I DAG ÄR DET

DEN 25 APRIL

MARKUS SAMT MARKUSDAGEN

Restaurang Sturehof gjordes berömd av Ernst Josef Marcus

Markus eller Marcus är ett romerskt och bibliskt mansnamn, namnet på en av evangelisterna. Exakt vad Markus betyder är oklart; möjligtvis är det bildat av namnet på den romerska guden Mars. Formerna Marco och Marko är varianter av samma namn.

Mark/Markus/Marcus är ett vanligt manligt namn och är härlett från gammalt latinskt "Mart-kos", vilket betyder "helgat till guden Mars" och kan också betyda "krigets Gud" eller "vara krigsliknande". Marcus var ett av de tre vanligaste romerska förnamnen.

Markus var mycket populärt i början på 1990-talet då det var Sveriges vanligaste namn bland nyfödda pojkar. Det finns drygt 50 000 män som bär namnet Markus i Sverige.

Markusdagen ansågs i likhet med flera dagar vid denna tid som särskilt lämpad för just sådd av ärter. Mängden dagar som förknippades med ärtsådd speglar att ärter var en vanlig gröda i bondesamhället. I Västergötland kallades dagen ibland för ”gökedagen”, därför att göken ansågs komma.

Angående fotot ovan:

Ernst Josef Marcus, född 9 maj 1881 Stockholm, död där 19 mars 1936, var en svensk restauratör.

Ernst Marcus var son till köpmannen Axel Marcus samt bror till Ture och Gerda Marcus. 1896 anställdes han hos konditor Törnblad vid Stureplan i Stockholm. Han fortsatte därefter som kökselev vid Operakällaren och bedrev därefter restaurangstudier i utlandet, hos Nimbs i Köpenhamn, Cecil i London och Brighton i Paris. Efter att han återvänt till Sverige var han hovmästare på Hotell Rydberg, Hasselbacken och Grand Hôtel. 1905 etablerade sig Ernst Marcus tillsammans med sin bror Ture på Sturehof som han 1910 ensam övertog och därefter innehade fram till sin död. Sturehof utvecklades under hans ledning till en av Stockholms främsta restauranger med fiskrätter som specialitet.

DEN 25 MAJ

URBAN SAMT URBANUSDAGEN

Vädersolstavlan ursprungligen målad av Urban målare 1535 hänger i Storkyrkan i Stockholm Det är den äldsta bilden av Stockholm och finns avbildad på tusenkronorssedeln Den nuvarande bilden är dock en kopia från 1630-talet av Jacob Elbfas

Urban är ett mansnamn bildat från det latinska adjektivet urbanus - "belevad" eller "städad" (egentligen "från staden" eller "som har med staden att göra", av Urbs - "stad"). Urbanus var ett vanligt namn på påvar. Namnets plats i almanackan är till åminnelse av Urban I som dog 230 och har funnits där sedan medeltiden.

Namnet har förekommit i Sverige sedan 1400-talet men inte varit speciellt vanligt det senaste seklet. En viss popularitet hade det dock på 1950- och 1960-talet. Det finns i dag knappt 1000 män som heter Urban i Sverige.

Den 25 maj är sedan medeltiden är en gammal märkesdag i almanackan och Urbanusdagen brukade räknas som sommarens första dag. "Urban, Vilhelmina och Beda, de skola sommaren leda" hette det i den gamla Bondepraktikan. I och med att sommaren börjat, måste alla sysslor förknippade med vårbruket vara färdiga.

DEN 25 JUNI

DAVID OCH SALOMON

 

Rektor Otto Salomon

David är ett mansnamn av bibliskt ursprung och betyder 'den älskade' (hebreiska דָּוִד Dawid). Namnet kan även stavas Dawid.

Namnet började stiga i popularitet på 1970-talet och var något av ett modenamn på 1980-talet. Numera ligger namnet ganska stabilt kring plats 25 på listan. Det finns ungefär 50000 män som heter David i Sverige.

Salomon är ett annat bibliskt mansnamn som kommer från det hebreiska ordet (שְׁלֹמֹה shelomoh) schalom som betyder välgång eller frid. Den engelska formen är Solomon. Namnet infördes i den svenska almanackan i slutet av 1700-talet.

Namnet är mindre vanligt i dagens Sverige och det finns färre än 1000 män som bär detta namn i landet.

Angående fotot ovan: porträtt av rektor Otto Aron Salomon. Han föddes den 1 november 1849 i Göteborg som son till handlare Alexander Salomon och Henriette Abrahamson. Han gift sig 1878 med Ellen Jacobina Wahren ifrån Norrköping. Salomon var autodidakt pedagog som vidareutvecklade den pedagogiska skolslöjden vid Nääs slott, Västergötland och tog senare över som rektor efter sin morbror August Abrahamson. Han avled den 3 november 1907 och begravdes i slottsparken vid Nääs.

"MÖRDARE-STAFVA"

____________________

EBOK

_______________________

"MÖRDARE-STAFVA" handlar om en mycket speciell kvinna som levde i västra Sverige under nästan hela 1800-talet. När hon var 18 år gammal blev hon anklagad för mord på en krämerska. Hon blev dödsdömd, friad, benådad, dömd igen i all oändlighet. Boken skildrar hennes liv från det hon föddes till hennes död.

E-bok: 19 kr

Tryckt bok: 195 kr

"ORIGINAL PÅ BÖGDA"

____________________

EBOK

_______________________

"ORIGINAL PÅ BÖGDA" handlar om ett trettiotal original som bodde på Svältorna för över hundra år sedan. Läs om Anders Alf, som i sin och familjens förtvivlan dränkte sig i Trollö mosse och Ledsbackabarnen Kalle och Kristina. De båda var syskon och "dvärgar", som det hette på de tiden. När de båda var i åttioårsåldern slog Kristina ihjäl Kalle med en spisgaffel.

E-bok: 19 KR

Tryckt bok: UTSÅLD

BONDEN OCH SKAMMEN

Det här är en berättelse som jag inte är helt säker på om den är sann, men under alla omständigheter så är den lärorik. Den återger dock inte vår tids syn på kvinnor, men speglar gamla tiders syn på livet. Så här lyder berättelsen:

Det var en gång en bonde, som hade lovat bort sig till ”gamlefar”. Innan han gjorde detta, var han fattig som en kyrkråtta, men sedan genom någon sorts högre mirakel kom han att bli så rik, att någon rikare bonde inte fanns på femton mils omkrets.

Kanske hade han fått sina rikedomar genom att lova bort sig till den lede. Detta hade gått till så, att han bundit en bibel på vardera foten och gått till en vägkorsning tre torsdagsnätter i rad. Den tredje torsdagsnatten hade ”gamlefar” kommit fram till honom och frågat, vad han önskade sig.

Den dåmera fattige bonden sade då, att han inte hade något emot att skänka sig till ”lille falle”, bara han i gengäld fick allt vad han kunde önska sig.

”Allt vad du vill, så får lu!” lovade skam. Denne tog fram ett vitt papper och på detta tecknade han ner ett kontrakt. Sen gjorde han ett snabbt snitt i bondens arm så att färskt rött blod strömmade ut och bonden fick doppa en fjäderpenna som den lede trollade fram ur intet. Sen undertecknade den rikedomstörstande bonden kontraktet med sitt eget blod.

Deras avtal gick i korthet ut på att bonden skulle få allt han kunde önska sig under sju långa år och därefter skulle skam få ta honom.

Efter den dagen gick allt i bondens händer, allt vad han önskat, det fick han. Skam överöste honom med alla de rikedomar som han begärde.

Ett år hade bonden med skams hjälp fått väldigt många gäss. När han till Mårten Biskop höll på att slakta och nappa (ta bort fjädrarna) dessa, tyckte bonden att detta inte var något han själv skulle behöva nedlåta sig till, så han kallade på skam och genast var denne bredvid honom och hjälpte till med slitgörat.

”Du har fôr långa naggler, du kan ente dä hära”, menade bonden. ”Kåm hit å sät fingera i lasketånga å lät mä kleppa å klora ett grånnane, så får vi se senn!” (Du har för långa naglar, du kan inte göra det här. Kom hit och sätt fingrarna i tången så ska jag klippa av dina naglar, så går det bättre sen).

Den lede gjorde, precis som bonden sagt till honom och sen skruvade bonden till tången hårdare och hårdare, ju mer skam skrek. Bonden gjorde detta med uträkning för han trodde att han på så sätt skulle kunna göra sig fri från sitt kontrakt med den lede, men så gick det inte. Skam hade hårda fingrar och innan bonden hade skruvat åt så hårt, att han började be om nåd, så släppte skruven och den lede försvann ut genom dörren.

”Kåm ijenn en anner gång, när-ak har fått ena bätter tång!” ropade bonden efter honom, men det aktade sig allt skam för, ty han hade fått nog. Eftersom bonden hade fått allt han önskat, utom att få skam fast i klämman och klippa hans naglar, så saknade han inte honom heller.

När de sju åren hade gått till ända och bonden skulle gå och möta skam på den plats de bestämt när de skrev under avtalet, sade bonden till sin hustru:

”Nu sa du fulja mä å jära allt ja ber läk, annars ä vi tvongna å sjeljas!”

Hustrun lovade pliktskyldigt att följa mannens anvisningar och sedan gick de till utsatt ställe för att möta skam. Där bad bonden hustrun att klä av sig, och när hon gjort detta och skam kom, la han sin arm om hennes midja och drog henne med sig för att gå skam till mötes.

”Va har lu där?” ropade skam, när han fick se, att bonden hade något med sig.

”Lasketånga!” svarade bonden. ”Nu sa du läta mä jära dä ja velle, när vi va ihop sist!”

Det ville skam emellertid höra talas om, utan gav sig i väg det fortaste han kunde. Han hade inte makt, att ta bonden nu för han hade inte hållit sitt kontrakt med denne och låtit honom få allt han önskat.

Epilog:

Lasketång användes av sadelmakare. Med tången hålls läderremmarna under arbetet. Den var gjord av två träbitar som hölls ihop med en träskruv. Den kallades även laskeklämma.

______________________________________________________

Berättat av hemmansägare Alfred Persson i Stommen, Bolums socken, född 1868

Betygsätt sidan!

HAR DU LÄST DEN HÄR?

HAR DU LÄST DEN?

MORD

SÅ VAR DET FÖRR

ORIGINAL

SVÄLTORNA

IGLABO

Här är fler spännande berättelser från förr: