I DAG ÄR DET

DEN 25 APRIL

MARKUS SAMT MARKUSDAGEN

Restaurang Sturehof gjordes berömd av Ernst Josef Marcus

Markus eller Marcus är ett romerskt och bibliskt mansnamn, namnet på en av evangelisterna. Exakt vad Markus betyder är oklart; möjligtvis är det bildat av namnet på den romerska guden Mars. Formerna Marco och Marko är varianter av samma namn.

Mark/Markus/Marcus är ett vanligt manligt namn och är härlett från gammalt latinskt "Mart-kos", vilket betyder "helgat till guden Mars" och kan också betyda "krigets Gud" eller "vara krigsliknande". Marcus var ett av de tre vanligaste romerska förnamnen.

Markus var mycket populärt i början på 1990-talet då det var Sveriges vanligaste namn bland nyfödda pojkar. Det finns drygt 50 000 män som bär namnet Markus i Sverige.

Markusdagen ansågs i likhet med flera dagar vid denna tid som särskilt lämpad för just sådd av ärter. Mängden dagar som förknippades med ärtsådd speglar att ärter var en vanlig gröda i bondesamhället. I Västergötland kallades dagen ibland för ”gökedagen”, därför att göken ansågs komma.

Angående fotot ovan:

Ernst Josef Marcus, född 9 maj 1881 Stockholm, död där 19 mars 1936, var en svensk restauratör.

Ernst Marcus var son till köpmannen Axel Marcus samt bror till Ture och Gerda Marcus. 1896 anställdes han hos konditor Törnblad vid Stureplan i Stockholm. Han fortsatte därefter som kökselev vid Operakällaren och bedrev därefter restaurangstudier i utlandet, hos Nimbs i Köpenhamn, Cecil i London och Brighton i Paris. Efter att han återvänt till Sverige var han hovmästare på Hotell Rydberg, Hasselbacken och Grand Hôtel. 1905 etablerade sig Ernst Marcus tillsammans med sin bror Ture på Sturehof som han 1910 ensam övertog och därefter innehade fram till sin död. Sturehof utvecklades under hans ledning till en av Stockholms främsta restauranger med fiskrätter som specialitet.

DEN 25 MAJ

URBAN SAMT URBANUSDAGEN

Vädersolstavlan ursprungligen målad av Urban målare 1535 hänger i Storkyrkan i Stockholm Det är den äldsta bilden av Stockholm och finns avbildad på tusenkronorssedeln Den nuvarande bilden är dock en kopia från 1630-talet av Jacob Elbfas

Urban är ett mansnamn bildat från det latinska adjektivet urbanus - "belevad" eller "städad" (egentligen "från staden" eller "som har med staden att göra", av Urbs - "stad"). Urbanus var ett vanligt namn på påvar. Namnets plats i almanackan är till åminnelse av Urban I som dog 230 och har funnits där sedan medeltiden.

Namnet har förekommit i Sverige sedan 1400-talet men inte varit speciellt vanligt det senaste seklet. En viss popularitet hade det dock på 1950- och 1960-talet. Det finns i dag knappt 1000 män som heter Urban i Sverige.

Den 25 maj är sedan medeltiden är en gammal märkesdag i almanackan och Urbanusdagen brukade räknas som sommarens första dag. "Urban, Vilhelmina och Beda, de skola sommaren leda" hette det i den gamla Bondepraktikan. I och med att sommaren börjat, måste alla sysslor förknippade med vårbruket vara färdiga.

DEN 25 JUNI

DAVID OCH SALOMON

 

Rektor Otto Salomon

David är ett mansnamn av bibliskt ursprung och betyder 'den älskade' (hebreiska דָּוִד Dawid). Namnet kan även stavas Dawid.

Namnet började stiga i popularitet på 1970-talet och var något av ett modenamn på 1980-talet. Numera ligger namnet ganska stabilt kring plats 25 på listan. Det finns ungefär 50000 män som heter David i Sverige.

Salomon är ett annat bibliskt mansnamn som kommer från det hebreiska ordet (שְׁלֹמֹה shelomoh) schalom som betyder välgång eller frid. Den engelska formen är Solomon. Namnet infördes i den svenska almanackan i slutet av 1700-talet.

Namnet är mindre vanligt i dagens Sverige och det finns färre än 1000 män som bär detta namn i landet.

Angående fotot ovan: porträtt av rektor Otto Aron Salomon. Han föddes den 1 november 1849 i Göteborg som son till handlare Alexander Salomon och Henriette Abrahamson. Han gift sig 1878 med Ellen Jacobina Wahren ifrån Norrköping. Salomon var autodidakt pedagog som vidareutvecklade den pedagogiska skolslöjden vid Nääs slott, Västergötland och tog senare över som rektor efter sin morbror August Abrahamson. Han avled den 3 november 1907 och begravdes i slottsparken vid Nääs.

"MÖRDARE-STAFVA"

____________________

EBOK

_______________________

"MÖRDARE-STAFVA" handlar om en mycket speciell kvinna som levde i västra Sverige under nästan hela 1800-talet. När hon var 18 år gammal blev hon anklagad för mord på en krämerska. Hon blev dödsdömd, friad, benådad, dömd igen i all oändlighet. Boken skildrar hennes liv från det hon föddes till hennes död.

E-bok: 19 kr

Tryckt bok: 195 kr

"ORIGINAL PÅ BÖGDA"

____________________

EBOK

_______________________

"ORIGINAL PÅ BÖGDA" handlar om ett trettiotal original som bodde på Svältorna för över hundra år sedan. Läs om Anders Alf, som i sin och familjens förtvivlan dränkte sig i Trollö mosse och Ledsbackabarnen Kalle och Kristina. De båda var syskon och "dvärgar", som det hette på de tiden. När de båda var i åttioårsåldern slog Kristina ihjäl Kalle med en spisgaffel.

E-bok: 19 KR

Tryckt bok: UTSÅLD

STORE-SVEN

Ornunga Kyrkebol 1890

Ett åttondels mantal i Ornunga Kyrkebol innehades i början av 1800-talet av Anders Svensson. Han var född 1766 i Lilla Sjötorp ävenledes i Ornunga socken. 1791, tjugofem år gammal, gifte han sig till gården Kyrkebol. Hustrun, Kerstin Larsdotter, var bonddotter därifrån och endast arton år gammal när de gifte sig. De båda fick nio barn, men inte mindre än sex barn dog innan de var två år gamla.

Sonen Sven, född i Kyrkebol tre dagar efter midsommar år 1800, var det femte barnet i ordningen, men det första som kom att överleva till vuxen ålder.

”Store-Sven”, som han kallades, blev ägare till en av Västergårdarna i Ornunga, när han gifte sig med en av gårdens döttrar, Inggerd Andersdotter. På 1840-talet kom Sven emellertid på obestånd och blev tvungen att lämna ifrån sig gården. Han tog dock undan en del av denne, kallad Orrehallen, som avsöndring ”på ovärderlig tid”. Han hade avsöndringshandlingarna klara och det enda som återstod för att genomföra delandet av fastigheten var lagfarten. Förmodligen kunde Sven inte läsa, varför han inte förstod handlingarnas innebörd och ansökan om lagfart blev aldrig inlämnad.

”Store-Sven” var aldrig medveten om att han var ägare till marken han brukade, utan räknade sig som torpare utan egen ägorätt och gjorde därför dagsverken för torpet på stamhemmanet, Västergården.

Omkring 1865 överlät ”Store-Sven” hemmanet på mågen Anders Magnus Andersson, som var gift med Svens och hustrun Inggerds dotter Maja-Stina. Inte heller denne tog reda på äganderättsförhållandena, utan fortsatte att göra dagsverken på stamhemmanet i nästan 50 år.

På Orrehallen rådde ett relativt välstånd. Det var alltid rent och snyggt både ute och inne. Anders Magnus var en eftersökt arbetare och saknade därför inte inkomstmöjligheter. Tillsammans med Sven Johansson på Trägenborg, ett torp som också låg på Västergårdens mark, nyodlade han väldiga arealer och lade åtskilliga tusen famnar stenmurar.

Anders Magnus och Inggerd hade endast en son, Karl Fredrik. Denne for till Amerika, men sen hörde man aldrig av honom igen, varför han dödförklarades 1919.

”Store-Svens” hustru Inggerd Andersdotter dog 1871, 78 år gammal. Därefter levde Sven ensam i ytterligare 18 år tills han dog tre veckor före sin 89-åriga födelsedag. När han lämnade jordelivet ägde han inget annat än de kläder han hade på sig och något reservplagg. Värdet av dessa var 16,50 kronor och eftersom begravningskostnaderna uppgick till 15 kronor, blev det bara en och femtio över för hans arvingar att dela på. Dottern Maja-Stina och hans avlidna dotter Annikas båda döttrar, Thilda och Sofia fick alltså en femtioöring var i arv.

Slåtterarbete vid Ornunga Kyrkebol 1908

När Sven Andersson och hans hustru var döda förutsatte ägaren av stamhemmanet att han själv var ägare till Orrehallen, varför han satte i gång med att stenröja och rev torpet samt gjorde ett plant och fint åkerfält av torpet. Emellertid hade Johan Fredrik Andersson Stjerna, som var gift med ”Store-Svens” dotter Thilda, studerat gamla handlingar, som han fått hand om och därvid börjat ana att han och hustrun var de rätte ägarna. Stjerna for till häradshövdingen och visade upp de gamla papperna som han hittat. Denne förklarade att stället mycket riktigt var avsöndrat och att det bara fattades lagfart, men att denna kunde erhållas när som helst.

Ägaren till stamhemmanet blev naturligtvis förbaskad, förtvivlad och förvånad över att ha gjort så mycket arbete förgäves och inte ens få behålla marken.

Dock kan man tycka att åttio års hårda dagsverken mer än väl uppvägde den stenröjning, som bonden gjort.

En av traktens första bilar framför Ornunga Kyrkebol 1908

________________________________

Denna berättelse ingår i boken ORIGINAL PÅ BÖGDA som finns att köpa på www.iglabo.se/shop

Betygsätt sidan!

HAR DU LÄST DEN HÄR?

HAR DU LÄST DEN?

MORD

SÅ VAR DET FÖRR

ORIGINAL

SVÄLTORNA

IGLABO

Här är fler spännande berättelser från förr: