I DAG ÄR DET

DEN 25 APRIL

MARKUS SAMT MARKUSDAGEN

Restaurang Sturehof gjordes berömd av Ernst Josef Marcus

Markus eller Marcus är ett romerskt och bibliskt mansnamn, namnet på en av evangelisterna. Exakt vad Markus betyder är oklart; möjligtvis är det bildat av namnet på den romerska guden Mars. Formerna Marco och Marko är varianter av samma namn.

Mark/Markus/Marcus är ett vanligt manligt namn och är härlett från gammalt latinskt "Mart-kos", vilket betyder "helgat till guden Mars" och kan också betyda "krigets Gud" eller "vara krigsliknande". Marcus var ett av de tre vanligaste romerska förnamnen.

Markus var mycket populärt i början på 1990-talet då det var Sveriges vanligaste namn bland nyfödda pojkar. Det finns drygt 50 000 män som bär namnet Markus i Sverige.

Markusdagen ansågs i likhet med flera dagar vid denna tid som särskilt lämpad för just sådd av ärter. Mängden dagar som förknippades med ärtsådd speglar att ärter var en vanlig gröda i bondesamhället. I Västergötland kallades dagen ibland för ”gökedagen”, därför att göken ansågs komma.

Angående fotot ovan:

Ernst Josef Marcus, född 9 maj 1881 Stockholm, död där 19 mars 1936, var en svensk restauratör.

Ernst Marcus var son till köpmannen Axel Marcus samt bror till Ture och Gerda Marcus. 1896 anställdes han hos konditor Törnblad vid Stureplan i Stockholm. Han fortsatte därefter som kökselev vid Operakällaren och bedrev därefter restaurangstudier i utlandet, hos Nimbs i Köpenhamn, Cecil i London och Brighton i Paris. Efter att han återvänt till Sverige var han hovmästare på Hotell Rydberg, Hasselbacken och Grand Hôtel. 1905 etablerade sig Ernst Marcus tillsammans med sin bror Ture på Sturehof som han 1910 ensam övertog och därefter innehade fram till sin död. Sturehof utvecklades under hans ledning till en av Stockholms främsta restauranger med fiskrätter som specialitet.

DEN 25 MAJ

URBAN SAMT URBANUSDAGEN

Vädersolstavlan ursprungligen målad av Urban målare 1535 hänger i Storkyrkan i Stockholm Det är den äldsta bilden av Stockholm och finns avbildad på tusenkronorssedeln Den nuvarande bilden är dock en kopia från 1630-talet av Jacob Elbfas

Urban är ett mansnamn bildat från det latinska adjektivet urbanus - "belevad" eller "städad" (egentligen "från staden" eller "som har med staden att göra", av Urbs - "stad"). Urbanus var ett vanligt namn på påvar. Namnets plats i almanackan är till åminnelse av Urban I som dog 230 och har funnits där sedan medeltiden.

Namnet har förekommit i Sverige sedan 1400-talet men inte varit speciellt vanligt det senaste seklet. En viss popularitet hade det dock på 1950- och 1960-talet. Det finns i dag knappt 1000 män som heter Urban i Sverige.

Den 25 maj är sedan medeltiden är en gammal märkesdag i almanackan och Urbanusdagen brukade räknas som sommarens första dag. "Urban, Vilhelmina och Beda, de skola sommaren leda" hette det i den gamla Bondepraktikan. I och med att sommaren börjat, måste alla sysslor förknippade med vårbruket vara färdiga.

DEN 25 JUNI

DAVID OCH SALOMON

 

Rektor Otto Salomon

David är ett mansnamn av bibliskt ursprung och betyder 'den älskade' (hebreiska דָּוִד Dawid). Namnet kan även stavas Dawid.

Namnet började stiga i popularitet på 1970-talet och var något av ett modenamn på 1980-talet. Numera ligger namnet ganska stabilt kring plats 25 på listan. Det finns ungefär 50000 män som heter David i Sverige.

Salomon är ett annat bibliskt mansnamn som kommer från det hebreiska ordet (שְׁלֹמֹה shelomoh) schalom som betyder välgång eller frid. Den engelska formen är Solomon. Namnet infördes i den svenska almanackan i slutet av 1700-talet.

Namnet är mindre vanligt i dagens Sverige och det finns färre än 1000 män som bär detta namn i landet.

Angående fotot ovan: porträtt av rektor Otto Aron Salomon. Han föddes den 1 november 1849 i Göteborg som son till handlare Alexander Salomon och Henriette Abrahamson. Han gift sig 1878 med Ellen Jacobina Wahren ifrån Norrköping. Salomon var autodidakt pedagog som vidareutvecklade den pedagogiska skolslöjden vid Nääs slott, Västergötland och tog senare över som rektor efter sin morbror August Abrahamson. Han avled den 3 november 1907 och begravdes i slottsparken vid Nääs.

"MÖRDARE-STAFVA"

____________________

EBOK

_______________________

"MÖRDARE-STAFVA" handlar om en mycket speciell kvinna som levde i västra Sverige under nästan hela 1800-talet. När hon var 18 år gammal blev hon anklagad för mord på en krämerska. Hon blev dödsdömd, friad, benådad, dömd igen i all oändlighet. Boken skildrar hennes liv från det hon föddes till hennes död.

E-bok: 19 kr

Tryckt bok: 195 kr

"ORIGINAL PÅ BÖGDA"

____________________

EBOK

_______________________

"ORIGINAL PÅ BÖGDA" handlar om ett trettiotal original som bodde på Svältorna för över hundra år sedan. Läs om Anders Alf, som i sin och familjens förtvivlan dränkte sig i Trollö mosse och Ledsbackabarnen Kalle och Kristina. De båda var syskon och "dvärgar", som det hette på de tiden. När de båda var i åttioårsåldern slog Kristina ihjäl Kalle med en spisgaffel.

E-bok: 19 KR

Tryckt bok: UTSÅLD

KYRKORNAS MÖRKA HEMLIGHETER

Skallsjö kyrkoruin nära Lerum 1894

Byggandet av kyrkor var en säregen händelse i många bygder och det var inte mindre märkligt när en kyrka lades ner eller att det hände saker i samband med byggandet, vilket fick till följd att man flyttade byggnadsplatsen. Alla sådana händelser var känslomässigt starka nog för att bli berättade under många generationer därefter.

Här nedan berättar jag om händelser och sägner kring kyrkorna i vår bygd.

Bråttensby kyrka. Ernst Wennerblad 1888

Den forna kyrkan i Bråttensby som låg på ett annat ställe än den nuvarande sägs ha haft två kyrkklockor men för länge sedan under någon ofredstid sänktes den ena av dem i Gullsjön, sydväst om kyrkan, men har sedan dess inte setts till. Andra berättar att det även har sänkts en stor guldskatt i Gullsjön och att man kan se den blänka nere på botten, vilket också har gett sjön dess namn. På den tiden var sjön över 1 km lång, men numera har den nästan växt igen helt och hållet.

Eriksbergs kyrka. Ernst Wennerblad 1894

Eriksbergs gamla kyrka tros vara uppförd under 1150-talet och enligt sägnen var det kung Erik den Helige som lät bygga kyrkan alldeles intill den Erikska ättens kungsgård. Den tornlösa absidkyrkan har bevarat sin medeltida karaktär med en romansk plan och ett ovanligt långsträckt långhus och smalt kor med absidavslutning. Predikstolen ska vara den äldst bevarade i Sverige och är signerad J.A.J. år 1574. Det ska ha varit biskop Bengt den Gode som gav Eriksbergs kyrka sina två klockor och han lät också ställa i ordning två mycket dyra relikskrin, varav ett gick till Jäla kyrka och det andra till Eriksbergs kyrka.

Enligt folktron har en klocka från Eriksbergs kyrka sänkts ner i en djup håla ute på Eriksbergs mossar, där den fortfarande ska ligga kvar. En trollpacka kastade sten på kyrkklockorna. Byborna gömde då klockorna i en vattenhåla kallad “Klockehölj” belägen i Björnarp, Eriksberg, utanför Herrljunga. Stenen trollpackan kastade mot kyrkan missade målet och hamnade i närheten. Idag kallas platsen där stenen ligger “Vallåringen”. Denna är idag kulturminnesmärkt.

Någonstans i socken dog kung Knut Eriksson år 1195 eller 1196 och fördes sedan till Varnhems klosterkyrka där han gravlades i högkoret. Han var son till Erik den helige som förmodligen aldrig besökte Eriks-berg, utan snarare ska ses som en upplänning i likhet med flera andra familjemedlemmar. Därifrån for han på korståg till Finland och slutade sina dagar i staden Uppsala. Varför sonen Knut Eriksson dog i Eriksberg får vi kanske aldrig reda på, inte heller varför byn heter just Eriksberg. Att det inte var en tillfällighet att han var här vid sitt från-fälle kan vi dock våga påstå, eftersom biskop Bengt den gode i Skara skänkte kyrkklockorna till kyrkan, vilket var en mycket ovanlig handling som bara berörda särskilda orter. Dessutom finns ett relik-skrin från Eriksbergs som tillsammans med ett nästan likadant från grann-socken Jäla vittnar om att viktiga personer bott i dessa trakter. Bland de exklusiva relikerna fanns bland annat en liten träbit från Jesu kors, om vi får tro på relikskrinets text. Ute vid kyrkogårdsmuren till ett fragment av en stavkorshäll och i samband med markarbeten vid vapenhuset kom nyligen en liljesten i dagen.

Kyrkan byggdes av allt att döma före Erik den heliges tid, för de date-ringar som utförts av stockarna i taket visar att tre stockar i koret bli    vit fällda redan på 1050-talet. Ytterligare några stockar har fällts på 1080-talet och de två yngsta daterade stockarna är fällda före mitten av 1120-talet. Långhusets dateringar är samlade i två grupper. Två stockar är från 1080-talet medan fyra stockar anses vara fällda i bör¬jan av 1150-talet. Hur detta ska tolkas är oklart. En möjlighet är att kor och absid var det första som byggdes i sten runt 1080-talet medan resten uppfördes i trä, samt att man senast på 1150-talet byggde om långhuset och lät bygga även denna del av sten.

En kopia av det medeltida relikskrin som kommer från Eriksbergs kyrka.

Fullestad kyrka

Enligt en gammal sägen skall årtalet 1152 finnas inhugget i berget på den södra sidan om klockstapeln, möjligtvis är detta kyrkans byggår.

Historien förtäljer också att en dansk knekt tände eld på kyrkans tak under någon av alla de räder som gjordes in i Västergötland under 1600-talet. Befälhavaren tyckte att detta var ett oskick, och androm till varnagel lät han hänga gärningsmannen i klockstapeln till Lagmansholm herrgård.

En sägen berättar om att själva kyrkans klocka skall ha hamnat i Säveån.

År 1656 stod en kvinna vid namn Anne Hansdotter ställd inför skranket i Jönköpings hovrätt anklagad för stöld. Kvinnan hade bragts från det då danska Falkenberg tillsamman med sin oäkta man med vilken hon fått tre barn. De stod åtalade för flera stölder ur kyrkor, bland annat från Fullestad kyrka år 1655 då sockenprästen där var herr Olle i Lena. Bland stöldgodset fanns en kalk, en oblattallrik, en silverkanna och “stora mängder tyger” som man sytt om till kläder.

Det blev en lång och oviss väntan men på hösten 1656 fördes hon från fängelset till Jönköping där hennes öde skulle avgöras. I hovrättens protokoll refererar man till henne som en “hoorkona och kiörkiotiuff”. I den slutliga domen konstaterar man att Anne inte kunde benådas utan skulle “androm till sky och warnagell wthan opskoff justificeras”. Denna kvinnas märkliga och tragiska levnadsöde tycks därmed ha ändats vid stupstocken.

Fullestad kyrka är en av stiftets mycket få stenkyrkor från senare delen av medeltiden. Kyrkan stod oanvänd som kyrkobyggnad från 1837 då socknarna Bergstena, Fullestad och Lena byggde ny gemensam kyrka. Medeltidskyrkans räddning var att den köptes av kapten Bauer på Lagmalmsholm för att bli spannmålsmagasin. Sedermera skänkte han tillbaka kyrkan till församlingen med villkor att den togs väl om hand och den återinvigdes nästan 80 år senare, nämligen 1913. Kyrkklockan som skänktes av Kapten Bauer är gjuten i Jönköping 1841

Lena kyrka Ernst Wennerblad 1889

Lena moderkyrka är en stor, och var gemensam för hela pastoratet (Lena, Fullestad och Bergstena) mellan 1837 och 1913. Den uppfördes på ny plan norr om landsvägen 1836 i då bruklig rundbågsstil. Teckningen framställer norra sidan. Lena gamla kyrka låg vid prästgården 1 km söder om den nya. Bergstena, som även haft en stapel raserade i början på 1800-talet. Den låg norrut i Bergstena by, öster om landsvägen, strax söder om bron över Svartån. En intressant detalj om Bergstena kyrka är att det fanns ett så kallat ”qvinnoaltare”, som utgjordes av en målad träskiva, som förr brukade sättas upp som ett altare. På detta brukade barnaföderskor ställa sina offergåvor, bestående av kakor, ostar o dylikt. En mer ingående berättelse om Bergstena kyrka kommer snart.

Fölene kyrka. Ernst Wennerblad 1889

Från början var det tänkt att kyrkan skulle byggas i Hoberga men all sten som kördes dit försvann om natten och återfanns på den plats där kyrkan sedan kom att ligga. Det var jättarna i Hoberget som flyttade stenarna eftersom de inte tålde klangen av kyrkklockorna och inte ville ha en kyrka så nära där de bodde.

Grude kyrka. Ernst Wennerblad 1889

Kyrkan i Grude i Gäsene härad knappa två mil öster om Vårgårda är enligt traditionen uppförd under medeltiden. Stenkyrkan tros ha föregåtts av en träkyrka som fram till digerdödens ankomst på 1350-talet stod på annan plats i socknen, troligtvis då vid Kyrkerud på byns utägor vid gränsen mot Vesene och Asklanda där det finns ett gravfält med bland annat flera mindre domarringar. Boplatsen där kyrkan lär ha legat kallades ”Körkeplan”. Då bygden började befolkas igen efter digerdöden flyttades både byn och kyrkan till nuvarande plats.

Den 18 april år 1364 var kung Magnus Eriksson i Grude kyrka där han utfärdade ett brev till bönderna i Vilske härad i anledning av att medeltidsfästet Axevalla hus brunnit och behövde återuppbyggas.

För mycket länge sedan bodde systrarna, Gruda och Siri, i Hede vid gränsen till Södra Björke. Båda var mycket omtyckta och aktade i trakten. Den ena systern, Siri, lät uppföra Siene kyrka i väster och den andra, Gruda, bekostade en kyrka åt Grudeborna. Kyrkklockan göts på gården Hede och när man höll på med detta kom en annan rik fru förbi och skänkte en silversked som smältes ned i malmen och gav klockan en speciell klang.

En annan sägen berättar att klockan göts på Grude Skattegårdens ägor, Ekebacken, på en kulle som kallas Klockarebacken nordost om kyrkan.

Vid 1800-talets berättades det att drottning Gruda, med århundrandena hade hon alltså uppgraderats från rik fru till drottning, bott i en borg ett stycke från ett mycket stort stenkummel i kyrkans närhet och att lämningarna ännu fanns kvar.

Dagens kyrka i Grude var till en början liten med endast ett fönster och en dörr på södersidan. Av denna äldsta kyrka återstår ännu betydande delar. Koret tillbyggdes 1688 och gjordes då lika brett som långhuset och med den dåtida, moderna tresidiga avslutningen.

Göteve socken tillhör Floby pastorat och har en mycket vacker kyrka, vilken anses härleda sig frön 1100-talet. Teckning av Ernst Wennerblad 1880

Göteve kyrka uppfördes på 1100-talet till minne av Sankta Elin och är en av Skara stifts äldsta kyrkobyggnader. Enligt en vetenskaplig undersökning är trävirket i korvinden från träd som fälldes 1125. Kyrkan tillhör en grupp tidiga tuktstenskyrkor (tuktsten, dvs sten som formats utan att huggas, användes på 1100-talet) med endast nödtorftigt bearbetat sandstensmaterial. Altaret och dopfunten är original från 1100-talet.

Herrljunga gamla kyrka anses vara från tidig medeltid och revs år 1865 för bygget av en ny kyrka Reproduktion efter utsago om kyrkans utseende av G Ekström

Den gamla byn “Herialungum” som det stavades i ett brev från 1300-talets slut låg på den tiden strax norr om Haraberget vid Nossan i utkanten av samhället. Här finns fortfarande kyrkoruinen kvar efter rivningen på 1860-talet. Den gamla kyrkklockan finns numera på Statens Historiska museum i Stockholm, och den väger 290 kilo. Det är inte orimligt att byns och bergets namn ursprungligen började på samma förled, men det är oklart om det ska vara harg (som betyder offerplats vid en eller flera naturstenar) eller något annat.

Hol kyrka. Ernst Wennerblad 1893

Kyrkan i Hol, förr Hool, är en romansk stenkyrka, belägen uppe på en höjd och troligen byggd under 1100-talet.

När de första kyrkorna byggdes var det byarna själva eller en storbonde som stod för kyrkornas uppförande. Västgötalagen påbjöd att “Vilja bönderna i byn bygga kyrka, om de är emellan 6 till 8 matlag så ha de rätt att bygga kyrka.” Ett matlag var mellan femton och tjugo personer.

Hol kyrka plundrades av danskarna år 1612. Bland mycket annat försvann en av de tre (!) kyrkklockor som då hängde i ett trätorn bredvid kyrkan. Den saknade klockan lär finnas i Tanums kyrka: “Krigsfolket ifrån Hol säga sig hafva sedt samma Klocka 1772, med Namnet Hol oppå, der städes”.

Danskarna lär ha använt kyrkan som stall, och enligt sägnen skall den hästsko som är inmurad i väggen ovanför sakristian påminna om detta. I den gamla järnbeslagna, tätt naglade kyrkdörren finns hålen efter sexton muskötkulor varav en del till och med passerat rakt igenom dörren.

Med kristenheten har det annars varit lite si och så med i trakten. Kantor Eric Norgren noterade i slutet av 1850-talet att det i hela Hols socken endast fanns en enda troende person, en kvinna vid namn Anna-Stina i Loftsgården.

Horla kyrka. Ernst Wennerblad 1893

Horla kyrka från 1100- eller 1200-talet är en av Västra Götalands bäst bevarade medeltidskyrkor och ligger vackert belägen i byn. Triumfbågen i kyrkan är kvar, tack vare att det var så fattigt i byn att man inte hade råd att riva den.

Prästerna i Horla och närbelägna Siene socken avled i Digerdöden i mitten på 1300-talet och det skulle dröja ända till 1630 innan det i Hools pastorat, i vilket Horla församling ingick, tillsattes en komminister för Horla församling. Denne hette Elavus Olavi Burman och var tydligen välbeställd, för han bosatte sig i Horla och inköpte då Horla Västergården, som gården då hette, för egen räkning och innehade den till sin död 1654. Efter denna prästman kom gården att kallas Herr Elofs gård, en beteckning som den med mindre förändringar bär än i dag.

I slutet på 1600-talet köptes den av en förmögen handelsman som hette Giöther Nilsson Scheding. Han var rusthållare och därmed fick gården namnet ”Rösthôlt”. Scheding fick eller köpte en grav i kyrkan och redan 1733 beklagade sig sockenmännen på att det samlades fukt runt denna grav. Graven finns tydligen kvar någonstans i kyrkan, troligen i koret, för där kan man se hur det blir fuktigt och att rappningen flagnar på väggarna.

Om vi nu går lite längre fram i tiden så inträffade på Elofsgården någon gång på 1920-talet en intressant händelse vars rötter kan förläggas till 1600-talet. När dåvarande ägare till Elofsgården grävde i sin trädgård hittade han ett smycke i form av ett kors. Det var flätat av guldtråd och smyckat med fyra rödaktiga pärlor. Prästerna var ofta föregångare i att bedriva jordbruk och trädgårdsskötsel och man kan anta att komministern i Horla ville visa sina församlingsbor hur en riktig trädgård skulle se ut. Prästerna på den tiden bar ofta smycken i en kedja om halsen och de hade formen av ett kors. Troligen har Herr Elof tappat bort sitt kors när han arbetade i trädgården.

En söndagsmorgon när sonen till upphittaren av korset fortfarande låg kvar i sängen hände en förunderlig sak. Sonen berättade själv: ”Jag var inte så gammal när detta hände, så därför låg jag i samma sovrum som mina föräldrar och i samma rum hängde guldkorset på en spik under klockan. Jag tror att det var en söndag för jag dröjde kvar inne lite längre än de andra. Då kom det in en storvuxen person och tog korset som hängde på väggen. Jag sade till honom att han inte fick röra korset. Men han sade: ‘håll käften snorpojke, jag har köpt det för 15 kronor av pojkarna som är här utanför.”

Det vackra korset har varit försvunnet sedan dess.

Hudene brunna kyrka. Ernst Wennerblad 1888

Förr länge sedan lär en träkyrka ha blivit byggt på Hyberget men numera finns inga spår eller någon som kan säga var den stod. Berget hette tidigare Huda berg, varför bergets namn och byns namn torde härstamma från samma ord.

Bjärklunda kyrka. Byggd 1781. Teckning av Ernst Wennerblad 1881

Bjärklunda kyrka byggdes 1781 när Härlunda och Bjärka församlingar slogs ihop. Dessa båda kyrkor var från 1100-talet. När man skulle bygga den första kyrkan i Härlunda, söder om Skara, blev man inte sams om platsen för den. Då avgjorde man saken så här: Man spände ett par helsvarta tvillingstutar för en drög (primitiv släde) och lade en grundsten på den. Sedan fick stutarna gå så som de själva behagade. Där de stannade, där byggde man kyrkan.

Läs om fler av kyrkornas mörka hemligheter här: www.iglabo.se/b246

ERNST WENNERBLADS TECKNINGAR AV KYRKOR

Ernst Wennerblad var son till folkskolläraren Anders Petter Wennerblad och Clara Charlotta Falk och gift första gången med Hulda Ullholm, andra gången med Ellen Augusta Carlander och slutligen med Martina Charlotta Johansson.

Efter avslutade studier i Skara blev Wennerblad student i Uppsala 1877 och avlade där en teoretisk teologie examen 1882 och en praktisk teologie examen 1883. Han prästvigdes 1883 och blev slutligen komminister i Flistads församling, Skara stift 1898.

Redan under sin tid vid gymnasiet var han en flitig tecknare. Han kom att teckna samtliga kyrkor i Skara stift och gav 1902 ut bokverket ”Skara stifts kyrkor under de senaste årtiondena av 1800-talet” där han med teckningar och text beskriver kyrkorna. Bland hans övriga arbeten märks en altartavla för Flistads kyrka och ritningar för kapellen i Brännemo, Fåglavik och Timmersviks kapell i Skara stift.

Betygsätt sidan!

HAR DU LÄST DEN HÄR?

HAR DU LÄST DEN?

MORD

SÅ VAR DET FÖRR

ORIGINAL

SVÄLTORNA

IGLABO

Här är fler spännande berättelser från förr: