I DAG ÄR DET

DEN 18 APRIL

VALDEMAR OCH VOLMAR

Gustaf Volmar Sylvander, född 25 januari 1816 i Karlshamn, död 29 maj 1882 i Kalmar, var en svensk historiker och skolman. Han är mest känd för sitt livsverk Kalmar slotts och stads historia i fem band, vars första del kom ut 1864.

Mansnamnet Valdemar eller Waldemar är ett gammalt nordiskt namn besläktat med det slaviska namnet Vladimir som lär betyda 'världens herre' eller 'prisad för sin makt'. Enligt vissa källor bygger det slaviska namnet i sin tur på tidigare germanska rötter, enligt andra källor anses de slaviska och germanska formerna gå tillbaka till samma indoeuropeiska rötter.

En person som bar namnet var Valdemar den store, dansk kung på 1100-talet. Han fick namnet efter sin morfars far, storfursten Vladimir II Monomach av Kiev. Namnet har burits av flera danska kungar. I Danmark firas Valdemarsdagen den 15 juni.

Namnet var mycket populärt i början på 1900-talet. Därefter avtog det i användning för att åter öka i slutet av seklet. Numera finns det ungefär 15 000 män som heter Valdemar i Sverige.

Volmar är ett mansnamn av tyskt ursprung. Det är sannolikt en sidoform av Volkmar eller Folkmar, vilket är sammansatt av Folk- ('folk') och mar- ('berömd'). Med stavningen Wollmar har namnet funnits i svenskan sedan slutet av 1500-talet. Sedan 1993 förekommer det som dagens namn i den svenska almanackan, tillsammans med Valdemar. Enligt en annan teori kommer Volmar av namnet Volkmar (folk + berömmelse).

Namnet är ett arvnamn inom adelssläkten Yxkull. Betydelsen är världens herre eller prisad för sin makt.

Namnet är mycket ovanligt i Sverige, speciellt som tilltalsnamn. Det finns endast några hundra män i Sverige som heter Volmar. Namnet förekommer även som efternamn.

DEN 18 MAJ

ERIK SAMT ERIKSDAGEN

 

Erik XIV 1533–1577 Målning av Domenicus Verwilt

Erik, samt stavningsvarianten Eric, är ett nordiskt mansnamn av germanskt/fornnordiskt ursprung, ursprungligen Airikr som är sammansatt av en förled som betyder 'ensam' eller 'alltid', och en efterled som betyder 'härskare, kung' eller 'stor, mäktig'.

Det äldsta belägget i Sverige är en runinskrift från 1000-talet på nu försvunnen sten i Kusta, Uppland: ”Erik och suir och Tonna satte denna sten efter Gudmund sin fader”.

Det har sedan äldsta tider förekommit som kungligt namn i Norden. Datumet i almanackan är tillägnat Erik den helige som enligt legenden mördades den 18 maj 1160 och därefter blev föremål för en stark helgonkult. Eriksdagen var länge en helgdag i Sverige.

Namnet är efter Karl det näst vanligaste mansnamnet i Sverige och ett av de få som varit vanligt i alla tider. Senast på 1990-talet hade det en av sina många popularitetstoppar, då det efter Markus var det näst vanligaste namnet på nyfödda pojkar. I statistiken för årtiondena från och med 1920-talet tillhör Erik de tio vanligaste namnen på pojkar födda under 1920–30-talen samt 1980–90-talen och årtiondet 2000-talet.

På 1930- och 1940-talet var namnet också vanligt i dubbelnamn som Jan-Erik, Karl-Erik med flera. Jerker, Jerka och Jerk är varianter av namnet Erik. Den finska formen är Erkki, den tyska Erich och den engelska Eric.

Det finns över 300000 män som heter Erik i Sverige.

Namnsdag för Erik, i både Finland och Sverige, är sedan medeltiden 18 maj.

Eriksdagen har varit en allmänt spridd dag för betessådd i det svenska bondesamhället. Grödor som lin, korn och andra grödor som såddes sent på säsongen, kunde sås på Eriksdagen. På några håll kallades dagen för ”hampadagen”.

DEN 18 JUNI

BJÖRN OCH BJARNE

Bjarne Hemming Natt och Dag

Björn (Bjørn på norska och danska), även stavat Biörn, är ett förnamn, och ett efternamn, känt sedan vikingatiden. Det har latiniserats till Biornus och till Bero. Namnet förekommer på en runinskrift från 1000-talet på en sten i Sanda, Södermanland: "Trodrun reste stenen efter sin fader, Björn i Sanda".

Björn började bli populärt som förnamn på 1940-talet och nådde en kulmen på 1970-talet. Det finns runt 60 000 män som heter Björn i Sverige.

Bjarne är ett gammalt norskt mansnamn som kommer från "bjare" = "björn". En variant är Bjarni, en annan Bjarke.

Namnet har aldrig haft stor spridning i Sverige. Någon enstaka pojke i varje årskull får det som tilltalsnamn. I Sverige heter ungefär 3000 män Bjarne.

"MÖRDARE-STAFVA"

____________________

EBOK

_______________________

"MÖRDARE-STAFVA" handlar om en mycket speciell kvinna som levde i västra Sverige under nästan hela 1800-talet. När hon var 18 år gammal blev hon anklagad för mord på en krämerska. Hon blev dödsdömd, friad, benådad, dömd igen i all oändlighet. Boken skildrar hennes liv från det hon föddes till hennes död.

E-bok: 19 kr

Tryckt bok: 195 kr

"ORIGINAL PÅ BÖGDA"

____________________

EBOK

_______________________

"ORIGINAL PÅ BÖGDA" handlar om ett trettiotal original som bodde på Svältorna för över hundra år sedan. Läs om Anders Alf, som i sin och familjens förtvivlan dränkte sig i Trollö mosse och Ledsbackabarnen Kalle och Kristina. De båda var syskon och "dvärgar", som det hette på de tiden. När de båda var i åttioårsåldern slog Kristina ihjäl Kalle med en spisgaffel.

E-bok: 19 KR

Tryckt bok: UTSÅLD

KÅMMAKULLAGUBBEN

August Carlsson (1844–1950) och dottern Ida framför torpet Karlstorp

“Ja, se den där Kåmmakullagubben räknar ja inte mä, för dä ser ju ut sum han aldri skulle dö.” Så uttryckte sig Fredrik Pettersson en gång, när det talades om, vem som var den äldste i trakten. Själv var han då kanske 85 år gammal och kände sig stolt däröver. Den han pratade om hette August Carlsson och han var född på annandag jul 1844. Fadern Carl Pehrsson och modern Britta Andersdotter hade då ett litet torp som kallades Kommakulla på prästgårdens mark nära gränsen mot Kvinnestads socken. De levde i fattigdom och stort armod i sin stuga, men trots detta växte August upp till en frisk och stark man.

Det fanns även ett torp med samma namn som låg på Stommens ägor. Där bodde torparen August Johansson Lax med familj i mitten på 1800-talet. Han var son till Johan Lax som varit soldat för Östergården i Asklanda. August Lax och hans familj bodde på Kommakulla-torpet i trettio år och där föddes parets nio barn. 1883 emigrerade alla utom de tre äldsta barnen till Amerika. Då var de båda yngsta, tvillingarna Maria och Selma, endast nio år gamla.

Asklanda fattigstuga och ”Ferma-Petter”. Här i fattigstugan bodde Anders Peter Ferm i över trettio år. Foto Carl Asker

Strax väster om Kommakulla låg Trillebacken och Asklanda sockens fattigstuga. Två snickare från Hestra i Tämta hade fått socknens uppdrag att bygga stugan. Den byggdes i Tämta, plockades ner, och transporterades till Trillebacken, där den byggdes upp på nytt 1867.

August Carlsson blev sin bygd trogen. Större delen av sitt liv bodde han och hustrun Anna Maria Larsdotter och de båda barnen Ida Sofia och Karl Johan på Kommakulla. I slutet på seklet fick de dock lämna stugan och blev bostadslösa, vilket i kyrkoböckerna betecknades med ”vid socknens slut”. I början på förra seklet kunde de dock ta upp ett nytt torp i närheten men nu på Skattegårdens ägor och där bodde de tills döden skiljde dem åt.

Anna Maja dog 1923 då hon uppnått den aktningsvärda åldern 89 år. August skulle emellertid komma att leva ytterligare 27 år och dog 1950 när han var 105 år gammal.

August berättade själv om sitt liv för tidningsreportrar, som intervjuade honom inför födelsedagar när han passerat hundraårsgränsen.

Han talade om sin barndom, hur han var nära att dö av svält, och om hur han grät av hunger. Hans mor var ibland tvungen att gå ut på bygden och tigga ihop lite mjöl här och där, men det räckte aldrig till något riktigt bak. Det blev bara några små kakor, som bakades på glöden eller i en stekpanna.

När reportern frågade, om han gått i någon skola, svarade han: “Då gjorde ja allt, men inte va då möe, för då va så ont um mat å kläer på den tia, att en inte kunne gå möe i skoern. Skoern hade annars börjat, då ja växte upp. Först va då ena lärinna, sum geck umkring å höll skola i den ene gårn ätter den andre. Men så ble dä en folkskola böggder å en lärare anställder. Mina föräldra va doktia te å båd läsa å skriva, så dä mesta lärde ja hemma, men iblann geck ja te skoern. Å ja kunne få medda hos prästen, mot att ja fridde hanses pajk, sum skolebarna va svåra ve. Skollärarn, sum ja geck för hette Stork, men han va inget vidare. Han kunne aldri li må rektigt sen ja, sum inte gått förn jämt i skoern – ändå visa me doktiast ve ett förhör inför prästen.”

Skolläraren August pratade om hette Magnus Stork. Han var den förste utbildade läraren i socknen och verkade mellan 1844 och sin död 1871, nästan ett kvarts sekel. Skolan i Asklanda blev förvisso färdig redan 1842 men det tog två år att rekrytera en kvalificerad lärare, vilket alltså blev Magnus Stork.

Storks dotter Alma Gabriella, född 1854, tog över efter fadern vid hans död när hon var endast 17 år gammal. Liksom sin far bedrev hon skolundervisningen genom att barnen varannan dag kom till skolhuset där hon även bodde och hon varannan dag gick hem till barnen.

Almas syster Paulina var skollärarinna i Vårgårda men bodde på Lilläng i Asklanda.

Efter skolan arbetade August Carlsson några år som dräng hos bönderna runt omkring, alltid för en mycket blygsam penning. Han gjorde sin värnplikt på Fristad hed i 15 dygn under 2 år. Där tjänstgjorde han som kock.

Rallare vid Kinnekullebanan

Sedan blev han raIlare och var med och byggde järnvägar lite varstans: Berg Bergslagsbanan, järnvägar i övre Norrland, Vänersborgsbanan och Boråsbanan. Under järnvägsbyggena fick han arbeta från klockan sex på morgonen till klockan åtta på kvällen. Det var ett hårt och tungt arbete, men August var stor och stark och klarade det bra med sitt optimistiska lynne.

Dagsförtjänsten var för det mesta 1:25 kr. Han mindes speciellt en gång då han arbetat dag och natt och levt på fläsk och bröd och hade tjänat ihop till 25 kr. Han tyckte själv att han fick den bästa inkvarteringen när han arbetade med banläggning i Dalarna.

Där råkade han emellertid ut för en svår olyckshändelse under ett arbete med ett brobygge. Han blev klämd mellan två stora vagnar lastade med sten. Han berättade om händelsen: ”Jag föll ihop som en tomsäck, alldeles precis och forslades till kvarteret, Där fick jag stanna under hela vintern, på järnvägens bekostnad. Senn feck ja e kröcka, så ja feck hjälp te å gå”.

Han fortsatte: ”På Dal var ja mä å grävde en stor kanal från en sjö, men då den va färdir så rasa den, varefter vi feck påla.”

När reportern frågade om han brukade dricka brännvin, blev svaret: ”Näe, dä har ja aldri gjort. Ja smaktet en gång, men inte så möe att ja ble ör, ja töckte dä va ont. Tobak å snus har ja heller inte tjort skaa ve, dä har ja aldri gagnat.”

Efter föräldrarnas död flyttade August åter till hembygden. Hans båda äldre systrar hade emigrerat till USA. August kommenterade emigrationen: ”Ifrå denna böggda reste ongdomarna i massor te Amerika. Ja fundera allt på att resa ja mä, men hustru min velle inte, å så stanna ja hemma, å så småningom geck la Amerikafebern över.”

1873 gifte han sig med Anna Maria Larsdotter, född 1834, från Bosgården i Kvinnestad och de båda nygifta bosatte sig i Augusts gamla familjehem Kommakulla. Torpet hörde under Prästgården och därför hade August skyldighet att göra dagsverken där. Samtidigt bröt han sten och stubbar och odlade på sitt eget torp så att arealen utökades till 5 tunnland.

Där på Kommakulla föddes parets båda barn, Ida Sofia och Karl Johan.

1890 hände något som fick deras liv att ryckas upp med rötterna. August berättade: “Ja råka emellertid komma lite på kant med Herrn på Prästgården och han ordna så, att ja feck gå ifrå stället och den stora odlinga. Det var 1890 å dä va inte utan, att då kändes hårt. Och så var då att börja ifrå början igen.”

Den 56 årige August och hans tio år äldre hustru hamnade då ”på socknen”, det vill säga att de inte hade någon fast hemvist, utan betraktades som lösdrivare.

Karta över Asklanda Trillebacken, Karlstorp och Kommakulla i slutet på 1800 talet

August var envis och seg, han lät sig inte nedslås utan arrenderade ett stycke ljungmark på Skattegårdens ägor, några hundra meter från sitt gamla torp, alldeles i närheten av Trillebacken och fattigstugan. Här byggde han sig en stuga och satte i gång med odlingsarbete. Vackra stengärdsgårdar vittnade om hur han slet och arbetade, inte sällan dygnet runt. Det nya torpet fick namn efter hans far och kom att kallas Karlstorp.

Nog måste August känt sig nöjd, när det nya hemmet stod färdigt med sina 3 tunnland åker. Huset bestod av ett stort rum, kök, kammare och farstu, senare även veranda. I ladugården fanns plats för 2 kor och några smådjur. En källare hade byggts och trädgård anlagts med blomsterland och många fruktträd ja, till och med flaggstång.

Eftermiddagskaffe i trädgården hos komminister Sandzén vid Asklanda Prästgård 1905

Han berättade dock om nöd och umbäranden som han fått utstå. “Gode Gud, vaja har sleet i min da” säger han. “Men se, ja feck en medalj också – fast ja feck den inte för inte.” Nej, för berömlig odlingsflit fick han, ur prästen Sandzéns hand mottaga Patriotiska Sällskapets silvermedalj samt 30 kr.

Hustrun, Anna Maria, dog 1923, men han hade dottern Ida, som var mycket noggrann och höll hemmet rent och prydligt. Med hennes hjälp kunde han omsider friköpa torpet. Hon hade en stickmaskin, på vilken hon stickade underkläder på beställning. På så vis kunde hon tjäna några kronor. Ida var född 1874 och dog ogift 1945.

Carl Johan Asker

Sonen Carl Johan, som tog sig efternamnet Asker föddes 1882. Han flyttade hemifrån vid 19 års ålder till Tidaholm. Där fick han anställning på bruket och blev sedan kvar där hela sitt verksamma liv. På den tiden tillverkades där “Tidaholmskärror” och andra åkdon, därefter blev det motorfordon. Carls hobby var att samla på gamla saker av alla slag. Han cyklade omkring och letade efter “fynd” på gårdsauktioner, gamla vindar med mera. Han hade också intresse för fotografering och samlande av vykort. Det blev till slut en ansenlig samling, och allt detta donerade han till Tidaholms kommun efter sin död. En del därav lär nu finnas på bruket, som idag är ett Industri- och Bilmuseum.

Vid 100 års ålder var August förvånansvärt rörlig, pigg och klar, men därefter började hans krafter att avta undan för undan.

1945, när August Karlssons dotter Ida, som bodde tillsammans med sin far på torpet Karlsborg, inte långt från prästgården, låg på sin dödsbädd och oroade sig för sin snart hundraårige gamle far, lovade Emma Lindgren på Asklanda prästgård henne att ta hand om hennes far. Under sina sista år fick han bo i kammaren innanför köket hos Emma på prästgården.

När han var 104 år blev han permanent sängliggande och sen tog det bara ett år innan August lämnade jordelivet, 105 år gammal, och förenades med sin hustru, Anna Maria, och dotter, Ida Sofia. Fem år senare dog även sonen Carl Johan och därmed blev det för evigt tyst på Kommakulla.

_____________________________________

Läs även berättelsen om Emma Lindgren arrendator på Asklanda prästgård och hennes berättelse om hur det var att gå i skola under 1800-talet: www.iglabo.se/b296

Betygsätt sidan!

HAR DU LÄST DEN HÄR?

HAR DU LÄST DEN?

MORD

SÅ VAR DET FÖRR

ORIGINAL

SVÄLTORNA

IGLABO

Här är fler spännande berättelser från förr: