I DAG ÄR DET

DEN 25 APRIL

MARKUS SAMT MARKUSDAGEN

Restaurang Sturehof gjordes berömd av Ernst Josef Marcus

Markus eller Marcus är ett romerskt och bibliskt mansnamn, namnet på en av evangelisterna. Exakt vad Markus betyder är oklart; möjligtvis är det bildat av namnet på den romerska guden Mars. Formerna Marco och Marko är varianter av samma namn.

Mark/Markus/Marcus är ett vanligt manligt namn och är härlett från gammalt latinskt "Mart-kos", vilket betyder "helgat till guden Mars" och kan också betyda "krigets Gud" eller "vara krigsliknande". Marcus var ett av de tre vanligaste romerska förnamnen.

Markus var mycket populärt i början på 1990-talet då det var Sveriges vanligaste namn bland nyfödda pojkar. Det finns drygt 50 000 män som bär namnet Markus i Sverige.

Markusdagen ansågs i likhet med flera dagar vid denna tid som särskilt lämpad för just sådd av ärter. Mängden dagar som förknippades med ärtsådd speglar att ärter var en vanlig gröda i bondesamhället. I Västergötland kallades dagen ibland för ”gökedagen”, därför att göken ansågs komma.

Angående fotot ovan:

Ernst Josef Marcus, född 9 maj 1881 Stockholm, död där 19 mars 1936, var en svensk restauratör.

Ernst Marcus var son till köpmannen Axel Marcus samt bror till Ture och Gerda Marcus. 1896 anställdes han hos konditor Törnblad vid Stureplan i Stockholm. Han fortsatte därefter som kökselev vid Operakällaren och bedrev därefter restaurangstudier i utlandet, hos Nimbs i Köpenhamn, Cecil i London och Brighton i Paris. Efter att han återvänt till Sverige var han hovmästare på Hotell Rydberg, Hasselbacken och Grand Hôtel. 1905 etablerade sig Ernst Marcus tillsammans med sin bror Ture på Sturehof som han 1910 ensam övertog och därefter innehade fram till sin död. Sturehof utvecklades under hans ledning till en av Stockholms främsta restauranger med fiskrätter som specialitet.

DEN 25 MAJ

URBAN SAMT URBANUSDAGEN

Vädersolstavlan ursprungligen målad av Urban målare 1535 hänger i Storkyrkan i Stockholm Det är den äldsta bilden av Stockholm och finns avbildad på tusenkronorssedeln Den nuvarande bilden är dock en kopia från 1630-talet av Jacob Elbfas

Urban är ett mansnamn bildat från det latinska adjektivet urbanus - "belevad" eller "städad" (egentligen "från staden" eller "som har med staden att göra", av Urbs - "stad"). Urbanus var ett vanligt namn på påvar. Namnets plats i almanackan är till åminnelse av Urban I som dog 230 och har funnits där sedan medeltiden.

Namnet har förekommit i Sverige sedan 1400-talet men inte varit speciellt vanligt det senaste seklet. En viss popularitet hade det dock på 1950- och 1960-talet. Det finns i dag knappt 1000 män som heter Urban i Sverige.

Den 25 maj är sedan medeltiden är en gammal märkesdag i almanackan och Urbanusdagen brukade räknas som sommarens första dag. "Urban, Vilhelmina och Beda, de skola sommaren leda" hette det i den gamla Bondepraktikan. I och med att sommaren börjat, måste alla sysslor förknippade med vårbruket vara färdiga.

DEN 25 JUNI

DAVID OCH SALOMON

 

Rektor Otto Salomon

David är ett mansnamn av bibliskt ursprung och betyder 'den älskade' (hebreiska דָּוִד Dawid). Namnet kan även stavas Dawid.

Namnet började stiga i popularitet på 1970-talet och var något av ett modenamn på 1980-talet. Numera ligger namnet ganska stabilt kring plats 25 på listan. Det finns ungefär 50000 män som heter David i Sverige.

Salomon är ett annat bibliskt mansnamn som kommer från det hebreiska ordet (שְׁלֹמֹה shelomoh) schalom som betyder välgång eller frid. Den engelska formen är Solomon. Namnet infördes i den svenska almanackan i slutet av 1700-talet.

Namnet är mindre vanligt i dagens Sverige och det finns färre än 1000 män som bär detta namn i landet.

Angående fotot ovan: porträtt av rektor Otto Aron Salomon. Han föddes den 1 november 1849 i Göteborg som son till handlare Alexander Salomon och Henriette Abrahamson. Han gift sig 1878 med Ellen Jacobina Wahren ifrån Norrköping. Salomon var autodidakt pedagog som vidareutvecklade den pedagogiska skolslöjden vid Nääs slott, Västergötland och tog senare över som rektor efter sin morbror August Abrahamson. Han avled den 3 november 1907 och begravdes i slottsparken vid Nääs.

"MÖRDARE-STAFVA"

____________________

EBOK

_______________________

"MÖRDARE-STAFVA" handlar om en mycket speciell kvinna som levde i västra Sverige under nästan hela 1800-talet. När hon var 18 år gammal blev hon anklagad för mord på en krämerska. Hon blev dödsdömd, friad, benådad, dömd igen i all oändlighet. Boken skildrar hennes liv från det hon föddes till hennes död.

E-bok: 19 kr

Tryckt bok: 195 kr

"ORIGINAL PÅ BÖGDA"

____________________

EBOK

_______________________

"ORIGINAL PÅ BÖGDA" handlar om ett trettiotal original som bodde på Svältorna för över hundra år sedan. Läs om Anders Alf, som i sin och familjens förtvivlan dränkte sig i Trollö mosse och Ledsbackabarnen Kalle och Kristina. De båda var syskon och "dvärgar", som det hette på de tiden. När de båda var i åttioårsåldern slog Kristina ihjäl Kalle med en spisgaffel.

E-bok: 19 KR

Tryckt bok: UTSÅLD

SÅPKUNGEN

Grumme & Son omkring 1900 presenterat i samtida bildverk. Foto: Wikipedia Commons.

Under andra hälften av 1800-talet växte den svenska befolkningen nästan lavinartat och med den tilltog sjukdomar och elände. Mycket berodde på den bristande hygienen som i sin tur orsakades av bristande kunskap och möjligheter att hålla sig ren.

Stora delar av landet var helt enkelt lortigt.

Hjälpen skulle komma utifrån i form av den endast 27-årige tysken Heinrich August Ferdinand Grumme från Göttingen i mellersta Tyskland. Där hade han redan gjorts sig ett aktat namn i den tyska renlighetsbranschen. Nu behövdes hans hjälp för att få den nystartade firman Hylin & Co på fötter.

Hylin & Co. Stockholm tillverkade och sålde toalett, hushålls & medicinskt produkter, håroljor, Eau de Cologne, vinaigre de toilette, fläckvatten, Amykos-tandtinktur, tvålspiritus, kolsyrespiritus, mot gikt och reumatism, Leoisse Tonique för håret

1857 ankom Ferdinand Grumme till den svenska huvudstaden för att ta sig an kampen mot lorten och de stinkande kropparna som svenskarna utrustas med av sina mödrar. Det var emellertid inte bara människorna som luktade illa, utan även de moderna fabrikerna som växte upp som svampar överallt i landet. Det förde med sig sot och rök och trångboddhet när fabriksarbetarna fick tränga ihop sig i små lägenheter utan sanitära inrättningar.

Det gick inte att göra så mycket åt trångboddhet i sig själv, men lukten kunde man trolla bort med parfym och Eau de Cologne. Den värsta smutsen gick bort såpa och tvål bara man hade lite vatten, som förstås fick bäras in i lägenheterna från gårdarnas brunnar.

Den förste som gav sig in i kampen mot lorten var grosshandlare Lars Montén. Han hade börjat tillverka stearinljus 1823, inte för smutsen upplysning, men däremot för att ge lite ljus åt de mörka boningarna. Hans största konkurrent var Liljeholmens stearinfabrik. Drygt tjugo år senare startade Montén Clara Tekniska Fabrik.

Hylin&Co barntvål av märket Sana

Hylin & Co ville emellertid utmana de etablerade märkena och den som skulle hjälpa dem att städa upp landet var just Ferdinand Grumme som tillsattes som fabrikschef för den fabrik som Hylin byggde på Södermalm i Stockholm.

Det tog inte lång tid för den företagsamma unga tysken att få fram massor av bekämpningsprodukter mot smuts och lukt. Bland dessa fanns tvålar, parfymer och kosmetika av olika slag. I företagets ”Parfymmagasiner” såldes bland annat raktvålen ”Rypophagon Soap”.

 

Hylin&Co första produkt en flytande rakkräm

Ferdinand Grumme gjorde ett fantastiskt jobb med Hylin&Companies fabrik. Han effektiviserade och mekaniserade den annars så hantverksbetonade tillverkningen. Firman stod sig ytterst väl i konkurrensen med Liljeholmens och Barnängens.

Ferdinand hade emellertid större planer än att bara vara fabrikschef åt någon annan, så han lämnade Hylin&Co och startade en egen firman tillsammans med sina båda söner Albert och Edvard. Företaget fick namnet Grumme&Son och kom att bli en stark konkurrent till Liljeholmens fabriker. Båda företagens främsta produkter var stearinljus och tvål, som båda har ett liknande tillverkningssätt, baserat på respektive glycerin, stearin och paraffin.

I början på 1880-talet var Grummes produktion i full gång och man hade startat en egen elegant butik vid Norrbro.

Affärerna gick lysande för Grumme och antalet anställda växte med rasande fart, från sex personer till ett femtiotal.

På fabriken jobbade sex anställda med att sjuda såpa, koka tvål och blanda parfymer, en skara som snart skulle växa till nära 50 personer. På drygt tio år trefaldigades produktionen.

Grumme skulle emellertid komma att bli mest känd för sin såpa.

Denna tillverkades av ”olja, kaustikt kali och i vissa fall harts”, enligt en artikel i Svenska Dagbladet. Finare tvålar gjordes av palmolja, kokosolja, talg och kaustikt natron. I tvättvålar ingick bland annat kottonolja från Indien, Egypten och Amerika, samt olein, en biprodukt från tillverkning av stearin.

I en annons från 1895 försäkrar Grumme stolt ”Med Grumme & Sons rena Glycerinsåpa tvättas dubbelt så mycket som med lägre qvalitéer och ej denna såpa någon elak fisklukt i kläderna”.

I texten gick man till angrepp på såpa av sämre kvalitet som tillverkades av fiskrens.

Stomatol tandkrämstub som sannolikt tidigare tillhört soldat ur svenska frivilligkåren i Finland

Samma år uppfann tandläkaren Albin Lenhardtson ett munvatten, vars recept han sålde till Grumme&Co. Detta fick namnet Stomatol och kom några år senare ut även i form av en tandkräm. Än idag 120 år senare, borstar många av oss tänderna med denna svenska uppfinning, som åtminstone på den tiden hade revolutionerande bakteriedödande egenskaper: kolerabakterier dödades på en halv minut, medan det tog en minut för tyfoid, difteri och rosfeber. Det fanns nästan ingen gräns för de under denna krämliknande massa kunde utföra.

Stomatol var länge en av Grumme & Sons storsäljare.

Ferdinand Grumme (1829-1900)

71 år gammal dog räddaren av svenska tänder, tysken Ferdinand Grumme och sönerna Albert och Edvard fick ta över firman efter fadern.

Precis som Ferdinand gjort när han som ung man kom till Hylin&Co satte nu hans söner i gång att modernisera och effektivisera tillverkningen. Grumme & Son, Hylin & Co och Stomatolfabriken leddes alla av samma personer, bröderna Grumme, deras mor Wendela, kontorschef Bohlin och bankdirektör Fraenckel. De ombildades 1911 till aktiebolag med en samlad omsättning på mellan 3 och 4 miljoner kronor. Tillsammans utgjorde de Skandinaviens största kemisk-tekniska anläggning.

Salsgolvet skuras på Revelsta gård Foto John Alinder 1918

Den produkt som vi idag främst förknippar med Grumme är onekligen den gröna undergörande såpan. Många är de trötta knän som skrapats mot ett skrovligt trägolv för att med hjälp av såpa får det lent som en barnrumpa.

______________________________

Efter att ha läst om tvålkungen Gumme passar det utmärkt att läsa om ett riktigt original från bygden “Tvål-Sandberg” www.iglabo.se/b292

Betygsätt sidan!

HAR DU LÄST DEN HÄR?

HAR DU LÄST DEN?

MORD

SÅ VAR DET FÖRR

ORIGINAL

SVÄLTORNA

IGLABO

Här är fler spännande berättelser från förr: