I DAG ÄR DET

DEN 25 APRIL

MARKUS SAMT MARKUSDAGEN

Restaurang Sturehof gjordes berömd av Ernst Josef Marcus

Markus eller Marcus är ett romerskt och bibliskt mansnamn, namnet på en av evangelisterna. Exakt vad Markus betyder är oklart; möjligtvis är det bildat av namnet på den romerska guden Mars. Formerna Marco och Marko är varianter av samma namn.

Mark/Markus/Marcus är ett vanligt manligt namn och är härlett från gammalt latinskt "Mart-kos", vilket betyder "helgat till guden Mars" och kan också betyda "krigets Gud" eller "vara krigsliknande". Marcus var ett av de tre vanligaste romerska förnamnen.

Markus var mycket populärt i början på 1990-talet då det var Sveriges vanligaste namn bland nyfödda pojkar. Det finns drygt 50 000 män som bär namnet Markus i Sverige.

Markusdagen ansågs i likhet med flera dagar vid denna tid som särskilt lämpad för just sådd av ärter. Mängden dagar som förknippades med ärtsådd speglar att ärter var en vanlig gröda i bondesamhället. I Västergötland kallades dagen ibland för ”gökedagen”, därför att göken ansågs komma.

Angående fotot ovan:

Ernst Josef Marcus, född 9 maj 1881 Stockholm, död där 19 mars 1936, var en svensk restauratör.

Ernst Marcus var son till köpmannen Axel Marcus samt bror till Ture och Gerda Marcus. 1896 anställdes han hos konditor Törnblad vid Stureplan i Stockholm. Han fortsatte därefter som kökselev vid Operakällaren och bedrev därefter restaurangstudier i utlandet, hos Nimbs i Köpenhamn, Cecil i London och Brighton i Paris. Efter att han återvänt till Sverige var han hovmästare på Hotell Rydberg, Hasselbacken och Grand Hôtel. 1905 etablerade sig Ernst Marcus tillsammans med sin bror Ture på Sturehof som han 1910 ensam övertog och därefter innehade fram till sin död. Sturehof utvecklades under hans ledning till en av Stockholms främsta restauranger med fiskrätter som specialitet.

DEN 25 MAJ

URBAN SAMT URBANUSDAGEN

Vädersolstavlan ursprungligen målad av Urban målare 1535 hänger i Storkyrkan i Stockholm Det är den äldsta bilden av Stockholm och finns avbildad på tusenkronorssedeln Den nuvarande bilden är dock en kopia från 1630-talet av Jacob Elbfas

Urban är ett mansnamn bildat från det latinska adjektivet urbanus - "belevad" eller "städad" (egentligen "från staden" eller "som har med staden att göra", av Urbs - "stad"). Urbanus var ett vanligt namn på påvar. Namnets plats i almanackan är till åminnelse av Urban I som dog 230 och har funnits där sedan medeltiden.

Namnet har förekommit i Sverige sedan 1400-talet men inte varit speciellt vanligt det senaste seklet. En viss popularitet hade det dock på 1950- och 1960-talet. Det finns i dag knappt 1000 män som heter Urban i Sverige.

Den 25 maj är sedan medeltiden är en gammal märkesdag i almanackan och Urbanusdagen brukade räknas som sommarens första dag. "Urban, Vilhelmina och Beda, de skola sommaren leda" hette det i den gamla Bondepraktikan. I och med att sommaren börjat, måste alla sysslor förknippade med vårbruket vara färdiga.

DEN 25 JUNI

DAVID OCH SALOMON

 

Rektor Otto Salomon

David är ett mansnamn av bibliskt ursprung och betyder 'den älskade' (hebreiska דָּוִד Dawid). Namnet kan även stavas Dawid.

Namnet började stiga i popularitet på 1970-talet och var något av ett modenamn på 1980-talet. Numera ligger namnet ganska stabilt kring plats 25 på listan. Det finns ungefär 50000 män som heter David i Sverige.

Salomon är ett annat bibliskt mansnamn som kommer från det hebreiska ordet (שְׁלֹמֹה shelomoh) schalom som betyder välgång eller frid. Den engelska formen är Solomon. Namnet infördes i den svenska almanackan i slutet av 1700-talet.

Namnet är mindre vanligt i dagens Sverige och det finns färre än 1000 män som bär detta namn i landet.

Angående fotot ovan: porträtt av rektor Otto Aron Salomon. Han föddes den 1 november 1849 i Göteborg som son till handlare Alexander Salomon och Henriette Abrahamson. Han gift sig 1878 med Ellen Jacobina Wahren ifrån Norrköping. Salomon var autodidakt pedagog som vidareutvecklade den pedagogiska skolslöjden vid Nääs slott, Västergötland och tog senare över som rektor efter sin morbror August Abrahamson. Han avled den 3 november 1907 och begravdes i slottsparken vid Nääs.

"MÖRDARE-STAFVA"

____________________

EBOK

_______________________

"MÖRDARE-STAFVA" handlar om en mycket speciell kvinna som levde i västra Sverige under nästan hela 1800-talet. När hon var 18 år gammal blev hon anklagad för mord på en krämerska. Hon blev dödsdömd, friad, benådad, dömd igen i all oändlighet. Boken skildrar hennes liv från det hon föddes till hennes död.

E-bok: 19 kr

Tryckt bok: 195 kr

"ORIGINAL PÅ BÖGDA"

____________________

EBOK

_______________________

"ORIGINAL PÅ BÖGDA" handlar om ett trettiotal original som bodde på Svältorna för över hundra år sedan. Läs om Anders Alf, som i sin och familjens förtvivlan dränkte sig i Trollö mosse och Ledsbackabarnen Kalle och Kristina. De båda var syskon och "dvärgar", som det hette på de tiden. När de båda var i åttioårsåldern slog Kristina ihjäl Kalle med en spisgaffel.

E-bok: 19 KR

Tryckt bok: UTSÅLD

TVÅL-STRANDBERG

”Tvål-Strandberg” i luffarmundering

Den 21 mars 1862 föddes och nöddöptes ett litet gossebarn på båtmanstorpet Anderstorp i Asige socken i Halland. Hans far hade kallat på prästen då han inte trodde att modern och sonen skulle överleva dagen. Pojken fick i all hast namnet Karl Petter.

Fadern, Christian Andersson Strandberg, var indelt båtsman vid båtmanstorp nummer 58 och även om Asige där han och familjen bodde låg en bit in i landet tjänstgjorde han för örlogsflottan. Endast två månader tidigare hade han gift sig med den höggravida fyrtioåriga Christina Persdotter från Drängsered. Christian som själv var 47 år gammal, hade säkert inte tänkt sig att bli far på nytt efter att ha förlorat sin första hustru med vilken han hade en son och en dotter, vilka båda var över tjugo år när modern dog.

Allt gick emellertid fortare än han tänkt sig. Christina blev med barn och långt före tiden var inne nedkom hon med gosse Karl Petter som alltså fick nöddöpas. Mot alla förväntningar överlevde emellertid pojken och växte upp på båtmanstorpet i Asige. Det skulle emellertid visa sig att han inte var som alla andra barn, han växte nämligen mycket saktare och mindre än andra och blev aldrig riktigt fullvuxen.

När Karl Petter var tjugo år begav han sig hemifrån som dräng för första gången. En dryg vecka efter sin tjugoandra födelsedag lämnade han hemmet för gott och begav sig på luffastråk till Danmark.

Vy över Nissan. I bakgrunden Skandinaviska Jutefabriken öppnad 1890. Foto 1902

Runt förra sekelskiftet återvände han till fäderneslandet och gjorde Oskarström och dess Jutefabrik till utgångspunkt för sina vandringar. Skandinaviska Jutefabriken var relativt nystartat och hade snabbt vuxit upp till ett stort företag.

Han bodde då i en vagn som stod uppställd i samhället. Under den kallare delen av året eldade han med blånor och annat spill som han kom över från ”Jutans” linberedning.

En dag uppvaktade en delegation Strandberg, som skyggade inne i vagnen. De försökte övertala honom till att flytta till en bättre bostad. Ett argument var att det var kallt på vintern.

”Ja fryser inte. Känn hur varm ja ä”, svarade han och stack ut en naken fot mellan vagnens sidolemmar.

Till slut, när han varit borta lite för länge, var det någon som såg till att bostadsvagnen forslades bort. Det var då Tvål-Strandberg drog sig norrut och tydde sig till bruken i Hylte, där han lär ha lånat husrum under 17 vintrar i rad.

Karl Petter försörjde sig som gårdfarihandlare och luffare. I stugorna kallades han för “Tvål-Strandberg”, eller kort och gott “Tvålgubben”, när han sågs komma längs landsvägen. Hans utbud av varor var ytterst smalt och precist, det bestod uteslutande av tvålar.

”Sa dä va nån tovål idá?” var Strandbergs återkommande öppningsreplik när han stod på farstutrappan.

Var man då i behov av en tvål köpte man av den kortväxte gubben. Om inte, gjorde sympatierna med mannen att man oftast köpte en ändå.

”Tvål-Strandberg” var varken trugande eller undergiven, men väl slängd i käften. Det fanns en kvinna i Hyltetrakten som redan hade ett stort förråd av tvålar, naturligtvis köpta från Strandberg, och som till slut avböjde ytterligare tvål. Hon ville ändå vara snäll och bjöd därför in honom på en tallrik soppa, varvid ”Tvål-Strandberg” snäste:

Tvål-Standberg på besök i trädgården hos familjen Lövenheim i Hyltebruk. Gerda Lövenheim, i bakgrunden med barnen, var sjuksköterska vid läkarmottagningen i Hyltebruk Foto David Lövenheim

”Nä. Om du inte köper nån tvål, kan du behålla din soppa för dig själv.”

När Karl Petter Sandberg Tvål-Sandberg slutat bo i fabrikshusen i Rydöbruk och Hyltebruk flyttade han in i en jordkula längs Nissastigen mellan de båda orterna

Strandberg var då redan väl känd på bruken längs Nissadalen. Under sina ränselvandringar hade han vintertid övernattat i fabrikernas pannhus där det var varmt. När ”Tvål-Strandberg” med ojämna mellanrum dök upp på fabriken brukade Johan Andersson, massakokare vid Rydöbruket, eller hans arbetskollega Carl Larsson, om det var hans skift, tappa upp varmt vatten i ett stort kar som stod uppe i kokeriet. I karet tvagade de under nattskiftets skumma ljus och dryga arbetspauser, landsvägsdammet av den originelle vagabonden.

En vinter höll det på att gå illa. Arbetet på de båda bruken i Rydöbruk och Hyltebruk låg nere på grund av vattenbrist, strejk eller något annat. Pannorna eldades inte. Strandberg försökte ändå bada, men frös bittert. Det var efter den betan han inredde jordkällaren, som var trång och fuktig, men ändå gav ett visst skydd mot kylan och vätan. Jordkulan var en källare som tillhört ett gammalt soldattorp. Det låg längs Nissastigen, från Hyltebruk räknat någon kilometer mot Halmstad, i Tranemo.

Tvål-Strandberg tillsammans med en besökare vid hans stuga. Bild Hilding Andersson

Någon gång på 1920-talet, när Hylteborna tyckte synd om Sandberg och befarade att han skulle frysa ihjäl, togs initiativet av en grupp arbetare på pappersbruket i Hyltebruk, att bygga en stuga med kamin åt Karl Petter. Denna stuga byggde de på samma tomt där jordkällaren fanns.

Tvål-Sandbergs stuga i Hyltebruk som Hyltearbetarna byggde på 1920-talet finns inte kvar

Strandberg blev, sägs det, glad för stugan som Hyltearbetarna byggt åt honom. Eftersom han var kortväxt hade man konstruerat allt – väggar, dörröppning, fönster och övrig inredning i miniformat, men ändå skalenligt i förhållande till luffarens mått.

Hylteborna tillsammans med Strandberg

Här levde han till fram mot mitten av 1930-talet. Då hälsan till slut svek lät han sig övertalas att flytta till ålderdomshemmet i Slättåkra. Där dog Karl Petter Strandberg av “ålderdomssvaghet” en januaridag 1936, 73 år gammal.

Betygsätt sidan!

HAR DU LÄST DEN HÄR?

HAR DU LÄST DEN?

MORD

SÅ VAR DET FÖRR

ORIGINAL

SVÄLTORNA

IGLABO

Här är fler spännande berättelser från förr: