I DAG ÄR DET

DEN 25 APRIL

MARKUS SAMT MARKUSDAGEN

Restaurang Sturehof gjordes berömd av Ernst Josef Marcus

Markus eller Marcus är ett romerskt och bibliskt mansnamn, namnet på en av evangelisterna. Exakt vad Markus betyder är oklart; möjligtvis är det bildat av namnet på den romerska guden Mars. Formerna Marco och Marko är varianter av samma namn.

Mark/Markus/Marcus är ett vanligt manligt namn och är härlett från gammalt latinskt "Mart-kos", vilket betyder "helgat till guden Mars" och kan också betyda "krigets Gud" eller "vara krigsliknande". Marcus var ett av de tre vanligaste romerska förnamnen.

Markus var mycket populärt i början på 1990-talet då det var Sveriges vanligaste namn bland nyfödda pojkar. Det finns drygt 50 000 män som bär namnet Markus i Sverige.

Markusdagen ansågs i likhet med flera dagar vid denna tid som särskilt lämpad för just sådd av ärter. Mängden dagar som förknippades med ärtsådd speglar att ärter var en vanlig gröda i bondesamhället. I Västergötland kallades dagen ibland för ”gökedagen”, därför att göken ansågs komma.

Angående fotot ovan:

Ernst Josef Marcus, född 9 maj 1881 Stockholm, död där 19 mars 1936, var en svensk restauratör.

Ernst Marcus var son till köpmannen Axel Marcus samt bror till Ture och Gerda Marcus. 1896 anställdes han hos konditor Törnblad vid Stureplan i Stockholm. Han fortsatte därefter som kökselev vid Operakällaren och bedrev därefter restaurangstudier i utlandet, hos Nimbs i Köpenhamn, Cecil i London och Brighton i Paris. Efter att han återvänt till Sverige var han hovmästare på Hotell Rydberg, Hasselbacken och Grand Hôtel. 1905 etablerade sig Ernst Marcus tillsammans med sin bror Ture på Sturehof som han 1910 ensam övertog och därefter innehade fram till sin död. Sturehof utvecklades under hans ledning till en av Stockholms främsta restauranger med fiskrätter som specialitet.

DEN 25 MAJ

URBAN SAMT URBANUSDAGEN

Vädersolstavlan ursprungligen målad av Urban målare 1535 hänger i Storkyrkan i Stockholm Det är den äldsta bilden av Stockholm och finns avbildad på tusenkronorssedeln Den nuvarande bilden är dock en kopia från 1630-talet av Jacob Elbfas

Urban är ett mansnamn bildat från det latinska adjektivet urbanus - "belevad" eller "städad" (egentligen "från staden" eller "som har med staden att göra", av Urbs - "stad"). Urbanus var ett vanligt namn på påvar. Namnets plats i almanackan är till åminnelse av Urban I som dog 230 och har funnits där sedan medeltiden.

Namnet har förekommit i Sverige sedan 1400-talet men inte varit speciellt vanligt det senaste seklet. En viss popularitet hade det dock på 1950- och 1960-talet. Det finns i dag knappt 1000 män som heter Urban i Sverige.

Den 25 maj är sedan medeltiden är en gammal märkesdag i almanackan och Urbanusdagen brukade räknas som sommarens första dag. "Urban, Vilhelmina och Beda, de skola sommaren leda" hette det i den gamla Bondepraktikan. I och med att sommaren börjat, måste alla sysslor förknippade med vårbruket vara färdiga.

DEN 25 JUNI

DAVID OCH SALOMON

 

Rektor Otto Salomon

David är ett mansnamn av bibliskt ursprung och betyder 'den älskade' (hebreiska דָּוִד Dawid). Namnet kan även stavas Dawid.

Namnet började stiga i popularitet på 1970-talet och var något av ett modenamn på 1980-talet. Numera ligger namnet ganska stabilt kring plats 25 på listan. Det finns ungefär 50000 män som heter David i Sverige.

Salomon är ett annat bibliskt mansnamn som kommer från det hebreiska ordet (שְׁלֹמֹה shelomoh) schalom som betyder välgång eller frid. Den engelska formen är Solomon. Namnet infördes i den svenska almanackan i slutet av 1700-talet.

Namnet är mindre vanligt i dagens Sverige och det finns färre än 1000 män som bär detta namn i landet.

Angående fotot ovan: porträtt av rektor Otto Aron Salomon. Han föddes den 1 november 1849 i Göteborg som son till handlare Alexander Salomon och Henriette Abrahamson. Han gift sig 1878 med Ellen Jacobina Wahren ifrån Norrköping. Salomon var autodidakt pedagog som vidareutvecklade den pedagogiska skolslöjden vid Nääs slott, Västergötland och tog senare över som rektor efter sin morbror August Abrahamson. Han avled den 3 november 1907 och begravdes i slottsparken vid Nääs.

"MÖRDARE-STAFVA"

____________________

EBOK

_______________________

"MÖRDARE-STAFVA" handlar om en mycket speciell kvinna som levde i västra Sverige under nästan hela 1800-talet. När hon var 18 år gammal blev hon anklagad för mord på en krämerska. Hon blev dödsdömd, friad, benådad, dömd igen i all oändlighet. Boken skildrar hennes liv från det hon föddes till hennes död.

E-bok: 19 kr

Tryckt bok: 195 kr

"ORIGINAL PÅ BÖGDA"

____________________

EBOK

_______________________

"ORIGINAL PÅ BÖGDA" handlar om ett trettiotal original som bodde på Svältorna för över hundra år sedan. Läs om Anders Alf, som i sin och familjens förtvivlan dränkte sig i Trollö mosse och Ledsbackabarnen Kalle och Kristina. De båda var syskon och "dvärgar", som det hette på de tiden. När de båda var i åttioårsåldern slog Kristina ihjäl Kalle med en spisgaffel.

E-bok: 19 KR

Tryckt bok: UTSÅLD

FRÅN SVÄLT TILL IDYLL

En kvinna vid sin stuga i skogen Östmarks socken Värmland Foto Nils Keyland Nordiska Museet

På grund av besvärliga levnadsvillkor rådde stort armod även bland de ”besuttna”, det vill säga de som ägde mark, bönderna under mitten av 1800-talet. Även dessa, liksom torparna, saknade ofta mat, i synnerhet under den så kallade Olsmässekroken i slutet av juli, då den gamla skörden var slut och den nya inte var färdig. De kunde därför inte göra så mycket för att hjälpa de svältande backstugusittarna. Man kan tänka sig vilket ytterligt armod som var rådande i dessa backstugor, då ett dagsverke betalades med sexton skilling och det fanns många barn att försörja. Det gick 48 skilling på en 1 riksdaler och denna motsvarade ungefär 80 kronor i dagens penningvärde. Dagslönen var alltså runt 25 kronor i nutidens pengar, vilket knappt ens motsvarar en limpa bröd. Familjerna var stora med många hungriga barn som skulle växa, men den knappa limpan mättade inga magar.

Ryggåsstugan Ledsbacken Gundlered Ljur. Foto Gustaf Ewald.

Här på Ledsbacken bodde Karl och Kristina. Läs deras hemska historia här.

När familjerna växte i storlek och barnen växte upp blev de tvungna att ta upp nya torp. I mitten av 1800-talet fanns det ungefär 100 000 torp i landet. Det var markant skillnad på de äldsta torpen, som togs upp på allmänningen och på de torp, som efter skiftena togs upp på böndernas utmarker. De förra låg vanligen väl till, nära vägar. Dessa stugor var låga ryggåsstugor. Efter skiftena under andra hälften av 1800-talet släppte bönderna ogärna in någon torpare på sina marker. De som ville ta upp ett torp fick därför nöja sig med jord, som låg långt bort på utmarksskiftena, var svårodlad och utan vägar. Var det möjligt körde man i terrängen, annars fick man bära allt som skulle fraktas till torpet. På 1880- och 1890-talen var det tätt med upptrampade gångstigar, vilka ledde till de olika torpen.

Fattighjonet Kristoffer Leonard Osbäck Väne-Ryrs församling innan 1911. Foto Olof Jonsson

Det var inte lätt att vara fattig under den så kallade gamla goda tiden på 1800-talet. De obesuttna (de som inte hade någon jord) räknades som ohyra. Ett ordspråk som ofta användes med åsyftan på torparna var: “Där lusen sitter gnager den omkring sig”. På herrgårdarna där torparna gjorde dagsverken var det inte ovanligt att rättaren eller ”herrn” själv pryglade sina arbetare för att hålla dem i trim.

Fattighus i Norra Kyrketorps socken Foto Karl Fredrik Andersson Falbygdens Museum

Många klarade sig genom hårt arbete och genom stora lidanden, men andra råkade ut för total fattigdom och blev beroende av hjälp från socknen. Det fattigunderstöd som kunde erhållas var mycket knappt tilltaget. Det stöd var ofta så litet att de flesta backstugusittarhustrur måste ge sig ut på tiggarstråk. Efter slakt, fårklippning och nätning på hösten infann tiggarna sig. De skulle ha sin andel av slakten samt någon ull och lin.

 

En tiggare på väg Foto Julius Ejdestam Nordiska museet

Att tigga före jul kunde vara mer givande än annars för då skulle tiggarna ha sin julakost. “År 1869, det första året som mina föräldrar bodde i Ornunga, besöktes mitt hem vid jultiden av 28 tiggare, varav de flesta var från Ljur. Del gick inte an att avvisa tiggarna eller att ge för lite, ty då riskerade man att mista heder och ära berättade Karl Eriksson, som var född och uppväxt på gården Korpås i Ljurs socken, söder om Vårgårda.

Fd gardisten Sven Östman Död såsom fattighjon i Skara stadsförsamling 1860-och 1870-talet

Det var förbjudet att tigga utsocknes, men den enda påföljd för sådant tiggeri var, att tiggaren fick fri skjuts hem och detta avskräckte inte. Backstugusittarna ansågs vara mycket tjuvaktiga. och som nöden icke har någon lag, är det förklarligt om de försökte alla utvägar för att uppehälla livet. Man kan förstå att tiggarna tullade ganska hårt på böndernas begränsade förråd, varför dessa ofta själva fick leva på svältgränsen frampå sommaren.

Skapa-Fina (Anna-Josefina Gabrielsdotter), barnen Hugo och Gustav och modern Johanna Benedikta Carlsdotter, framför backstugan som var 3×3 meter, i Dagsås, Halland

Då backstugebarnen blev så stora att de kunde tjänstgöra som barnvakter och vallhjon fick de flytta bort och tjäna sitt uppehälle. Sedan fick de ta tjänst hos bönderna för en årlig lön som på 1850-talet var tolv riksdaler för piga och arton riksdaler för dräng. Detta motsvarar ungefär 1000 kronor för en piga och lite mer för en dräng.

På sådana löner var det naturligtvis omöjligt att spara något för bosättning. Trots den ovissa framtiden bildade de flesta egna hem, varvid vanligen den enda utvägen var att bygga en backstuga på utmarken.

Sedan började armodet en ny kretsgång. Det är svårt att förstå hur folk kunde dra sig fram under så primitiva förhållanden, men man måste rätta mun efter matsäcken. Kläderna fick inte kosta något, de förfärdigades av husmodern. Linet och ullen tiggdes ju ihop under bråtnings- och klippningstiden på hösten.

Interiör backstuga 2 vid Linnabacken Södra Möre Bällstorp Torsås Foto Kalmar Länsmuseum

Oftast var det smutsigt och ostädat i torp och backstugor. Att det var rent och städat hörde till undantagen. Då man endast hade ett rum, där hela familjen skulle vistas, maten lagas och ofta smutsigt arbete utföras, var det inte lätt att hålla snyggt. I synnerhet som det var ganska vanligt, att några höns och ibland till och med en griskulting eller en ko fick vistas i rummet.

 

Ambjörnstorp under Storebacken i Algutstorps socken. En fin stenmur som byggts med många krökta ryggar

Efter de laga skiftena på 1850- och 1860-talen blev det mer tillfälle till extra arbete. De olika skiftena skulle hägnas isär med stenmurar och nyodling i större skala började, då bönderna fått sina egna skiften. Arbetslönerna var fortfarande låga. För stenmursläggning betalades t.ex. vanligen 25 öre famnen (ca 1,8 meter). Först på 1870-talet då det blev arbeten vid järnvägsbyggen och emigrationen till Amerika kommit i gång, steg lönerna fort.

Brobyggare vid Göta Kanal

Under 1870-talet blev det relativt bra arbetsförtjänst vid kanal– och järnvägsbyggen. De som var bundna av sin egen dagsverksskyldighet kunde dock knappast komma åt denna förtjänst.

Omkring sekelskiftet skedde en genomgripande förändring på alla områden. Välståndet växte och fordringarna på livet och dess bekvämligheter höjdes betydligt.

Ödetorp utanför Borås. Foto Håkan Ringman

De flesta torpen försvann övergavs och torpare som institution försvann. En del stugor inköptes som egna lägenheter och blev sommarboenden, men de flesta återgick till stamhemmanet och skogen tog överhand eller bonden använde dem till virke.

En svensk sommaridyll

När vi idag tänker på ett torp ser vi framför oss en blommande äng, ett litet rött hus med vita knutar och vita fladdrande tyllgardiner i fönsterna. Runt om den lilla söta stugan blommar vackra sommarblommor och barnen leker så förnöjt på gräsmattan.

De av oss som är så lyckligt lottade att vi har kvar våra far- och morföräldrar kvar får kanske höra en och annan berättelse om hur det var förr, men det är ju bara berättelser, eller hur?

Betygsätt sidan!

HAR DU LÄST DEN HÄR?

HAR DU LÄST DEN?

MORD

SÅ VAR DET FÖRR

ORIGINAL

SVÄLTORNA

IGLABO

Här är fler spännande berättelser från förr: