I DAG ÄR DET

DEN 25 APRIL

MARKUS SAMT MARKUSDAGEN

Restaurang Sturehof gjordes berömd av Ernst Josef Marcus

Markus eller Marcus är ett romerskt och bibliskt mansnamn, namnet på en av evangelisterna. Exakt vad Markus betyder är oklart; möjligtvis är det bildat av namnet på den romerska guden Mars. Formerna Marco och Marko är varianter av samma namn.

Mark/Markus/Marcus är ett vanligt manligt namn och är härlett från gammalt latinskt "Mart-kos", vilket betyder "helgat till guden Mars" och kan också betyda "krigets Gud" eller "vara krigsliknande". Marcus var ett av de tre vanligaste romerska förnamnen.

Markus var mycket populärt i början på 1990-talet då det var Sveriges vanligaste namn bland nyfödda pojkar. Det finns drygt 50 000 män som bär namnet Markus i Sverige.

Markusdagen ansågs i likhet med flera dagar vid denna tid som särskilt lämpad för just sådd av ärter. Mängden dagar som förknippades med ärtsådd speglar att ärter var en vanlig gröda i bondesamhället. I Västergötland kallades dagen ibland för ”gökedagen”, därför att göken ansågs komma.

Angående fotot ovan:

Ernst Josef Marcus, född 9 maj 1881 Stockholm, död där 19 mars 1936, var en svensk restauratör.

Ernst Marcus var son till köpmannen Axel Marcus samt bror till Ture och Gerda Marcus. 1896 anställdes han hos konditor Törnblad vid Stureplan i Stockholm. Han fortsatte därefter som kökselev vid Operakällaren och bedrev därefter restaurangstudier i utlandet, hos Nimbs i Köpenhamn, Cecil i London och Brighton i Paris. Efter att han återvänt till Sverige var han hovmästare på Hotell Rydberg, Hasselbacken och Grand Hôtel. 1905 etablerade sig Ernst Marcus tillsammans med sin bror Ture på Sturehof som han 1910 ensam övertog och därefter innehade fram till sin död. Sturehof utvecklades under hans ledning till en av Stockholms främsta restauranger med fiskrätter som specialitet.

DEN 25 MAJ

URBAN SAMT URBANUSDAGEN

Vädersolstavlan ursprungligen målad av Urban målare 1535 hänger i Storkyrkan i Stockholm Det är den äldsta bilden av Stockholm och finns avbildad på tusenkronorssedeln Den nuvarande bilden är dock en kopia från 1630-talet av Jacob Elbfas

Urban är ett mansnamn bildat från det latinska adjektivet urbanus - "belevad" eller "städad" (egentligen "från staden" eller "som har med staden att göra", av Urbs - "stad"). Urbanus var ett vanligt namn på påvar. Namnets plats i almanackan är till åminnelse av Urban I som dog 230 och har funnits där sedan medeltiden.

Namnet har förekommit i Sverige sedan 1400-talet men inte varit speciellt vanligt det senaste seklet. En viss popularitet hade det dock på 1950- och 1960-talet. Det finns i dag knappt 1000 män som heter Urban i Sverige.

Den 25 maj är sedan medeltiden är en gammal märkesdag i almanackan och Urbanusdagen brukade räknas som sommarens första dag. "Urban, Vilhelmina och Beda, de skola sommaren leda" hette det i den gamla Bondepraktikan. I och med att sommaren börjat, måste alla sysslor förknippade med vårbruket vara färdiga.

DEN 25 JUNI

DAVID OCH SALOMON

 

Rektor Otto Salomon

David är ett mansnamn av bibliskt ursprung och betyder 'den älskade' (hebreiska דָּוִד Dawid). Namnet kan även stavas Dawid.

Namnet började stiga i popularitet på 1970-talet och var något av ett modenamn på 1980-talet. Numera ligger namnet ganska stabilt kring plats 25 på listan. Det finns ungefär 50000 män som heter David i Sverige.

Salomon är ett annat bibliskt mansnamn som kommer från det hebreiska ordet (שְׁלֹמֹה shelomoh) schalom som betyder välgång eller frid. Den engelska formen är Solomon. Namnet infördes i den svenska almanackan i slutet av 1700-talet.

Namnet är mindre vanligt i dagens Sverige och det finns färre än 1000 män som bär detta namn i landet.

Angående fotot ovan: porträtt av rektor Otto Aron Salomon. Han föddes den 1 november 1849 i Göteborg som son till handlare Alexander Salomon och Henriette Abrahamson. Han gift sig 1878 med Ellen Jacobina Wahren ifrån Norrköping. Salomon var autodidakt pedagog som vidareutvecklade den pedagogiska skolslöjden vid Nääs slott, Västergötland och tog senare över som rektor efter sin morbror August Abrahamson. Han avled den 3 november 1907 och begravdes i slottsparken vid Nääs.

"MÖRDARE-STAFVA"

____________________

EBOK

_______________________

"MÖRDARE-STAFVA" handlar om en mycket speciell kvinna som levde i västra Sverige under nästan hela 1800-talet. När hon var 18 år gammal blev hon anklagad för mord på en krämerska. Hon blev dödsdömd, friad, benådad, dömd igen i all oändlighet. Boken skildrar hennes liv från det hon föddes till hennes död.

E-bok: 19 kr

Tryckt bok: 195 kr

"ORIGINAL PÅ BÖGDA"

____________________

EBOK

_______________________

"ORIGINAL PÅ BÖGDA" handlar om ett trettiotal original som bodde på Svältorna för över hundra år sedan. Läs om Anders Alf, som i sin och familjens förtvivlan dränkte sig i Trollö mosse och Ledsbackabarnen Kalle och Kristina. De båda var syskon och "dvärgar", som det hette på de tiden. När de båda var i åttioårsåldern slog Kristina ihjäl Kalle med en spisgaffel.

E-bok: 19 KR

Tryckt bok: UTSÅLD

MORDBRANDEN I VÄNGA

Vänga kvarn

Numera är det många naturlystna som kommer till Vängas gamla kvarn för en kopp nybryggt kaffe och en nybakad bulle direkt från kvarnens eget bageri. En del besökare passar även på att köpa mjölet som produceras i den lilla pittoreska kvarnbyggnaden. Tillverkningskapaciteten är mycket begränsat och mjölet är och har alltid varit en efterfrågad handelsvara.

Vänga är en vacker gammal by som ligger i västra kanten av naturreservatet Vänga mosse, mellan Borås och Vårgårda. Byns rödmålade hus omfamnar dammen som får sitt vatten från mossen och förser den gamla kvarnen med kraft att dra runt kvarnhjulen. Nere vid den lilla bäcken kan man numera sitta vid kvarnfåran och lyssna på porlet från vattnet medan man tar en fika i grönskan.

Under sista delen av 1700-talet innehades ett annat ställe i Vänga, nämligen Bergsgården, av Anders Jönsson, vid den tiden drygt 50 år gammal. Han var gift med Maria Andersdotter, född i Västra Assaretorp i Vänga 1761, och med henne fick han fyra barn. Den första sonen dog blott sju år gammal år 1793. Det andra barnet blev en flicka och hon fick namnet Cathrina. Hon var sjuklig och därför oförmögen att arbeta. Sonen Andreas föddes 1797 men dog i kopporna endast fyra år gammal. Ett år efter att Andreas gått bort föddes Brita och det är henne vi skall följa i denna berättelse.

Olofstorpsstugan, backstuga flyttad från Olofstorp till Herrljunga 1948. Foto Catharina Järlgren

När Brita var två år gammal dog fadern och då flyttade hustrun Maria med barnen till backstugan Ödegärdsåsen, som sockenstämman lät bygga enkom för Maria och hennes faderlösa barn, Cathrina och Brita, sex respektive två år gamla. Stugan hörde under Bergsgården men låg i närheten av gården Åsen i Vänga. Eftersom stället betalts av socknen betecknades det som ett inhysestorp.

Sexton år gammal flyttade dottern Brita hemifrån för att tjäna som piga i Borgstena. Nio år senare kom hon ”utfattig” tillbaka till modern i hennes enkla stuga. Brita var redan vid hemkomsten gravid och snart födde hon en ”oäkta” son, som fick namnet Johannes. Med oäkta menades egentligen att barnet inte hade några gifta föräldrar.

På Ödegärdesåsen fanns ytterligare en stuga och i den bodde Andreas Persson och hans hustru Ella Jonasdotter, samt deras dotter Cherstin.

En sen kväll i maj 1842 började det brinna i en bod hemma hos Brita. Hon själv var borta och endast hennes åttiåriga mamma Maria fanns i hemmet. Denne kunde emellertid inte göra något åt branden utan boden brann ner till grunden.

Bredareds kyrka. Teckning av Ernst Wennerblad 1893

Tio dagar efter branden, alltså i mitten av maj, som för övrigt var Annandag Pingst, erkände Hufvud Persson från Näs i Tämta för kyrkoherden i Bredared Per Gustaf Landahl, som var av den stora prästätten Landahl från Landa utanför Vårgårda, att han utfört dådet och sa sig villig att ersätta skadan efter bästa förmåga bara saken tystades ner. Den drabbade Brita Andersdotter var med vid tillfället liksom Andreas Persson, som var hennes granne och bror till Hufvud. Hufvud Persson hade blivit gramse på Brita Andersdotter för att hon, enligt hans åsikt, hade omintetgjort ett parti mellan hans dotter, som också hette Brita, och den femtiotvååriga klockarsonen Anders i Vänga. I ilskan över detta goda parti för dottern tände han på boden som hörde till Britas torp.

I slutet av månaden häktades Hufvud och hans son Lars för mordbrand av kronolänsman Sjöberg. Rättegång hölls i mitten av juni men då nekade Hufvud till att ha haft med branden att göra. Sonen instämde i faderns version av händelsen. De sade att de varit i Borås och handlat bland annat hos Sundlers fredagen den 6 maj men inte tagit den vanliga vägen förbi Ödegärdsåsen hem utan valt att ta sig till hemmet via Hafräng.

Enligt anklagelsen var det på vägen hem den aktuella fredagskvällen som Hufvud skulle ha satt fyr på en stubbe som han sedan kastat i en vedhög vid gaveln av den brunna boden. Detta förnekade de båda och de hade heller inte sett något eldsken på vägen hem. Den tidigare bekännelsen sa sig Hufvud ha avgivit sedan han och sonen blivit tvingade därtill av okända personer som besökt dem natten efter branden.

Tändsticksaskar från slutet av 1800-talet

Dagen därpå meddelade vice länsman Bruno att Hufvud Persson och hans son Lars begärde företräde inför tingsrätten vilket beviljades och fadern erkände då åter att han anlagt branden. Som skäl angav han liksom tidigare det omintetgjorda äktenskapet. På prosten Landahls fråga om vad han köpt i affären i Borås svarade han att det var svaveltändstickor, som han sedan använt för att tända på en stubbe som han kastat in i ett skjul vid Britas bod. Han påstod dock som tidigare att sonen inte hade varit delaktig i dådet.

Åklagaren begärde därefter att rättegången skulle skjutas upp några dagar för att rätten skulle få tid att skaffa fler bevis. Hufvud Persson och sonen Lars återfördes därför till häktet i Alingsås.

Ett par dagar senare avkunnades dom. Rätten fann att Hufvud gjort sig skyldig till mordbrand och dömde honom att “till välförtjänt straff och androm till varnagel mista livet genom halshuggning” samt att ersätta skadan med 65 riksdaler 10 skilling 8 rundstycken/Banco. I avvaktan på Göta hovrätts ställningstagande i domen återförvisades Hufvud till länshäktet.

Sonen Lars Hufvudsson befanns oskyldig och släpptes på fri fot.

Några veckor senare fastställde hovrätten i Jönköping dödsdomen.

Malmö fästning ”Malmöhus” 1860

Den förtvivlade Hufvud Persson vände sig efter domen till Landshövdingen som hjälpte honom med en nådeansökan. Av konungens svarsskrift, utfärdad ett halvår senare, framgår att även Brita Andersdotter och flera av Hufvuds grannar skrivit en “böneskrivelse” till kungen, Carl XIV Johan, som fann bevekande omständigheter och förvandlade straffet till 28 dagar på vatten och bröd, uppenbar kyrkoplikt samt fem års arbete på Malmö fästning.

Nådebrevet utfärdades den 3 februari 1843, men redan 1845 kom Huvfud Persson tillbaka till hemmet i Tämta, vilket antyder att han skött sig väl under strafftiden.

På nyårsafton samma år som Hufvud Persson blev frisläppt från Malmö fästning gifte den höggravida Brita Andersdotter sig med en Johannes Persson, ”Skiver” kallad, som flyttade till backstugan där Brita och hennes sextonåriga son Johannes redan bodde tillsammans med Britas åldriga mor Maria.

Gården Röhl i Bredared

Johannes var född på ett ställe som hette Dalen och låg under Röhl i Bredareds socken, men bodde på Holma på andra sidan den sydligaste viken av Säven innan han gifte sig med Brita.  Sitt smeknamn “Skiver” hade han troligtvis fått på grund av att han haft ”skivert” eller som det också hette på den tiden, engelska sjukan eller fallandesot, det som numera kallas epilepsi. I kyrkoböckerna noterades det att han “mistat äran” 1838, vilket antyder att varit knekt.

Brita och ”Skiver” fick i mitten av mars 1846 en dotter, Anna Kristina. Då var Brita 43 år gammal.

Familjen bodde kvar i backstugan hela sina liv, medan Britas son Johannes flyttade till Assmanstorp 1849. Även Britas mor, Maria fanns kvar här till sin död 1854 då hon var 93 år gammal. Johannes och Britas gemensamma dotter, Anna Kristina, dog 1881, 35 år gammal, en vecka efter att hon fött en ”oäkta” son, det vill säga utan att ha gifta föräldrar.

Sex månader senare gav Brita upp andan och lämnade ”Skiver” ensam i backstugan med den lilla bäbisen.

Hans historia är emellertid en annan som man kan läsa om här.

Betygsätt sidan!

HAR DU LÄST DEN HÄR?

HAR DU LÄST DEN?

MORD

SÅ VAR DET FÖRR

ORIGINAL

SVÄLTORNA

IGLABO

Här är fler spännande berättelser från förr: