I DAG ÄR DET

DEN 25 APRIL

MARKUS SAMT MARKUSDAGEN

Restaurang Sturehof gjordes berömd av Ernst Josef Marcus

Markus eller Marcus är ett romerskt och bibliskt mansnamn, namnet på en av evangelisterna. Exakt vad Markus betyder är oklart; möjligtvis är det bildat av namnet på den romerska guden Mars. Formerna Marco och Marko är varianter av samma namn.

Mark/Markus/Marcus är ett vanligt manligt namn och är härlett från gammalt latinskt "Mart-kos", vilket betyder "helgat till guden Mars" och kan också betyda "krigets Gud" eller "vara krigsliknande". Marcus var ett av de tre vanligaste romerska förnamnen.

Markus var mycket populärt i början på 1990-talet då det var Sveriges vanligaste namn bland nyfödda pojkar. Det finns drygt 50 000 män som bär namnet Markus i Sverige.

Markusdagen ansågs i likhet med flera dagar vid denna tid som särskilt lämpad för just sådd av ärter. Mängden dagar som förknippades med ärtsådd speglar att ärter var en vanlig gröda i bondesamhället. I Västergötland kallades dagen ibland för ”gökedagen”, därför att göken ansågs komma.

Angående fotot ovan:

Ernst Josef Marcus, född 9 maj 1881 Stockholm, död där 19 mars 1936, var en svensk restauratör.

Ernst Marcus var son till köpmannen Axel Marcus samt bror till Ture och Gerda Marcus. 1896 anställdes han hos konditor Törnblad vid Stureplan i Stockholm. Han fortsatte därefter som kökselev vid Operakällaren och bedrev därefter restaurangstudier i utlandet, hos Nimbs i Köpenhamn, Cecil i London och Brighton i Paris. Efter att han återvänt till Sverige var han hovmästare på Hotell Rydberg, Hasselbacken och Grand Hôtel. 1905 etablerade sig Ernst Marcus tillsammans med sin bror Ture på Sturehof som han 1910 ensam övertog och därefter innehade fram till sin död. Sturehof utvecklades under hans ledning till en av Stockholms främsta restauranger med fiskrätter som specialitet.

DEN 25 MAJ

URBAN SAMT URBANUSDAGEN

Vädersolstavlan ursprungligen målad av Urban målare 1535 hänger i Storkyrkan i Stockholm Det är den äldsta bilden av Stockholm och finns avbildad på tusenkronorssedeln Den nuvarande bilden är dock en kopia från 1630-talet av Jacob Elbfas

Urban är ett mansnamn bildat från det latinska adjektivet urbanus - "belevad" eller "städad" (egentligen "från staden" eller "som har med staden att göra", av Urbs - "stad"). Urbanus var ett vanligt namn på påvar. Namnets plats i almanackan är till åminnelse av Urban I som dog 230 och har funnits där sedan medeltiden.

Namnet har förekommit i Sverige sedan 1400-talet men inte varit speciellt vanligt det senaste seklet. En viss popularitet hade det dock på 1950- och 1960-talet. Det finns i dag knappt 1000 män som heter Urban i Sverige.

Den 25 maj är sedan medeltiden är en gammal märkesdag i almanackan och Urbanusdagen brukade räknas som sommarens första dag. "Urban, Vilhelmina och Beda, de skola sommaren leda" hette det i den gamla Bondepraktikan. I och med att sommaren börjat, måste alla sysslor förknippade med vårbruket vara färdiga.

DEN 25 JUNI

DAVID OCH SALOMON

 

Rektor Otto Salomon

David är ett mansnamn av bibliskt ursprung och betyder 'den älskade' (hebreiska דָּוִד Dawid). Namnet kan även stavas Dawid.

Namnet började stiga i popularitet på 1970-talet och var något av ett modenamn på 1980-talet. Numera ligger namnet ganska stabilt kring plats 25 på listan. Det finns ungefär 50000 män som heter David i Sverige.

Salomon är ett annat bibliskt mansnamn som kommer från det hebreiska ordet (שְׁלֹמֹה shelomoh) schalom som betyder välgång eller frid. Den engelska formen är Solomon. Namnet infördes i den svenska almanackan i slutet av 1700-talet.

Namnet är mindre vanligt i dagens Sverige och det finns färre än 1000 män som bär detta namn i landet.

Angående fotot ovan: porträtt av rektor Otto Aron Salomon. Han föddes den 1 november 1849 i Göteborg som son till handlare Alexander Salomon och Henriette Abrahamson. Han gift sig 1878 med Ellen Jacobina Wahren ifrån Norrköping. Salomon var autodidakt pedagog som vidareutvecklade den pedagogiska skolslöjden vid Nääs slott, Västergötland och tog senare över som rektor efter sin morbror August Abrahamson. Han avled den 3 november 1907 och begravdes i slottsparken vid Nääs.

"MÖRDARE-STAFVA"

____________________

EBOK

_______________________

"MÖRDARE-STAFVA" handlar om en mycket speciell kvinna som levde i västra Sverige under nästan hela 1800-talet. När hon var 18 år gammal blev hon anklagad för mord på en krämerska. Hon blev dödsdömd, friad, benådad, dömd igen i all oändlighet. Boken skildrar hennes liv från det hon föddes till hennes död.

E-bok: 19 kr

Tryckt bok: 195 kr

"ORIGINAL PÅ BÖGDA"

____________________

EBOK

_______________________

"ORIGINAL PÅ BÖGDA" handlar om ett trettiotal original som bodde på Svältorna för över hundra år sedan. Läs om Anders Alf, som i sin och familjens förtvivlan dränkte sig i Trollö mosse och Ledsbackabarnen Kalle och Kristina. De båda var syskon och "dvärgar", som det hette på de tiden. När de båda var i åttioårsåldern slog Kristina ihjäl Kalle med en spisgaffel.

E-bok: 19 KR

Tryckt bok: UTSÅLD

SAGAN OM DET GAMLA ÄPPELTRÄDET

Ljurs by 1765

Nära Ljurs by i Älvsborgs län fanns för länge sedan ett stort gods som hette Iglabo, som nu är delat i mindre brukningsdelar.

Iglabo säteri

För kanske två eller tre hundra år sedan kom en främling åkande i en vagn dragen av fyra hästar. Han körde upp framför mangårdsbyggnaden och ville tala med ägaren. Främlingen ville köpa godset, och de kom snabbt överens, eftersom köparen bjöd ett pris som var dubbelt mot värdet.

Den nye ägaren var en mystisk, svartmuskig karl som inte kunde tala den lokala dialekten. Han kunde nätt och jämnt göra sig förstådd. Folk sade att han varit sjökapten och farit vida omkring, upplevt otroliga äventyr och uppnått stort välstånd.

Äppelträdet framför mangårdsbyggnaden på Iglabo

Omedelbart efter sin ankomst planterade han ett litet äppelträd mitt för mangårdsbyggnaden och han skötte detta träd med stor omsorg. Trädet växte och frodades och bar de mest härliga och stora äpplen, gulgröna och saftiga, med den mest utsökta smak.

Iglabo blomstrade likt äppelträdet, gyllene skördar varje år, nya ståtliga lador, feta kreatur, glänsande och praktfulle hästar. Den gamla och nedslitna gården blev ett storslaget herresäte med huvudbyggnad och två flyglar, alla vitmålade. Det gamla magasinet och drängstugan, som ersatts av de nya flyglarna, fick bli vedskjul och svinhus. Och de förvisades till ett undanskymt hörn bakom de nya stallen.

Sjökaptenen dog vid hög ålder och lämnade ett rikt arv till sina barn. Men trädet växte och dess vidsträckta krona täckte halva gräsplanen framför huvudbyggnaden. Det storslagna godset och dess underbara äppelträd blev vida känt.

Kaptenens sonsons son, skadad, gammal och trött krigare

Men allting i denna värld är underkastat förgängelse. Den dag kom då trädets livskraft begynte minska. Svamp började växa på stammen och en sommar dog två större grenar. Det hände när sjökaptenens sonsons son hade varit herre på Iglabo i tio år. Samma år var det missväxt i hela landet, och en av godsets flyglar fattade eld och brann ner till grunden.

Man satte stöttor under de största grenarna på äppelträdet, sågade av de döda grenarna, behandlade skadorna på stammen med oljefärg, spred gödning runt trädets fot och skötte den ärevördiga veteranen på bästa möjliga sätt. Det gamla äppelträdet syntes bli bättre och blommade vackert nästa vår och bar den hösten äpplen lika fina som vanligt.

I många år föreföll det helt friskt. Men slutligen kom ålderströttheten tillbaka igen. Två ruttna och knotiga grenar bröts av vinden och måste sågas av. Samma höst dog godsets ägare mycket hastigt och lämnade endast ett barn, en sjuklig dotter, som sista återstående familjemedlem.

Det gamla trädet, godsets väktare, som hade givit lycka och välsignelse till många av familjens grenar, genomgick ännu en smärtsam operation och fick några stöttor till och en tjock järnkrampa runt stammen. Det försökte så gott det kunde att blomma och bära frukt som vanligt. Och i många år stod det där, krokigt, brutet och lidande, men älskvärt, saktmodigt och vänligt.

Äpplet från Iglabo

Som för att giva sin välsignelse sträckte det ut sina knotiga och skrynkliga händer över gården. Men en mörk och kall höstkväll kom en hård storm och bröt av tre av dess fyra grenar. På morgonen kom gamla fröken, gårdens ägare, och fick se vad som hänt. Och hon grät. Ett frostbitet äpple föll ned från toppen av den återstående halvdöda grenen. När det föll snuddade det lätt vid pannan på den gamla damen som stod vid trädets rot.

Kvinnan kände en frysning i sin kropp, svepte schalen kring axlarna och skyndade in. Några timmar senare blev frysningen till en brinnande feber och den gamla kvinnan fick gå till sängs. Några dagar senare var hon död.

Avlägsna släktingar kom och auktionerade bort gården. Det stolta Iglabo var åter bara en gård.

Läs hur det gick för äpplet sen och var det finns idag: www.iglabo.se/b55

________________________

Denna berättelser har tidigare publicerats i Svältornas Fornminnesförenings jubileumsbok 2005

Betygsätt sidan!

HAR DU LÄST DEN HÄR?

HAR DU LÄST DEN?

MORD

SÅ VAR DET FÖRR

ORIGINAL

SVÄLTORNA

IGLABO

Här är fler spännande berättelser från förr: