I DAG ÄR DET

DEN 25 APRIL

MARKUS SAMT MARKUSDAGEN

Restaurang Sturehof gjordes berömd av Ernst Josef Marcus

Markus eller Marcus är ett romerskt och bibliskt mansnamn, namnet på en av evangelisterna. Exakt vad Markus betyder är oklart; möjligtvis är det bildat av namnet på den romerska guden Mars. Formerna Marco och Marko är varianter av samma namn.

Mark/Markus/Marcus är ett vanligt manligt namn och är härlett från gammalt latinskt "Mart-kos", vilket betyder "helgat till guden Mars" och kan också betyda "krigets Gud" eller "vara krigsliknande". Marcus var ett av de tre vanligaste romerska förnamnen.

Markus var mycket populärt i början på 1990-talet då det var Sveriges vanligaste namn bland nyfödda pojkar. Det finns drygt 50 000 män som bär namnet Markus i Sverige.

Markusdagen ansågs i likhet med flera dagar vid denna tid som särskilt lämpad för just sådd av ärter. Mängden dagar som förknippades med ärtsådd speglar att ärter var en vanlig gröda i bondesamhället. I Västergötland kallades dagen ibland för ”gökedagen”, därför att göken ansågs komma.

Angående fotot ovan:

Ernst Josef Marcus, född 9 maj 1881 Stockholm, död där 19 mars 1936, var en svensk restauratör.

Ernst Marcus var son till köpmannen Axel Marcus samt bror till Ture och Gerda Marcus. 1896 anställdes han hos konditor Törnblad vid Stureplan i Stockholm. Han fortsatte därefter som kökselev vid Operakällaren och bedrev därefter restaurangstudier i utlandet, hos Nimbs i Köpenhamn, Cecil i London och Brighton i Paris. Efter att han återvänt till Sverige var han hovmästare på Hotell Rydberg, Hasselbacken och Grand Hôtel. 1905 etablerade sig Ernst Marcus tillsammans med sin bror Ture på Sturehof som han 1910 ensam övertog och därefter innehade fram till sin död. Sturehof utvecklades under hans ledning till en av Stockholms främsta restauranger med fiskrätter som specialitet.

DEN 25 MAJ

URBAN SAMT URBANUSDAGEN

Vädersolstavlan ursprungligen målad av Urban målare 1535 hänger i Storkyrkan i Stockholm Det är den äldsta bilden av Stockholm och finns avbildad på tusenkronorssedeln Den nuvarande bilden är dock en kopia från 1630-talet av Jacob Elbfas

Urban är ett mansnamn bildat från det latinska adjektivet urbanus - "belevad" eller "städad" (egentligen "från staden" eller "som har med staden att göra", av Urbs - "stad"). Urbanus var ett vanligt namn på påvar. Namnets plats i almanackan är till åminnelse av Urban I som dog 230 och har funnits där sedan medeltiden.

Namnet har förekommit i Sverige sedan 1400-talet men inte varit speciellt vanligt det senaste seklet. En viss popularitet hade det dock på 1950- och 1960-talet. Det finns i dag knappt 1000 män som heter Urban i Sverige.

Den 25 maj är sedan medeltiden är en gammal märkesdag i almanackan och Urbanusdagen brukade räknas som sommarens första dag. "Urban, Vilhelmina och Beda, de skola sommaren leda" hette det i den gamla Bondepraktikan. I och med att sommaren börjat, måste alla sysslor förknippade med vårbruket vara färdiga.

DEN 25 JUNI

DAVID OCH SALOMON

 

Rektor Otto Salomon

David är ett mansnamn av bibliskt ursprung och betyder 'den älskade' (hebreiska דָּוִד Dawid). Namnet kan även stavas Dawid.

Namnet började stiga i popularitet på 1970-talet och var något av ett modenamn på 1980-talet. Numera ligger namnet ganska stabilt kring plats 25 på listan. Det finns ungefär 50000 män som heter David i Sverige.

Salomon är ett annat bibliskt mansnamn som kommer från det hebreiska ordet (שְׁלֹמֹה shelomoh) schalom som betyder välgång eller frid. Den engelska formen är Solomon. Namnet infördes i den svenska almanackan i slutet av 1700-talet.

Namnet är mindre vanligt i dagens Sverige och det finns färre än 1000 män som bär detta namn i landet.

Angående fotot ovan: porträtt av rektor Otto Aron Salomon. Han föddes den 1 november 1849 i Göteborg som son till handlare Alexander Salomon och Henriette Abrahamson. Han gift sig 1878 med Ellen Jacobina Wahren ifrån Norrköping. Salomon var autodidakt pedagog som vidareutvecklade den pedagogiska skolslöjden vid Nääs slott, Västergötland och tog senare över som rektor efter sin morbror August Abrahamson. Han avled den 3 november 1907 och begravdes i slottsparken vid Nääs.

"MÖRDARE-STAFVA"

____________________

EBOK

_______________________

"MÖRDARE-STAFVA" handlar om en mycket speciell kvinna som levde i västra Sverige under nästan hela 1800-talet. När hon var 18 år gammal blev hon anklagad för mord på en krämerska. Hon blev dödsdömd, friad, benådad, dömd igen i all oändlighet. Boken skildrar hennes liv från det hon föddes till hennes död.

E-bok: 19 kr

Tryckt bok: 195 kr

"ORIGINAL PÅ BÖGDA"

____________________

EBOK

_______________________

"ORIGINAL PÅ BÖGDA" handlar om ett trettiotal original som bodde på Svältorna för över hundra år sedan. Läs om Anders Alf, som i sin och familjens förtvivlan dränkte sig i Trollö mosse och Ledsbackabarnen Kalle och Kristina. De båda var syskon och "dvärgar", som det hette på de tiden. När de båda var i åttioårsåldern slog Kristina ihjäl Kalle med en spisgaffel.

E-bok: 19 KR

Tryckt bok: UTSÅLD

DAMM-ALFRED

”Damm-Alfred” har fällt en präktig älg

En mil norr om Alingsås ligger den lilla långsmala Varsjön, som i slutet av 1800-talet kallades Vadsjön. Den är vackert omringad av björkar och alnar och precis här vid den västra strandkanten låg en gång det forna torpet Varsjödam, en gång i tiden även kallat Svältan. Här på trappstenen satt en gång den legendariske torparen ”Damm-Alfred”, Johan Alfred Andreasson, och blickade ut över sjöns spegelblanka vatten.

Bryngelsnäs slott, uppfört på 1500-talet, strax söder om Alingsås vid sjön Mjörn

Han var en märklig man, den där ”Damm-Alfred”. Han var denna skogens väldigaste jägare. Det var hans levebröd att jaga och fiska. När de stora engelska jaktsällskapen under godsägare F. W. Stoddards på Bryngelsnäs ledning kom hit på höstarna för att jaga älg, så var ”Dammen” den givne, om än lite blyge, vägvisaren.

”Damm-Alfred” var emellertid lurig och förde oftast det förnäma jaktsällskapet till skogstrakter där älgen egentligen inte höll till och därmed lyckades de långväga jägarna sällan fälla någon av skogens jättar. Därmed fanns det desto fler djur för ”Damm-Alfred” själv att fälla för att få både mat och för att hålla beståndet i schack.

Han delade givmilt med sig av de gudagåvor han fällt ute i skogen, men han förväntade sig aldrig ett tack. Oförmärkt lade han i stället en ordentlig köttbit på trappan hos någon eller några av de barnrikaste och fattigaste torparna i skogen.

Ja, han var en märklig man. Skygg, vrång och tjurig på många sätt, men ett gott huvud och förstånd hade han.

Han lärde sig lite engelska genom de tidskrifter som de engelska jaktsällskapen lämnade efter sig när de förhoppningsvis nöjda, trots avsaknaden av älghornen som trofé, åter vände hemåt.

Vagnsheds kvarn i Långareds socken norr om Alingsås

En av de några få som fick komma i verklig kontakt med ”Damm-Alfred” var ”Mjölnar-Jonatan” vid Vagnsheds kvarn. “Dammen” hjälpte honom med att öppna och stänga de dammfästen som fanns lite varstans uppströms Kvarnbäcken, som rann ut i sjön Anten.

”Mjölnar-Jonatan”, Jonatan Johansson, mjölnare vid Vagnsheds kvarn, Långared, och hustrun, Gertrud Andreasson, med besök

Författaren och bygdeforskaren Håkan Sandstedt berättade om sitt möte med ”Mjölnar-Jonatan”. En gång när de en regntung novemberdag satt i dennes mjölnarkammare, kom ”Mjölnar-Jonatan” ihåg hur “Dammen” och han en höst hade gått upp till Ulvamossen för att skjuta en älgtjur, som de visste höll till däruppe.

Jonatan berättade:

“”Joora, han fanns där. Men han sto så illa vöert te, så Dammen ente kunde skjuten. Så de va inget aant för mej att göra, änatter gå över mösen å bört te älgrackarn å tan i horna å ställan så vöert te, så Dammen kunde skjuten”.

Jonatan var definitivt ingen man som skräddade orden.

En annan gång berättade han för Sandstedt, hur han och ”Dammen” hade fångat en ål i sjön Anten, “söm var så stor, att han inte ens tydde i ena skäppakörg”. En skäppa var ett urgammalt mått för säd och motsvarade ungefär trettio liter. Skäppakorgen användes alltså för att mäta upp detta mått.

Även ”Damm-Alfred” kunde få för sig många underliga och befängda idéer. Så till exempel klarade han sitt vedbehov till spisen genom att sticka en torr trädstam genom fönstret för att sedan såga av den inne i stugan efter behov, utan att behöva gå ut i kylan och hämta ved.

Håkan Sandstedt berättade: ”Hans råttjakter inne i stugan hade också sina poänger. Någon kväll, när han skulle ha det riktigt nöjsamt, så ställde han ett stearinljus på bordet och strödde ostsmulor runt om. Själv satte han sig i utdragssoffan med geväret i beredskap. När det sedan blev lagom antal råttor på bordet, så brassade han på med hagel.”

Han släppte aldrig in någon i sin stuga. När de snälla människorna på skogvaktarbostället Varsjöslätt, som låg rakt över sjön, någon gång kom med en mjölkskvätt eller en nybakad brödkaka, så fick de ställa eller lägga gåvorna på trapphällen för det var uteslutet att de skulle kunna få komma in i hans stuga.

”Damm-Alfred” var allt en skogsbohem och särling av den riktigt gamla sorten.

”Tant Fina”, Maria Josefina Andreasdotter, i Varsjöslätt vid Varsjön norr om Alingsås

Rakt över sjön, bara ett hundra meter bort, från ”Damma-Alfreds” kunde man se Varsjöslätt, där ”Tant Finas” lilla grå stuga låg en gång. Där bodde hon ensam i många år och där var hon född. Hon lämnade inte denna förrän hon var riktigt gammal.

När hon var en liten flicka måste hon gå två mil om dagen för att komma till skolan vid Nolby i Alingsås. En halvmil på knotig, spångad stig förbi Bergsjön och Kampetå och en halvmil på landsväg förbi Rödene in till Alingsås. På eftermiddagen efter skolans slut gick hon samma väg hem igen. Hon gick förvisso i skolan bara varannan dag men det var ändå en lång ensam väg för en liten ”tösabit”.

För att komma till handelsboden i Vagnshed hade hon nära halvmilen och den gick hon även när hon blev gammal, men hon var en seg gumma och van att gå långa sträckor sen barnsben.

”Tant Fina” utstrålade den stillhet och ro som man kan finna hos vissa skogsmänniskor. Inget tycktes kunna rubba hennes sinneslugn.

En gång när Sandstedt frågade henne, hur länge hon hade tänkt bo där i skogsensamheten, långt borta från bygd och by, så svarade hon:

”Med den saken får det bero precis så som Gud vill!”

”Tant Fina”, Maria Josefina Andreasdotter, framför sin stuga i Varsjöslätt

Så på ena sidan av den lilla sjön, Varsjön, bodde särlingen ”Damm-Alfred” och bara hundra meter tvärs över den smala sjön hade ”Tant Fina” i sin lilla stuga. Båda var ogifta och man undrar ju om de någonsin träffades, trots att ”Tant Fina” kom med mjölk till Alfred emellanåt, men den fick hon allt sätta på trappa. ”Damm-Alfred” var inte så mycket för ”främmat”.

NOTERINGAR

HUSFÖRHÖRSPROTOKOLL RÖDENE VADSJÖDAM 1877-1896

  • Anna-Maja Olofsdotter, f 1813 Alingsås, d 12/3 1885
  • S Johan Alfred Andreasson, f 5/12 1856 Rödene
  • S Olaus Andreasson, f 20/10 1858 Rödene, från Lena 10/11 1879, till Lena 1878, d 4/12 1880, försvarslös

HUSFÖRHÖRSPROTOKOLL RÖDENE VADSJÖSLÄTT 1877-1896

  • Andreas Gudmundsson, f 20/2 1835 Långared
  • H Josefina Kristina Petersson, f 19/8 1832 Mellby, d 6/4 1880 Rödene
  • S August, f 13/6 1858 Lena, till Långared 1877
  • D Ida Kristina, f 24/9 1861 Rödene, till fol 50 1877
  • S Johan, f 28/12 1864 Rödene, till Långared 1888
  • D Dorotea Sofia, f 22/1 1868 Rödene, till Örgryte 1894
  • S Wiktor, f 18/5 1871 Rödene
  • D Maria Josefina, f 25/1 1875 Rödene, till fol.2 1893

FÖRSAMLINGSBOK RÖDENE VADSJÖDAM 1897-1912

  • Johan Alfred Andreasson, f 5/12 1856 Rödene, jordbruksarbetare, från ”25” 1897

FÖRSAMLINGSBOK RÖDEN VADSJÖSLÄTT 1897-1912

  • Andreas Gudmundsson, f 20/2 1835 Långared, änkl. 6/4 1880,
  • D Ida Kristina, f 24/9 1861 Rödene
  • S Wiktor, f 18/5 1871 Rödene, till Göteborg Kristina 1900
  • D Maria Josefina, f 25/1 1875 Rödene

Alla inflyttade från fol 7 1897

Betygsätt sidan!

HAR DU LÄST DEN HÄR?

HAR DU LÄST DEN?

MORD

SÅ VAR DET FÖRR

ORIGINAL

SVÄLTORNA

IGLABO

Här är fler spännande berättelser från förr: