I DAG ÄR DET

DEN 25 APRIL

MARKUS SAMT MARKUSDAGEN

Restaurang Sturehof gjordes berömd av Ernst Josef Marcus

Markus eller Marcus är ett romerskt och bibliskt mansnamn, namnet på en av evangelisterna. Exakt vad Markus betyder är oklart; möjligtvis är det bildat av namnet på den romerska guden Mars. Formerna Marco och Marko är varianter av samma namn.

Mark/Markus/Marcus är ett vanligt manligt namn och är härlett från gammalt latinskt "Mart-kos", vilket betyder "helgat till guden Mars" och kan också betyda "krigets Gud" eller "vara krigsliknande". Marcus var ett av de tre vanligaste romerska förnamnen.

Markus var mycket populärt i början på 1990-talet då det var Sveriges vanligaste namn bland nyfödda pojkar. Det finns drygt 50 000 män som bär namnet Markus i Sverige.

Markusdagen ansågs i likhet med flera dagar vid denna tid som särskilt lämpad för just sådd av ärter. Mängden dagar som förknippades med ärtsådd speglar att ärter var en vanlig gröda i bondesamhället. I Västergötland kallades dagen ibland för ”gökedagen”, därför att göken ansågs komma.

Angående fotot ovan:

Ernst Josef Marcus, född 9 maj 1881 Stockholm, död där 19 mars 1936, var en svensk restauratör.

Ernst Marcus var son till köpmannen Axel Marcus samt bror till Ture och Gerda Marcus. 1896 anställdes han hos konditor Törnblad vid Stureplan i Stockholm. Han fortsatte därefter som kökselev vid Operakällaren och bedrev därefter restaurangstudier i utlandet, hos Nimbs i Köpenhamn, Cecil i London och Brighton i Paris. Efter att han återvänt till Sverige var han hovmästare på Hotell Rydberg, Hasselbacken och Grand Hôtel. 1905 etablerade sig Ernst Marcus tillsammans med sin bror Ture på Sturehof som han 1910 ensam övertog och därefter innehade fram till sin död. Sturehof utvecklades under hans ledning till en av Stockholms främsta restauranger med fiskrätter som specialitet.

DEN 25 MAJ

URBAN SAMT URBANUSDAGEN

Vädersolstavlan ursprungligen målad av Urban målare 1535 hänger i Storkyrkan i Stockholm Det är den äldsta bilden av Stockholm och finns avbildad på tusenkronorssedeln Den nuvarande bilden är dock en kopia från 1630-talet av Jacob Elbfas

Urban är ett mansnamn bildat från det latinska adjektivet urbanus - "belevad" eller "städad" (egentligen "från staden" eller "som har med staden att göra", av Urbs - "stad"). Urbanus var ett vanligt namn på påvar. Namnets plats i almanackan är till åminnelse av Urban I som dog 230 och har funnits där sedan medeltiden.

Namnet har förekommit i Sverige sedan 1400-talet men inte varit speciellt vanligt det senaste seklet. En viss popularitet hade det dock på 1950- och 1960-talet. Det finns i dag knappt 1000 män som heter Urban i Sverige.

Den 25 maj är sedan medeltiden är en gammal märkesdag i almanackan och Urbanusdagen brukade räknas som sommarens första dag. "Urban, Vilhelmina och Beda, de skola sommaren leda" hette det i den gamla Bondepraktikan. I och med att sommaren börjat, måste alla sysslor förknippade med vårbruket vara färdiga.

DEN 25 JUNI

DAVID OCH SALOMON

 

Rektor Otto Salomon

David är ett mansnamn av bibliskt ursprung och betyder 'den älskade' (hebreiska דָּוִד Dawid). Namnet kan även stavas Dawid.

Namnet började stiga i popularitet på 1970-talet och var något av ett modenamn på 1980-talet. Numera ligger namnet ganska stabilt kring plats 25 på listan. Det finns ungefär 50000 män som heter David i Sverige.

Salomon är ett annat bibliskt mansnamn som kommer från det hebreiska ordet (שְׁלֹמֹה shelomoh) schalom som betyder välgång eller frid. Den engelska formen är Solomon. Namnet infördes i den svenska almanackan i slutet av 1700-talet.

Namnet är mindre vanligt i dagens Sverige och det finns färre än 1000 män som bär detta namn i landet.

Angående fotot ovan: porträtt av rektor Otto Aron Salomon. Han föddes den 1 november 1849 i Göteborg som son till handlare Alexander Salomon och Henriette Abrahamson. Han gift sig 1878 med Ellen Jacobina Wahren ifrån Norrköping. Salomon var autodidakt pedagog som vidareutvecklade den pedagogiska skolslöjden vid Nääs slott, Västergötland och tog senare över som rektor efter sin morbror August Abrahamson. Han avled den 3 november 1907 och begravdes i slottsparken vid Nääs.

"MÖRDARE-STAFVA"

____________________

EBOK

_______________________

"MÖRDARE-STAFVA" handlar om en mycket speciell kvinna som levde i västra Sverige under nästan hela 1800-talet. När hon var 18 år gammal blev hon anklagad för mord på en krämerska. Hon blev dödsdömd, friad, benådad, dömd igen i all oändlighet. Boken skildrar hennes liv från det hon föddes till hennes död.

E-bok: 19 kr

Tryckt bok: 195 kr

"ORIGINAL PÅ BÖGDA"

____________________

EBOK

_______________________

"ORIGINAL PÅ BÖGDA" handlar om ett trettiotal original som bodde på Svältorna för över hundra år sedan. Läs om Anders Alf, som i sin och familjens förtvivlan dränkte sig i Trollö mosse och Ledsbackabarnen Kalle och Kristina. De båda var syskon och "dvärgar", som det hette på de tiden. När de båda var i åttioårsåldern slog Kristina ihjäl Kalle med en spisgaffel.

E-bok: 19 KR

Tryckt bok: UTSÅLD

MISÄR VARJE DAG

Fattigkvinna med dotter. Måhända söp mannen bort allt de hade

Under 1800-talet hade många det oerhört svårt och fick gå från sina gårdar för att de inte gav tillräckligt med avkastning för att kunna leva drägligt eller för att man inte brukade gården. Ofta berodde det hela på spritmissburk och att pengarna gick till brännvin i stället för mat. Under spritens inverkan skrev husbönderna på borgensåtagande och annat åt varandra och när skulderna sen växte dem över huvudet hade de inget att betala räntorna med och då kom fordringsägarna och tog gården ifrån dem.

Den utarmade bondefamiljen fick då oftast flytta till en backstuga eller ta ett litet torp.

Jordkula för smygbränning i Horla Espebacken ”Bränneriet”. Foto Lars Gunnarsson

Efter det att husbehovsbränningen förbjudits hände det att de som sålde brännvin (lagligt och olagligt) lät bönderna köpa på kredit tills de hade en så stor skuld att de inte kunde betala och då tog handlaren gården ifrån dem.

Vid något tillfälle hände det att några bönder hade gått i borgen tillsammans för en viss summa år en bonde. När denne sedan gick i konkurs fick de betala hela borgenssumman. Då överlät en av bönderna gården till sin son och en annan till sin far för att de inte skulle ha något som kunde tas i utmätning av länsman för skulden. Om det var fyra borgensmän och två smet från skulden var det bara två kvar som fick betala hela borgenssumman, eftersom borgen var “en för alla och alla för en”. Den ene fick då gå ifrån gården och den andre kanske klarade sig med stora svårigheter.

När man läser dödsböcker från den här tiden ser man att i början av 1800-talet var det många män som frös ihjäl ute på markerna för att de inte hade kunnat ta sig hem efter att ha supit sig för fulla. Detta medan familjen saknade mat i sina backstugor. En sådan var Johan Nätt som tjänade på soldattorpet Ryagärde i Ornunga söder om dagens Vårgårda under 1830 och 40-talen.

Soldattorp Färgelanda Järbo socken Foto Ruth Ejeskär

Johan var född i Spångakil 1813 och övertog hemmet efter fadern Pehr Svensson. När Johan blev soldat hade han soldattorpet på Ryagärde i sambruk med Spångakilsgården.

Ornunga socken låg inom det område som kallades Stora Svältan. Där var hembränneriet på denna tid mycket utbrett. Brännvinet flödade från morgon till kväll och detta blev soldat Nätts olycka. När spriten upptog det mesta av hans vakna tid hann eller klarade han inte av att sköta jordbruket som då förföll. När han dessutom blev avskedad som soldat på grund av onykterhet stod han utblottad med hustru och fyra barn, vilket medförde att han blev tvungen att lämna torpet ifrån sig och flytta till en backstuga med det vackra namnet Västra Blombacka. Tyvärr låg idyllen nog bara i namnet, för Johan söp och barn och hustru fick lida.

Barnen tvingades ta arbete som vallhjon eller barnvakter långt innan de var tio år gamla.

Trots fattigdomen fortsatte Johan att supa lika omåttligt och drack allt han kom åt. En februarinatt 1860 hade han varit på ett grannställe och fått i sig mycket sprit och blivit ordentligt omtöcknad. Då han skulle gå hem i den yrande snöstormen på natten, såg han inte, förblindad av alkohol och snö, sin lilla stuga, utan gick långt förbi denna, tills spriten tog krafterna och orienteringen ur honom. Han föll tungt i den kalla snön och blev liggande oförmögen att ta sig upp. Vinden, snön och kylan hade snart tagit alla krafter ur den druckne mannen och han frös ihjäl inte långt från sitt hem. Hans döda och stelfrusna kropp gömdes under den fallande snön och hittades först efter en månad, när den begynnande vårsolen börjat smälta de tjocka snölagren.

I dödsboken angavs det: ”före detta soldatbonde vid Trollö tidigare Spångakil död 20 feb i Trollö hage på marken där han anges ha blifvit liggande i yrvädret och der han påträffades d 24 mars”.

Spriten på Svältorna skördade ytterligare ett offer och ännu en soldat och torparhustru blev utan försörjning och make.

Tre små flickebarn och en yngling fick växa upp utan en far som tog hand om dem och gav dem att äta när de var hungriga.

Gammal backstuga i Våla Hällestads socken. Den siste som bodde här var gårdfarihandlare Nyman

På bänken framför stugan sitter hustrun Johanna. Foto E Linnarsson 1920

Under slutet på 1800-talet ökade den svenska befolkningen kraftigt och därför blev det också fler torpare. Sjukdomar härjade och familjerna hade många barn. Dessa kunde inte köpa sig egna gårdar utan man fick ta sig ett annat torp under någon annan gård.

Då hemmanet lämpligen inte kunde delas, låg det närmast till hands att bli soldat eller torpare under någon herrgård eller någon annan gård. För dessa tjänster ställdes emellertid stora krav på kandidaten. Då det dessutom fanns få sådana platser var ofta enda utvägen att göra ett intag av jord på allmänningen och bygga en bostadslägenhet, så kallad backstuga, varför det under denna tid tillkom en mängd backstugor. På allmänningen i Ornunga socken fick vem som helst, blott man hade hemortsrätt i socknen, inhägna och odla så mycket man ville, utan något arrende eller skatt. Man måste dock begränsa odlingen, enär det inte växte på de forna ljunghedarna utan gödsel. Den lilla gödsel som kunde samlas räckte inte långt.

Avskedade soldaten Anders Alfs gravsten på Trollö mosse i närheten av där han dränkte sig

En av de många gripande öden under mitten och slutet av 1800-talet var soldaten Anders Alf som stal några sädeskorn från marken då hans barn svalt. För att slippa att familjen skulle få lida ännu mer dränkte han sig i Trollö mosse. Läs hela historien här.

Många fattiga emigrerade till USA och en hel del fick det därmed bättre. Andra fick jobb i industrin när den kom i gång i slutet av 1800-talet och kunde därför få inkomster. I och med detta flyttade man in till städerna.

Backstugusittarna gick på betesmarkerna och plockade upp kospillning i korgar. Om man odlat så mycket att man kunde svältföda två kor över vintern ansågs detta tillräckligt. Man fick vara nöjd om man hade mat för dagen och barnen kunde somna utan att deras skrikande magar plågade dem.

Betygsätt sidan!

HAR DU LÄST DEN HÄR?

HAR DU LÄST DEN?

MORD

SÅ VAR DET FÖRR

ORIGINAL

SVÄLTORNA

IGLABO

Här är fler spännande berättelser från förr: