I DAG ÄR DET

DEN 25 APRIL

MARKUS SAMT MARKUSDAGEN

Restaurang Sturehof gjordes berömd av Ernst Josef Marcus

Markus eller Marcus är ett romerskt och bibliskt mansnamn, namnet på en av evangelisterna. Exakt vad Markus betyder är oklart; möjligtvis är det bildat av namnet på den romerska guden Mars. Formerna Marco och Marko är varianter av samma namn.

Mark/Markus/Marcus är ett vanligt manligt namn och är härlett från gammalt latinskt "Mart-kos", vilket betyder "helgat till guden Mars" och kan också betyda "krigets Gud" eller "vara krigsliknande". Marcus var ett av de tre vanligaste romerska förnamnen.

Markus var mycket populärt i början på 1990-talet då det var Sveriges vanligaste namn bland nyfödda pojkar. Det finns drygt 50 000 män som bär namnet Markus i Sverige.

Markusdagen ansågs i likhet med flera dagar vid denna tid som särskilt lämpad för just sådd av ärter. Mängden dagar som förknippades med ärtsådd speglar att ärter var en vanlig gröda i bondesamhället. I Västergötland kallades dagen ibland för ”gökedagen”, därför att göken ansågs komma.

Angående fotot ovan:

Ernst Josef Marcus, född 9 maj 1881 Stockholm, död där 19 mars 1936, var en svensk restauratör.

Ernst Marcus var son till köpmannen Axel Marcus samt bror till Ture och Gerda Marcus. 1896 anställdes han hos konditor Törnblad vid Stureplan i Stockholm. Han fortsatte därefter som kökselev vid Operakällaren och bedrev därefter restaurangstudier i utlandet, hos Nimbs i Köpenhamn, Cecil i London och Brighton i Paris. Efter att han återvänt till Sverige var han hovmästare på Hotell Rydberg, Hasselbacken och Grand Hôtel. 1905 etablerade sig Ernst Marcus tillsammans med sin bror Ture på Sturehof som han 1910 ensam övertog och därefter innehade fram till sin död. Sturehof utvecklades under hans ledning till en av Stockholms främsta restauranger med fiskrätter som specialitet.

DEN 25 MAJ

URBAN SAMT URBANUSDAGEN

Vädersolstavlan ursprungligen målad av Urban målare 1535 hänger i Storkyrkan i Stockholm Det är den äldsta bilden av Stockholm och finns avbildad på tusenkronorssedeln Den nuvarande bilden är dock en kopia från 1630-talet av Jacob Elbfas

Urban är ett mansnamn bildat från det latinska adjektivet urbanus - "belevad" eller "städad" (egentligen "från staden" eller "som har med staden att göra", av Urbs - "stad"). Urbanus var ett vanligt namn på påvar. Namnets plats i almanackan är till åminnelse av Urban I som dog 230 och har funnits där sedan medeltiden.

Namnet har förekommit i Sverige sedan 1400-talet men inte varit speciellt vanligt det senaste seklet. En viss popularitet hade det dock på 1950- och 1960-talet. Det finns i dag knappt 1000 män som heter Urban i Sverige.

Den 25 maj är sedan medeltiden är en gammal märkesdag i almanackan och Urbanusdagen brukade räknas som sommarens första dag. "Urban, Vilhelmina och Beda, de skola sommaren leda" hette det i den gamla Bondepraktikan. I och med att sommaren börjat, måste alla sysslor förknippade med vårbruket vara färdiga.

DEN 25 JUNI

DAVID OCH SALOMON

 

Rektor Otto Salomon

David är ett mansnamn av bibliskt ursprung och betyder 'den älskade' (hebreiska דָּוִד Dawid). Namnet kan även stavas Dawid.

Namnet började stiga i popularitet på 1970-talet och var något av ett modenamn på 1980-talet. Numera ligger namnet ganska stabilt kring plats 25 på listan. Det finns ungefär 50000 män som heter David i Sverige.

Salomon är ett annat bibliskt mansnamn som kommer från det hebreiska ordet (שְׁלֹמֹה shelomoh) schalom som betyder välgång eller frid. Den engelska formen är Solomon. Namnet infördes i den svenska almanackan i slutet av 1700-talet.

Namnet är mindre vanligt i dagens Sverige och det finns färre än 1000 män som bär detta namn i landet.

Angående fotot ovan: porträtt av rektor Otto Aron Salomon. Han föddes den 1 november 1849 i Göteborg som son till handlare Alexander Salomon och Henriette Abrahamson. Han gift sig 1878 med Ellen Jacobina Wahren ifrån Norrköping. Salomon var autodidakt pedagog som vidareutvecklade den pedagogiska skolslöjden vid Nääs slott, Västergötland och tog senare över som rektor efter sin morbror August Abrahamson. Han avled den 3 november 1907 och begravdes i slottsparken vid Nääs.

"MÖRDARE-STAFVA"

____________________

EBOK

_______________________

"MÖRDARE-STAFVA" handlar om en mycket speciell kvinna som levde i västra Sverige under nästan hela 1800-talet. När hon var 18 år gammal blev hon anklagad för mord på en krämerska. Hon blev dödsdömd, friad, benådad, dömd igen i all oändlighet. Boken skildrar hennes liv från det hon föddes till hennes död.

E-bok: 19 kr

Tryckt bok: 195 kr

"ORIGINAL PÅ BÖGDA"

____________________

EBOK

_______________________

"ORIGINAL PÅ BÖGDA" handlar om ett trettiotal original som bodde på Svältorna för över hundra år sedan. Läs om Anders Alf, som i sin och familjens förtvivlan dränkte sig i Trollö mosse och Ledsbackabarnen Kalle och Kristina. De båda var syskon och "dvärgar", som det hette på de tiden. När de båda var i åttioårsåldern slog Kristina ihjäl Kalle med en spisgaffel.

E-bok: 19 KR

Tryckt bok: UTSÅLD

SKOLMADAM SPRÄNGS I LUFTEN

Brobacka gamla skola Foto Johan Johansson

Brobackaåsen är en mäktig kulle nordväst om Alingsås. Den har bildats genom att enorma sandlager skjutits ihop av inlandsisen. Där uppe på åsen låg en gång i tiden torpet Jutåsen och så förstås den gamla skolan. I dag är båda uppslukade av den gigantiska krater som grävskopornas hungriga gap skapat för att få material att bygga både motorvägar och andra betongkolosser av.

Intill skolan bodde “Piles”. Han blev beskylld i bygden för att olovandes ha klippt tagel från svansarna på de hästar som gick vall i skogen. En dag kom en uppköpare av just tagel till bygden. Alla sa till honom att han skulle gå till “Piles” för han har tagel! Uppköparen gjorde så.

Säkert gick denne uppköpare många, många dagar efteråt och funderade över, varför han blev så bryskt utslängd av “Piles”, när han så snällt bad att få köpa hans tagel.

Från skolan närmare Fåsjön låg Brinkasvedjan. Här bodde Inga-Lena, ”en rediger kvinna, och stark!” Hon var med karlarna och körde salt foror (leveranser) från Göteborg uppåt Västergötland. Var det några som försökte tafsa på henne, så gav hon dem en hurring som de säkert inte glömde i första taget. Hennes styrka var vida omvittnad, men hon var en annorlunda kvinna

Hon passade inte riktigt in i mönstret, och då måste det ju förstås vara något galet med henne. Så ansågs det i alla fall i bygden. Man trodde att hon kunde trolla och att hon använde sig av mjölkharar som tjuvmjölkade nabornas (grannarnas) kor. Ja, det fanns de som låg och bevakade hennes stuga skärtorsdagskvällar, för att se om hon begav sig i väg till Blåkulla, men någon sådan färd blev det visst aldrig.

När hon dog i hög ålder så lär hon ha efterlämnat en dotter och aderton kattor.

Det är fortfarande idylliskt att vandra på Brobacka. Stigarna slingrar sig mjukt genom sköna björkhagar och över kullarna medan man kan beundra den fantastiska utsikten över sjön Mjörn.

Femstenarör som markerar en viktig gräns mot till exempel en annan socken

Torpet Jutåsen låg på yttersta branten och skolan låg uppklämd mot berget med ett pampigt femstenarör inom sin tomt. “Piles” öde ruin låg strax intill skolan.

Häruppe i den gamla forna skolan har många av bygdens barn i gamla tider, innan skolan nedanför åsen kom till, fått lära sig både hut och vett och lutherska katekesen utantill.

En avdankad militär tjänstgjorde en tid som lärare, vilket inte var ovanligt vid i slutet på 1800-talet och början på 1900-talet. Han exercerade med pojkarna så det stod härliga till. Med träattrapper till bössor fick de lära sig exercis och att skyldra gevär.

Utsikt över Mjörn från Jutåsen. Foto Håkan Sandstedt

Den gamle soldaten ansåg det vara hans fosterländska plikt att drilla dem till goda soldater. Vettet var det inte så noga med.

Pojkarna var emellertid förgrymmade av det tjatiga “höger om — vänster om — givakt och så vidare” och ruvade på en gruvlig hämnd, som dessvärre höll på att gå alldeles galet.

Några av de mest upproriska pojkarna hade fått tag i krut, tändhatt och stubintråd från bygget av Västgötabanan, som börjat byggas 1894 och som skulle förbinda Göteborg med Skara.

De trotsiga pojkarna hade bestämt sig för att nu skulle skoldasset skjutas sönder och samman. Krutladdningen lades på plats i avvaktan på lämpligt tillfälle för hämndens utkrävande. Avfyrandet skulle ske vid slutet av en rast då ingen skulle befinna sig innanför hemlighusets väggar.

När det så en dag ringde för uppställning tände en av pojkarna på den ganska långa stubintråden och rusade sen snabbt in i skolan för att ställa sig till rätta i ledet.

Men vad såg de genom skolfönstret? ”O, ve och fasa!” Självaste skolmadammen var på väg in i det allra heligaste för att uträtta sina mest personliga ärenden. Några fasansfulla sekunder, som verkade som en evighet, gick, men så kom smällen!

Utedass vid skola

Skoldasset ramlade ihop som ett korthus. Ur spillrorna kom skolmadammen som en vålnad ur Dantes Inferno. Hennes ”underpantalonger” hängde nere vid knäppkängorna. Peruken, ingen hade en aning om att hon hade en sådan, hängde bak och fram. Pojkarna trodde i sin fasa att ansiktet hade sprängts bort, men av det något akrobatiska hoppandet som hon utförde samtidigt med ett hest tjoande och hojtande, så förstod de att det inte var någon direkt livsfara med henne. Hon galopperade som en skenande häst över skolgården omgärdad av svart, tjock krutrök och med pantalongerna hängande nere vid hasorna.

Sådan kom hon instörtande i skolsalen, satte sig på en stol och skrek: ”Herre jemine, Herre jemine, kan detta vara yttersta domedagen!”

Det blev förstås räfst och rättarting av det hela och så småningom bestraffning. Det vankades generalstryk över lag för alla av manligt kön. Den gamle militären var exekutor och han grät inte precis över sin delikata uppgift att få piska vett och reson i de upproriska ynglingarnas nakna bakar.

________

Källa: Håkan Sandstedt “Där stigarna tar slut”

Betygsätt sidan!

HAR DU LÄST DEN HÄR?

HAR DU LÄST DEN?

MORD

SÅ VAR DET FÖRR

ORIGINAL

SVÄLTORNA

IGLABO

Här är fler spännande berättelser från förr: