I DAG ÄR DET

DEN 25 APRIL

MARKUS SAMT MARKUSDAGEN

Restaurang Sturehof gjordes berömd av Ernst Josef Marcus

Markus eller Marcus är ett romerskt och bibliskt mansnamn, namnet på en av evangelisterna. Exakt vad Markus betyder är oklart; möjligtvis är det bildat av namnet på den romerska guden Mars. Formerna Marco och Marko är varianter av samma namn.

Mark/Markus/Marcus är ett vanligt manligt namn och är härlett från gammalt latinskt "Mart-kos", vilket betyder "helgat till guden Mars" och kan också betyda "krigets Gud" eller "vara krigsliknande". Marcus var ett av de tre vanligaste romerska förnamnen.

Markus var mycket populärt i början på 1990-talet då det var Sveriges vanligaste namn bland nyfödda pojkar. Det finns drygt 50 000 män som bär namnet Markus i Sverige.

Markusdagen ansågs i likhet med flera dagar vid denna tid som särskilt lämpad för just sådd av ärter. Mängden dagar som förknippades med ärtsådd speglar att ärter var en vanlig gröda i bondesamhället. I Västergötland kallades dagen ibland för ”gökedagen”, därför att göken ansågs komma.

Angående fotot ovan:

Ernst Josef Marcus, född 9 maj 1881 Stockholm, död där 19 mars 1936, var en svensk restauratör.

Ernst Marcus var son till köpmannen Axel Marcus samt bror till Ture och Gerda Marcus. 1896 anställdes han hos konditor Törnblad vid Stureplan i Stockholm. Han fortsatte därefter som kökselev vid Operakällaren och bedrev därefter restaurangstudier i utlandet, hos Nimbs i Köpenhamn, Cecil i London och Brighton i Paris. Efter att han återvänt till Sverige var han hovmästare på Hotell Rydberg, Hasselbacken och Grand Hôtel. 1905 etablerade sig Ernst Marcus tillsammans med sin bror Ture på Sturehof som han 1910 ensam övertog och därefter innehade fram till sin död. Sturehof utvecklades under hans ledning till en av Stockholms främsta restauranger med fiskrätter som specialitet.

DEN 25 MAJ

URBAN SAMT URBANUSDAGEN

Vädersolstavlan ursprungligen målad av Urban målare 1535 hänger i Storkyrkan i Stockholm Det är den äldsta bilden av Stockholm och finns avbildad på tusenkronorssedeln Den nuvarande bilden är dock en kopia från 1630-talet av Jacob Elbfas

Urban är ett mansnamn bildat från det latinska adjektivet urbanus - "belevad" eller "städad" (egentligen "från staden" eller "som har med staden att göra", av Urbs - "stad"). Urbanus var ett vanligt namn på påvar. Namnets plats i almanackan är till åminnelse av Urban I som dog 230 och har funnits där sedan medeltiden.

Namnet har förekommit i Sverige sedan 1400-talet men inte varit speciellt vanligt det senaste seklet. En viss popularitet hade det dock på 1950- och 1960-talet. Det finns i dag knappt 1000 män som heter Urban i Sverige.

Den 25 maj är sedan medeltiden är en gammal märkesdag i almanackan och Urbanusdagen brukade räknas som sommarens första dag. "Urban, Vilhelmina och Beda, de skola sommaren leda" hette det i den gamla Bondepraktikan. I och med att sommaren börjat, måste alla sysslor förknippade med vårbruket vara färdiga.

DEN 25 JUNI

DAVID OCH SALOMON

 

Rektor Otto Salomon

David är ett mansnamn av bibliskt ursprung och betyder 'den älskade' (hebreiska דָּוִד Dawid). Namnet kan även stavas Dawid.

Namnet började stiga i popularitet på 1970-talet och var något av ett modenamn på 1980-talet. Numera ligger namnet ganska stabilt kring plats 25 på listan. Det finns ungefär 50000 män som heter David i Sverige.

Salomon är ett annat bibliskt mansnamn som kommer från det hebreiska ordet (שְׁלֹמֹה shelomoh) schalom som betyder välgång eller frid. Den engelska formen är Solomon. Namnet infördes i den svenska almanackan i slutet av 1700-talet.

Namnet är mindre vanligt i dagens Sverige och det finns färre än 1000 män som bär detta namn i landet.

Angående fotot ovan: porträtt av rektor Otto Aron Salomon. Han föddes den 1 november 1849 i Göteborg som son till handlare Alexander Salomon och Henriette Abrahamson. Han gift sig 1878 med Ellen Jacobina Wahren ifrån Norrköping. Salomon var autodidakt pedagog som vidareutvecklade den pedagogiska skolslöjden vid Nääs slott, Västergötland och tog senare över som rektor efter sin morbror August Abrahamson. Han avled den 3 november 1907 och begravdes i slottsparken vid Nääs.

"MÖRDARE-STAFVA"

____________________

EBOK

_______________________

"MÖRDARE-STAFVA" handlar om en mycket speciell kvinna som levde i västra Sverige under nästan hela 1800-talet. När hon var 18 år gammal blev hon anklagad för mord på en krämerska. Hon blev dödsdömd, friad, benådad, dömd igen i all oändlighet. Boken skildrar hennes liv från det hon föddes till hennes död.

E-bok: 19 kr

Tryckt bok: 195 kr

"ORIGINAL PÅ BÖGDA"

____________________

EBOK

_______________________

"ORIGINAL PÅ BÖGDA" handlar om ett trettiotal original som bodde på Svältorna för över hundra år sedan. Läs om Anders Alf, som i sin och familjens förtvivlan dränkte sig i Trollö mosse och Ledsbackabarnen Kalle och Kristina. De båda var syskon och "dvärgar", som det hette på de tiden. När de båda var i åttioårsåldern slog Kristina ihjäl Kalle med en spisgaffel.

E-bok: 19 KR

Tryckt bok: UTSÅLD

KALA-PETTER

Torpet Lyckorna under Iglabo.

Klicka på kartan för att se den större

Kala-Petter Duktig Bonde, Tjuvjägare och Hembrännare

Den förste ägaren till Iglabo efter Agneta Sylvan blev Petter Olofsson på torpet Lyckorna i Ljurs socken. Petter var son till Olof Torsensson och Elin gunnarsdotter, som ägde en del av Gundlered Västergården i början av 1820-talet. Olof och Elin kom på obestånd och måste med sina sju barn bosätta sig i backstugan Källeberg.

Sonen Petter gifte sig med Anna Carlsdotter på torpet Lyckorna och blev därmed ägare till torpet.

Petter kallades “Kala Petter” eller rätt och slätt “Petter i Ljur”.

Petter köpte Iglabo 1835 men hade svårigheter att få fram pengar till sina amorteringar på gården. En länsman erbjöd sig att hjälpa honom. Hjälpen blev emellertid så grundlig, att Petter förlorade Iglabo och därtill också övriga tillgångar. Gården såldes på exekutiv auktion den 16 mars 1839.

Kala Petter var utan tvivel en mycket duktig bonde och nyodlare. Han utvidgade åkerarealen på sitt ägandes Lyckorna och lade många tunnland “ryamarker” under plogen. Därtill köpte han delar av Frälsegården och Tolsgården. På Lyckorna förfogade han över en mycket vacker trädgård, som säges ha varit den förnämsta i trakten. Det uppges, att han hade en hel “skog” av förädlade äppleträd. Mången anser, att han var föregångsman både på jordbrukets och trädgårdskulturens område.

Däremot var “Petter i Ljur” mindre noggrann, när det gällde att följa jaktstadgan och hembränningsförbudet.

Vad jakten beträffar, säges Peter ha varit mycket svår mot orrtupparna oavsett vad tid det var på året, och mot hembränningsförbudet var han en svuren fiende. Liksom en spindel i sitt nät, höll han alla trådar i sin hand, när det gällde handel med den brända varan. Regelbundet uppenbarade han sig på marknaderna i Alingsås, Borås och Mörlanda och tog upp order. Tyst och smidigt flöt det hela. Hans organisation var perfekt.

Förutom förmedling av hemgjort brännvin bedrev han också kreaturshandel. Han hade sinne för affärer, men gillade inte tungt kroppsarbete. Det fick drängarna utföra. Trots att en stor del av hans inkomster kom in genom brännvinsförsäljning, säges han ha varit en nykter och skötsam person.

Petter Olofsson och hans hustru Anna hade fem döttrar och fem söner.

Andreas föddes 1833. Han blev ägare till torpet Gärdet och senare även en del av Frälsegården.

Dottern Lovisa, född 1836, utvandra­de till Minnesota.

Benjamin född 1839, var gift med Kristina Andreasdotter från Hjulsered. Benjamin med familj flyttade i början av 1890-talet till Borås. Benjamin köpte ett område, Lundby, som låg omedelbart intill staden för 12.000 kronor. Utom bra boningshus och ladugård var det så mycket jord, att där föddes häst och två kor. Hela området är nu bebyggt.

Klara föddes 1842 och var gift med hemmansägaren August Gabrielsson och bodde bl.a. på Ornunga Stommen.

Charlotta föddes 1844 var gift med skomakaremästaren Renström i Herrljunga.

Kristina föddes 1846. Hon var lärarinna i Ornunga och gifte sig med folkskolläraren August Östlund i Horla.

Matilda, som var ogift, dog i 30-årsåldern.

Kasper, som föddes 1851 ägde Ljur Skattegården.

Mina föddes 1854, men dog som barn.

Leander Pettersson 1857-1942

Leander föddes 1857 och han övertog faderns tre brukningsdelar. Han blev redan före 8-årsåldern skriven som ägare. Fadern Petter ville nämligen frånhända sig ägandeskap av fastighet för att slippa kommunala uppdrag, som han hade mer avsky för än intresse. Den som inte hade fastighet till visst värde kunde inte uppnå det fyrktal, som då fordrades för att få röst­rätt och för att vara valbar till kommunala tjänster.

Leander var gift med Selma Eriksson från Korpås. De hade två döttrar och tre söner.

Bröllop 1913 mellan Anna Leandersson och Nils Stjerna från Ramnaklev. Hölls hos Selma och Leander Pettersson, Ljur Frälsegården.

Foto: Gustaf Ewald.

Dottern Anna gifte sig med slöjdlärare Nils Stjerna från Ramnaklev. Alice, som var gift med handlanden Nils Fransson i Vårgårda, dog innan 50-årsåldern. Sonen Paul, ägare till Ljur Skattegården och gift med Anna Andersson från Ig­labo och David, som föddes 1895 och gift med Märta Svensson från Horla. De övertog 1927 övertog hemmet Frälsegården 7:2, Leander och Selma hade också sonen Åke, som blev fabrikör och köpman i Göteborg. Han var gift med Gunhild Sjödahl.

Betygsätt sidan!

HAR DU LÄST DEN HÄR?

HAR DU LÄST DEN?

MORD

SÅ VAR DET FÖRR

ORIGINAL

SVÄLTORNA

IGLABO

Här är fler spännande berättelser från förr: