsatte efter hennes död att driva hennes talan. Orsaken var att Fredrika av Baden efter sin skilsmässa från Gustav IV Adolf hade utsett tsaren till förmyndare för sina barn, och att Helga därmed skulle ha pengar att fordra från tsarhuset.

Pengar som hon dock aldrig fick se i sin livstid.

(Källa Wikipedia)

Betygsätt sidan!

HAR DU LÄST DEN HÄR?

HAR DU LÄST DEN?

MORD

SÅ VAR DET FÖRR

ORIGINAL

SVÄLTORNA

IGLABO

Här är fler spännande berättelser från förr: