I DAG ÄR DET

DEN 25 APRIL

MARKUS SAMT MARKUSDAGEN

Restaurang Sturehof gjordes berömd av Ernst Josef Marcus

Markus eller Marcus är ett romerskt och bibliskt mansnamn, namnet på en av evangelisterna. Exakt vad Markus betyder är oklart; möjligtvis är det bildat av namnet på den romerska guden Mars. Formerna Marco och Marko är varianter av samma namn.

Mark/Markus/Marcus är ett vanligt manligt namn och är härlett från gammalt latinskt "Mart-kos", vilket betyder "helgat till guden Mars" och kan också betyda "krigets Gud" eller "vara krigsliknande". Marcus var ett av de tre vanligaste romerska förnamnen.

Markus var mycket populärt i början på 1990-talet då det var Sveriges vanligaste namn bland nyfödda pojkar. Det finns drygt 50 000 män som bär namnet Markus i Sverige.

Markusdagen ansågs i likhet med flera dagar vid denna tid som särskilt lämpad för just sådd av ärter. Mängden dagar som förknippades med ärtsådd speglar att ärter var en vanlig gröda i bondesamhället. I Västergötland kallades dagen ibland för ”gökedagen”, därför att göken ansågs komma.

Angående fotot ovan:

Ernst Josef Marcus, född 9 maj 1881 Stockholm, död där 19 mars 1936, var en svensk restauratör.

Ernst Marcus var son till köpmannen Axel Marcus samt bror till Ture och Gerda Marcus. 1896 anställdes han hos konditor Törnblad vid Stureplan i Stockholm. Han fortsatte därefter som kökselev vid Operakällaren och bedrev därefter restaurangstudier i utlandet, hos Nimbs i Köpenhamn, Cecil i London och Brighton i Paris. Efter att han återvänt till Sverige var han hovmästare på Hotell Rydberg, Hasselbacken och Grand Hôtel. 1905 etablerade sig Ernst Marcus tillsammans med sin bror Ture på Sturehof som han 1910 ensam övertog och därefter innehade fram till sin död. Sturehof utvecklades under hans ledning till en av Stockholms främsta restauranger med fiskrätter som specialitet.

DEN 25 MAJ

URBAN SAMT URBANUSDAGEN

Vädersolstavlan ursprungligen målad av Urban målare 1535 hänger i Storkyrkan i Stockholm Det är den äldsta bilden av Stockholm och finns avbildad på tusenkronorssedeln Den nuvarande bilden är dock en kopia från 1630-talet av Jacob Elbfas

Urban är ett mansnamn bildat från det latinska adjektivet urbanus - "belevad" eller "städad" (egentligen "från staden" eller "som har med staden att göra", av Urbs - "stad"). Urbanus var ett vanligt namn på påvar. Namnets plats i almanackan är till åminnelse av Urban I som dog 230 och har funnits där sedan medeltiden.

Namnet har förekommit i Sverige sedan 1400-talet men inte varit speciellt vanligt det senaste seklet. En viss popularitet hade det dock på 1950- och 1960-talet. Det finns i dag knappt 1000 män som heter Urban i Sverige.

Den 25 maj är sedan medeltiden är en gammal märkesdag i almanackan och Urbanusdagen brukade räknas som sommarens första dag. "Urban, Vilhelmina och Beda, de skola sommaren leda" hette det i den gamla Bondepraktikan. I och med att sommaren börjat, måste alla sysslor förknippade med vårbruket vara färdiga.

DEN 25 JUNI

DAVID OCH SALOMON

 

Rektor Otto Salomon

David är ett mansnamn av bibliskt ursprung och betyder 'den älskade' (hebreiska דָּוִד Dawid). Namnet kan även stavas Dawid.

Namnet började stiga i popularitet på 1970-talet och var något av ett modenamn på 1980-talet. Numera ligger namnet ganska stabilt kring plats 25 på listan. Det finns ungefär 50000 män som heter David i Sverige.

Salomon är ett annat bibliskt mansnamn som kommer från det hebreiska ordet (שְׁלֹמֹה shelomoh) schalom som betyder välgång eller frid. Den engelska formen är Solomon. Namnet infördes i den svenska almanackan i slutet av 1700-talet.

Namnet är mindre vanligt i dagens Sverige och det finns färre än 1000 män som bär detta namn i landet.

Angående fotot ovan: porträtt av rektor Otto Aron Salomon. Han föddes den 1 november 1849 i Göteborg som son till handlare Alexander Salomon och Henriette Abrahamson. Han gift sig 1878 med Ellen Jacobina Wahren ifrån Norrköping. Salomon var autodidakt pedagog som vidareutvecklade den pedagogiska skolslöjden vid Nääs slott, Västergötland och tog senare över som rektor efter sin morbror August Abrahamson. Han avled den 3 november 1907 och begravdes i slottsparken vid Nääs.

"MÖRDARE-STAFVA"

____________________

EBOK

_______________________

"MÖRDARE-STAFVA" handlar om en mycket speciell kvinna som levde i västra Sverige under nästan hela 1800-talet. När hon var 18 år gammal blev hon anklagad för mord på en krämerska. Hon blev dödsdömd, friad, benådad, dömd igen i all oändlighet. Boken skildrar hennes liv från det hon föddes till hennes död.

E-bok: 19 kr

Tryckt bok: 195 kr

"ORIGINAL PÅ BÖGDA"

____________________

EBOK

_______________________

"ORIGINAL PÅ BÖGDA" handlar om ett trettiotal original som bodde på Svältorna för över hundra år sedan. Läs om Anders Alf, som i sin och familjens förtvivlan dränkte sig i Trollö mosse och Ledsbackabarnen Kalle och Kristina. De båda var syskon och "dvärgar", som det hette på de tiden. När de båda var i åttioårsåldern slog Kristina ihjäl Kalle med en spisgaffel.

E-bok: 19 KR

Tryckt bok: UTSÅLD

NÄTTA-KLARA

Samuelstorp Asklanda Sällerhög 1905

Systrarna Lisa och Klara Nätt, döttrar till soldaten vid Ornunga Ryagärde rote nummer 315 bodde i en liten stuga på utmarken i Ornunga socken bredvid brodern Anders Petter Nätts. Lisa föddes 1839 och Klara tre år senare. Brodern Anders-Petter blev precis som sin fader soldat och av honom ärvde han soldatnamnet Nätt. I motsats till fadern var Anders-Petter arbetsam och skötte sig.

Fadern Johannes Nätt blev med tiden för glad i det lättillgängliga brännvinet och blev avskedad från soldattjänsten när hans drickande gick över styr. När han inte var i stånd att försörja familjen tvingades barnen att ta arbete som vallhjon eller barnvakter. Detta var långt innan de var 10 år gamla.

Att bli av med arbetet och därmed försörjningen till familjen fick däremot inte familjefadern att bättra sitt beteende, tvärtom, han drack ännu friskare och blev ännu mer försupen, förfallen och förlorad, så förlorad att han en dag efter att ha varit hos några grannar och försökt glätta till sitt usla liv med ordentligt med brännvin, missade hemmet när han äntligen slet sig från kamraternas skålande och flaskans tömmande. Det var full snöstorm och i sitt omtöcknade tillstånd såg han inte huset. Han passerade detta med några hundra meter och sen föll han omkull och blev liggande i en snödriva. Han hittades stendöd och förfrusen till en isklump några månader senare när snön töade.

Sonen Anders-Petter var däremot arbetsam och efter att ha tagit avsked från det militära odlade han upp ett torp, som fick namnet Östra Blombacka, vid Ornunga Gisslagården. Han var gift tre gånger, första gången med Annicka Andersdotter från Stora Långared i Ljurs socken. Med henne fick han sex döttrar. När den yngsta endast var två och ett halvt år dog modern.

Anders-Petter var nödgad att hitta en ny hustru och moder åt sina små barn och endast nio månader efter förra hustruns död gifte han om sig med den tolv år yngre Anna Charlotta Andreasson från Frälsegården i Ljur. Mitt under högsommaren 1891 dog även hans andra hustru, Lotta. De flesta av hans döttrar från första äktenskapet hade då lämnat hemmet. Med Lotta hade Anders Petter fått ytterligare en dotter, Ellen Olivia, och en son, Karl Oskar, som bara var sex veckor gammal när modern, Lotta, dog, 44 år gammal.

 

Anders-Petter Johansson Nätt med den tredje hustrun Inga Matilda Andersdotter-Sääf

Tre år senare, 1894, gifte Anders-Petter Nätt sig för tredje gången. Den nya hustrun var soldatänka och hette Inga Matilda Andersdotter-Sääf, född 1852 på Fribacken i Ljur. Hon var ännu yngre än Lotta och 17 år yngre än maken.

Hon liksom Nätt hade en treårig son, Algot Valdemar Olausson, som hon fått med den tidigare avlidne maken Olaus Svantesson i Högelid i Ljur.

Nätt hade förlorat två hustrur och drabbats av många andra svårigheter, men det var ännu inte slut på prövningarna för hans del.

När de båda pojkarna, Karl-Oskar och Algot, var i sjuårsåldern lämnades som brukligt var ensamma hemma. Nätt var som oftast borta på arbete och hustrun hade gått till affären. Pojkarna tände då eld på en ljunghög. Elden spred sig till ladugården, som brann ned mycket fort på grund av blåst och föregående torka.

Då grannarna kom, kunde ingenting räddas, inte ens kon. Då Anders-Petter kom hem fick han se hur hans präktiga ladugård var borta och den förkolnade kon låg i askan.

Ångfartyget Calypso tillhörde Wilsonlinjen och byggdes 1904. Torpederades av ubåten U-53) 15 nautiska mil väst om Listafjord 1916 och sjönk med man och allt, 30 omkomna.

När Anders-Petter Nätt var 71 år gammal beslöt han sig för att emigrera till Amerika utan hustrun för att få träffa sina döttrar som emigrerat dit. Datum för överfärden var bestämt till den förste juni 1906 och antagligen hade han tänkt att ta det alldeles nybyggda ångfartyget Calypso via Hull i England för vidareförd över Atlanten. Båten avseglade dock från hamnen i Göteborg denna försommardag utan Anders-Petter. Hustrun hade förvisso skrivit på ett papper där hon godkände makens emigration dagen innan och prästen hade skrivit ut flyttbetyget och fört in flyttdatumet i församlingsboken, men av någon anledning så inställdes dock Anders-Petters resa och han förblev på sitt lilla torp till sin död.

Systern Klara, som kom att kallas ”Nätta-Klara”, tjänade i yngre år sitt levebröd som ”kalksmäcka” (hantlangerska) vid byggen i Göteborg och som trädgårdskulla på Trädgårdsföreningen i samma stad. Därefter arbetade hon under långa tider på gården Korpås i Ornunga socken.

Hon var en ädel kvinna och kunde tala om saker som ingen annan vågade röra vid och gav råd för livet som inte kunde glömmas. Hon kunde också tränga in i ens själ och bestraffa ens fel på ett sätt som gjorde att man höll ännu mer av henne.

En gång var ”Nätta-Klara” med om en riktig spökhistoria. Det var en varm sommarnatt. Missionspredikanten Fredrik Andersson i Halla kom gående på hemväg från Vårgårda, när det plötsligt drog ihop sig till åskväder. Vid Korpåsliden brakade det löst med blixt på blixt och knall på knall. I skenet av en blixt upptäckte den fromme mannen, strax invid sig, en kvinna med utslaget hår och fladdrande svepning. Andersson var säker på att han sett ett spöke och skrek till. Skrämd till vettet sprang han för livet och kom hem totalt utmattad.

Följande söndag predikade han i Ljurs missionshus och delgav därvid åhörarna sin upplevelse som bevis på hur djävulen ännu bedrev sitt spel bland de oomvända och nu i skepnad av en kvinna som nyligen avlidit på den gård där han sett spöket. Eftersom han själv sett det, kunde det inte vara annat än sant.

Bland åhörarna befann sig ”Nätta-Klara”, som vid tiden vistades i Korpås. Hon visste svaret på gåtan. Hon hade denna sommarheta dag i fråga deltagit i skördearbete på åkern vid liden. Eftersom det var varmt hade hon tagit av sig ett onödigt klädesplatt och stuckit in det i stenmuren vid vägen. När hon på natten fick höra åskan mullra sprang hon ut i bara nattsärken för att hämta plagget. Just som en klar blixt lyste upp himmelen kom Anderssons spatserande förbi. ”Nätta-Klara” hörde Andersson skrika till och förstod att han blev mycket uppskrämd.

När ”Nätta-Klara” blev gammal och kände krafterna svika ville hon inte bli till last för andra. Hon gjorde då som de gamla stoiska filosoferna; upphörda att intaga föda.

1915 dog ”Nätta-Klara” på sitt lilla torp, som därefter blev öde.

Hela bygden följde henne till graven. Hon hade hela livet sparat pengar så att hon själv skulle kunna betala sin egen begravning utan att vara någon till last.

Den officierande prästmannen ursäktade sig efteråt för att ha kommit till förrättningen tarvligt ekiperad. Han hade trott att det var en fattigbegravning.

Och visst förde ”Nätta-Klara” ett enkelt liv och hade små resurser, men fattig på hjärtats guld och på vänner var hon inte.

Betygsätt sidan!

HAR DU LÄST DEN HÄR?

HAR DU LÄST DEN?

MORD

SÅ VAR DET FÖRR

ORIGINAL

SVÄLTORNA

IGLABO

Här är fler spännande berättelser från förr: