I DAG ÄR DET

DEN 25 APRIL

MARKUS SAMT MARKUSDAGEN

Restaurang Sturehof gjordes berömd av Ernst Josef Marcus

Markus eller Marcus är ett romerskt och bibliskt mansnamn, namnet på en av evangelisterna. Exakt vad Markus betyder är oklart; möjligtvis är det bildat av namnet på den romerska guden Mars. Formerna Marco och Marko är varianter av samma namn.

Mark/Markus/Marcus är ett vanligt manligt namn och är härlett från gammalt latinskt "Mart-kos", vilket betyder "helgat till guden Mars" och kan också betyda "krigets Gud" eller "vara krigsliknande". Marcus var ett av de tre vanligaste romerska förnamnen.

Markus var mycket populärt i början på 1990-talet då det var Sveriges vanligaste namn bland nyfödda pojkar. Det finns drygt 50 000 män som bär namnet Markus i Sverige.

Markusdagen ansågs i likhet med flera dagar vid denna tid som särskilt lämpad för just sådd av ärter. Mängden dagar som förknippades med ärtsådd speglar att ärter var en vanlig gröda i bondesamhället. I Västergötland kallades dagen ibland för ”gökedagen”, därför att göken ansågs komma.

Angående fotot ovan:

Ernst Josef Marcus, född 9 maj 1881 Stockholm, död där 19 mars 1936, var en svensk restauratör.

Ernst Marcus var son till köpmannen Axel Marcus samt bror till Ture och Gerda Marcus. 1896 anställdes han hos konditor Törnblad vid Stureplan i Stockholm. Han fortsatte därefter som kökselev vid Operakällaren och bedrev därefter restaurangstudier i utlandet, hos Nimbs i Köpenhamn, Cecil i London och Brighton i Paris. Efter att han återvänt till Sverige var han hovmästare på Hotell Rydberg, Hasselbacken och Grand Hôtel. 1905 etablerade sig Ernst Marcus tillsammans med sin bror Ture på Sturehof som han 1910 ensam övertog och därefter innehade fram till sin död. Sturehof utvecklades under hans ledning till en av Stockholms främsta restauranger med fiskrätter som specialitet.

DEN 25 MAJ

URBAN SAMT URBANUSDAGEN

Vädersolstavlan ursprungligen målad av Urban målare 1535 hänger i Storkyrkan i Stockholm Det är den äldsta bilden av Stockholm och finns avbildad på tusenkronorssedeln Den nuvarande bilden är dock en kopia från 1630-talet av Jacob Elbfas

Urban är ett mansnamn bildat från det latinska adjektivet urbanus - "belevad" eller "städad" (egentligen "från staden" eller "som har med staden att göra", av Urbs - "stad"). Urbanus var ett vanligt namn på påvar. Namnets plats i almanackan är till åminnelse av Urban I som dog 230 och har funnits där sedan medeltiden.

Namnet har förekommit i Sverige sedan 1400-talet men inte varit speciellt vanligt det senaste seklet. En viss popularitet hade det dock på 1950- och 1960-talet. Det finns i dag knappt 1000 män som heter Urban i Sverige.

Den 25 maj är sedan medeltiden är en gammal märkesdag i almanackan och Urbanusdagen brukade räknas som sommarens första dag. "Urban, Vilhelmina och Beda, de skola sommaren leda" hette det i den gamla Bondepraktikan. I och med att sommaren börjat, måste alla sysslor förknippade med vårbruket vara färdiga.

DEN 25 JUNI

DAVID OCH SALOMON

 

Rektor Otto Salomon

David är ett mansnamn av bibliskt ursprung och betyder 'den älskade' (hebreiska דָּוִד Dawid). Namnet kan även stavas Dawid.

Namnet började stiga i popularitet på 1970-talet och var något av ett modenamn på 1980-talet. Numera ligger namnet ganska stabilt kring plats 25 på listan. Det finns ungefär 50000 män som heter David i Sverige.

Salomon är ett annat bibliskt mansnamn som kommer från det hebreiska ordet (שְׁלֹמֹה shelomoh) schalom som betyder välgång eller frid. Den engelska formen är Solomon. Namnet infördes i den svenska almanackan i slutet av 1700-talet.

Namnet är mindre vanligt i dagens Sverige och det finns färre än 1000 män som bär detta namn i landet.

Angående fotot ovan: porträtt av rektor Otto Aron Salomon. Han föddes den 1 november 1849 i Göteborg som son till handlare Alexander Salomon och Henriette Abrahamson. Han gift sig 1878 med Ellen Jacobina Wahren ifrån Norrköping. Salomon var autodidakt pedagog som vidareutvecklade den pedagogiska skolslöjden vid Nääs slott, Västergötland och tog senare över som rektor efter sin morbror August Abrahamson. Han avled den 3 november 1907 och begravdes i slottsparken vid Nääs.

"MÖRDARE-STAFVA"

____________________

EBOK

_______________________

"MÖRDARE-STAFVA" handlar om en mycket speciell kvinna som levde i västra Sverige under nästan hela 1800-talet. När hon var 18 år gammal blev hon anklagad för mord på en krämerska. Hon blev dödsdömd, friad, benådad, dömd igen i all oändlighet. Boken skildrar hennes liv från det hon föddes till hennes död.

E-bok: 19 kr

Tryckt bok: 195 kr

"ORIGINAL PÅ BÖGDA"

____________________

EBOK

_______________________

"ORIGINAL PÅ BÖGDA" handlar om ett trettiotal original som bodde på Svältorna för över hundra år sedan. Läs om Anders Alf, som i sin och familjens förtvivlan dränkte sig i Trollö mosse och Ledsbackabarnen Kalle och Kristina. De båda var syskon och "dvärgar", som det hette på de tiden. När de båda var i åttioårsåldern slog Kristina ihjäl Kalle med en spisgaffel.

E-bok: 19 KR

Tryckt bok: UTSÅLD

DAGARNA SOM FÖRSVANN

Fram till 1753 använde vi i Sverige den Julianska kalendern, som fick sitt namn efter Julius Ceasar. Året fastställdes till 365 dagar och skottår med en extra dag skulle infalla vart fjärde år.

Den 18e februari 1753 gick Sverige som de flesta andra länder i Europa över till den gregorianska kalendern.

Genomsnittsåret i den julianska kalendern är 365,25 dygn långt men eftersom det genomsnittliga solåret är ungefär 365,2422 dygn kommer kalendern så småningom i otakt med årstiderna. I den julianska kalendern är ett år skottår om årtalet är jämnt delbart med fyra. I den gregorianska kalendern gäller samma sak, med undantag för årtal som är jämna århundraden, dessa är inte skottår annat än då också seklet är jämnt delbart med 400. Detta innebär att exempelvis åren 1800 och 1900 ej var skottår, medan 2000 var skottår. Dessa skottår, som i Sverige hittills bara inträffat en enda gång, år 2000, kallas storskottår.

Den 17/2 1753 blev den sista dagen i februari det året. Nästa dag blev den 1:a mars eftersom Sverige då gick över till den gregorianska kalendern från den julianska.

NORMALTID I SVERIGE

 

Torn- och byggnadsur i Stockholm

Den 1 januari 1879 fick alla svenska orter samma tid – svensk normaltid.

Fram till dess visade klockorna i Stockholm och Göteborg, i Haparanda och Visby olika tid – lokaltid. Lokaltiden bestämdes efter det ögonblick då solen stod som högst ovanför just den orten. Därför var det tjugofyra minuters skillnad mellan Göteborgs- och Stockholmstid, hela fyrtiofem minuter mellan Strömstad och Haparanda.

Ludvika station omkring år 1860, public domain, Järnvägsmuseet i Gävle. Smedjebackens Järnväg, SmbJ, lok 2 ”Wessman.” Marnäs station senare ändrad till Ludvika

Detta hade fungerat utmärkt i hundra­tals år, men en förändring tvingades fram att det växande tågresandet. Från år 1862 kunde man åka tåg hela vägen från Stockholm till Göteborg. Alla förstod att det var svårt att skriva ut begripliga tidtabeller för ett tåg som passerar orter med olika lokaltid. Däremot var det mycket svårt att komma överens om vems lokaltid som skulle gälla för hela landet.

Göteborgs station

En intensiv debatt utbröt i landet. Västra stambanans folk i Göteborg hävdade med kraft att den självklara normaltiden för hela Sverige var klockorna i Göteborg eftersom Sverige och Norge då skulle få samma tid och då skulle även Danmark lätt kunna anpassa sig till den tiden. För övrigt bodde majoriteten av Sveriges befolkning väster om Stockholm, påpekade göteborgarna.

Skämt infört i Dagens Nyheter den 7/1 1879

Stockholmarna gapskrattade åt detta. Kungen, regeringen, riksdagen och alla som överhuvudtaget betydde något i Sveriges land, fanns i Stockholm. Självklart skulle resten av landet följa klockan i den kungliga huvudstaden!

Debatten blev seg och på svenskt sätt ytterst lång. Den pågick mellan lärda män och politiker i femton år, innan riksdagen kunde komma överens om en kompromiss. Svensk normaltid skulle följa meridianen ungefär emellan Stockholm och Göteborg. Den går cirka två mil väster om Östersund, passerar Leksand, Motala, Eksjö och lämnar Sverige en mil öster om Karlshamn. Folket i alla dessa orter behövde inte ändra sina klockor – de blev rikslikare för Sveriges klockor. Den 1 januari 1897 fick alla andra ställa om sina klockor i landet. Varje ort fick veta hur många minuter framåt eller bakåt visarna skulle ställas.

Sverige var det första landet i världen som lät införa standardtid för hela landet. Det var en stor händelse. Tidningarna skrev om folk som stod i kö utanför urmakarna för att få sina klockor rätt ställda.

Det internationella järnvägsnätet byggdes snabbt ut varför behovet ökades för en världsklocka för hela jorden. Denna världsklocka krävde ett stort antal internationella konferenser innan den slutligen existerade år 1913.

Det var fransmännen som stretade emot, främst därför att engelsmännen hade lagt beslag på nollmeridanen och lagt den genom Greenwich.

Alla världens kartor och alla tidszoner har denna engelska ort som utgångspunkt. Fransmännen lyckades få världens regeringar att gå med på att världens klockor ska ställas efter den signal som från och med klockan tio på morgonen den 12 juli 1913 hördes från Eiffeltornet i Paris.

Då kunde engelsmännen behålla sin museala vitmålade linje i golvet – det var Paris som blev världens elektroniska mittpunkt, som ställde klockorna på exakt rätt tid.

FICK TILLBAKA EN DAG

Den 30 februari är ett datum, som endast har infallit en enda gång, nämligen i Sverige år 1712. Februari månad har vanligtvis 28 dagar och vart fjärde år en skottdag, så det blir 29 dagar. Detta gäller för de gregorianska och julianska kalendrarna.

I Sverige (som då även inkluderade nuvarande Finland) planerade man att övergå från den julianska kalendern till den gregorianska, genom att med början år 1700 ta bort skottdagarna under de följande 40 åren.

Den julianska kalendern gick från och med år 1700 nämligen elva dagar efter den gregorianska, så genom att ta bort en dag vart fjärde år vid elva tillfällen tänkte man sig en så mjuk och smärtfri övergång till den nya kalendern som möjligt.

Karl XII och kosackledaren Ivan Mazepa efter slaget vid Poltava 1709 Målning av Gustaf Cederström från 1879 Foto Fine Art Images IBL

Kalenderreformen inleddes år 1700, genom att den 29 februari togs bort ur den svenska almanackan. Ungefär vid samma tid utbröt dock det stora nordiska kriget, vilket ledde till att kalenderreformen glömdes bort och 1704 och 1708 hade man skottdagar som vanligt. Detta ledde till, att Sverige i början av 1700-talet hade en egen kalender, som gick en dag före den julianska och tio dagar efter den gregorianska. Detta innebar bland annat att slaget vid Poltava 1709 utkämpades den 28 juni enligt svenska kalendern, men 27 juni enligt den julianska och 8 juli enligt den gregorianska.

Så småningom bestämde dåvarande svenske kungen Karl XII att det var för krångligt med en egen kalender och 1712 återgick Sverige till den julianska kalendern genom att detta år ha två skottdagar, vilket innebar, att 29 februari alltså följdes av 30 februari, en fredag. Detta datum motsvarades alltså av den 29 februari i den julianska kalendern och den 11 mars i den gregorianska. Från och med dagen därpå var den svenska kalendern därmed i fas med den julianska (1 mars i de båda, vilket motsvarade 12 mars i den gregorianska).

Betygsätt sidan!

HAR DU LÄST DEN HÄR?

HAR DU LÄST DEN?

MORD

SÅ VAR DET FÖRR

ORIGINAL

SVÄLTORNA

IGLABO

Här är fler spännande berättelser från förr: